Darwinistisk genusvetenskap

Paula Wright, doktorand i något som hon själv kallar för "darwinistisk genusvetenskap", har nyss skrivit ett intressant blogginlägg om det hon håller på med.

Utdrag:

"Jag brinner för människor och mänskligheten. Vad vi är och vad vi inte är. Två saker som vi är, som vi inte kan upphöra att vara och samtidigt förbli mänskliga, är en sexuellt reproducerande, parbunden art. Dessa grundläggande fakta om vår biologi och psykologi kan inte raderas. 

I min forskning ifrågasätter jag ortodoxa feministiska begrepp som patriarkatet, objektifiering, könsmaktsskillnader, parningssystem och psykosexuella skillnader genom att använda humor och evolutionära förklaringsmodeller, som sexuell selektion, föräldrainvesteringsteori, ömsesidigt partnerval, kvinnligt val, signaleringsteori och, kanske viktigast, inomkönslig konkurrens. 

Historien visar oss att när vår art någonsin har försökt ta kontroll över biologin och böja den ur form till ideologiska mål, så följer alltid mänsklig tragedi. Det är en läxa som vi fortfarande inte verkar ha lärt oss".

Så sant. Trofim Lysenko och hans teorier om att odla sovjetiska ärtor på vintern är väl ett av de mest välkända skräckexemplen. Vidare:

"Om en sak är jag övertygad; det ena könet kan inte förstås utom i ljuset av det andra. Män och kvinnor har utvecklats tillsammans, genom att forma den andra både fysiskt och psykiskt via sexuell selektion. Män åtrår makt och resurser eftersom kvinnor åtrår män som har dem. Och den kvinnliga makten, ja, den ser inte ut som den manliga makten, och blir därför ofta osynlig. Det betyder inte att den inte existerar eller att kvinnor inte använder den mot varandra. 

Ur evolutionsteoretisk synvinkel kan feminism kategoriseras som studien av konflikten mellan könen - mellankönskonflikten - med ett särskilt intresse för närliggande mekanismer för hur män förtrycker kvinnor och hur detta förtryck kan motverkas. Men det är bara halva berättelsen! 

Evolutionister menar att för att verkligen förstå mellankönskonflikter måste man även analysera inomkönskonflikter och bredda frågan till att innehålla en analys av de ultimata mekanismerna för inte bara hur, utan varför, män strävar mot makt och resursstyrning (se ovan). Fokuseringen på både mellankönskonkurrens (striden mellan könen) och inomkönskonkurrens (striden inom könen) är central för darwinistiska genusstudier. Inomkönskonkurrens har två trådar, man-mot-man-konkurrens och kvinna-mot-kvinna-konkurrens. Mycket är känt om manlig inomkönskonkurrens (men ignoreras helt av ortodox feminism), men utanför evolutionsteorin är lite känt om konflikten mellan kvinnor; kvinnors inomkönskonkurrens. Den rosa elefanten i det feministiska rummet".

Spännande! Några praktiska tillämpningar:

"Genom att använda kvinnors inomkönskonkurrens som en lins för att på ett nytt sätt se på heta feministiska frågor som skönhetsindustrin, ökningen av plastikkirurgi, kontroversen om smala modeller, och anorexi, ger fascinerande nya insikter, eftersom dessa kontroverser verkar vara uttryck för kvinnlig konkurrens och inte manligt förtryck".

Lyckad tvärvetenskap, verkar det som. Darwinistisk genusvetenskap känns som ett ämne som jag gärna vill lära mig mer om.