Lady Dahmer, Sveriges främsta feministiska bloggare:
"Givetvis är personangrepp oacceptabelt, men lite random 'manshat' som ventilation från den grupp som dagligen utsätts för extremt våld och kränkningar är smällar man helt enkelt får ta. Att man hatar sin förtryckare är fanimej ok".
Själv tar jag avstånd från allt hat mot personer och grupper som uttrycks med avseende på kön, etnicitet eller sexuell läggning. Manshat, kvinnohat, heterohat och homohat är lika illa, som jag ser det.
Det där kallas inte för feminism utan sexism.
SvaraRaderaOch jag ser henne inte som en av de största feministiska bloggarna. Möjligen den största radikalfeministiska bloggaren. Men däremellan är avståndet som jag ser det ungefär lika långt som mellan typ socialliberalist och kommunist.
Läste första kommentaren och den var verkligen bra. Och lite lika vill jag skriva ibland men byta ut 'män mot feminister', 'hatar sin förtryckare mot drar alla över en kam' och 'ärkesvin mot radikalfeminister'. Då skulle det låta såhär:
SvaraRadera"Visst förstår jag poängen i att man drar alla över en kam. Men, men, men: Jag vill inte bara få utlopp för min frustration och kränkthet, jag vill förändra. Och jag tror att förändring lättast uppnås med förståelse. Och jag tror att man lättast uppnår förståelse med igenkänning. Och om då merparten av feministerna INTE känner igen sig i beskrivningen blir det liksom polarisering och alienation.
De värsta mansförtryckande radikalfeministerna har det rätt bra och är nog inte så intresserade av dialog. Om vi istället kan komma till tals med de mer vanliga, få dem att förstå sin del i vardagssexismen och vilja förändra och få med dem på tåget så de kan vara med och sätta social press på radikalfeministerna tror jag vi vinner mer.
Så visst, ibland kan det vara skönt att få vräka ur sig sin frustration. Men ibland är det mer konstruktivt att vara, eh, konstruktiv. Eller?"
Vill förtydliga att jag inte känt för att skriva så på denna blogg, eller att det gäller alla som är kritiska mot feminism som begrepp. Men ibland så känns detta igen som sagt.
Vem har då den största feministiska bloggen om inte Lady Dahmer? /Ekvalist
SvaraRaderaDet vet jag inte. Den enda jag känner till är One-Way Communication. Men hon kallar sig ju inte heller för feminist längre. Men som sagt jag följer inga feministiska bloggar.
SvaraRaderaMen det är en bra fråga.
Finns det några stora liberalfeministiska bloggar eller särartsfeministiska bloggar? Antagligen inte då radikalfeministerna kidnappat begreppet. Jo jag vet att feminism då är att betrakta som synonymt med radikalfeminism. Men många falukorvsfeminister, "de mer vanliga", som inte är så engagerade ser det inte så och slår nog lätt ifrån sig när man kritiserar feminism allmänt. Det hade troligen iaf jag gjort för 7-8 år sedan innan jag "kom med på tåget".
One-Way Communication skriver många feministiska åsikter, oavsett vilken etikett hon själv vill använda.
RaderaLiberalfeminismen är död i Sverige, eftersom den gick i mål för 30 år sedan. De kvarvarande liberalfeministerna har antingen tystnat eller radikaliserats. Finns väl ett fåtal kvar, t.ex. Sakine Madon och Hanne Kjöler.
/Bashflak
Särarts- kontra likhetsfeminismen diskuterades mycket på 90-talet och handlade till stor del om natur vs kultur och biologiskt respektive socialt kön. Debatten var måhända något akademisk/filosofisk men jämfört med dagens postmodernistiska rappakalja var den åtminstone bitvis intressant och begriplig (rimligen påverkas vi ju både av arv och miljö). Samtidigt som särartsfeminismen som ideologi idag är helt död har paradoxalt nog dess essentialistiska tankegods till stora delar övertagits av radikalfeminismen, i synnerhet vad gäller moraliska kvaliteer (kvinnor är av naturen goda medan män våldtar etc).
RaderaErik S
Jo det stämmer ju. Kvarstår dock många kvinnofrågor, eller iaf kvinnligt perspektiv i olika frågor och den "feminismen" går ju aldrig i mål.
SvaraRaderaDet behövs fler icke-feministiska jämställdhetsbloggar som skriver om kvinnofrågor eller med kvinnligt perspektiv.
SvaraRadera