Generellt sett har vi människor fler förmödrar än förfäder, visar en ny genetisk studie. Det tyder på att färre män än kvinnor i historien har förökat sig och att framför allt män i viss utsträckning har varit polygama.
– Det här händer ofta i mänskliga samhällen, eftersom inte alla män har råd med hustrur, säger Mark Stoneking, professor i biologisk antropologi, som är en av forskarna bakom studien, till Live Science.
Det kan vara en förklaring. En annan förklaring kan hänga ihop med naturligt urval och sexuell selektion. Resultatet i studien kan indikera att det är kvinnornas partnerpreferenser som historiskt sett har styrt vilka män som har fått bli fäder och vilka män som inte har fått bli fäder. Statsvetarprofessorn Bo Rothstein ger i bokkapitlet "De dubbelt ratade" (pdf) statistik som kan tyda på att detta faktiskt fortfarande sker i dagens Sverige (men i så fall efter andra urvalskriterier än under stenåldern, förstås):*
"För män mellan 25 och 45 och som har ett akademiskt yrke är sannolikheten för att leva i ett hushåll med barn omkring 73 procent men för män med ett LO-yrke sjunker detta till 50 procent och för män som är arbetslösa eller långtidssjukskrivna sjunker siffran till 23 procent. För kvinnor i denna åldersgrupp saknar emellertid ställning på arbetsmarknaden helt koppling till sannolikheten att leva med barn – den är konstant omkring 75 procent".*------
*Stycket har ändrats eller lagts till efter diskussion i kommentarsfältet. Tidigare stod det:
Samma för småfåglar, sexuellt urval. Hannar gör sig till och visar sin duglighet, honorna väljer. Det är bättre för en hona att dela en bra hanne än att ha en sämre för sig själv.
SvaraRaderaDet finns två typer av fortplantning bland högre djur, hjortar och svanar, med en skala däremellan. Hos hjortarna står 5% av hannarna för 95% av parningarna. De flesta hannar har inte en chans. Fungerar så i smågrupper, små flockar. Så människan och våra förfäder/mödrar levt. Svanarna bildar par för livet, ser lika ut, bidrar båda mer till barnens överlevnad. Betydligt fler hannar får para sig. Människan rör sig på skalan från hjortar mot svanar.
När man pratar om polygami tar även feminister ofta det manliga perspektivet. Mannen tar fler fruar. Istället kan man fråga sig hur mycket karl en kvinna har råd med. Hannen har traditionellt några få uppgifter: Skaffa mat, skydda flocken och para sig. I ett samhälle där de yttre hoten är få och den mesta maten kommer från kvinnligt samlande/odling, är det i princip parandet kvar. Varför ha lyxen att försörja en karl själv när man kan dela på bördan, ungefär som en bilpool. I hårda miljöer där männen riskerar att dö är det bättre att hon har fler karlar på kö. Kommer nr 1 inte hem får nr 2 ställa upp. Vi ser det i polarområden. Västerländska forskare trodde inuiterna "lånade ut sina fruar", men dealen var att om han inte kom hem skulle den rika mannen med alla moderna saker ta hans om alla hennes barn. Den manlige inuiten försäkrar sig om att hans barn fortsatt får mat om han drunknar. Den delen missade polarforskarna.
Intressant läsning!
RaderaVäntat resultat, däremot är det snarare så att mäns risktagande är konsekvensen av att fler kvinnor än män fortplantat sig snarare än tvärtom. Män har helt enkelt fått konkurrera hårdare inbördes för att få fortplanta sig, det är anledningen till såväl mäns större muskelmassa och högre risktagande samt varför män är mer tävlingsinriktade
SvaraRaderaBra poäng. Din förklaring är mer samstämmig med evolutionsteorin och är säkert viktigare än min. /Ekvalist
SvaraRaderaOj. Jag är glad att jag inte är sjöelefanthane...
RaderaOm jag får generalisera från min egen släktforskning så var det ju inte ovanligt förr att kvinnor dog i barnsäng..... Har bland mina förfäder flera karlar som hann med tre äktenskap under sin livstid... p g a att de första två husturna dog i barnsäng...
SvaraRaderaLedsen om jag förstör dina teorier....!
Bra poäng! Men dina förfäder levde då antagligen i fredstid. Hursomhelst, som jag skriver ovan i kommentarsfältet så tror jag att Jonte och AV har rätt i att sexuell selektion och naturligt urval har haft större betydelse än förtida dödsfall.
RaderaSka korrigera originalinlägget så att det framgår tydligare.