En icke-feministisk jämställdhetsblogg

Om ekvalism

tisdag 30 juni 2015

Feminismens hat är på väg att få den att implodera



Att feminismen är en hatideologi har nog många av bloggens läsare redan uppmärksammat. Hatet drabbar inte bara män, och i synnerhet "vita" medelålders cisheteromän, på grund av deras medfödda attribut. Hatet och den uppskruvade retoriken drabbar även feministerna själva. 

Den feministiska bloggaren Lady Dahmer har lagt upp många exempel på detta från en tid när hon tystnade i debatten på grund av det hat hon mottog från andra feminister.

Mediefeministen Nour El Refai tillägger:
"Det som stressar mig med feminismens utveckling är att man (sic!) plötsligt kan få hotbrev av sina egna allierade. Ren mobbning börjar bli vanligt när vi debatterar. Vi hänger ut varandra med namn, smutskastar och kallar varandra för saker som tar en livstid att komma över. 
För att ge ett exempel. 'Full Patte' som snart sänder sin andra säsong på SVT, en tv-serie med systrarna Kronlöf, två humorgenier och väldigt mycket feminister, fick så mycket skit efter några avsnitt. Inte av provocerade gubbar i femtioårsåldern som man (sic!) kan tro. Utan av andra, jämnåriga feminister. Som kallade dem för bland annat rasister. Precis som alla andra kan någon råka göra något klumpigt som blir kränkande för någon annan. Men att systrarna Kronlöf målas ut som fiender blir så sjukt i min värld.
Silvana Imam, rapparen som har sitt ursprung i Syrien är lesbisk och feminist. Hon har också fått skit av dem som borde vara allierade med henne. Kritik för att hon inte är tillräckligt mycket invandrare. 
Jag pratar inte om det här för att antifeministerna ska kunna säga att feminister minsann slåss lika mycket som alla andra. Eller för att förminska grupper som på riktigt är förtryckta inom feminismen. Men för att säga att ni ska lägga av med att hänga ut och smutskasta varann. För medan ni gör det, så tar asen över. 
Jag ser nästan bara hat nuförtiden på feministiska forum. Feminister som trashar andra feminister på en nivå som inte kan kallas för annat än mobbning".
Jag känner ingen skadeglädje när jag hör eller läser sådant här, utan jag känner full sympati med dem som blir mobbade, oavsett deras åsikter. Samtidigt kan jag inte låta bli att dra paralleller med bokstavsvänsterns utveckling på 1970-talet, när "kamrater" kunde bli trakasserade och förskjutna för subjektivt bedömda "borgerliga avvikelser".

Jag tror därför att vi just nu bevittnar hur nuvarande vågs feminism är på väg att implodera av sitt eget hat.

Uppdatering: även bloggen BrytCirkeln har skrivit om detta.

10 kommentarer:

  1. Nej, skadeglädje är inte ordet, men däremot känns det helt väntat.

    Det är kännetecknande för ideologier som ställer olika grupper mot varann och rättfärdigar hat och konflikt så länge det kommer från "rätt håll", att de gradvis tas över av personer som vet att manipulera detta för egen vinning.

    SvaraRadera
  2. Jag känner faktiskt skadeglädje och upprättelse.

    SvaraRadera
  3. Och vad heter den där tjocka karln på bilden där uppe ?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Andrea Dworkin, tongivande feministisk filosof.

      Radera
    2. Han ser farlig ut.
      Som han som är förbundskapten för damlandslaget i fotboll.

      Radera
    3. Han ser farlig ut.
      Som han som är förbundskapten för damlandslaget i fotboll.

      Radera
    4. Väldigt "Game of Thrones" på något sätt.

      Radera
  4. Wil Wheaton hamnade i blåsväder när han använde något uttryck som de flesta tyckte var oförargligt. Sedan blev det värre när han bad om ursäkt. Till sist fick han nog:
    http://wilwheaton.tumblr.com/post/76188837092/hi-wil-im-not-trying-to-be-antagonizing-you
    "That’s not what I mean. I don’t mean that I need you to excuse me for anything. What I mean is: you’ve shown us all a spectacular way to alienate a potential ally with your self-righteous anger and indignation."

    SvaraRadera
  5. Den som går med i ett mobbargäng riskerar alltid att mobbarna ger sig på en själv. Det är därför de hela tiden måste skruva upp volymen, visa vem som är värst. Under kulturrevolutionen i Kina uppstod kannibalism på det här viset. Man åt upp klassförrädare (ibland medan de levde) för att visa hur mycket man hatade sådana Visade du medlidande var du förstås en klassförrädare själv, och då kunde du själv hamna i grytan.

    Vita, feministiska medelklasskvinnor har redan fått börja titta sig över axeln trots att de rör sig i sina egna kretsar. De lär inte få det tryggare framöver. Sedan ska det bli kul att se hur de andra börjar träta med varandra om vem som har det värst. Nour El Refai är ju hur priviligerad som helst jämfört med romer, svarta, transsexuella och handikappade t.ex.

    Så kan det gå! ;)

    SvaraRadera
  6. "Revolutionen äter sina egna barn." Inget nytt under solen, således.

    SvaraRadera

Kommentarer inaktiverade

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.