Fysikdoktoranderna Louise Andersson, Ida-Maria Svensson och Frida Håkansson skriver idag om jämställdhet på
SvD Brännpunkt.
"Vi har hittills inom våra yrkesliv inte känt oss annat än respekterade av våra manliga kollegor.
Självklart hoppas vi våra fält kommer bli mer jämställa, det finns många duktiga kvinnor där ute som snart kommer att bidra mycket.
Och vi vill när vår tid kommer, som alla andra, ta ansvar och bidra till forskningsvärldens mer byråkratiska delar.
Men vi vill göra det på samma villkor som männen, inte ha än större skyldigheter. Vi vill bli valda för vår kompetens, inte för att vi är kvinnor.
Vänligen, lagstifta inte om något annat".
Det är sunt att doktoranderna vill bli valda för sin kompetens och inget annat. Det är, som jag menar, en central del av jämställdheten: tjänst efter meriter, inte efter kön. Det är också sunt att fysikdoktorander respekteras på jobbet oavsett kön.
Däremot tycker jag inte att det blir "mer jämställt" bara för att andelen män eller kvinnor kommer nära 50%. Vi gör olika val i livet, delvis av sociala skäl men även av biologiska skäl. Det är möjligt att vi aldrig kommer nära 50% kvinnor bland fysikerna. Vi kommer kanske heller inte nära 50% kvinnor bland hemlösa uteliggare heller.
På samma sätt som vi inte ska använda kvotering, positiv särbehandling eller ekonomiska styrmedel för att öka andelen män i kvinnodominerade yrken som veterinär, journalist eller lärare så ska vi inte heller göra det i mansdominerade yrken som fysiker. Därför att sådan styrd förändring innebär diskriminering av individer som tillhör det överrepresenterade könet.
Politikens uppgift borde vara att avskaffa hemlösheten med bra vård och fler bostäder, och tillse att det finns förutsättningar för ett lämpligt antal fysiker i Sverige, inte förändra könssammansättningen i dessa grupper. Könssammansättningen kanske ändras men då ska det ske med nolltolerans mot diskriminering och på grund av människors fria val.
Överlag tycker jag att artikeln var ett bra svar på
Socialdemokraternas visionsartikel om hur de vill ha jämställdhet inom forskningen: med större bidrag till platser med många kvinnliga forskare.
Den har även
Susanna Varis kommenterat bra (utdrag):
"Hur hjälper det Sverige som kunskapsnation att högskolor ska förmås att rekrytera mindre intresserade forskare, eller välja in människor på grundval av kön? Hela resonemanget bygger på antagandet att horder av kvinnor står och bankar på portarna till forskar- och doktorandtjänster samt professurer, men släpps inte in av ett ondsint patriarkat".