Medieglimtar i galenskapens tunnel

De senaste veckorna har artiklar publicerats i pressen som har gett en smula hopp om att åsiktskonformiteten och åsiktskorridoren i det offentliga Sverige har spruckit en smula i fogarna och läcker lite mångfald av åsikter. Tre exempel nedan som gärna får läsas i sin helhet.

DN Ledare: Fördomsfull rättsröta, om ojämställdhet i vårdnadsärenden:

"Det märkliga är att i fall som dessa tycks två motsatta politiska strömningar sammanfalla och bilda en obehagligt stark flod. 

Dels finns den urgamla, konservativa synen att det egentligen alltid är kvinnan som är den naturliga föräldern till ett barn. Hos henne är söner och döttrar tryggast. 

Dels har en ny, radikalfeministisk ideologi tillkommit som säger att det alltid finns något potentiellt farligt, våldsamt, hotfullt och opålitligt hos män. Trots att bara en svensk man av tvåhundra döms för sexbrott anses de så kollektivt farliga att alla män riskerar att hamna i underläge vid en vårdnadstvist".

Expressen Ledare om "manspreading" och "mansplaining":

"I sociala medier klagar kvinnor med jämna mellanrum över att de just tvingats uthärda en dos mansplaining. De brukar få sympati av både medsystrar och män som odlar sitt Fi-skägg. Men frågan inställer sig: Varför, syster, sa du inte till mannen att du redan kände till saken i fråga? Det går faktiskt att säga 'ja, jag vet' eller 'Vänligt av dig att förklara, men jag doktorerade lustigt nog på luftvärnsrobotar'".

Dagens Samhälle: Välfärdsstaten bygger inte på altruism

Identitetspolitik "betyder att den självvalda identiteten är styrande, till exempel kön, etnicitet, religion eller sexuell läggning.  Personer som inte delar denna identitet kan inte vara legitima beslutsfattare, då uppstår diskriminering. 

– Om det här tänkandet slår igenom på allvar skadas grundbulten i den nordiska samhällsmodellen. Den helt centrala idén om opartiskhet hos till exempel domstolar och andra beslutsfattare uppfattas då som en chimär, den sociala tilliten i samhället undergrävs". 

"Av ideologiska skäl fokuserar genusforskningen inte på mäns och pojkars problem".

I tillägg till det: Göteborgspostens ledarredaktion är numera en massproducent av pärlor som kan få fundamentalistiska könskrigare och postmoderna raskrigare att i fosterställning sörja att deras inflytelse över svenska medier kanske har passerat sin peak. Och kan få oss andra att återfå lite hopp.

Jag anar ljus i änden av den offentliga galenskapens mörka tunnel.

Livsfarlig ojämställdhet i vårdnadsärenden

Den prisbelönta journalisten Maciej Zaremba skriver i Dagens Nyheter om ojämställdheten i vårdnadsärenden. Att män diskrimineras i lag på grund av kön tycks varken ha gjort den "feministiska regeringen" eller dess föregångare sömnlösa om nätterna.

Men det kan få allvarliga konsekvenser för barnen. Maciej Zaremba tar upp exempel på olämpliga mammor som först har utmanövrerat pappan ur barnens liv och sedan tagit barnens liv.

Han kommenterar:

"Förlåt en obehaglig fråga. Hade Matilda behövt dö om social­tjänsten behandlat män och kvinnor lika?"

Dessutom citerar han "Sara H", som var ombud för "Matildas" far "Thomas":

"Sara H var Thomas ombud i vårdnadstvisten. 'Jag kunde ha sagt till honom: ’Ta ditt barn och spring!’ Det hade en kvinna i hans situation kunnat göra', säger Sara H. 'Men inte han. Han skulle bli brottslig. ’Egenmäktighet med barn’ kan ge fängelse. Han hade ju inte vårdnaden om Matilda, eftersom han var en man. Vet alla det, förresten? Att föräldrabalken gör skillnad på man och kvinna? Om föräldrar är ogifta och modern vill ha ensam vårdnad, får hon den automatiskt'.

'Det talas så mycket om jämställdhet', säger Sara H. 'Men finns det ett område som verkligen inte är jämställt, är det föräldraskap. Kvinnan har ett enormt juridiskt övertag'".

Om Sverige är ett patriarkat, hur kommer det sig då att män men inte kvinnor diskrimineras på grund av kön i lagstiftningen?

Och till de debattörer som på fullt allvar menar att manshat inte drabbar någon vill jag säga: läs artikeln och tänk en gång till.

Bloggat om detta: PappaRättsGruppen, Toklandet, Maukonen.

En feministisk genusbudget

Den "feministiska regeringens" budget presenterades idag (pdf). Den slår bland annat fast:

"Dagens skillnader i villkor mellan kvinnor och män är oacceptabla. Därför ska en
feministisk grundsyn prägla den ekonomiska politiken". 

"I genomförandet av en feministisk politik är jämställdhetsbudgetering (genusbudgetering) ett strategiskt redskap för att uppnå de målsättningar regeringen har om ett mer jämställt samhälle".

Regeringens feministiska genusbudget går överlag inte ut på att motverka mäns relativa nackdelar i samhället, utan den går ganska konsekvent ut på att motverka kvinnors relativa nackdelar. Orden "kvinna", "kvinnor" och liknande nämns hela 214 gånger och ordet "män" nämns 283 gånger. Exempel:

"En välfungerande välfärd av god kvalitet är en förutsättning för att förbättra kvinnors livsvillkor".

"Regeringen fäster särskild vikt vid insatser till stöd för kvinnors rättigheter, egenförsörjning och självbestämmande". 

"Det har skett en ökning av arbetsskador, inklusive psykisk ohälsa, under den senaste fyraårsperioden. Ökningen syns främst i kvinnodominerade yrken".  

"Ensamstående föräldrar, oftast kvinnor, har vanligen en svagare ekonomi än föräldrar som är gifta eller sambo".  

"Ett höjt underhållsstöd gynnar främst kvinnor, eftersom fler kvinnor än män är mottagare av underhållsstöd. Ett höjt underhållsstödsbelopp innebär även en högre betalningsskyldighet för den bidragsskyldige föräldern, vilket i en majoritet av fallen är en man".  

"Enligt den beslutade budgeten (min anmärkning: Alliansens budget från i höstas) ska möjligheten att skriva av studielån vid en viss ålder slopas. Regeringen menar att denna reform inte bör genomföras då den missgynnar personer med låga inkomster och pensioner, och då särskilt kvinnor". 

"Det höjda bostadstillägget för pensionärer är också en reform som främst gynnar kvinnor". 

Ett enda undantag som gynnar män relativt kvinnor hittar jag bland de 315 sidorna, nämligen förslaget om en höjning av taket i a-kassan:

"Det höjda taket i arbetslöshetsförsäkringen ökar däremot mäns genomsnittliga disponibla inkomst något mer än kvinnors, eftersom fler män har inkomster över det nuvarande taket i arbetslöshetsförsäkringen".

Men budgeten minskar även kvinnors valfrihet genom att kvotera en större andel av föräldraförsäkringen. Kvinnor ska jobba mer, och det fastslås under förevändningen att det är för kvinnornas eget bästa.

Sedan skriver regeringen att kvinnor i allmänhet tjänar ekonomiskt på den offentliga sektorn, medan män i allmänhet förlorar, sett över en livstid. Anledningen är dels att män betalar mer skatt (och tjänar mer) och dels att män dör tidigare (får totalt sett mindre pengar i pension) än kvinnor. Det ses naturligtvis inte som något problem.

Med ekonomjargong låter det så här:

"En kvinna född 2020 uppvisar ett underskott på i genomsnitt 1,7 miljoner kronor
gentemot den offentliga sektorn, medan en man född samma år uppvisar ett överskott på i genomsnitt 1,6 miljoner kronor. Motsvarande siffra för personer födda år 2100 är ungefär 1,3 miljoner kronor för män och -0,4 miljoner kronor för kvinnor".

Och det illustreras så här:

Det finns trots allt delar av den här budgeten som jag tycker är ok, eller rentav gillar.

Men det genomgående utpekandet av ett kön som särskilt beömkansvärt och ett annat som särskilt bestraffansvärt, förtar tyvärr den entusiasmen.

Bloggat: 

Genusdebatten: Feministisk budget kontra antifeministisk

Ingenjörsbloggen: Teknik är ... antifeministiskt?

Därför blir inte Hillary Clinton USA:s president

En stor nyhet i dagarna är att Hillary Clinton är en kvinna som vill bli partiet Demokraternas presidentkandidat i USA. Lite fokus läggs på hennes politik och mycket fokus läggs på att hon är kvinna. Att hon skulle vara en skicklig politiker, oavsett kön, föresvävar tydligen få.

Många kvinnor har blivit olika staters främsta folkvalda ledare världen över. De allra flesta har inte inte varit feminister, eller så har de åtminstone avstått från att använda feministisk retorik. Indira Gandhi, Golda Meir, Cristina Fernández de Kirchner, Margaret Thatcher och Angela Merkel är några kända exempel. Australiens förra premiärminister Julia Gillard är ett undantag, vars popularitet dock rasade strax efter att hennes feministiska ikonstatus toppade.

Jag hittar inte länken just nu, men jag minns att jag för några år sedan läste Mona Sahlins kommentar om varför danskan Helle Thorning-Schmidt blev socialdemokratisk statsminister men inte hon själv var att Thorning-Schmidt inte har någon tydlig feministisk framtoning.

Men det har Hillary Clinton. Läs till exempel denna artikel i DN:

"Förr skydde hon den. Nu ska den feministiska retoriken ta Hillary Clinton tillbaka till Vita huset". 

"Hillary Clinton håller sedan ett feministiskt brandtal. Hon citerar den tidigare utrikesministern Madeleine Albright om att det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra" 

"Efter hennes tal säger en amerikansk journalistkollega som rest runt med Clinton oavbrutet under vintern att det här var hennes mest feministiska tal hittills" 

"Nu utgör den feministiska retoriken själva kärnan i hennes kampanjplattform". 

"Det handlar förstås inte bara om ett retoriskt skifte, utan Hillary Clinton har även omfamnat en feministisk sakpolitik på ett nytt sätt".

Denna strategi fungerade inte för Mona Sahlin i Sverige (även om hon också var impopulär av andra skäl) och jag tror att den fungerar ännu sämre i USA.

Det är möjligt att Hillary Clinton blir Demokraternas presidentkandidat, men i så fall vinner Republikanerna.

Ett av Hillary Clintons mest kända citat är för övrigt detta:

"Kvinnor har alltid varit krigets primära offer. Kvinnor förlorar sina makar, sina fäder, sina söner, i strid".

Tidningen Gotlänningen: "Dags för ett manligt initiativ"

Tidningen Gotlänningens ledarredaktion tar ett nytt och oväntat grepp på jämställdhetsfrågor, i en artikel med ovanstående rubrik:

"Och varför väljer så många män jämfört med kvinnor att inte rösta? 82 procent av de gotländska kvinnorna mellan 18-29 år röstade mot 60 procent för männen. 

Efter många års kamp för att få samma rättigheter som män är kvinnor, både som kollektiv och individer, medvetna och engagerade i frågor som jämlikhet, jämställdhet, könsroller och maktstrukturer. 

Män ses inte ens som ett kollektiv i egenskap av ett gemensamt kön, trots att det finns många exempel på att män som grupp drabbas mer än kvinnor av många riskfyllda saker. 

Andelen män är överrepresenterad när det gäller självmord och kriminalitet till exempel och larmrapporter avlöser varandra om att pojkar halkar efter i skolan och får sämre betyg än flickor utan att det kan förklaras genom till exempel provresultat. 

Krasst kan man säga att kvinnors psykiska ohälsa leder till sjukskrivningar medan män som mår psykiskt dåligt tiger och lider eller i värsta fall tar sitt liv. 

Det pratas mycket om kvinnors psykiska hälsa men i alla nyheter och reportage om utbrändhet är det ont om manliga exempel".

Artikeln får kritik av kommenterande läsare, främst för att den även kritiserar ett riksdagsparti. Själv tycker jag att det känns väldigt befriande att i en svensk dagstidning läsa en jämställdhetsartikel om mäns problem istället för att endast läsa om mannen som problem.

Om fler tidningar börjar skriva jämställdhetsartiklar med en vinkling där mannen inte utmålas som evig förtryckare så kanske jag börjar köpa tidningar igen.

Normkritiska genusvikingar på Historiska muséet

Historiska muséet i Stockholm är väl värt ett besök. Av två skäl. Dels har muséet en massa intressanta föremål som förmedlar historisk kunskap om det område som vi idag kallar Sverige. Dels är muséet ett levande nutidsdokument över den ideologiska indoktrinering som numera pågår i Sverige.

Ideologin har många namn, och kan kallas feminism, intersektionalism, eller normkritik. Historiska muséet utövar normkritik i alla sina utställningsrum. Alla normer som är skadliga enligt normkritiken bekämpas på muséet. Mansnormen, heteronormen, kärnfamiljsnormen, svenskhetsnormen, våldsnormen och några till.

Som ett exempel står det följande i början av vikingautställningen:

"8. DAGENS VIKING 

Under de senaste decennierna har mångkultur och genus blivit viktiga begrepp i samhället. 

Är det därför man lyfter fram kvinnor under vikingatiden och att vikingen också var en förmedlare av idéer och kultur från fjärran länder? 

Vilken bild av vikingen ger vi nästa generation genom stereotypa leksaker och våldsamma filmer?"

Ja, stackars barn som tvingas in i destruktiva maskulinitetsnormer genom att få leka med stereotypa vikingasvärd och sköldar. Och stackars barn som får se våldsamma vikingafilmer som får dem att tro att vikingatiden var en våldsam tid. Bort! Leve den normkriska genusvikingen!

Men trots det finns det ändå mycket sevärt på muséet, som sagt. Det vore dock passande att pryda ingången med en rosa varningsskylt för ideologiska moralkakor.

Relaterat blogginlägg: Tekniska muséet: könsroller har ingen biologisk orsak