En icke-feministisk jämställdhetsblogg

Om ekvalism

fredag 9 november 2012

Kulturelitens twittermobb

Marika Formgren på Smålandsposten: "Elitmobbarna firar en skalp".

"I går meddelade Ström att han har ledsnat och drar sig tillbaka från jämställdhetsdebatten. Mobbarna vann alltså. Och de firade. 
”Korkar upp champagnen”, twittrade en journalist. En författare som tidigare mobbat Ström avfärdade det han utsatts för som ”10 minuters manshån”. En serietecknare önskade att det var hans mobbning som låg bakom Ströms sorti. En S-redaktör kallade mobbningen för twitterkritik ”med udd”. 
Det här visar på ett allvarligt och utbrett problem i den svenska journalistkåren och kultureliten: Inom vissa ämnesområden råder total konsensus om vilken åsikt som är den ”rätta”, och när någon uttrycker en avvikande åsikt leder det inte till debatt utan till att avvikaren ska mobbas till tystnad. 
Vad Pär Ström anser om jämställdhet är i sammanhanget faktiskt underordnat. Smålandsposten skrev positivt om hans senaste bok (19/10), och jag delar hans jämställdhetsanalys. Men det är inte Ströms åsikt som är det viktiga nu, utan hans rätt att få uttrycka den utan att utsättas för en mobbningskampanj från landets medieetablissemang".
Vad är det då för jämställdhetsanalys som Pär Ström har haft? Han har själv sammanfattat det i 13 punkter.

1. De båda könen ska ha samma värde, rättigheter och skyldigheter. Detta är definitionen på jämställdhet. Jämställdhet definieras inte som 50/50-fördelning mellan könen i samhällets alla skrymslen och vrår. En sådan kan aldrig uppnås och är heller inte eftersträvansvärd. 
2. Att 50/50-fördelning på alla områden aldrig kommer att uppnås beror på att könen är lite olika och i genomsnitt gör lite olika val. Skillnaderna mellan könen är både biologiskt och socialt betingade. Skillnader är inte något fult. Vi gillar olika. Det är viktigt att understryka att vi talar om genomsnittliga skillnader – de individuella variationerna är betydande. 
3. Jämställdisternas krav på lika rättigheter för könen innebär att vi säger nej till kvotering. Meriter och lämplighet ska styra olika tillsättningar – kön ska vara irrelevant. Kvotering = ett särskilt gynnande av en grupp = diskriminering av en annan grupp.  
4. Den innersta kärnan i jämställdhet är likhet inför lagen. Sådan råder inte i Sverige idag – män diskrimineras på ett antal punkter i lagen. En av de första åtgärderna för jämställdistpartiet, om ett sådant hade funnits, vore därför att kräva att lagstiftningen görs könsneutral. 
5. Kravet på att könen ska ha lika värde innebär att det måste bli ett slut på det mansförakt, ibland till och med manshat (”misandri”), som är utbrett i Sverige idag. Det talas till exempel om ”gubbvälde” och det anses att “gubbarna” snarast bör maka på sig. Jämställdisterna kräver att båda kön ska betraktas positivt. 
6. Både kvinnor och män har sina respektive problem. Det finns också fördelar både med att vara man och kvinna (olika fördelar, förstås). Att mäta och jämföra dessa för- och nackdelar är omöjligt, eftersom det är som att jämföra äpplen och päron. Därför är det omöjligt att upprätta en balansräkning över könens totala ställning och utpeka det ena könet som nettovinnare och det andra som nettoförlorare. Samhällets jämställdhetsarbete måste därför gå åt två håll, och intressera sig för både kvinnofrågor och mansfrågor. 
7. Det finns ingen kollektiv skuld. All skuld är individuell.  
8. Det innebär att nu levande personer inte har någon skuld för vad andra personer av samma kön har gjort förr i världen. Det är inte möjligt att kompensera det ena eller andra könet för påstådda eller verkliga oförrätter i historien. En person som könsdiskriminerades för 300 år sedan blir inte kompenserad för att en person av det motsatta könet diskrimineras 2012. Däremot skapas istället en orättvisa mot den senare. Två fel blir inte ett rätt.  
9. På motsvarande sätt kan en person som blir diskriminerad i exempelvis Afghanistan inte vinna rättvisa genom att en person av motsatt kön blir diskriminerad i Sverige. 
10. Jämställdisterna finner det upprörande att kvinnor förr i världen hade begränsade juridiska rättigheter. Det är mycket glädjande att den tidiga feministiska rörelsen har åtgärdat det problemet (åtminstone i Sverige och till största delen i västvärlden). 
11. Samtidigt glöms det ofta bort att även män hade sina bördor och underlägen förr i världen. Exempel är krigsplikt, försörjningsplikt gentemot kvinnor, innehavande av farliga arbeten och förväntad självuppoffring. Lite förenklat kan man säga att män har haft större frihet än kvinnor medan kvinnor har haft större trygghet än män. Det är inte självklart vilket som är mest värt. 
12. I många länder i tredje världen har kvinnor än idag mycket begränsade juridiska rättigheter, vilket är upprörande. Jämställ-disterna vill se en förändring på den punkten. Samtidigt får man inte glömma bort att även män i tredje världen faktiskt har sina specifika svårigheter och underlägen. Dessa måste också tas med i ekvationen vid arbete för ökad jämställdhet i tredje världen. Annars repeterar vi det misstag som suffragetterna gjorde i början av 1900-talet.  
13. Människors fria vilja måste få avgöra deras livsval. En kvinna som väljer att leva som hemmafru, exempelvis, ska inte kritiseras för detta. Lika lite ska en kvinna som väljer att prioritera karriären framför barnen utsättas för kritik. På motsvarande sätt ska naturligtvis även män få välja sin livsstil. Proffstyckare ska inte komma med pekpinnar om människors livsstil.

Dessa 13 punkter är alltså så upprörande att Twittrare firar att Pär Ström lägger ner debatten.

Länkar om detta: Bashflak, Trollan, Rocki, Sydsvenskan, Dads-R-Us, Häxanmexan, Toklandet, Aktivarum, Juggen, Zac, Maukonen, Treve

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Kommentarer inaktiverade

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.