Feminist vill ha omvänd bevisbörda i rättegångar

Nikita Feiz, juridikstudent* och skribent på den feministiska portalen Politism.se vill ha omvänd bevisbörda i våldtäktsrättegångar:

"Det ställs orimligt höga krav på att offret ska bevisa att en våldtäkt har skett snarare än att förövaren ska bevisa att så inte är fallet".

Varför låta det stanna vid våldtäktsrättegångar? Ska inte en åklagare slippa bevisa att en mordåtalad har mördat? Eller slippa bevisa att en stöldanklagad har stulit? Ska alla brottsanklagelser gälla som sanning tills motsatsen har bevisats?

Nej, som jag har skrivit tidigare ligger bevisbördan av tradition hos den som påstår, inte hos den som förnekar.

Alla är oskyldiga tills motsatsen har visats bortom rimligt tvivel i domstol. Det är en grundbult i vad som kallas rättssäkerhet och som även finns inskriven i FN-deklarationen om mänskliga rättigheter liksom i Europakonventionen.

Jag hoppas att vi i det här landet har jurister och en allmän opinion som kraftfullt motsätter sig den här typen av feministiska argument.

För annars upprepar vi misstagen som gjordes i 1600-talets häxprocesser, där omvänd bevisbörda gällde.

Eller som kommentatorn Blåval Rödval skriver hos Toklandet:

"Alla som snackar om omvänd bevisbörda är allihopa incestuösa pedofiler tills dess att de kan bevisa motsatsen. Vi kan ju bara leka med tanken".

Susanna's Crowbar skriver också om detta och upplyste mig om att Politism.se finansieras av fackförbundet LO och Aftonbladet.

Relaterat: Advokatsamfundet säger nej till "samtyckeslagstiftning" för våldtäktsrättegångar med argumentet att det innebär omvänd bevisbörda. Polisen Martin Marmgren säger dock ja, liksom jämställdhetspolitiska talespersonen Gunvor G Ericson (MP). Även (V) och (SD) kan tänka sig samtyckeslagstiftning.

*Tillagt efter Trollans kommentar.

Ny tung artikel mot könsstympning av pojkar

Barnombudsmannen med flera skrev i gårdagens DN att könsstympning ("omskärelse") av pojkar endast bör genomföras när pojkarna är stora nog att förstå vidden av ingreppet och kan ge sitt samtycke.

Det finns även en jämställdhetsaspekt av könsstympning som trogna läsare av denna blogg känner till, men som behöver upprepas:

"I detta sammanhang kan noteras att pojkar har ett svagare skydd för sin kroppsliga integritet än vad flickor har. Den minst ingripande formen av stympning av flickor – att med nål pricka eller ta bort klitorisförhuden – är anatomiskt att likna vid omskärelse av pojkars förhud. Flickors stympning (även den minst omfattande formen) är förbjuden i Sverige sedan 1982. I dag ses kvinnlig könsstympning i alla dess former – även bland en del tidigare anhängare – som onödiga ingrepp förenade med hälsorisker".

Dagens könsstympning av barn av religiösa eller traditionella skäl skulle aldrig accepteras om det vore flickor som drabbades.

Bloggat: Maukonen, Ann-Helena Rudberg, Humanistbloggen, Björndahl, Papparättsgruppen

EU föreslås lagstifta mot antifeminism

OBS! Texten ändrad kl 18:20, se kommentarsfältet.

Ett nytt lagförslag om så kallad "tolerans" ligger på EU-parlamentets hemsida och har skrivits för det "Europeiska Rådet för Tolerans och Försoning" (pdf).

Lagförslaget har det orwellska namnet “The European framework national statute for the promotion of tolerance” på engelska.

Ur texten:

"Syftet med denna stadga är att: [...] 

     e) Att vidta konkreta åtgärder för att bekämpa intolerans, i synnerhet i syfte att undanröja rasism, fördomar om hudfärg, etnisk diskriminering,religiös intolerans, totalitära ideologier, främlingsfientlighet, antisemitism, anti-feminism och homofobi".

Antifeminism jämställs alltså i lagförslaget med antisemitism och totalitära ideologier.

Vad som föreslås förbjudas är exempelvis hets, förlöjligande och baktalande av utsatta grupper. Det står inte uttryckligen att feminister utgör en sådan utsatt grupp. Men med det uttalade syftet att "bekämpa" antifeminism så utgör förslaget ändå ett oroväckande hot om inskränkning av yttrandefriheten.

Vem ligger bakom förslaget? Så här avslutas dokumentet:

"This text was prepared – under the aegis of the European Council on Tolerance and Reconciliation – by a Group of Experts composed of Yoram Dinstein (Chair), Ugo Genesio, Rein Mȕllerson, Daniel Thȕrer and Rȕdiger Wolfrum".

Jag blir naturligtvis beklämd av det här förslaget. Att många feminister inte gillar debatt, det vet vi, men att inskränka den ideologiska debatten med lagstiftning, det tycker jag ska förknippas med diktaturer.

Dock är det inte första gången vi ser liknande förslag. Nordiska Ministerrådets REFORM-rapport som släpptes i mars i år hade liknande rekommendationer.

Samtidigt kan jag inte låta bli att undra vem som har författat lagförslaget. Det skulle inte förvåna mig om EU-representanter från "feminismens Saudiarabien", dvs Sverige, har haft ett finger med i det spelet.

Portalen A Voice For Men (AVfM) skriver att lagförslaget ska upp till behandling och antagligen kommer att röstas ner av EU den 14 oktober. Jag hittar tyvärr inga officiella länkar om detta - och AVfMs länkar handlar om något annat än just detta lagförslag.

Bloggat: En stilla undran, Toklandet, PappaRättsGruppen

Klädföretag fällt för reklam med avklädd man

Företaget byPM har nyligen fällts av Reklamombudsmannen (RO) för att ha använt ovanstående reklambild i marknadsföringen, skriver Nyheter24. RO motiverar:

"I ett jämställt Sverige borde det vara precis lika förnedrade med en sådan reklam, oavsett ett kön /../ Det hade aldrig tillåts om det var en kvinna på bilden".

För min egen del struntar jag fullständigt i om det förekommer avklädda män i reklamen. För samtidigt kvarstår de verkligen viktiga skillnaderna i rättigheter och villkor mellan kvinnor och män i Sverige. Exempelvis de diskriminerande skillnaderna i lagstiftningen.

Lagen är inte könsneutral. Det gäller till att börja med den lagstiftning som reglerar föräldraskap och den lagstiftning som reglerar könsstympning. För att travestera RO:

I ett jämställt Sverige borde det vara precis lika förnedrade med könsdiskriminering i lagstiftningen, oavsett kön. Det hade aldrig tillåtits om det vore kvinnor som diskriminerades.

Att bry sig om mansdiskriminering i reklam men inte i lagstiftningen kallas med ett bibliskt uttryck "att sila mygg och svälja kameler".

Läs mer om de viktigaste mansfrågorna hos Bashflak.

Dagens lästips angående en annan aktuell nyhet - om "den nya Kapten Klänning" - som demoniserade män och som nu misstänks för en rad sexrelaterade brott, bland annat via internet:
Daddys, Aktivarum samt tidigare inlägg här på bloggen.

Hur tänker en manlig feminist?

Hur tänker egentligen en manlig feminist, eller pro-feminist, som de ibland kallar sig?

Jag har hittat en artikel som åskådliggör detta på ett bra sätt:

"101 Everyday Ways for Men to Be Allies to Women".

Jag ska citera och översätta en av de 101 punkterna på listan, för att ge en antydan om vilken uppoffring det är att vara manlig feminist:

"99. Var försiktig med att inte bränna ut dig. 

Ibland kommer du att känna dig omotiverad, stressad och trött av detta arbete. Det kan komma en tid när du kommer nära, eller verkligen upplever, utbrändhet. Jag har upplevt detta några gånger, men jag har alltid återupptäckt min passion genom att reflektera över mina gångna åstadkommanden och segrar. Dessutom har jag funnit att mainstreammedier och påtaglig sexism i mitt vardagsliv har blivit starka motiv för att fortsätta mitt arbete. Jag kom att inse att detta arbete verkligen är mitt sociala ansvar".

Inte undra på att de feministiska männen är så arga och frustrerade emellanåt!

(Tipstack till signaturen "notsure", kommenterare hos Toklandet

Skolgång åt fattiga flickor - genusprat åt pojkarna

Av världens barn beräknar FN-organet UNESCO att 67 miljoner inte får gå i skolan. Flickorna utgör 53% och pojkarna 47% av dessa barn.

I det läget väljer biståndsorganisationen Plan Sverige att satsa på att få fler barn i skolan i fattiga länder. Men bara flickebarn, inte pojkar.

"Att utbilda flickor lyfter hela samhället ur fattigdom", skriver Plan Sverige och räknar upp en rad argument angående varför det är mest synd om flickorna i fattiga länder och varför flickorna särskilt behöver utbildning.

Men Plan Sverige har ändå inte helt glömt bort pojkarna:

"För att nå ökad jämställdhet arbetar vi även på lokal nivå med pojkar och män. Plan arbetar för att främja jämställdhet genom att tillsammans med pojkar och män ifrågasätta könsstereotyper och sociala normer. Även pojkar gynnas när traditionella könsstrukturer bryts och det är avgörande för utvecklingen att både flickor och pojkar får tillgång till utbildning".

Riktig utbildning till fattiga flickor. Genusprat till fattiga pojkar. Detta kallas jämställt bistånd.

Det är lätt att tro att beskrivningen är hämtad från den genussatiriska romanen Café Rättvisan. Men det är alltså hämtat från verkligheten.

Bloggat: Jämställdhetsfeministern.

Sveriges Kvinnolobbys uppmaning: "Klippa kuken"

Bloggen En Stilla Undran uppmärksammade igår Sveriges Kvinnolobbys opinionsbildning på Twitter.

Sveriges Kvinnolobby är en paraplyorganisation med devisen:

"VI ARBETAR FÖR KVINNORS FULLA MÄNSKLIGA RÄTTIGHETER OCH ETT JÄMSTÄLLT SAMHÄLLE". 

Igår twittrades alltså nedanstående bild (klicka för förstoring):

Ingår detta i Sveriges Kvinnolobbys definition av jämställdhetsarbete?

Läs mer hos En Stilla Undran.

Bloggat: Bashflak, Toklandet, Papparättsgruppen, Susanna Varis, Kimhza Bremer, Jämställdhetsfeministern, Aktivarum

Uppdatering fredag: Jag har nu blivit blockad av Kvinnolobbyn på Twitter. Jag har aldrig twittrat till dem utan får helt enkelt anta att de starkt ogillar detta blogginlägg.

Kvinnor i rika länder är lyckligare än män

I dagarna släpptes senaste versionen av World Happiness Report (pdf). Rapporten mäter hur lycklig världens befolkning är och det visar sig att rika länder har en större andel lyckliga människor än fattiga länder.

Men det finns även en genusaspekt på lycka. Rapporten slår fast att:

"In most advanced countries women report higher satisfaction and happiness than men".

Visserligen, skriver rapportförfattarna, är kvinnors mentala hälsa överlag sämre än männens. Vad som dock inte nämns i rapporten är att mäns självmordsfrekvens är högre än kvinnors.

Men, om patriarkatet nu existerar, hur kommer det sig då att kvinnor i rika länder trots allt är mer nöjda och mer lyckliga än män? 

Borde det inte vara tvärtom, om kvinnor verkligen skulle vara "strukturellt underordnade" män, i en förtryckande så kallad "könsmaktsordning"?

Läs mer hos A Voice For Men.

Expressen-debatt om könsstympning

Expressen har nyligen publicerat två debattartiklar om könsstympning:

"Så ska vi stoppa könsstympningarna"

och

"Lär av Norges kamp mot könsstympningar"

Båda artiklarna osynliggör tyvärr omyndiga pojkar som offer för könsstympning. Artiklarna handlar, trots rubrikerna, uteslutande om kvinnlig könsstympning.

En viktigt jämställdhetsreform vore att göra lagstiftningen om könsstympning könsneutral. Det borde ses som lika vedervärdigt och oacceptabelt att skära bort delar av barns könsorgan av traditionella eller religiösa skäl - oavsett om barnet råkar vara en pojke eller flicka.

Bloggat: Trevé

Lady Gaga är ingen feminist

Lady Gaga, musiker och superstjärna:

"Jag är ingen feminist. Jag hyllar män, jag älskar män. Jag lovprisar den amerikanska manliga kulturen, öl, barer och muskelbilar".

Fler citat från kända kvinnliga amerikanska icke-feminister här. 

Kvinna slapp fängelse för övergrepp i rättssak

Från Dagens Juridik:

"I meddelandet framförde hon dels ett dödshot riktat mot personen men också hot om att bränna ner dennes bostad. Något som hon påstod skulle genomföras av en känd kriminell organisation, enligt tidningen.

Kvinnan åtalades för övergrepp i rättssak och dömdes i december förra året vid Linköpings tingsrätt till fängelse i tre månader. 

Domen överklagades till hovrätten som i likhet med underinstansen nu dömer kvinnan för övergrepp i rättssak. 

Hovrätten finner dock att kvinnan befann sig i en ”desperat situation” när hon skickade sms:et, vilket anses utgöra en förmildrande omständighet. 

Med anledning av det väljer nu hovrätten att mildra påföljden för kvinnan från fängelse i tre månader till villkorlig dom och samhällstjänst i 100 timmar, uppger tidningen". 

Finns det någon läsare som kan länka till ett exempel på att en man har sluppit tingsrättens fängelsedom och fått villkorligt i hovrätten på grund av en "desperat situation"?

"Anna Lindh förminskades"

Journalisten och politikern Eva Franchell, som var med fd utrikesministern Anna Lindh (S) på varuhuset NK när hon mördades, säger nu  till SvD att Anna Lindh förminskades av pressen:

"Jag stör mig på bilden av två shoppande väninnor. Man förminskade Anna när man skrev att hon var glad, åt äpplen och bar ryggsäck. Anna var en väldigt allvarlig person, även privat, utan att för den delen bli tråkig".

Jag tycker inte att det är att förminska någon att påpeka att personen är glad och shoppar.

Om en man skulle ha beskrivits på det sättet skulle ingen ha fått för sig att påstå att han förminskades. Det skulle ha varit skrattretande att påstå det.

Men vissa mediefeminister beter sig ibland som prinsessan på ärten.

Relaterad länk: Pelle Billing om Eva Franchell.

Lästips:

Trevé om jämställdhetsministern och hennes kamp mot könsstympning - men bara mot kvinnlig könsstympning.

Toklandet om "tjejmjölk".

Våldstexter och dubbla måttstockar

Ann-Mari Maukonen skriver bra om de svenska dubbla måttstockarna när det gäller våldsförhärligande texter.

Exempel 1. Hiphop-artisten Näääk har nyligen bett om ursäkt för en gammal låt och tagit bort låten från Spotify. Låten förhärligar våld, till och med dödligt våld, mot kvinnor.

Exempel 2. TUR-teatern har nyligen gjort en bejublad och hyllad föreställning av Valerie Solanas' SCUM-manifest och turnerat landet runt med pjäsen. Den förhärligar dödligt våld mot män i syfte att utrota dem.

Jämställt?

Könskrig och regeringsskifte i Australien

Australien har i dagarna haft regeringsskifte efter nationella val. Den liberala/nationella koalitionen vann över socialdemokratiska Labor.

Jag har inte så stor koll på australiensisk politik. Det verkar som om regeringsskiftet hade många orsaker - flyktingfrågor och skatter tycks ha tagit stor plats i debatten.

Men en annan av dessa orsaker verkar hänga ihop med att Labor-partiet under största delen av regeringstiden leddes av premiärminister Julia Gillard. Hon väckte störst internationella rubriker med sitt så kallade "misogyny speach" 2012 där hon anklagade sin motståndare för kvinnoförakt. Hon förklarade även i talet hur kränkt hon var och hur kvinnor missgynnas jämfört med män i Australien.



Men talet och Julia Gillards nya feministiska image efterföljdes av kraftigt sjunkande opinionssiffror för Julia Gillard, särskilt bland män.

Tidigare i somras byttes hon ut av sitt eget parti, mot en man. Men han lyckades alltså inte vinna valet, utan segrare och ny premiärminister blev istället Tony Abbott från Liberala Partiet.

Jag kan inte låta bli att dra paralleller med den tidigare S-ledaren och statsministerkandidaten Mona Sahlin i Sverige. När en kvinnlig politisk ledare pratar feminism, då ratas hon av opinionen. Feminism går helt enkelt inte hem i stugorna.

Alla de övriga nordiska länderna förutom Sverige har haft populära kvinnliga regeringschefer - som inte har förfäktat en högljudd feminism. Jag ser det som ganska tänkvärt.

Den framgångsrika australiensiska vänsterpolitiske författaren John Pilger kallar den rörelse som stödde Julia Gillard för "glastaksfeminister". Det syftar på folk som är överdrivet upptagna med att få in kvinnor på ledande poster i samhällstoppen, men som struntar i andra frågor som har avgörande betydelse för fattiga kvinnor.

Radikalfeministen och skulden

Fotot föreställer feministen My Vingren

I svallvågorna efter senaste Uppdrag Granskning är debatten infekterad mellan oss som tyckte att programmet var skrämmande men bra och dem som tyckte att programmet var undermåligt.

För att förstå skiljelinjen mellan dessa två synsätt behöver vi bekanta oss med det juridiska begreppet "oskuldspresumtion".

Oskuldspresumtion innebär att varje anklagad person ska ses som oskyldig tills motsatsen har bevisats i domstol. Begreppet har kommit att ses som en grundbult för en fungerande rättsstat och en fungerande demokrati.

Redan de gamla romarna insåg behovet av oskuldspresumtion i samband med brottsanklagelser. Juristen Paulus, verksam på 100-200-talet, sägs ha formulerat det så här:

"Ei incumbit probatio qui dicit, non qui negat"

Min latin är knackig, men jag har förstått att det betyder ungefär så här:

"Bevisbördan ligger hos den som påstår, inte hos den som förnekar".

Numera står oskuldspresumtionen inskriven i FN:s deklaration om mänskliga rättigheter, artikel 11:

"Var och en som är anklagad för brott har rätt att betraktas som oskyldig till dess att hans eller hennes skuld lagligen har fastställts vid en offentlig rättegång, där personen åtnjuter alla rättssäkerhetsgarantier som behövs för hans eller hennes försvar".

Dessutom finns oskuldspresumtionen i Europakonventionens artikel 6.2 och gäller därmed även som svensk lag:

"Var och en som blivit anklagad för brott skall betraktas som oskyldig till dess hans skuld lagligen fastställts".

Under häxprocesserna på (främst) 1600-talet åsidosattes oskuldspresumtionen. Den som var anklagad för häxeribrott ansågs vara skyldig att bevisa motsatsen. Resultatet har blivit det som vi idag metaforiskt kallar "häxprocesser" - processer med rättsliga följder där oskuldspresumtionen har frångåtts.

Men oskuldspresumtionen strider mot vissa feministers rättsuppfattning. 

Påståendet att man inte ska ifrågasätta en kränkt kvinnas berättelse innebär att en i många fall brottslig anklagelse inte ska anses behöva styrkas med bevis. Då frångår man också "oskuldspresumtionen" gentemot den som anklagas.

Feministen My Vingren har reagerat starkt på Uppdrag Gransknings senaste program om en brottsanklagad men inte dömd pappa ("Erik") som inte får umgås med sin dotter eftersom polis och socialtjänst har gjort undermåliga utredningar (se programmet) och eftersom socialtjänsten har frångått oskuldspresumtionen när det gäller pappan. My Vingren skriver:

"Antingen finns det bevis för att Erik kan dömas i en domstolsförhandling eller så ska han frias och allt ska bli som vanligt igen. Så enkelt är det. Eller? 

När myndighetsärenden handlar barn finns det något viktigare än juridisk bevisbörda. Att skydda barn från övergrepp. Ibland kommer det gå ut över oskyldiga föräldrar. Men när föräldrars rätt till sina barn och barns rätt till trygghet ställs emot varandra, som det görs vid svåra vårdnadsfrågor, hoppas jag att vi även fortsättningsvis väljer att hellre ta barnets perspektiv än pappans. 

- Lek med tanken på att jag inte gjort detta, säger Erik i ett inspelat samtal med en av socialtjänstens barnutredare. 

Jag säger: lek med tanken på att han har" (min fetstil).

Men om vi på motsvarande sätt leker med tanken att My Vingren är en praktiserande pedofil, så inser hon förhoppningsvis även själv att hon befinner sig på ett rättsligt sluttande plan. Ett samhälle fungerar inte tillfredsställande om inte oskuldspresumtionen tillämpas. My Vingren ska inte behöva bevisa att hon inte är en brottsling - då uppstår en så kallad "omvänd bevisbörda".

Även Akademikerbloggen försvarar socialtjänsten:

"Att inte dömas för ett brott är inte samma sak som att brottet inte begåtts".

Det är tydligt att Akademikerbloggen inte har bekantat sig tillräckligt med Europakonventionens artikel 6.2 och FN-deklarationen om mänskliga rättigheter, artikel 11.

Men oskuldspresumtionen är nödvändig även om vi ser till barnets perspektiv. Enligt programmet har flickan uttryckt att hon saknar sin pappa - det gör antagligen de allra flesta barn som inte får träffa sin ena förälder. Ett barn mår som regel bäst av att växa upp med båda sina föräldrar. Om pappan inte kan dömas i domstol på grund av brister i polis- och socialtjänstutredning, ja, då bör vi betrakta honom som en fullgod förälder. Framför allt för barnets skull.

I detta fall skulle det inte ens ha behövt gå till åklagare. Om polismyndigheten och förskolan hade gjort sitt jobb och tillfrågat familjen med de två sönerna (se programmet) så hade antagligen detta ärende kunnat klaras upp tidigare.

Och om oskuldspresumtionen får ge vika för konkurrerande feministiska resonemang - då har vi ingen rättsstat värd namnet kvar.

Bloggat: Toklandet, Kimhza Bremer


-----------

Uppdatering
En relaterad tweet från den feministiska bloggaren Arsinoe:

"Vissa personer tycker att lite lagtext smäller högre än tusentals kvinnors berättelser om förtryck. Sådana blir jämställdister".
— Fanny Åström (@sinoes) September 7, 2013

Uppdatering 2: 
Fatta-kampanjen, däribland juridikprofessor emerita Madeleine Leijonhufvud:

"Den som blivit utsatt för våldtäkt ska inte behöva motbevisa orimliga påståenden".

Elaka myter om pappaledighet sågas

Pappor sägs ibland inte ta ansvar för sina barn genom att ta ut mindre än hälften av föräldradagarna.

Det finns även myter om att pappor tar ut dessa fåtal dagar under älgjakt eller sportevenemang.

Bland dem som har spridit sådana myter återfinns P4 Gävleborg, liksom Dennis Kullman vid Länsstyrelsen Stockholm, bloggarna Feministaktivist och Sannasmamma, samt folkpartisten Birgitta Ohlsson. Den sistnämnda har skrivit följande i en debattartikel:

"Ofta sammanfaller föräldraledighetsuttaget med semester, fotbolls-VM och älgjakt". 

Och nu är det älgjaktstider.

Försäkringskassan har därför nyligen gått ut med ett pressmeddelande:

"Myter om Föräldrapenning 

Mäns uttag ökar inte i samband med älgjakt 

Många pappor kommer antagligen att ägna sig åt älgjakt nu när jaktsäsongen drar igång. Men att jaktintresserade pappor skulle gå så långt att de planerar sin föräldraledighet efter älgjakten saknar grund. Samma myt gäller även under stora sportevenemang så som fotbolls-VM eller OS. 

- Ja det här är en vanlig fråga som vi får varje år. Men statistiken visar inte på att pappors uttag av föräldrapenning ökar under älgjakt, OS, VM eller EM, säger Niklas Löfgren, familjeekonomisk talesperson på Försäkringskassan. 

Däremot visar statistiken tydligt att papporna i allt högre grad är hemma med sina barn under sommarmånaderna. 

- Det är vanligt att man använder föräldrapenningen för att dryga ut sommarsemestern, tillägger Niklas".

Vanlig fråga som de får varje år, alltså. Det finns gott om frågvisa personer som letar efter varje tillfälle att klanka ner på pappor och andra män.

Förresten hittade jag en gammal nyhet från DN 2005 om vem som är drivande bakom att papporna tar ut mindre än 50% föräldraledighet:

"Kvinnor hindrar pappaledighet 

Det är kvinnorna som hindrar männen att ta ut sin lagstadgade pappaledighet, inte papporna som är ovilliga att vara hemma. Det visar en färsk undersökning som presenterades på tordagen av regeringens utredare". 

Jag vet inte riktigt om jag tror på den där undersökningen. Jag känner mammor som vill ta ut merparten av föräldraledigheten och fasar för att gå tillbaka till jobbet. Och så känner jag pappor som tycker att någon månads föräldraledighet räcker. Jag tror att båda könen är precis lika "skyldiga" till att kvinnor tar ut mest föräldraledighet.

Själv tog jag ut mer än hälften av föräldraledigheten. Det passade min familj bäst, helt enkelt.

Men i andra familjer ser verkligheten annorlunda ut - och det tycker jag ska respekteras. Den som till exempel är egenföretagare har särskilt svårt att sätta kundkretsen på paus alltför länge.

Kravet på 50/50-fördelning av föräldraledigheten överskuggar också en annan, mycket viktigare fråga: att många pappor inte har rätt att ta ut föräldraledighet alls eftersom de inte är vårdnadshavare.

Lagstiftningen säger till exempel att om föräldrarna är ogifta så går vårdnaden till mamman och hon kan då välja att dela med sig av vårdnaden, eller välja att inte göra det.

Så gör först Föräldrabalken könsneutral och utbilda socialtjänst och rättväsende i att se pappor och mammor som likvärdiga föräldrar. Sen kan vi diskutera hur uttaget av föräldraledighet ska fördelas, men inte ens då anser jag personligen att den bör kvoteras.

Uppdrag Granskning ikväll om pappor och barn

Ikväll sänds Uppdrag Granskning-reportaget Processen. Enligt UG:s hemsida handlar det om en pappa som berövas nästan all kontakt med sitt barn.

Förskolan anmälde honom misstänkt för sexuella övergrepp, men åklagaren lade ner förundersökningen. Trots det förklarade socialtjänsten honom för skyldig i en egen utredning. Därefter fick han bara (edit: inte alls) ha kontakt med sitt barn via kontaktperson.

Jag har inte sett programmet, men har läst om liknande fall tidigare och är inte förvånad. Jag tror att en viktig förklaring till varför sådant här händer är att män ständigt misskrediteras i medier.

Ingen annan befolkningsgrupp förutom män svartmålas på samma sätt, på grund av något de är födda med. Mansföraktet, misandrin, föreställningen om att män är förtryckare, teorin om patriarkatet och könsmaktsordningen - det kan benämnas på många sätt.

Jag vill passa på att återigen länka till Bashflaks uppräkning Misandri 2013, över länkar till mansföraktande tidningsartiklar.

Och så vill jag uppmana alla med någorlunda starka nerver att se Uppdrag Granskning ikväll.

Om du läser detta efter att programmet har sänts så kan du förhoppningsvis se programmet i SVT Play.

Bloggat: Daddy's, PappaRättsGruppen, Ann Helena Rudberg, Motpol, Toklandet, Kimhza Bremer, Sven-Erik Alhem

Uppdatering kl 21: Jag har precis sett programmet och har inget mer att tillägga förutom att jag just nu är lätt illamående. Men det går över.

Falskanklagar-kulturen

Vi lever i en falskanklagar-kultur.

Statsideologin utmålar män som de eviga förtryckarna och kvinnor som de eviga offren.

Och i landets största dagstidning får en utnämnd regeringsutredare utrymmet att falskanklaga uppemot halva befolkningen som mer ansvariga än andra för sexualbrott.

Den falskanklagande regeringsutredaren heter i detta fall Inti Chávez Pérez. Han skriver:

"Men det sexuella våldet är i själva verket en fråga som handlar om män".

"Om vi vill minska det sexuella våldet i samhället bör det finnas ett preventivt arbete där alla män involveras, även män som själva inte är våldsamma".

"Det är dags att vi killar och män går ihop och betraktar det sexuella våldet i samhället som en mansfråga. Inte för att alla män skulle vara gärningsmän, utan för att alla män kan vara med och lösa problemet".

Projicerar han sina skuldkänslor på alla av samma könstillhörighet? Är det mer hat än heterohat som Inti Chávez Pérez går och bär på?

En annan känd kollektiv falskanklagare av män är den före detta polischefen Göran "Kapten Klänning" Lindberg som numera själv sitter i fängelse för sexualbrott.

Ännu en riksbekant kollektiv falskanklagare av män är en 45-åring från göteborgstrakten. Nerikes Allehanda rapporterar att han snart kommer att åtalas för en rad nätpedofilibrott som bland annat misstänks ha lett till att en 13-årig flicka tog livet av sig i Kumla i mars.

Hur ska vi bryta denna falskanklagar-kultur som Inti Chávez Pérez främjar? Är det inte hög tid att börja betrakta varje individ som oskyldig till varje brottsanklagelse ända tills motsatsen har bevisats bortom rimligt tvivel i en domstol? Och att anse att kollektivt ansvar och kollektiv skuld för illdåd var sådant som förkunnades på 1900-talet?

Och slutligen: hur kan Inti Chávez Pérez ha utnämnts av regeringen till expert i en utredning om män? Vill Allians-regeringen verkligen inte vinna nästa riksdagsval?

Armé av näthatare mot könsstereotyp text

Minns ni näthatsdebatten? Det ses som ett samhällsproblem att folk uttrycker sig argsint mot skribenter. Ett hot mot demokratin, har det så kallade näthatet benämnts som. En författare som numera går under smeknamnet "feminismens Åsa Waldau" har skrivit en hel bok om detta näthat.

Påpassligt nog tar näthatsdebattörerna sällan upp näthat som kommer från vänsterhåll eller från feministiskt håll. Sådant näthat ses nämligen av debattörerna som rättmätig ilska, "riktad uppåt, mot de mäktiga".

Här är ett exempel på sådant onämnbart näthat.

Portalen Baws.se har nyligen publicerat en text om kvinnor - en text som hyllar kvinnor på ett spetsfundigt sätt. Texten heter "25 saker kvinnor kan bättre än män". Inte min typ av humor, men jag tyckte att texten ändå var ganska harmlös. Den är uppenbart satirisk och ger både män och kvinnor stereotypa kängor.

Första exemplet ur texten:

"Kvinnor är bättre på…

…att leva längre

Kvinnor blir i genomsnitt äldre än män. Om det beror på sunt leverne eller att de blivit uppassade hela livet låter vi vara osagt".

Unleash Armageddon.

För genast mobiliserades feminismens armé av näthatare, i kommentarsfält och via mail. Författaren av texten på Baws.se skriver själv att han möttes av betydligt grövre näthat nu än när han vid ett tidigare tillfälle provocerade Sverigedemokrater.

Han avslutar:

"Så NEJ, jag tänker inte be om ursäkt för innehållet i artikeln, men däremot ber jag om ursäkt till alla er som tagit illa upp, även till dig som enligt mailet ska 'skära halsen av mig i natt'".

Lundsberg och patriarkatet

Expressens krönikör Jens Liljestrand har sina egna funderingar om vad som låg bakom den urspårade och olagliga kamratuppfostran på Lundsberg:

"Kanske är det därför den mest uppenbara aspekten av misshandeln på Lundsberg - maskuliniteten - faller mellan stolarna. Strykjärnsincidenten har inte skett på Lundsberg - den har skett på pojkhemmet på Lundsberg. Maskulinitet, inte pengar, är vanligen den styrande mekanismen när unga män i organiserad form utsätter varandra för pennalism".

Hade han generaliserat likadant på ett nedsättande vis om "den muslimska kulturen" eller "judiskheten" som han gör om "maskuliniteten" hade han kallats rasist. Nu faller krönikan under engelska Wikipedias definition av sexism:

"Sexism is prejudice or discrimination based on a person's sex".

Jens Liljestrand skriver dessutom att han skulle vilja veta

"hur många flickor som misstänks ha varit förövare i de övergrepp, kränkningar eller andra övertramp som nu rullas upp. Tio? Fem? Min gissning är noll".

Susanna Varis kommenterar ironiskt och lakoniskt:

"Nej, flickor och kvinnor utövar aldrig någon våld och mobbar inte heller. Det goda, fina könet är så moraliskt överlägset och änglalikt att det antagligen skiter regnbågar och parfym i Liljestrands värld. Skribenten har antagligen aldrig hört talas om psykisk misshandel".