En icke-feministisk jämställdhetsblogg

Om ekvalism

fredag 5 april 2013

Lika möjligheter?



Åsa Erlandsson har skrivit en ovanligt vettig jämställdhetskrönika i Aftonbladet. Kontentan av den är att jämställdhetskampen är mer brännande och viktig i Tunisien än i Sverige.

Svårt att säga emot.

Men det finns faktiskt saker att förändra och förbättra även i Sverige. Lagstiftningen är inte könsneutral, till männens nackdel. Pojkar betygsdiskrimineras i skolan. Det är acceptabelt att öppet demonisera gruppen män i det offentliga rummet. Bland annat. Det är därför jag driver den här bloggen. Jag gräver där jag står och inte i Tunisien.

Jag vill ha lika rättigheter och lika skyldigheter oavsett kön, etnicitet och sexuell läggning. Där är vi inte ännu.

Däremot förespråkar jag, till skillnad från Åsa Erlandsson, inte lika möjligheter.

Jag har inte lika möjligheter som Annika Sörenstam att bli en bra golfare, eller lika möjligheter som Tina Maze att bli en bra slalomåkare. Inte lika möjligheter som Blondinbella att bli proffsbloggare.

Men jag sörjer inte detta. Bara jag har lika rättigheter och skyldigheter som de.

Vi har alla olika styrkor och brister och de i vårt samhälle som inte kan utnyttja sina styrkor tillräckligt för att kunna leva ett anständigt liv behöver ett socialt skyddsnät för att få sina socioekonomiska rättigheter tillgodosedda.

Rättigheter alltså. Möjligheterna bör vi skapa och upptäcka själva.

15 kommentarer:

  1. Jag håller med dig. Sen är vi alla nog mer eller mindre trötta på att behöva "ta jämställdhetsdebatten", inte bara krönikör Erlandsson.

    Även om andra människor i andra delar av världen har det svårare innebär det inte att ens egna bekymmer ska sopas under mattan.
    Det jag dock ofta reagerar mot är att det är så mycket lättare att se grandet i det egna ögat än bjälken i sin broders/systers.

    De som kör den här taktiken mot mig brukar jag sparka på smalbenen (inte alltför hårt). När de sen gnäller om att det gör ont nämner jag bara den senaste internationella konflikten (tex Syrien, Irak) och hänvisar till det resonemang de själva förde nyss: "De i Syrien/Irak/etc har det sååå mycket värre, så sluta gnälla!"

    Till sist har du helt rätt när det gäller språket; man måste kunna hålla isär "möjligheter" från "rättigheter". Jag skulle vilja se den jurist som klarar av att övertyga Riksdagen att lagstifta om individers "möjligheter". Billings förslag "lika spelregler" kan fungera som ersättning i vardagstal.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nog är vi alla mer eller mindre trötta på att "ta jämställdhetsdebatten". Det finns andra politiska frågor som borde vara viktigare. Men jag kan inte tigande se på hur partier jag har sympatiserat med förlorar sig i ett träsk av inbillade strukturer medan de blir omsprungna i andra politiska strider.

      Jämställdhetssträvandena måste även börja omfatta pojkars och mäns rättigheter som jag ser det. Det är hög tid.

      Radera
  2. Hon lägger helt enkelt ut en dimridå, folk börjar uppmärksamma orättvisorna mot män i Sverige, därför är det ju bra för dem att skifta fokus till kvinnor i Tunisien istället
    /Senior

    SvaraRadera
  3. ..... Det får du en fingervisning om i kommentarerna hon svarar på....

    SvaraRadera
    Svar
    1. Utveckla gärna, jag förstår inte riktigt!

      Radera
    2. Hon har ju inte direkt ändrat uppfattning om patriarkat, löneskillnader etc, etc. Det syns när hon kommenterar. Hon är bara likt Sveland trött på att behöva försvara sig i motvinden. Bättre då att avleda uppmärksamheten till utlandet, så kan de fortsätta arbetet på hemmaplan i skymundan, utan protester.

      Hon är inte trött på feminismen, hon är bara trött på debatten, hon skriver ju att hon är trött på debatten, och vill hellre se att det händer (feministiska) saker istället för prat....

      Så tolkar jag det åtminstonde när jag läser inlägget tillsammans med hennes svar på kommentarer.

      Radera
    3. Se MiT nedan, han säger ungefär samma sak.

      Radera
    4. Kolla på BRÅs rapport om politiker utsatta för brott, där även lagliga saker benämns som brott, och enskilda händelser räknas som trakasserier.

      http://bra.se/download/18.22a7170813a0d141d21800058601/2012_14_PTU_politikernas_trygghetsunders_kning_webb.pdf

      Kolla sedan rapporten om hur man skall bekämpa högerextremism och antifeminister genom förslag om lagstiftning.

      http://www.nrk.no/contentfile/file/1.10947191!reform.pdf

      Ser du sambandet?
      Ser du pusselbitarna?


      Hur långt borta är riksdagsmotionen om det?
      När ser vi det nya lagförslaget här?
      Ser du debatten om dessa saker någonstans?

      Det är en av sakerna de vill få bort fokus från...

      Radera
    5. Jo, hon har kvar sina åsikter om patriarkatet i Sverige men säger samtidigt att problemen i Tunisien är värre. Jag kan inte låta bli att se något litet sympatiskt om det.

      Reform-rapporten som du länkar till har jag bloggat om i tre inlägg så jag känner väl till den. Men jag tror inte att den har en chans att bli verklighet. Den är skriven av politiska extremister, det tror jag att varje regering inser. Och gör de inte det så får vi ju göra dem desto mer uppmärksamma på det!

      Hittills har rapporten förbigåtts med tystnad och jag tror att anledningen är att den skulle göra mer skada än nytta för könsmaktsfeminismens Sak om den skulle diskuteras.

      Radera
    6. "Hittills har rapporten förbigåtts med tystnad och jag tror att anledningen är att den skulle göra mer skada än nytta för könsmaktsfeminismens Sak om den skulle diskuteras."

      Jag säger ju det! Därav dimridåerna.

      Radera
  4. Bra att du pekar på detta! Jag har tidigare själv fallit i "möjligheter"-fällan. Det är ett allt för glidande begrepp.

    Håller med dig i allt du skriver!

    SvaraRadera
  5. Lite talande att hon säger vad hon tycker är jämställdhet inbakat i texten och sen hur trött hon är på att det diskuteras och att alla ska håla käften ungefär. Hon är trött på att vad hon definierar som jämställdhet inte bara accepteras och inget annat. Och sen flytta fokuset när hennes åsikt har skrivits ner. Att fokuset den här gången flyttades till något som varje sund människa reagerar mot är typiskt men kan lova att detta inte nämns med ett enda ord på Fi:s kongress eller vad de kallar det, de har säkert hyrt in de skönsjungande damerna och lyssnar på dem istället...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tyckte att det på något sätt var befriande att hon denna gång inte var så stridisk om något knasigt. Att hon hoppas att alla ska hålla tyst och titta på Tunisien är ju en fåfäng önskan.

      Radera

Kommentarer inaktiverade

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.