Könsstympning: låt vuxna människor bestämma själva

Muslimska feministen Bahareh Andersson har i veckan skrivit en text på Newsmill som vänder sig mot att små pojkar könsstympas, eller, som det ofta kallas, "omskärs".

Bahareh Andersson kritiserar organisationer som BO (barnombudsmannen), DO (diskrimineringsombudsmannen), RB (Rädda Barnen) och BRIS (Barnens Rätt I Samhället) för att tiga i denna fråga.

Könsstympning av flickor och kvinnor är totalförbjuden i den svenska lagtexten. I praktiken tillåts icke-medicinsk stympning av kosmetiska skäl ("intimkirurgi") på kvinnor som själva medger ingreppet.

Det borde vara hög tid för könsneutral lagstiftning även inom detta område.

Förbjud icke-medicinsk "omskärelse" av pojkar och låt vuxna män bestämma själva om de vill stympa sina förhudar.

I Storbritannien dömdes nyligen en sjuksköterska till villkorlig fängelsedom för att ha vållat ett spädbarns död då hon könsstympade honom med sax, skriver BBC. Den lille pojken hette Goodluck Caubergs.

Även i Norge dog förra året en två veckor gammal pojke i sviterna av könsstympning, rapporterade NRK.

Bloggat: Humanistbloggen, Gustav Nipe, Emmfelice, Pelle Billing, Naserssyn, Maukonen

Melodifestivalen: Fyra av fem senaste vinnarna är kvinnor

De senaste fem årens vinnare i den svenska melodifestivalen är fyra kvinnor och en man. Vinnarna heter Loreen Talhaoui, Erik Saade, Anna Bergendahl, Malena Ernman och Charlotte Perelli.

Ingenstans läser jag om några upprörda genusdebattörer som kräver att det är "dags för en man att vinna". Och väl är väl det, det är ju musiken som ska avgöra.

Istället skriver de upprörda genusdebattörerna att det är dåligt att så många män har kvalificerat sig för finalen i år. Gubb-gubb-gubb-gubb-gubb, låter det från debattörerna.

Desto mer befriande att läsa artisternas egna kommentarer.

Louise Hoffsten:

– Jag märker ingen skillnad, det är vad det är. Jag tycker inte att det är en stor grej. Jag är ingen manshatare, jag gillar ju snubbar. Det är det här svenska folket vill ha.

Ralf Gyllenhammar:

- De har inte haft tillräckligt bra låtar, så enkelt är det. Det här är inte genusbetingat, tro mig. Men det roliga är att hade det varit nio tjejer i finalen och en kille så hade ingen sagt någonting.

Bloggat: No size fits all, Susanna Varis, Musik o signaler, Truthordare,

Uppdatering, två veckor senare
Aftonbladet skriver inför finalen:
"Det krävs kvotering för att kvinnorna ska få plats".

Kvinnors relationsvåld mot män

I helgen har Aftonbladet en artikelserie om kvinnors relationsvåld mot män. Artiklarna finns i pappersversionen samt för e-prenumeranter.

Bloggaren Maukonen har gjort pdf-filer av artiklarna och här är några utdrag. Först om "Niklas" (pdf) som flyttade till andra sidan Sverige för att bli sambo med en flickvän som våldförde sig på honom:

Niklas anmälde misshandeln och våldtäkterna hos polisen men ärendena lades snabbt ner. Och myndigheter och socialkontor har varit helt oförstående. 

– Jag är ju man och förväntas var stor och stark. Men jag är varken eller. Det enda stöd jag fick av socialkontoret när jag bad om skydd var en lista över privata hyresvärdar som jag kunde kontakta om jag behövde flytta. Det var som om de inte trodde mig.

Linda Dackemo (pdf) har skrivit en uppsats om kvinnors relationsvåld mot män vid Luleå Tekniska Universitet och intervjuat tolv våldsutsatta män. Hon menar att kvinnofridslagstiftningen borde vara könsneutral för att även kunna hjälpa våldsutsatta män bättre.

– Kvinnovåld är fruktansvärt på alla sätt, men det är inte det enda våldet som förekommer i relationer. Regering, socialtjänstlagen, Sveriges domstolar – alla reglerar hur kvinnovåldet ska bekämpas, men det borde finnas en könlös fridslag, säger Linda Dackemo.(...)Hjälpen är obefintlig, berättar samtliga män som deltagit. Flera har mötts av skratt och hån när de försökt göra en polisanmälan. Av socialtjänsten blir de ofta misstrodda. 

Linda Dackemo har märkt av en stor kunskapsbrist på flera håll.

– Mansmottagningarna som hjälper våldsamma män borde även erbjuda utsatta män hjälp. Men det finns för lite kunskap när situationen är omvänd, säger hon och fortsätter:

– Det är så tabubelagt att många män inte vågar anmäla eller be om hjälp. Och de få som vågar får sällan tillräckligt med stöd eftersom varken polis eller socialtjänsten har tillräckligt med kunskap.

Läs mer hos Maukonen, Truthordare.

Tidigare inlägg om samma ämne:
Relationsvåld: Kvinnor kan också
Frispråkiga kvinnojourspionjären Erin Pizzey

Flicknamn gav högre betyg än pojknamn

En norsk undersökning har visat att en identisk skoluppgift i gymnasiet som 400 olika personer fick rätta resulterade i ett högre betyg om ett flicknamn sattes på uppgiften än om ett pojknamn sattes på uppgiften.

Ett högstatusnamn gav även något högre betyg än ett lågstatusnamn, men skillnaden var mindre än könsskillnaden. Sämst betyg av alla för den identiska uppgiften fick lågstatuspojknamnet "Ronny Olsen". Däremot fick "Ahrmed Abd al-Mubdi" ett någorlunda bra betyg.

Tidningen Aftenbladet har intervjuat personerna som har genomfört studien:

"De tror att medierna har stor påverkanskraft när det gäller att befästa stereotyper; ingrodda hållningar. De hänvisar till forskning som säger att män ofta får ett negativt fokus i medierna, medan det motsatta gäller för kvinnor".

Via Genusdebatten. Tipstack Kristian.

Pojkar utmålas som jobbiga

Bild speglad från Ekots hemsida.

Pojkar får tillbringa längre dagar än flickor på förskolan, rapporterar Ekot, Expressen och Aftonbladet.

Aftonbladet intervjuar jämställdhetsdebattören Ingemar Gens om detta. Han menar att pojkar är jobbiga och att detta beror på hur pojkar blir fostrade. Att det är anledningen till att pojkar lämnas längre på förskolan.

– En del pojkar kan bli så utåtagerande och jobbiga att vuxenvärlden abdikerar. 

– Barn är alltid utan skuld. Pojkar förväntas ha makt och kontroll, det är det de är fostrade till. Då blir det här en baksida, pojkar blir utåtagerande och jobbiga.

Familjeforumen Familjeliv och Mammapappa har trådar om detta och de verkar inte stödja Ingemar Gens' förklaring. Den allmänna uppfattningen verkar vara att pojkar och flickor är ungefär lika jobbiga.

EDIT: Denna artikel i Forskning och Framsteg hänvisar till forskning som visar att svenska pojkar bråkar något mindre än svenska flickor (tipstack: Gunnar).

Så varför pojkar i förskoleåldern får vara mer tid utan sina föräldrar än flickor är nog ett föremål för vidare forskning och tyckandet i Aftonbladet har antagligen inte mycket annat värde än att det sprider missaktning mot pojkar.

Lek med tankeexperimentet att en invandringsdebattör säger att invandrarbarn är jobbiga på grund av hur de fostras. Ett sådant påstående skulle knappast tas in i Aftonbladet om det inte samtidigt fördömdes som fördomsfullt.

Ytterligare länkar: DN, Lärarnas tidning, SVD Blogg.

Bloggat: Tysta tankar, Susanna's crowbar, Toklandet

Antipojkskola

SVT skriver att de mest populära gymnasieskolorna i större städer tas över av flickor:

"Eftersom tjejer har betydligt bättre betyg i nian har de i praktiken tagit över på många av de mest attraktiva skolorna. Åtminstone i större städer där det finns mycket att välja på. 

Ett exempel är den populära friskolan Viktor Rydbergs i Stockholm. Av skolans 450 elever är 80 procent tjejer".

Bland dem som söker till högskolan dominerar kvinnor. År 2009 sökte 69.621 kvinnor och 51.725 män, skriver SVT. SVT tycks se detta som en bra utveckling och avslutar sin artikel med följande intervjusvar:

-Det har alltid varit så att killarna har dominerat inom högre yrken. Så nu är det dags för tjejerna.

Flickor gynnas i skolan. Men baksidan av myntet är att pojkar missgynnas. Det kan väl inte vara jämställt, oavsett hur vår samhällshistoria ser ut?

Svenska Dagbladets ledarblogg har uppmärksammat pojkarnas situation i inlägget "Skolan sviker pojkarna".

"Betygsskillnaderna mellan könen ökar, och det är främst killar från studieovana hem, förorten och landsbygden som halkar efter. Killar har dock sämre betyg än tjejer oavsett klasstillhörighet och etnicitet. Tänk er om rollerna var ombytta, och flickor var de som fick sämre betyg, då hade det blivit ett ramaskri. Nu är det svårt att få liv i frågan".

Vad beror betygsskillnaden på då? SvD ger flera exempel, bland annat detta.

"I slutet av januari släpptes en avhandling av Pia Rosander vid Lunds universitet som tydligt visar att pojkar missgynnas vid betygssättningen. Det vill säga: lärarna bedömer inte prestationen eller kunskapen hos pojkar i samma utsträckning som hos flickor. I stället bedöms personligheten, vilket är till pojkarnas nackdel. Det är framför allt en viss personlighetstyp som gynnas vid betygssättningen, och den är vanligast bland flickor. Att vara plikttrogen, ordningssam och disciplinerad förklarade betygsnivån bättre än IQ, som Rosander fann vara jämn mellan könen".  

Att diskrimineringen har börjat uppmärksammas så smått beskriver SvD som "too little, too late".

Bloggat: Tysta tankar

Män som hatade män på 1800-talet

Svenska Dagbladet har de senaste dagarna publicerat två understreckare av Håkan Lindgren om män som hatade män på 1800-talet.

Den ena artikeln heter "Så blev mannen det otäcka könet". SvD skriver:

"När uppstod bilden av mannen som hjärtlös förbrytare och bärare av mänsklighetens alla dåliga egenskaper? För cirka 200 år sedan, svarar den tyske sociologen Christoph Kucklick – när moderniteten placerade allt den avskydde hos sig själv i mannen".

Artiklarna innehåller nedslående men ändå lite intressant läsning.

Skillnaden mot i dag är att på 1800-talet förekom misandrin (mansföraktet) i böcker som ett fåtal läste. I dag förekommer misandrin i massmedier som konsumeras av stora delar av befolkningen.

Här är Backflashs länk om "Misandri 2013".

Kritik mot SvD-artiklarna hos Genusdebatten.

Män skjuter, män mördas

Natalia Kazmierska skriver en könsmaktsskildring i Aftonbladet om den sydafrikanske idrottsstjärnan Oscar ”Bladerunner” Pistorius som misstänks ha skjutit ihjäl sin flickvän av misstag.

Artikeln heter "Männen skjuter och kvinnorna mördas" och går ut på att männen är förtryckare och kvinnor är förtryckta:

"I Sydafrika skjuts nämligen fler kvinnor till döds än någon annanstans, undantaget krigsländer. Och precis som i USA är det främst männen som äger revolvrarna och som använder dem. Var åttonde timme blir en sydafrikansk kvinna mördad, ofta av sin partner och hans handeldvapen". 

Jag har letat statistik i Sydafrika och denna uppgift har visserligen några år på nacken, men jag skulle gissa att siffrorna fortfarande stämmer någorlunda:

"Male homicide rates are about 6 times higher than female homicide rates".

Denna rapport från BRÅ (pdf) visar att mord och dråp drabbar män i störst utsträckning även i Sverige:

Under 2011 konstaterades 81 fall av dödligt våld i Sverige. I 56 av fallen (69 %) var offret en man och i 25 av fallen (31 %) var offret en kvinna.

Mord är alltså ingen könsmaktsfråga utan snarare en mansfråga. Män mördar mest men män mördas också mest.

Det finns även undantag till regeln. Här är ett exempel på en kvinna i Filipstad som sköt ihjäl sin man med ett jaktgevär när han låg och sov. Kvinnan dömdes till 14 års fängelse. Fjorton års fängelse fick även denna mansmörderska i Sandviken och denna mansmörderska i Malmö.

Manliga mördare som döms till fängelse får vanligen 18 år eller livstid.

Men, viktigast att komma ihåg är: de absolut flesta män och kvinnor tar inte livet av någon. De absolut flesta män och kvinnor dör inte heller en våldsam död.

Att vi läser så mycket om ond bråd död beror antagligen på att nyheter med sådant säljer.

Bloggat om Natalia Kazmierskas artikel: Treve, Toklandet.

Mia Skäringer tar avstånd från feminismen

Komikern Mia Skäringer har gått ut i TV och sagt att hon inte gillar feminismen. Nu rasar feminister mot henne i sociala medier, skriver Aftonbladet:

– Jag kan inte gå med i det här tåget känner jag, säger Mia Skäringer i programmet och fortsätter:
– Man tror att man kämpar för sitt eget kön, men man kämpar också jävligt mycket mot sig själv hela tiden.

Aftonbladet-artikeln är kritisk mot Mia Skäringer. Bland annat får hon kritik för att missa "poänger om sakens kärna som handlar om jämställdhet".

Men jag tror att Mia Skäringer och de flesta av den här bloggens läsare nog har insett att man kan förespråka jämställdhet utan att förespråka feminism. 

Att feminismens vanligaste avarter är en grupp-mot-grupp-ideologi som gör kvinnor till offer och män till förövare. Som Catta skriver:

"Ju råare, vulgärare och mer hatisk man är desto mer kämpar man för kvinnors rätt tycks det. 

Jag förstår precis vad Mia Skäringer menar, att det spårat ur, att det är en könskamp snarare än en jämställdhetsfråga. 

Och nej, jag vill inte heller gå med i det tåget. Jag kan gå med i ett tåg där man klarar att uttrycka sig civiliserat, där kvinnors styrka inte visas genom att sparka på andra, där man använder ett språk som man också skulle kunna använda framför sin fyraåring.  

Jag vill fortsätta vara kvinnlig och gilla män utan att bli kallad förrädare".

Bloggat: Häxanmexan, Cattas bubbla, Malte

Relaterat: Noomi Rapace skräms av feministkulturen

Professor vill "maka på sig" för kvinnor

Statsvetarprofessor Bo Rothstein har ansökt om förtidspension från Göteborgs universitet.

Han vill maka på sig till förmån för kvinnor, vilka universitetet helst vill se en större andel av. Han skriver bland annat:

För det andra känner jag numera en stor olust inför vetskapen att jag som ”manlig” professor utgör en belastning för Göteborgs universitet. 

Jag har aldrig bett om att få bli född i en biologiskt manlig kropp och det är i nuläget inte mycket jag kan göra åt att jag råkar vara från universitetsledningens synpunkt en biologiskt sett svårt felkönad person. 

Jag har förhört mig om möjligheten till ett biologiskt/kirurgiskt könsbyte men dels säger de läkare jag pratat med att vid min ålder (född 1954) är en sådan sak vansklig av rent medicinska skäl. 

Dessutom har åtminstone en av mina nära anhöriga i överraskande bestämda ordalag uttryckt sin bestämda motvilja mot en sådan åtgärd.

Via Toklandet och SvD Ledarblogg. Även hos Susanna's Crowbar.

Så här på Alla Hjärtans Dag har Eder Bloggare fått lite #nätkärlek från bloggkollegan Rocki. Hon har inte kunnat kommentera på denna blogg tidigare på grund av att jag har krävt Blogger-profil för detta.

Kravet är nu borta och det går numera bra för Rocki och alla andra att kommentera utan Blogger-profil. Det går till och med att kommentera anonymt och jag hoppas att det ska funka.

Bowling i Borås: alla missar poängen

Ovanstående bild har dragit igång en storm i sociala medier. Pojkarna bowlar och flickorna pysslar. Detta tilldrar sig i regi av Engelbrektsskolan fritids i Borås i samband med sportlovet.

Twittrokraterna och det övriga storm-folket lyckas dock inte läsa hela artiklarna som beskriver händelsen. Bowlingen var könsuppdelad på grund av begränsade platser i bowlinghallen så flickorna skulle få bowla under påsklovet istället.

Länkar: SR, GT, BT, GP, Skånskan, Nyheter24, SvD, DN, AB,

Dagens tips: Missa inte Café Rättvisans lista över vilka underliga frågor och erbjudanden som kommer upp via en mailinglista för genusvetare!

Zlatans icke-feministiska bok får kritik

Fotbollsspelaren Zlatan Ibrahimović har gett ut en uppmärksammad biografi kallad "Jag är Zlatan Ibrahimović". Boken har nominerats till Augustpriset.

Nu skriver Sveriges Radio att boken har fått kritik i Frankrike.

– Han är ju en riktig idiot! säger journalisten Elisabeth Bost efter det att hon i boken Moi Zlatan läst att ingen sportbil är snabb nog för den svenske fotbollsspelaren.

Häromkvällen menade panelen i ett debattprogram på TV-kanalen Directe 8 att Zlatan är en arrogant mansgris med en nedsättande kvinnosyn.

Min franska är tyvärr halvknackig och jag får inte in Directe 8 på min TV. Men ur SR-reportaget kan jag utläsa följande:

1. Zlatan påstås gilla snabba bilar.
2. Zlatan påstås helst vilja att hans fru ska vara hemma med barnen.

Nu hoppas och tror jag att Zlatan tycker att hans frus egna åsikt i fråga nummer två är viktigare än hans egen åsikt i just den frågan. Det är ju hennes liv det framför allt handlar om.

Och vem vet, hon kanske själv väljer att vara hemmafru.

Jag tror att Zlatan i själva verket har begått följande två kardinalfel enligt de franska journalisterna:

1. Zlatan är inte kvinna.
2. Zlatan talar inte om Patriarkatet.

Någon svensk Zlatan-kännare eller någon av bloggens franska läsare kanske kan uppdatera oss? Vari består Zlatans påstådda mansgriseri?

Och en sak som förundrar mig: varför har de svenska feministerna inte reagerat över Zlatans bok? Jag har mina misstankar om att de helt enkelt inte klassar honom som "tillräckligt vit" för att kunna kritiseras...

Om den franska kritiken står det även i SVD, Expressen, Expressen

Hetslagstiftning mot kvinnohat?

I Svenska Dagbladet skriver Sanna Rayman att Sveriges Radio har diskuterat frågan om huruvida hetslagstiftningen borde omfatta kvinnor.

I så fall borde lagen även omfatta män om man nu förespråkar könsneutrala lagar. Många radikala kolumnister skulle ligga risigt till.

Men jag tycker inte att hetslagstiftningen är något som bör utökas. Tvärtom tycker jag att hetslagstiftningen har spelat ut sin roll som skyddsverktyg. Folk tycker som de tycker ändå. Det finns muslimfientliga och judefientliga sajter som har finslipat sitt hat så att det inte blir åtalbart. Hellre då belysa hatet och få folk att med skam i kroppen idka lite självcensur - eller ännu hellre tänka om.

Sanna Rayman skriver dessutom:

"Ett viktigt skäl tror jag är att näthatsdebatten rymmer en stark konsensus kring att det är hotfullt att ens ifrågasätta feminism eller feminister". 

Där tror jag att hon sätter fingret på något viktigt. Feminismen ses i de flesta större medier som något oantastligt, genomgott, som inte får utmanas. Som demokratin eller tyngdlagen.

De som tycker att feminismen inte får kritiseras missar att feminismen, åtminstone vissa av dess vanligaste former, ibland glider över i mansförakt, och desto oftare förutsätter att kvinnor är förtryckta och att män är förtryckare.

Könsmaktsfeminismen, som jag och några med mig kallar den avart som talar om "osynliga maktstrukturer", patriarkat och könsmaktsordning, är en "grupp-mot-grupp"-ideologi som borde ha lämnats kvar bland sina släktingar i 1900-talet.

Hittade länken till SvD via Kimhza Bremer.

"Inbillad nöd" friar kvinna från grov rattfylla

Metro:

"Kvinnan hade 1,63 promille alkohol i blodet och körde 145 kilometer i timmen på en 90-väg när hon krockade med en annan bil, körde av vägen och voltade. 

Men Helsingborgs tingsrätt friar henne från misstankarna om grovt rattfylleri. Orsaken: Kvinnan flydde från inbillad fara. I domen framgår det att kvinnan flydde sitt hem iförd endast linne och trosor, satte sig i bilen och tryckte gasen i botten. Hon berättar själv att hon fått för sig att hennes make jagade henne för att skada henne". 

Men mannen hade bara försökt hindra henne från att köra rattfull. Kvinnan skyllde i polisförhören på att hon hade haft det stressigt på jobbet. I domen frias hon på grund av något som kallas "inbillad nöd", skriver Metro.

Är det någon av bloggens läsare som tror att en man krockandes med 1,63 promille och i 145 km/h iklädd kalsonger och linne skulle ha friats i motsvarande situation?

Länkar: Teknikens värld, SvD, KvP, HD, DN, SDS, AB.

Apex fallacy

Expressen skriver att nya jämställdhetsministern är upprörd över att kvinnor utgör 16% av dem med en miljon kronor eller mer i årsinkomst.

"När Dagens Samhälle gjorde en kartläggning av hur många svenskar som har en årsinkomst på över en miljon kronor var glappet mellan män och kvinnor stort: bara 16 procent - alltså 8 640 av 54 000 var kvinnor. 

'Är viktigt' 

Jämställdhetsminister Maria Arnholm reagerar starkt på siffran:
– När jag tänker på den här gruppen av människor så är de ju chefer och ledare. Och det ger väl ett uttryck för att det är få kvinnor som får chansen att bli det. Och det är viktigt att kvinnor ges den möjligheten, och vågar ta den möjligheten'.

Hon ägnar sig här åt det som kallas "apex fallacy", nämligen att endast se människor i samhällets toppskikt.

För det är ju samtidigt så att kvinnor endast utgör cirka 25 procent av de hemlösa. Det råder gubbdominans även där. Är inte detta också ett jämställdhetsproblem i så fall? 

Jämställdhetsministern har, enligt vad som har framkommit i media, hittills bara brytt sig om kvinnofrågor - inga mansfrågor.

Men om jämställdhetsministern vill hjälpa majoriteten av kvinnorna att få det bättre ekonomiskt, är det då inte bättre att åtgärda de växande inkomstklyftorna?

Om flickor halkade efter i skolan...

...så skulle det ha blivit ramaskri och krav på att skolan skulle förändras.

Men när pojkarna halkar efter så råder tystnad. Eller så anklagas pojkarna för att bära skulden för detta och ägna sig åt "antipluggkultur".

Gefle Dagblad:

"Men trots att det år efter år rapporteras om det ökade kunskapsgapet och därmed på sikt den annalkande klasskillnaden mellan könen så händer inte mycket. Motsatt situation skulle självklart ha resulterat i stora åtgärder. Men inte i detta fall, för nu handlar det ju bara om pojkar".

Via Maukonen.

Relaterat lästips: "Eliminating feminist teacher bias erases boys' falling grades, study finds"
Genusdebatten: "Hur skyddar man sitt barn från skolverkets mobbing?"

Barnbidrag automatiskt till mamman

Separerade föräldrar med växelvis boende kan få dela på barnbidraget. Men bara om mamman går med på det. Per automatik går nämligen barnbidraget endast till mamman i en sådan situation.

DN:

"Att låta barnbidraget gå automatiskt till mamman är otidsenligt, enligt dem som vill förändra dagens regelverk. Det är att skicka en signal till både föräldrar och samhälle att barnet i första hand är mammans ansvar".

Denna bloggare hör till dem som gärna ser en förändring i dagens regelverk.

Endast 25.400 barn hade föräldrar med delat barnbidrag i november förra året. Minst 160.000 barn hade  föräldrar som borde kunna dela barnbidraget, skriver DN. 

Läs mer på Kimhza Bremers Bodega.

Feministisk logistik

Satirbloggen Feministisk Gryning lanserar konferensen "Feministisk logistik" med beskrivningen:

Vi ordnar en viktig konferens om feministisk logistik. Toppfeminister kommer och föreläser om viktiga ämnen, som t.ex. genusmärkt dieselbränsle och den senaste forskningen om jämställda lastpallar. Och mycket mer. Gå in och se hela programmet här. Tipsa dina vänner!

Även Treve, Rocki, Aktivarum, Bashflak och Daddy har kommenterat.

Kvinnorabatt på våldsbrott även i Norge

Från norska tidningen Aftenposten:

– Bara 12 år! 

Tina Strømner Larsen kastar telefonen i väggen. Hon har just läst textmeddelandet om att de som huggit ihjäl hennes bror med en yxa när han låg och sov, bara dömdes till 12 års fängelse. 

Hon kan inte tro det. Åklagaren hade ju yrkat på 18 års fängelse för de två kvinnorna.

Värsta mardrömsscenariet för Tina Strømner Larsen. Inte nog med att hennes älskade bror har mördats. Mördarna är dessutom kvinnor och har gråtit kvinnotårar i rättssalen. De hävdade nödvärn trots att Tinas bror låg och sov.

Aftenposten intervjuar även en försvarsadvokat som säger att han har mer framgång med sina kvinnliga klienter i rätten.

Fridtjof Feydt är en av landets mest erfarna försvarsadvokater och på frågan om det är så att kvinnor straffas mildare, säger han: 

– Helt klart. 

– Varför är det så? 

– Först och främst för att kvinnor i kriminella sammanhang ofta har en underordnad ställning. De är sällan ligaledare. Men också för att det för oss som försvarare är lättare att hitta förmildrande omständigheter för en kvinna. Det som händer i rätten är ett spel, och känslor är viktiga. 

– Bottnar det i en slags gentleman-hållning från försvarare, åklagare och domare? 

– Ja, vi är nog mer försiktiga med att köra hårt med en kvinna i rätten, och tårar är ett mäktigt vapen. Börjar den åtalade att gråta har åklagaren förlorat, säger Feydt.

Hela Aftenposten-artikeln är lång och intressant och tar upp våra svårigheter med att se kvinnor som gärningsmän.

Här har Genusnytt skrivit om kvinnorabatt på våldsbrott i Sverige. Maukonen på samma ämne.
Här är en d-uppsats från Lunds universitet 2007 om kvinnorabatt.