Sju av åtta riksdagspartier använder sig av begrepp grundade i föreställningen om könsmaktsordningen, alltså att kvinnor som grupp är "strukturellt" förtryckta av män som grupp.
Såvitt jag vet har det bara gjorts en modern undersökning om hur stor andel av Sveriges väljarkår som kallar sig feminister. Det var år 2010 när partiet F! lät SIFO göra en sådan undersökning. Ur resultatet, enligt en debattartikel av F!:
"Var tredje väljare, 33 procent, kallar sig själv feminist".Två väljare av tre, en överväldigande majoritet, svarade alltså inte att de kallade sig feminister enligt denna undersökning.
Att bara var tredje kallade sig feminist år 2010 bör vi hålla i minnet när vi läser den färska REFORM-rapporten från Nordiska Ministerrådet (se länksamling på Genusdebatten) som vill klassa alla som inte tror på strukturellt förtryck mot kvinnor som antifeminister.
Rapporten vill även klassa alla "antifeminister" som politiska extremister och låta kartlägga dem. Alltså, kartlägga en överväldigande majoritet av befolkningen.
Men inte ens alla ur minoriteten feminister tycker att detta är önskvärt.
En "liberal feminist" som tycker att rapporten är "skrämmande" är lundaforskaren Ann Heberlein som skriver på SVT Debatt:
Vidare hävdas i rapporten också ett samband mellan antifeminism och högerextremism som inte heller är tydliggjort – i all synnerhet som antifeminism definieras alltför vagt och svepande. Det är surrealistiskt att läsa att ”motstånd mot feminism och jämställdhet” leder till massakrer à la Utöya.
Med Maria Svelands bok Hatet i färskt minne, i vilken hon definierar exempelvis mig, Hanne Kjöller och Sakine Madon som antifeminister, förskräcker förslagen i rapporten än mer. Sveland bidrar för övrigt också till rapporten, genom att ännu en gång berätta sin personliga historia och därmed ytterligare förstärka bilden av sig själv som martyr och förkämpe för det fria ordet.
Den här rapporten värnar inte demokrati och yttrandefrihet. Den är ett uttryck för ett åsiktsförtryck som är skrämmande.
Ann Heberlein kallar sig själv "liberal feminist" men hör alltså ändå till dem som riskerar åsiktsförtryck om rapportens rekommendationer blir verklighet.
Marika Formgren kommenterar även i tidningen Gotlands Allehanda, som är den första svenska tidning som uppmärksammar rapporten:
Kritik av feminismen brukar handla om just pappamånader, kvoterade bolagsstyrelser och genuspedagogik. Det ska man hålla i minnet när experterna rekommenderar de nordiska regeringarna att kriminalisera antifeministerna, sätta en IB-liknande myndighet att ”kartlägga” dem samt uppmana medierna att aldrig legitimera deras åsikter. Expertgruppens förslag är en horribel, antidemokratisk kollaps.Uttryck för ett åsiktsförtryck som är skrämmande.
En horribel, antidemokratisk kollaps.
Hårda omdömen, men knappast oförtjänta. Några av Nordens mest hårdföra feminister har bekänt färg.
Bra lyft!
SvaraRaderaJag undrar om så många kallar sig feminister? (undersökning gjord av Fi?)
Formgren är lysande!
Fi hade anlitat SIFO. Tycker också siffran låter hög, jag undrar hur frågan var formulerad.
SvaraRaderaDet viktigaste är ändå att inga tvivel råder om att feministerna är en högljudd åsiktsminoritet.
Om jag hade varit lagd åt att tro på strukturer skulle jag säga att feministerna var strukturellt överordnade eftersom de är överrepresenterade bland politiker och mediafolk.
Ja, Marika Formgren är en stjärna. Hoppas SvD anlitar henne mer så hennes texter får större spridning.
"Var tredje väljare, 33 procent, kallar sig själv feminist."
SvaraRaderaDet intressanta skulle vara att veta hur fördelningen mellan kvinnolobbyister och falukorvsfeminister såg ut.
Finns såvitt jag ser ingen statistik över det. Men det är glädjande att feminister upprörs över REFORM-rapporten och vilka tokigheter som sägs och skrivs i feminismens namn.
Radera