En icke-feministisk jämställdhetsblogg

Om ekvalism

måndag 22 september 2014

Feministisk procenträkning



Har ni någonsin stött på påståendet att ju fler kvinnor desto mer jämställt? Att 100% kvinnor är 100% jämställhet, som Jämställdhetsfeministern brukar uttrycka det.

Tidningen Barometern vänder sig mot detta sätt att räkna i ledarartikeln "Jämställdhet utan kvotering":
"'Mest jämställda riksdagsgruppen'. Så beskrev Aftonbladet Vänsterpartiets riksdagsgrupp i en artikel som uppmärksammade att andelen kvinnor i riksdagen efter valet minskar – om än marginellt – från 45 procent till 44,1 procent. 
Men det är inte partiet som gick till val på 'feminism med fett med socialism' som har den mest jämställda gruppen. På delad förstaplats ligger i stället Moderaterna – som ogillar kvoteringar – Socialdemokraterna och Miljöpartiet. I de partierna är andelen kvinnor 48 procent, det vill säga nästan exakt hälften. I Vänsterpartiet är andelen kvinnor 57 procent. Att hävda att Vänstern skulle vara mer jämställda än S, MP och M innebär att själva definitionen på jämställdhet ändras – så att den passar Vänstern. Nu handlar det inte längre om lika möjligheter för båda könen eller ens om ett balanserat utfall utan det är andelen av ett visst kön som avgör graden av 'jämställdhet'".
Toklandet har varit inne på samma tanke.

Apropå feministisk procenträkning, så har ni väl inte missat Juggens inlägg där en feminist försöker hävda att det inte går att räkna procent på valresultatet, på grund av valhemligheten.

Den svenska skolan behöver alltså stärka grundkunskapslärandet, med procenträkning och samhällskunskap, med mera. Gärna på bekostnad av normkritik och värdegrundsuppfostran.

Apropå något helt annat, så ser jag att Corren på ledarplats går i polemik med postmodernt strukturtänkande när det gäller kön och etnicitet. Tal om "vithetsnorm" och "rasifiering" gynnar i själva verket ett visst parti som Corren inte stödjer, menar ledarskribenten. Jag säger inte emot Corren på just den punkten.

Kan man våga hoppas på en fortsatt kontinuerlig samhällsinsats bland landets ledarskribenter mot postmodern fördumning? För tidigt att säga, kanske.

2 kommentarer:

  1. Ja jisses.

    Angående normkritik borde det väl (som bland andra Susanna Varis påpekat) kallas "normbyte". Deras egna normer får då rakt inte kritiseras.

    Mer sådant från olika tidningar vore välkommet. Väntar mig inte för mycket av SR-SVT.

    SvaraRadera

Kommentarer inaktiverade

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.