En icke-feministisk jämställdhetsblogg

Om ekvalism

onsdag 12 november 2014

Skyndar det feministiska mansföraktet på tidningsdöden?



En debattör skriver i finländska Hufvudstadsbladet (HBL):
"Då HBL eller Svenska Yle skriver om feminism strömmar hätska kommentarer in. 'Rödgrön propaganda', 'offerställning', 'maskulism behövs', 'feminismen har gått för långt', 'jag säger upp prenumerationen'".
Jag tycker mig känna igen fenomenet i de rikssvenska tidningar som fortfarande tillåter läsarkommentarer. Och från den tid när fler tidningar gjorde det.

Problemet är att feministiska artiklar inte sällan betyder allt ifrån smått negativa generaliseringar om män som grupp, till rent svavelosande manshat. Just sådana artiklar har fått mig att säga upp prenumerationer och vägra köpa lösnummer, och det verkar som om jag inte är ensam om det agerandet. Vi är många som röstar bort manshatet med plånboken.

Nu tror jag inte att detta är enda förklaringen till den pågående och tilltagande tidningsdöden, som diskuteras i den svenska debatten. Tidningsdöden har säkert också att göra med att tidningarna har förlorat sitt allmänna oligopol på opinionsbildning till Internet.

Istället jagar tidningarna klick. Nyheter24 är en av de få tidningar som visar positiva siffror och den är särskilt flitig med att publicera mansförakt på sin webbplats. Katarina Wennstams senaste mansföraktande kolumn i SvD intog snabbt förstaplatsen på tidningens klicktopp.

Men klickjakten är ett uttryck för kortsiktigt tänkande. Ju mer mansförakt på kort sikt, desto färre prenumerationer och mer sjunkande lösnummerförsäljning i längden, vågar jag gissa.

Att publicera mansföraktande artiklar är nog ungefär som att kissa i termobyxorna en kall vinterdag. Det klickar och värmer skönt i början, men blir alltmer obehagligt och beångransvärt ju längre tiden går.

14 kommentarer:

  1. Jag hoppas att altt fler anständiga människor säger upp sina prenumerationer på tidningar som sprider hat. Det är dags att inse att media är som vilken produkt som helst, man är inte skyldig att köpa. Vem skulle köpa t.ex. leverpastej om producenten hatbrölade mot sina kunder?

    Det är i och för sig ledsamt att tidningarna valt hatets väg, för samhället skulle vara betjänt av en eftertänksam samtalston. Dagstidningar vore som klippta och skurna för detta.

    Du inleder med att hänvisa till finlandssvenska Hufvudstadsbladet. Tyvärr har detta svenska fanskap med irrationellt hat börjat sprida sig till svenskspråkiga medier i Finland. De finskspråkiga är mer balanserade.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Håller med. Intressant att finskspråkiga medier skiljer sig från finlandssvenska. Jag kan tyvärr inte finska själv. Men jag märker också trenden du skriver om, de finlandssvenska medierna börjar närma sig de rikssvenska i det avseendet. Beklaglig utveckling.

      Radera
    2. Skojigt att du följer med finlandssvenska medier (trots den oroande utvecklingen). Har du själv finlandssvenskt påbrå?

      Jag jobbade för många år sedan en hel del vid finlandssvenska media och har någon form av uppfattning om stämningsläget där på den tiden. Jag kan lugnt säga att hat och hot var helt främmande inom branschen. Det värsta fulknepet man kände till var att vara cyniskt småelak. Jag blev en gång beskylld av en konkurrerande tidning för att ha en "gymnasial stil", vilket i och för sig inte var så långt från sanningen eftersom jag hade gått ut gymnasiet bara ett år dessförinnan...

      Men värre än så var det inte. Läsarna respekterades och man försökte sitt bästa för att inga läsargrupper skulle uteslutas, än mindre vara föremål för öppet hat och hån.

      //Rick

      Radera
    3. Jag följer en massa olika utländska medier via Google News då och då för att jag tycker att det är intressant att jämföra. Jag har inte finlandssvenskt påbrå utan hittade artikeln när jag sökte på Google News. Intressant att de hade en sån respekt för läsarna! Mer sånt (fåfäng förhoppning)!

      Radera
  2. Jag sa upp min prenumeration på DN efter säkert 25 år för att jag inte hade någon lust att betala för att bli spottad på nästan varje dag utifrån mitt kön och ras.
    Jag gav dock Peter Wolodarski chansen att förändra sin tidning genom att jag mejlade honom och uppmanade honom att få sina journalister att sluta med sitt manshat.
    Han svarade aldrig på mejlet och vi vet ju alla att han har fortsatt driva sin tidning i manshatisk riktning.Jag uppmanar därför alla män att säga upp sin prenumeration på DN och hoppas att tidningen går i graven.
    Pelle2

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag förstår dig. Nej, många kända journalister verkar inte gilla att bli vänligt och sakligt emotsagda av någon som inte är känd - oavsett argument. Ditt mail till Wolodarski åkte antagligen rätt i papperskorgen.

      Ett annat exempel är härom dagen när Fredrik Virtanen på Aftonbladet ifrågasatte på Twitter att Marcus Birro hade blivit näthatad och mordhotad. Han ville att Birro skulle bevisa det.

      Nu hade bloggen Toklandet råkat sammanställa ett antal tweets som klart och tydligt visade just detta. Toklandet och jag svarade Virtanen med att sakligt och vänligt förse honom med bevis för att Birro verkligen hade blivit näthatad och mordhotad. Virtanens respons? Han blockerade Toklandet, och blockerade mig, vilket betyder att han förhindrade fortsatt kommunikation öht med oss på Twitter.

      Så beter sig en som sitter i ett elfenbenstorn.

      Radera
  3. Fast spelar det så stor roll om tidningsgiganterna rullar runt och dör när ändå samma misogyna ägare även äger merparten av all annan normstyrande media? (nämner inga namn, men en av de större sponsorerna till Fi har ett ganska utbrett grepp om nyhetsrapportering)

    Hatet kommer inte att försvinna endast byta skepnad.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Möjligt! Jag ser ändå en viss spridning, dvs demokratisering, av opinionsbildningen, iom Internet. Läser själv mer icke-professionell opinionsbildning eftersom jag tycker att den är mer intressant.

      Radera
  4. Prenumererar inte på någon tidning och vägrar kategoriskt att klicka på allt som länkas till Expressen och Aftonbladet. Dessa duger inte ens att torka sig i röven med!

    SvaraRadera
  5. Media har alltid försökt att ha en viss fostrande ställning, tala om för folket hur det är och bör vara. Både styrt av politiska makthavare och journalisterna själva. Skillnaden nu är dels att kanalerna är fler och dels att man inte ens döljer att man har en agenda. En agenda som går emot vad kunderna vill ha. Det mest flagranta exemplet är gamer gate. Media om spel som skriver ner sina kunder och rent spottar dem i ansiktet när de protesterar. De har helt glömt vem som är kunden och betalar deras lön. Tänk om svenska jakttidningar skulle beskriva alla jägare som skjutkåta vargmördare och deklarera "jägarens död". Tidens radikalfeminism i media påskyndar säkert tidningsdöden, eftersom de slutar att vara nyhetsförmedlare och blir endast provokatörer. Att reta upp sig på kollumnister funkar bara ett visst tag.

    SvaraRadera
  6. Kanske inte bara manshat men den generella ideologiska likriktningen och vinklingen med allt fler krönikörer och allt mindre saklig och fördjupande journalistik tror jag påverkar. Politiskt påverkas säkert vissa av manshat, andra av invandringsdebattens likriktning, återigen andra av den ekonomiskt marxistiska generella uppdelningen i grupper o.s.v.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror som du! Det finns många skäl att irriteras av likriktningen, själv reagerar jag mest över manshatet.

      Radera

Kommentarer inaktiverade

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.