Vita kränkta feminister

Två kända feminister reagerar med bestörtning på på att deras namn läses upp i den feministiska teaterpjäsen "Vita Kränkta Män" med Lo Kauppi i huvudrollen, rapporterar DN. I pjäsen läses en lista upp över Sveriges påstått farligaste kvinnor, hämtad från forumet Flashback.

- Det här är ju en feministisk pjäs där jag trodde att jag kunde känna en trygghet. Nu blev det tvärtom så att jag tappade integriteten, säger Elin Grelsson Almestad, vars namn läses upp under pjäsen.

- Jag tycker det är extremt olämpligt att göra på det här sättet i en feministisk föreställning, säger Isobel Hadley-Kamptz som också finns med på listan.

Martina Montelius, konstnärlig ledare för pjäsen, säger till DN:

- Vi har varit petnoga med den här föreställningen för att ingen ska känna sig utpekad.

Jass-så. Det kan man inte tro när man läser recensioner av pjäsen.

DN:s recension av pjäsen: "Liten, blek, i mörk kostym och med tänderna i oordning är Kauppi inte så olik en av våra mer kända genusdebattörer Pär Ström".

Expressens recension av pjäsen: "I rollen som vit kränkt man har hon styrts ut med borstig råttfärgad peruk, kostym och löständer som hotar att spränga ut ur munnen. Likheten med den antifeministiske debattören Pär Ström - som i sin tur liknar feministen och journalisten Susan Faludi till utseendet - är påtaglig".

Men det som blir DN-nyhet är att två feminister känner sig utpekade av pjäsen.

Bloggaren Rocki kommenterar att det börjar bli "rörigt på barrikaderna". Även En stilla undran, Motpol och Jämställdhetsfeministern har bloggat om detta.

Om "puckade män" i Värmlands Folkblad

Mansföraktet har hittat till Värmlands Folkblad. Där uttrycker sig krönikören Peter Franke kollektivt nedlåtande om gruppen män.

Vad är egentligen ok att skriva kollektivt om män och andra befolkningsgrupper och vad är inte ok? Lackmustestet när det gäller åsikter om just gruppen män är att köra texten ifråga genom Transgenusmotorn. Den byter ut "män" mot "invandrare" eller "judar".

Tänk om det hade stått följande i Värmlands Folkblad:

"Sådant får mig att undra över invandrarnas intelligens och fattningsförmåga". 

"Jag sätter en tjuga på att det återigen är puckade invandrare som inte tänker som är i farten".

Det skulle ha brännmärkts som främlingsfientligt. Det är inte mer ok att demonisera män på samma sätt. Tyvärr gör Peter Franke just det i Värmlands Folkblad.

Tvingas tjejer att ha manliga idoler?

Tidningen Metro skriver att "bara vart sjunde barn har en kvinnlig idol". Barnen gillar alltså övervägande manliga artister och det ser tidningen som problematiskt. Tidningen intervjuar därför en expert på ämnet:

Hanna Rothelius, sponsoransvarig på Popkollo som jobbar för en jämställd musikbransch, är inte speciellt förvånad över undersökningens resultat.

– I allmänhet så är de manliga egenskaperna värda mer än de kvinnliga. Det förklarar varför inte killar har tjejer som idoler, det anses inte vara lika tufft. Jag tror också att det kan vara så att det åläggs på tjejer att de ska dyrka killar, säger hon.  

En gång till. "Det åläggs på tjejer att de ska dyrka killar". Vem är det som "ålägger" tjejerna detta? Är det det ansiktslösa, samvetslösa, hjärtlösa patriarkatet? Är det vita medelålders heterosexuella män som med befallande röst och sylvassa tortyrredskap innanför gubbkavajen tvingar de stackars tjejerna att lyssna på Psy eller Justin Bieber?

Nej, det här med att tjejerna "åläggs" saker låter lite för konspiratoriskt.

Jag tror att en rimligare förklaring är att män tar mer risker än kvinnor. Och det krävs risktagande för att bli musiker. En musiker har ingen återkommande månadslön, ingen arbetslöshetsförsäkring, ingen sjukförsäkring, inga vab-dagar och så vidare. Den musiker som misslyckas blir utfattig eller byter karriär. Män är mer benägna än kvinnor att ta risker och därför väljer fler män att bli musiker, och sliter hårt med en övertygelse och en förhoppning att lyckas.

Skulle Metro istället ha frågat barnen vem som är deras favoritperson inom skolan eller förskolan så skulle de flesta svar antagligen ha bestått av ett kvinnonamn. Därför att fler kvinnor jobbar inom skola och förskola. Lärare och förskollärare kan också vara en slags idoler. Om jag då mot den bakgrunden skulle säga att det "åläggs på killar att dyrka kvinnor" så skulle nog läsarna börja undra hur det egentligen står till på min övervåning.

Certatio är inne på samma spår som jag angående risktagandet hos musikerna. Även Susanna Varis har reagerat på Metro-artikeln.

Skadan av en kastad tallrik

En Pontus Josefsson lägger ut bilder på Facebook på sitt söndertrasade ansikte och krossade tänder och  kommenterar:

"21 oktober 2012, en söndag förmiddag. En helt vanlig ledig dag trodde jag. Just innan klockan slår 12:00 sitter jag i en ambulans påväg till akuten, en stor handduk för ansiktet som är fullt nerblodad. Läppen var av, klyven, inte ett smack kvar av den. Jag ringde inte samtalet till 112, det gjorde tjejen i mitt dåvarande förhållande. I samtalet framkommer det att Hon kastade en tallrik i mitt ansikte. Att det är panik hjälp. Soffan jag låg i när jag får tallriken i ansiktet var nerblodad, vardagsrumsgolvet var täckt av ett rött hav av blod. Till lägenheten kommer 2 ambulansförare, dom tittar att allt är lugnt och att ingen blivit ihjälslagen. Enligt personerna stod dom och velade mellan att skicka polis eller inte, med tanke på att SOS samtalet varit ett klart bevis på att en Person skadat en annan väldigt så rejält. Det kommer ingen polis till lägenheten". 

Bilder från händelsen finns här, varning starka bilder.

Nej, varför kom ingen polis? Det kan vara så att uttrycket "mäns våld mot kvinnor" har jobbat sig så hårt in i våra rättsvårdande instanser att kvinnors våld mot män inte tas på allvar. I kombination med den traditionella synen på att "bra karl reder sig själv" och att kvinnor inte passar in i mallen för typiska misstänkta våldsbrottslingar.

Teorin om patriarkat och könsmaktsordning duger dåligt till att förklara relationsvåld mot män och relationsvåld mellan lesbiska kvinnor.

Lagen om kvinnofridskränkning och grov kvinnofridskränkning (lag 1999:845) borde vara könsneutral. Gärningspersoner och brottsoffer i partnervåldsärenden borde behandlas enligt standardprotokollet oavsett vilket kön de har.

Några som vill se en förändring i denna riktning är Mimmi Westerlund och Jenny Weimers, Kristdemokratiska ungdomsförbundet. De skriver på SVD Debatt:

"I tider då jämställdhet har blivit en av de viktigaste samhällsfrågorna för många, tenderar debatten att präglas av ett ensidigt, feministiskt perspektiv där kvinnor alltid är offer och män alltid är förövare. Men diskussionen får inte stanna där. 2013 har vi kommit så pass långt i jämställdhetsarbetet i Sverige att det är dags att börja våga prata om våldet som det är. 

Debatten måste ta sin utgångspunkt i våldet mellan människor, och inte mellan kön. Allt annat är att blunda för verkligheten".

 Tyvärr håller inte Kristdemokratiska Kvinnoförbundet med om de de skriver.

Mia., som ibland kommenterar här på bloggen, driver en sida som heter Partnerfrid med aktuella fakta om partnervåld utifrån ett könsneutralt perspektiv.

Kollektiv skuldbeläggning av män i jämställdhetens namn

Tänk om tidningen Sydsvenskan skulle ha publicerat en artikel om somalier. Som räknade upp en massa hemskheter som en bråkdel av somalierna har gjort sig skyldiga till i Sverige. Och sedan påstod:

"Först och främst tror jag att alla somalier måste känna ett ansvar för ovanstående redovisat". 

Då tror jag att Sydsvenskans chefredaktör skulle ha gått i polemik med den artikeln på samma sätt som Aftonbladets chefredaktör gjorde för en betydligt mildare artikel om en muslim härförleden. Många skulle ha kallat Sydsvenskan-artikeln rasistisk, eller åtminstone påstått att den flörtade med rasism.

Nu har Sydsvenskan inte publicerat någon sådan artikel, skall erkännas. Om somalier. Men Sydsvenskan har nyligen publicerat precis en sådan artikel, fast om män. Detta är tyvärr inte ovanligt i det medieklimat vi omges av.

Det ses som oacceptabelt att ge utomeuropeiska etniska grupper ett kollektivt ansvar eller kollektiv skuld för något negativt. Men att generalisera på samma sätt om män ses som acceptabelt.

Detta mansförakt som sprids drabbar bland andra pojkar som betygsdiskrimineras, pappor som är insyltade i familjerättsärenden och män som är föremål för rättsvårdande instanser.

Dessutom sprids mansföraktet under förespegling att det på något underligt sätt skulle kunna skapa jämställdhet.

Det underblåser slutligen mer öppet manshat som USA-baserade A Voice For Men har kartlagt i ett nätverk som kallas the Radfem Hub. Känsliga läsare varnas.

Bloggat: Tysta tankar.

Att finna patriarkatet i naturvetenskapen

När könsmaktsfeminismen tillämpas på naturvetenskapen är den kanske som allra bisarrast.

Att lyfta fram detta är bloggaren Tanja Bergkvists paradgren.

Hon har dock ännu inte hunnit kommentera dagens genusklimatartikel av Katrine Kielos i DN.

Vilken är den mest centrala frågan i klimatdebatten? I vilken grad mänsklig aktivitet påverkar klimatet? Hur vi bäst framställer förnybart bränsle? Hur vi värmer upp byggnader på ett mer miljövänligt sätt? Hur vi ska ställa om elproduktionen?

Nej, långt ifrån, menar Katrine Kielos, som skriver:

Vad ”en riktig man” är och inte är, kan faktiskt vara den mest centrala frågan i hela klimatdebatten.

Artikeln heter "Klimatförändringen är en man" och Susanna Varis har analyserat den i detalj på ett kul sätt. Sanna Rayman på SvD Ledare svarar: "Samhällsdebatten är en kvinna". Bashflak problematiserar artikelns resonemang. Kimhza Bremer ser artikeln som manshatisk. Även Fnordspotting och Musik o Signaler kommenterar.

Tanja Bergkvist, som jag nämnde tidigare, har bland annat skrivit om Södertörns högskolas rektor Moira von Wright som har granskat naturvetenskapen i skolan med genusglasögon:

"Faktabaserad, objektiv kunskap utgör vad man i ett feministiskt perspektiv brukar kategorisera som 'manlig' kunskap. Kravet på objektivitet anses ofta utgöra själva grundkriteriet för vetenskaplighet.(...)Påbjudandet av snäv kunskap med en given mening är inte förenlig med skolans jämställdhetssträvanden".

och

”En genusmedveten och genuskänslig fysik förutsätter en relationell infallsvinkel på fysiken samt att en hel del av det traditionella vetenskapliga kunskapsinnehållet i fysiken plockas bort.”

Här nedanför är ett kul klipp med evolutionsbiologen Richard Dawkins som kommenterar den feministiska filosofen Luce Irigarays kritik mot fysiken.

Alla terrorister är inte lättkränkta män

Enligt ett populärt synsätt i vår tid ska man inte generalisera dåliga egenskaper till grupper som anses vara förtryckta såsom mörkhyade, homosexuella, muslimer, judar eller kvinnor.

Däremot kan man gärna generalisera dåliga egenskaper till grupperna män, ljushyade, européer eller heterosexuella.

En av Dagens Nyheters osignerade ledarartiklar från idag vill exempelvis få oss att tro att terroristen i västerlandet är en man. En lättkränkt man dessutom:

"I stället för att leta efter 'det där' i ett enskilt fall bör vi titta på den samlade bilden av massmord och terrordåd i väst. Och nej, då är inte minsta gemensamma nämnare att förövarna framför allt är utländska studenter, tjetjener eller muslimer. Det är i stället att de är av manligt kön, ganska eller riktigt unga och ofta på ett eller annat vis utanför det 'vanliga' samhället. 

Vare sig dåden kläs i islamistisk, högerextrem eller – som vid skolmassakrer – apolitisk och icke-religiös klädnad framträder en mer eller mindre socialt alienerad gärningsman. 

Medan Wall Street Journal argumenterar för utökad övervakning av vissa grupper, dock inte unga, socialt kantiga, lättkränkta och arga män, finns andra som drar helt andra slutsatser".

Men Dagens Nyheters ledarredaktion osynliggör därmed de kvinnliga terroristerna, vilket Susanna Varis lyfter fram på sin blogg.

Några kvinnliga terrorister som har varit verksamma i Europa eller Nordamerika:

Jihad Jane (islamistisk terrorist i USA)
Leila Khaled (marxistiska PFLP, Palestina)
Gudrun Ensslin (vänsterterrorgruppen Röda Armé-fraktionen)
Ulrike Meinhof (vänsterterrorgruppen Röda Armé-fraktionen)
Beate Zschäpe (tysk nynazistisk terrorist)
Ulla Hauton (danska vänsterterrorgruppen Blekingegadebanden)
Patty Hearst (vänsterterrorist i USA)
Mairead Farrell (nordirländska IRA)
Itziar Moreno Martinez (baskiska ETA)
Iratxe Yañez Ortiz de Barron (baskiska ETA)
Idoia Ló Pez Riaño (baskiska ETA)
Iratxe Sorzabal (baskiska ETA)
Izaskun Lesaka (baskiska ETA)

Bortom västerlandet har vi exempelvis de tjetjenska "Svarta änkorna", kvinnliga självmordsbombare i arabvärlden och bland de tamilska tigrarna, Fusako Shigenobu i japanska Röda Armén.

Här är en topp-10-lista över inflytelserika kvinnliga terrorister.

Terrorism är alltså inte bara en manlig företeelse.

Kvotering är diskriminering

Finansminister Anders Borg har nyligen sagt i en tidningsintervju att han kan tänka sig en lag om kvotering av kvinnor till börsbolagsstyrelser. Anledningen är att han tycker att andelen kvinnor i börsbolagsstyrelser är för låg.

Att kvotera efter kön är att frångå principen att meriterna ska styra vem som får ett jobb. Om någon kvoteras till ett jobb på grund av kön så är baksidan av myntet att någon annan som inte fick jobbet har diskriminerats på grund av kön.

För det finns även branscher där män är underrepresenterade. Två exempel är åklagaryrket och journalistyrket.

Jag kan tänka mig att även Anders Borg samt bloggarna Lady Dahmer och HanaPee skulle uppröras över de välmeriterade kvinnor som skulle drabbas av diskriminering om män skulle könskvoteras in till nya jobb som åklagare och journalist.

Men börsbolagen förutsätter nog att Anders Borgs utspel om kvotering är ett spel för gallerierna. Finansministern skäller värre än han bits. Här är en lista på 23 tillfällen när han har skällt på bankerna i pressen utan att vidta några åtgärder.

Bloggat om kvotering: Genusdebatten, Blondinbella, Toklandet, Susanna Varis

"Mercedes försöker tvätta bort gubbstämpeln"

"Mercedes försöker tvätta bort gubbstämpeln", skriver SvD.

"Mercedes CLA heter märkets senaste inpass på bilmarknaden. Det är en riktigt snygg och lättkörd fyradörrars kupé som ska locka andra än medelålders män att välja Mercedes".

"Tanken är att den senaste nya modellen, CLA, ska locka en yngre och då företrädesvis kvinnlig del av bilmarknaden".

 Nu duger alltså inte medelålders män ens som bilkunder. Medelålders män ses uppenbarligen som omoderna.

Det är visserligen inte min sak att bestämma vilka kundgrupper Mercedes vill försöka skrämma bort.

Men konkurrensen inom bilbranschen är hård och medelålders män är en köpstark grupp. Om Mercedes lyckas så kanske det anrika tyska bilmärket kommer att gå samma väg som de svenska bilmärkena: nedläggning eller uppköp från fjärran länder.

Bloggen har blivit föremål för en forskningsartikel

Ser via Bittergubben att denna blogg och en rad andra bloggar förekommer som källor till en vetenskaplig konferensartikel av uppsaladoktoranden Malin Holm.

Artikeln heter

“Men Who Hate Women – Online: Mapping the Swedish Anti-Feminist Movement in New Media”

Länkar och utdrag hos Bittergubben.

Eftersom Malin Holm uppenbarligen följer denna blogg så vill jag ge lite konstruktiv kritik på artikeln:

* Rubriken verkar vara skriven i affekt och osynliggör dessutom de kvinnliga bloggare som beskrivs i artikeln. Rubriken representerar inte artikeln på ett bra sätt. En bättre rubrik vore: "Mapping Swedish Non-Feminist Blogs on Gender Issues".

* Det är felaktigt att beskriva våra bloggar som antifeministiska. Två uttalat antifeministiska bloggar som sticker ut från detta mönster är Rocki och Kvinnaochantifeminist - och värt att notera är att båda dessa bloggar drivs av kvinnor. Övriga bloggar är kritiska mot könsmaktsfeminismen men flertalet är inte antifeministiska. "Icke-feministiska genusbloggar" är en mer korrekt samlingsbeskrivning.

* Artikeln klumpar ihop "näthat" med våra bloggar. Artikeln skulle framstå som proffsigare om den antingen fokuserade på hot i den legala meningen, eller på icke-feministiska genusbloggar. Nu ligger tyngdpunkten i artikeln på bloggarna och då är det lämpligt att stryka sådant som inte har med de listade bloggarna att göra, som exempelvis "hatkampanjer" - en svåravgränsad term som hör hemma i kvällspressen snarare än i beskrivande forskning.

* Artikeln lyckas trots allt bättre än tidigare försök (Researchgruppen, REFORM-rapporten, t. ex.) med att kartlägga oss på ett någorlunda sakligt sätt.

Övriga bloggar (utöver Bittergubben) som kommenterar: Rocki (1, 2), Toklandet, Genusdebatten, Aktivarum, Enstillaundran, Kimhza Bremers Bodega, Susanna's Crowbar

Är kollektiv skuldbeläggning ok eller inte, Aftonbladet?

Aftonbladet har den senaste tiden publicerat flera ledarartiklar och andra kolumner där män ges ansvar eller skuld för brott där män är överrepresenterade som gärningspersoner.

Men när kolumnisten Monica Gumme i samma tidning antyder att en omskriven muslimsk socialdemokrat har ett särskilt ansvar för att bekämpa hedersvåldet, då går både chefredaktören och kulturchefen i taket.

Så hur ska ni ha det, egentligen, Aftonbladet? Har befolkningsgrupper, som män eller muslimer, kollektiv skuld och kollektivt ansvar, eller har de inte det?

Kampen mot det könsstereotypa

Denna muggserie från Iittala med Mumintrollet och Snorkfröken väcker kritik hos Helsingborgs Dagblad för att vara alltför könsstereotyp.

Jag tycker att det bör vara upp till tillverkaren att undersöka vad kunderna vill ha. Vill kunderna ha könsrollsöverskridande motiv så bör det finnas en jungfrulig marknad för detta som någon kan dra nytta av.

Liknande kampanjer har nyligen skett mot Lego och Länsförsäkringar.

Själv störs jag ibland över att de onda våldsverkarna i Hollywoodfilmer ständigt måste vara av manligt kön.

Men samtidigt. Visst vore det väl för enformigt om alla muggar, legofigurer, reklamfigurer och filmskurkar skulle porträtteras i "hen"-grått, eller om alla konsekvent skulle spela ombytta könsroller.

Breivik är även motståndare till den globala kapitalismen

Den norske terroristen och massmördaren Breivik används ibland som verbal knölpåk mot dem som ifrågasätter att det finns osynliga maktstrukturer som gör män till förtryckare och kvinnor till offer.

Senaste exemplet är dramatikern Lo Kauppi (läs mer i bloggen Certatio), som dock glömmer att nämna att Breivik även kritiserar den globala kapitalismen i skarpa ordalag. “Kapitalism”, “kapitalist” och "kapitalistisk" förekommer sammantaget 140 gånger i Breiviks manifest.

Ett exempel är att manifestet har ett helt avsnitt som heter “Globaliserad kapitalism – ett annat skäl bakom Europas fall”.

Breivik framför även antikapitalistisk kritik mot EU och skriver att unionen

“har alltid backat storföretagens intressen som har varit tillgång till större marknader. De bryr sig inte automatiskt om någon nationell suveränitet eller gränser, vilka är nödvändiga för den fortsatta existensen hos varje verkligt fritt samhälle”.

Vidare:

“Jag är emot global kapitalism eftersom globala företag har för mycket politiskt inflytande”.

Staten är genomkorrupt och en “politiskt kapitalistisk enhet” enligt Breivik:

“staten bygger på kortsiktigt tänkande. Stater belönar fuskare och trixare, vilket gör det osannolikt att vi någonsin kan besegra dem i spelet om vem som får behålla rättigheter. Därför står vi inför ett dilemma. Staten är en politiskt kapitalistisk enhet”.

Han ser även den globala ekonomin som ett problem:

“den nya 'globala ekonomin' betyder att medelklassen av europeiska och amerikanska arbetare måste tävla om jobben med folk på andra sidan världen där det inte finns någon minimilön och praktiskt taget inga regleringar”.

Men de globala kapitalisternas värsta brott enligt Breivik är ändå att de främjar invandring av muslimer. Längre fram i manifestet blir han alltmer hätsk mot de kapitalistiska globalisterna:

“Europas nuvarande status är ganska lik tillståndet under Andra Världskriget. Istället för att stå inför en utomstående fiende är fienderna marxister, suicidala humanister och kapitalistiska globalister i våra samhällen”.

Han ser invandringen av muslimer, vilket de globala kapitalisterna främjar, som ett “folkmord”.

“Detta är inget mindre än ett folkmord som underlättas och främjas av våra egna eliter, främst marxistiska, suicidalt humanistiska och kapitalistiskt globalistiska politiker och journalister. De kommer till slut att få betala det ultimata priset för sina krigsförbrytelser”.

De globala kapitalisterna, liksom andra “multikulturalister”, måste enligt Breivik döden dö.

Här är en jämförelse mellan antal gånger som olika ord nämns i Breiviks 1500 sidor långa manifest.

Islam/islamsk - förekommer ca 2600 gånger
Muslim/muslimsk - ca 2300 gånger
Ord med -marx- i - ca 1100 gånger
Multikulturell/multikulturalist - ca 1100 gånger
Feminism/feminist/feministisk - förekommer 198 gånger
Kapitalist/kapitalism/kapitalistisk - förekommer 140 gånger.

Vid en ärlig jämförelse så nämns kritiken mot feminismen och den globala kapitalismen endast i förbigående. Som två stickspår. Breiviks näst främsta hatobjekt är muslimerna och det främsta hatobjektet är alla infödda européer som accepterar muslimsk invandring.

Om man mot denna bakgrund använder Breivik som en knölpåk mot icke-feminister så kan man alltså lika gärna använda Breivik som en knölpåk mot antikapitalister och globaliseringskritiker.

Bekvämt nog nämns inte detta av Maria Sveland, Lo Kauppi, Mattias Gardell och andra som tjatar om Breivik i sitt politiska arbete.

Tidigare inlägg: Motiverade Breivik sina terrordåd med antifeminism?

När argumenten tryter

så kan det fungera att höja rösten och krydda med svordomar. Eller så fungerar det inte.

Från det senaste debaclet i Toronto, Canada.

Barometern reagerar på teorin om könsmaktsordningen

Ännu en landsortstidning tar upp problemet med att pojkars betyg faller och att detta inte väcker tillräckligt mycket uppmärksamhet.

Denna gång är det kalmartidningen Barometerns ledarskribent Siri Steijer. Hon tar även upp problemet med den rådande ideologiska atmosfären kring jämställdhetsfrågor på ett föredömligt sätt.

"Det är märkligt tyst om den här situationen. Kanske beror det på det högaktade hatet mot patriarkatet och en övertygelse om att män alltid klarar sig.  

Det är dags att överbevisa denna inaktuella strukturanalys av den så kallade könsmaktsordningen. Den konserverar de könsroller den är avsedd att motverka. Förutom att stämpla flickor som offer som hela livet ska leva med mindervärdeskomplex, lurar den pojkar att de är födda med en silversked i munnen".

Angående skillnaden i betyg skriver Siri Steijer:

"Det finns skillnader mellan pojkar och flickor som bör tas i beaktande. I flera statliga utredningar har det exempelvis framkommit att dagens pedagogik med mycket individuell grupp- och projektorienterat lärande passar flickor betydligt bättre än pojkar, som lär sig bättre av traditionell katederundervisning. 

Sådana institutionella orättvisor måste rättas till för att alla barn ska få samma förutsättningar i Sverige 2013".

Det är bara att konstatera att Marika Formgren på Gotlands Allehanda har fått en värdig utmanare angående titeln som Sveriges vassaste ledarskribent i jämställdhetsfrågor.

Männens fel att pojkar får dåliga betyg i svenska?

Det är ett tecken i tiden att det ses som modernt att skylla på mannen, männen, manligheten, maskulinitetsnormen och liknande.

Senast ut i raden är docenten i svenska språket Gunilla Molloy, som skriver i DN att pojkars läsförmåga försämrats och att det inte är skolans fel...

"frågan borde (...) analyseras ur ett genusperspektiv som kan belysa aktiviteten 'läsa skönlitteratur' i relation till 'konstruktion av manlighet'"

...utan männens...

"många män, i sin gestaltning av manlighet, bland annat gör det genom att inte läsa skönlitteratur. Pojkar framstår nu som förlorare i det moderna kunskapssamhället".

Forskning.se skriver istället att det ligger närmare till hands att tro att minskad lärartäthet har gett försämrad läsförståelse bland svenska elever. När det gäller skillnaden mellan könen konstaterar Forskning.se att det inte handlar om någon skillnad i begåvning.

Öka lärartätheten, alltså. Jag anser att skolan även bör ta sitt ansvar för att skapa likvärdiga examinationsformer för pojkar och flickor. Om nu pojkar hellre läser historiska romaner och science fiction, vilket Gunilla Molloy hävdar, så borde betygen kunna mäta kvaliteten i olika läsvanor på ett likvärdigt sätt.

Bloggen Genusdebatten gav nyligen ett hårresande exempel på motsatsen från det senaste nationella provet i svenska för niondeklassare. Ett mer pojkfientligt prov får man leta efter.

Bloggat om Gunilla Molloys artikel: Susanna Varis, En stilla undran, Tysta tankar, Trollan. Fler via Knuff.se.

Starkt motstånd mot delad föräldraförsäkring

Dagens Arena skriver att Socialdemokraterna diskuterar att vika en större andel av föräldraförsäkringen till papporna. Men motståndet bland svenskarna är stort.

"En Novusmätning som TV4 Nyheterna har gjort visar att 23 procent av väljarna vill att S ska jobbar för fler pappamånader, medan 54 procent är emot. Bland de egna S-väljarna är bara 32 procent för och 45 procent är emot förslaget".

En undersökning som Kristdemokraterna beställde förra året visade att 84 procent av svenskarna ansåg att “föräldrarna ska få bestämma själva hur de vill fördela månaderna inom föräldraledigheten”, och bara 11 procent ansåg att “riksdagen ska bestämma hur många månader mamman eller pappan måste ta ut genom kvotering”.

Själv har jag ingen stark åsikt i frågan men lutar åt att tycka att det borde vara upp till föräldrarna att avgöra hur föräldraförsäkringen ska delas. Särskilt med tanke på opinionsläget.

Det finns viktigare jämställdhetsfrågor att hantera, som mäns diskriminering i lagstiftningen eller pojkars betygsdiskriminering i skolan.

Lika möjligheter?

Åsa Erlandsson har skrivit en ovanligt vettig jämställdhetskrönika i Aftonbladet. Kontentan av den är att jämställdhetskampen är mer brännande och viktig i Tunisien än i Sverige.

Svårt att säga emot.

Men det finns faktiskt saker att förändra och förbättra även i Sverige. Lagstiftningen är inte könsneutral, till männens nackdel. Pojkar betygsdiskrimineras i skolan. Det är acceptabelt att öppet demonisera gruppen män i det offentliga rummet. Bland annat. Det är därför jag driver den här bloggen. Jag gräver där jag står och inte i Tunisien.

Jag vill ha lika rättigheter och lika skyldigheter oavsett kön, etnicitet och sexuell läggning. Där är vi inte ännu.

Däremot förespråkar jag, till skillnad från Åsa Erlandsson, inte lika möjligheter.

Jag har inte lika möjligheter som Annika Sörenstam att bli en bra golfare, eller lika möjligheter som Tina Maze att bli en bra slalomåkare. Inte lika möjligheter som Blondinbella att bli proffsbloggare.

Men jag sörjer inte detta. Bara jag har lika rättigheter och skyldigheter som de.

Vi har alla olika styrkor och brister och de i vårt samhälle som inte kan utnyttja sina styrkor tillräckligt för att kunna leva ett anständigt liv behöver ett socialt skyddsnät för att få sina socioekonomiska rättigheter tillgodosedda.

Rättigheter alltså. Möjligheterna bör vi skapa och upptäcka själva.

Löfvén vill bekämpa påstådd könsmaktsordning

S-ledaren Stefan Löfvén har varit i mediernas blickfång i dag. Bland annat har han klumpat ihop antifeminism med rasism och homofobi:

"Att bekämpa rasism, antifeminism och homofobi och alla försök att slå split mellan människor är ytterst att bekämpa rådslår".

Läge att påminna om att den så kallade Reform-rapporten definierade antifeminister som alla som inte tror på osynliga maktstrukturer inom vilka gruppen män förtrycker gruppen kvinnor.

Att S-ledaren tror på sådana maktstrukturer är uppenbart efter det här dagsfärska uttalandet:

"Sverige har fortfarande en manlig könsmaktsordning, som behöver bemötas med en feministisk agenda".

Läs mer på Susanna's Crowbar

Vita heterosexuella män som fiende

Sveriges (i mitt tycke) vassaste ledarskribent i jämställdhetsfrågor heter Marika Formgren. Hon får sällan offentlig kritik, inte främst för att hon skriver tänkvärt, utan för att hon tillhör det osynliggjorda könet bland könsmaktsteorins kritiker.

Hon skriver för olika tidningar och denna gången är det för Gotlands Allehanda. Hennes senaste artikel heter "Plötsligt betyder avsändaren allt".

"Vänstern vill dessutom, precis som på klasskampstiden, måla upp en ond fiende som ska bekämpas. Om direktörer, företagare och kapitalister förr var vänsterns hatobjekt, så är det nu vita, heterosexuella män.

Dessa är varken förtryckta av vithetsnormen, heteronormen eller könsmaktsordningen. Därför saknar de enligt vänstern talan, de ska hålla tyst och begrunda sin kollektiva skuld.

Detta är motsatsen till könsblindhet och färgblindhet. Vad som sägs betyder inget, vem som säger det betyder allt – och värdet avgörs av könsorgan och hudfärg.

De människor som verkligen är utsatta för kvinnoförtryck och rasism kommer aldrig att få det bättre med vänsterns strategi".

Hon sätter fingret på varför jag, som annars har många vänsteråsikter, har allt svårare för att identifiera mig med vänstern: ständigt måste en fiende utmålas. Vi mot dom.

Könsmaktsordningen, patriarkatet och de osynliga strukturerna som utmålar män som förtryckare, är en del av ett bredare strukturellt resonemang som utmynnar i en omfattande kollektiv skuldbeläggning. Hand i hand med det ideologiskt grundade mansföraktet går heteroföraktet och vithetsföraktet.

Under den senaste veckan har könsmaktsordningens ideologiska syskon "strukturell rasism" kritiserats flitigt i pressen. Kimhza Bremer har skrivit mycket klokt om detta och lagt upp relevanta länkar. Även Susanna's Crowbar har skrivit tänkvärt om kopplingen mellan de olika påstådda strukturerna.

Vithetsföraktet i resonemanget om den "strukturella rasismen" har kallats för rasistiskt, bland annat av Ivar Arpi:

"Du är vit. Du är icke-vit. Samma rasindelande blick som man säger sig vilja bekämpa och eliminera har författarna själva använt, dessutom på mycket godtycklig grund. 'Välviljans rasism', som Adam Cwejman kallar det i boken med samma titel, är när man förstärker rastänkandet i antirasismens namn. Det är omöjligt att veta var rasismen slutar och antirasismen börjar när man använder exakt samma karta för att navigera i verkligheten".

 Vill även göra läsarna uppmärksamma på Ann Helena Rudbergs blogg som citerar en låst intervju i Aftonbladet med komikern Robert Gustafsson. Han verkar också ha svårt för att ta till sig talet om strukturellt förtryck:

"Folk ska få vara som de är och tycka vad de vill så länge de inte gör någon illa. Likriktning har aldrig varit gynnsamt för ett samhälle. Att separera och försöka lyfta fram ett kön som det 'bästa' (han menar männen) samtidigt som man förlöjligar detsamma är idioti. Ett könskrig är lika onödigt som vilket annat krig som helst. Vi borde sluta sätta likhetstecken mellan åsikt och person".