Vita heterosexuella män som fiende

Sveriges (i mitt tycke) vassaste ledarskribent i jämställdhetsfrågor heter Marika Formgren. Hon får sällan offentlig kritik, inte främst för att hon skriver tänkvärt, utan för att hon tillhör det osynliggjorda könet bland könsmaktsteorins kritiker.

Hon skriver för olika tidningar och denna gången är det för Gotlands Allehanda. Hennes senaste artikel heter "Plötsligt betyder avsändaren allt".

"Vänstern vill dessutom, precis som på klasskampstiden, måla upp en ond fiende som ska bekämpas. Om direktörer, företagare och kapitalister förr var vänsterns hatobjekt, så är det nu vita, heterosexuella män.

Dessa är varken förtryckta av vithetsnormen, heteronormen eller könsmaktsordningen. Därför saknar de enligt vänstern talan, de ska hålla tyst och begrunda sin kollektiva skuld.

Detta är motsatsen till könsblindhet och färgblindhet. Vad som sägs betyder inget, vem som säger det betyder allt – och värdet avgörs av könsorgan och hudfärg.

De människor som verkligen är utsatta för kvinnoförtryck och rasism kommer aldrig att få det bättre med vänsterns strategi".

Hon sätter fingret på varför jag, som annars har många vänsteråsikter, har allt svårare för att identifiera mig med vänstern: ständigt måste en fiende utmålas. Vi mot dom.

Könsmaktsordningen, patriarkatet och de osynliga strukturerna som utmålar män som förtryckare, är en del av ett bredare strukturellt resonemang som utmynnar i en omfattande kollektiv skuldbeläggning. Hand i hand med det ideologiskt grundade mansföraktet går heteroföraktet och vithetsföraktet.

Under den senaste veckan har könsmaktsordningens ideologiska syskon "strukturell rasism" kritiserats flitigt i pressen. Kimhza Bremer har skrivit mycket klokt om detta och lagt upp relevanta länkar. Även Susanna's Crowbar har skrivit tänkvärt om kopplingen mellan de olika påstådda strukturerna.

Vithetsföraktet i resonemanget om den "strukturella rasismen" har kallats för rasistiskt, bland annat av Ivar Arpi:

"Du är vit. Du är icke-vit. Samma rasindelande blick som man säger sig vilja bekämpa och eliminera har författarna själva använt, dessutom på mycket godtycklig grund. 'Välviljans rasism', som Adam Cwejman kallar det i boken med samma titel, är när man förstärker rastänkandet i antirasismens namn. Det är omöjligt att veta var rasismen slutar och antirasismen börjar när man använder exakt samma karta för att navigera i verkligheten".

 Vill även göra läsarna uppmärksamma på Ann Helena Rudbergs blogg som citerar en låst intervju i Aftonbladet med komikern Robert Gustafsson. Han verkar också ha svårt för att ta till sig talet om strukturellt förtryck:

"Folk ska få vara som de är och tycka vad de vill så länge de inte gör någon illa. Likriktning har aldrig varit gynnsamt för ett samhälle. Att separera och försöka lyfta fram ett kön som det 'bästa' (han menar männen) samtidigt som man förlöjligar detsamma är idioti. Ett könskrig är lika onödigt som vilket annat krig som helst. Vi borde sluta sätta likhetstecken mellan åsikt och person".