Denna muggserie från Iittala med Mumintrollet och Snorkfröken väcker kritik hos Helsingborgs Dagblad för att vara alltför könsstereotyp.
Jag tycker att det bör vara upp till tillverkaren att undersöka vad kunderna vill ha. Vill kunderna ha könsrollsöverskridande motiv så bör det finnas en jungfrulig marknad för detta som någon kan dra nytta av.
Liknande kampanjer har nyligen skett mot Lego och Länsförsäkringar.
Själv störs jag ibland över att de onda våldsverkarna i Hollywoodfilmer ständigt måste vara av manligt kön.
Men samtidigt. Visst vore det väl för enformigt om alla muggar, legofigurer, reklamfigurer och filmskurkar skulle porträtteras i "hen"-grått, eller om alla konsekvent skulle spela ombytta könsroller.
Jag har tagit mitt ansvar och köpt koppar med en rad olika motiv och färger. Numera kvoterar jag kaffedrickandet efter dessa kategorier, fikar med olika koppar efter ett givet schema och håller därmed patriarkatet och könsmaktsordningen stången.
SvaraRaderaKaffet smakar likadant ändå.
Du måste ju ha på dig genusglasögonen när du dricker ditt kaffe.
RaderaEnstillaundran: Låter jobbigt!
RaderaMalte: Jag har på mig genusglasögonen även när jag sover...
Det jag tycker är så fascinerande med lego är att man nu har kommit med en kvinnlig brandman (eller en en man som är så trygg i sin manlighet att han klarar av att ha läppstift) i denna http://city.lego.com/en-us/products/fire/60003/
SvaraRaderaMännen å sin sida har då skäggstubb. Och jag tänker på hur det var på "min" tid när alla bara var gula och hade prickar till ögon och mun. Men man visste att de som inte hade svart långt hår i tofsar var kvinnor så att alla i keps eller mössa var män. Och jag undrar om vi verkligen har kommit längre med att ge dem läppstift. Och måla minspel (ena sidan på huvud glad - andra arg...)
Men det känns som vi har kommit till ett samhälle där könet är viktigare än det var när jag växte upp. Varje bok, TV-serie, film, serietidning, kaffekopp analyseras huruvida det är tillräckligt många män/kvinnor/invandrare och hur respektive skildras. Och när jag själv inser att jag gör samma sak så känns det lite tröstlöst...
Ja, det är mycket genus nu...
Radera