Jämställdhetsministerns mönsterskola

I den senaste versionen av "Läroplan för grundskolan" som började gälla 2011 står det att "Skolan har ett ansvar för att motverka traditionella könsmöns­ter" och att undervisningen ska beröra jämställdhet. I alla ämnen.

Hur görs det i praktiken? En twittrande skolelev lade i fredags upp nedanstående foto från sin matematikbok, som enligt skoleleven används i hela landet:

Att svenska skolresultat faller i den internationella Pisa-jämförelsen bekymrar många. Talespersonen i utbildningsfrågor för partiet FI! skriver:

"Alla inom förskola, skola och fritids ska utbildas i normkritik, genus, hbtq, antirasim och funktionalitetsfrågor för att minska diskriminering och öka likvärdigheten". 

Sådant, menar hon, "kan stärka både Pisa-rapporter och en värld med hållbar tillväxt i empati, demokrati och gemenskap".

Den ideologiska fanatismen stannar tyvärr inte i ytterlighetspartiet FI!. 

Skolverket publicerade nyligen en rapport om hur genus och "normkritik" ska kunna integreras i alla skolämnen i högstadiet. Mina kommentarer här.

Jämställdhetsminister Maria Arnholm (FP) lade upp följande facebookstatus i veckan (tipstack till Toklandet):

Bittergubben har granskat Frejaskolans arbete på sin blogg. Ur en DN-artikel med rubriken ”När mansrollerna ifrågasätts höjer pojkarna sina betyg”:

”Hela personalen på skolan har utbildats så de kan arbeta normkritiskt och reflektera över sitt eget förhållningssätt när det gäller exempelvis kön, sexuell läggning, etnicitet. Och målet är hela tiden att väva in det synsättet på ett naturligt sätt i den dagliga undervisningen.”

Men när Bittergubben granskar skolans betygsstatistik så visar det sig att gapet mellan pojkars och flickors betyg var mindre 2004-2007 än det var under de "normkritiska" åren 2011-2013.

Lägg till det att länder som har bättre Pisa-resultat, som Finland, Estland, Polen och Sydkorea, knappast har mer "normkritik" i skolan än Sverige. Plus att Sveriges försämringar i testresultat har skett samtidigt som den ideologiska pedagogiken gradvis har ökat i Sverige.

Jag håller med om att pojkars sämre skolresultat än flickors är ett problem. Men jag tror inte att betygsgapet minskar, eller att skolans kvalitet förbättras, av att mansrollen problematiseras och att traditionella könsmönster motverkas. Tvärtom tror jag att skolan skulle lyckas bättre genom att fokusera på ämneslärande, utan detta ideologiska flum.

Och det går att anpassa undervisningen efter barnens olika kön och olika behov utan att blanda in kollektivt skuldbeläggande teorier som ingår i "normkritiken". Pedagogikforskningen och skolans pedagogiska metoder måste befrias från samtliga ideologiska skygglappar.

Här är några exempel på hur pojkars läsförståelse kan förbättras, nästan utan inslag av flummig ideologisk teori. Jag har ingen djup kunskap om pedagogikforskning, men förslagen låter i mina öron vettiga och skuldbelägger ingen kollektivt på grund av medfödda egenskaper eller karaktärsdrag.

Edit: Bloggaren Spetsig har som kommentar till ett annat inlägg lagt till några bra förslag grundade i sin Master-uppsats:

"* Mindre klasser/färre elever per lärare
* Fler män i förskola och skola
* Vidgat textbegrepp
* Vidgade definitioner för vad som är "läsning" och vilka intressen som är s.a.s. acceptabla (alla barn ska få plats, även pojkarna).
* Mer diskussion, mer aktiv undervisning, mer lärarstöd.
* Mindre egenarbete, mindre "tyst, egen läsning", mindre "ta ansvar för sin egen informationsinhämtning" (vilket på min tid innebar att man lämnades helt åt sitt egna öde utan stöd eller uppföljning).
* Mer idrott - särskilt för killarna. (En kompromiss är att göra den fysiska aktiviteten valbar. Själv hatade jag idrott.)
* Mer flexibilitet i fråga om elevers olika behov. Det ska inte krävas flera års utredningar och motsträvighet och diagnoser för att elever med (t.ex.) lässvårigheter ska få det stöd och den hjälp de behöver".