Feminismens hat är på väg att få den att implodera

Att feminismen är en hatideologi har nog många av bloggens läsare redan uppmärksammat. Hatet drabbar inte bara män, och i synnerhet "vita" medelålders cisheteromän, på grund av deras medfödda attribut. Hatet och den uppskruvade retoriken drabbar även feministerna själva. 

Den feministiska bloggaren Lady Dahmer har lagt upp många exempel på detta från en tid när hon tystnade i debatten på grund av det hat hon mottog från andra feminister.

Mediefeministen Nour El Refai tillägger:

"Det som stressar mig med feminismens utveckling är att man (sic!) plötsligt kan få hotbrev av sina egna allierade. Ren mobbning börjar bli vanligt när vi debatterar. Vi hänger ut varandra med namn, smutskastar och kallar varandra för saker som tar en livstid att komma över. 

För att ge ett exempel. 'Full Patte' som snart sänder sin andra säsong på SVT, en tv-serie med systrarna Kronlöf, två humorgenier och väldigt mycket feminister, fick så mycket skit efter några avsnitt. Inte av provocerade gubbar i femtioårsåldern som man (sic!) kan tro. Utan av andra, jämnåriga feminister. Som kallade dem för bland annat rasister. Precis som alla andra kan någon råka göra något klumpigt som blir kränkande för någon annan. Men att systrarna Kronlöf målas ut som fiender blir så sjukt i min värld.

Silvana Imam, rapparen som har sitt ursprung i Syrien är lesbisk och feminist. Hon har också fått skit av dem som borde vara allierade med henne. Kritik för att hon inte är tillräckligt mycket invandrare. 

Jag pratar inte om det här för att antifeministerna ska kunna säga att feminister minsann slåss lika mycket som alla andra. Eller för att förminska grupper som på riktigt är förtryckta inom feminismen. Men för att säga att ni ska lägga av med att hänga ut och smutskasta varann. För medan ni gör det, så tar asen över. 

Jag ser nästan bara hat nuförtiden på feministiska forum. Feminister som trashar andra feminister på en nivå som inte kan kallas för annat än mobbning".

Jag känner ingen skadeglädje när jag hör eller läser sådant här, utan jag känner full sympati med dem som blir mobbade, oavsett deras åsikter. Samtidigt kan jag inte låta bli att dra paralleller med bokstavsvänsterns utveckling på 1970-talet, när "kamrater" kunde bli trakasserade och förskjutna för subjektivt bedömda "borgerliga avvikelser".

Jag tror därför att vi just nu bevittnar hur nuvarande vågs feminism är på väg att implodera av sitt eget hat.

Uppdatering: även bloggen BrytCirkeln har skrivit om detta.

RFSU kritiseras av feminister för att förespråka surrogatmödraskap

Organisationen RFSU har nyligen tagit ställning för surrogatmödraskap. I ett pressmeddelande motiveras varför, samt att de vill kalla det för värdgraviditet istället:

"Värdgraviditet är en komplex fråga. Alla har rätt att fatta beslut som sina egna kroppar. Det finns de som gärna bär ett barn åt någon annan. Samtidigt finns en risk för utnyttjande, där personer i ekonomisk utsatthet eller utan valmöjligheter blir värd för en graviditet i brist på alternativ. 

RFSU är positiva till att att reglera överenskommelser om värdgraviditeter i Sverige. Det måste garanteras att alla inblandades rättigheter respekteras och att ingen utnyttjas i processen. Det innefattar bland annat att personen som bär barn ska ha rätt att fatta alla beslut om graviditeten, inklusive rätten att avbryta den samt ångra sig sedan barnet är fött, på samma vis som den som bestämt sig för att adoptera bort sitt barn har rätt att ångra sig inom en viss tid".

Jag har stor förståelse för dessa synpunkter. Inte för att jag själv har några problem med barnlöshet, men jag har sympati med folk som har sådana problem. Däremot tycker jag inte att värdmamman ska ha större rätt än biologiska föräldrar att behålla barnet - på den punkten är jag oense med RFSU. Jag tror ändå att donatorbarn och surrogatmödrabarn kan leva lyckliga liv, vilka gynnas av en viss reglering. Dessutom är jag för jämställdhet. En logisk följd av det är att jag både stödjer surrogatmödraskap och insemination, och med liknande argument. Organisationen RFSL är inne på en liknande linje. En statlig utredning av frågan pågår.

Flera tongivande feminister är dock för insemination men emot surrogatmödraskap. En av dem är F!-ordföranden Gudrun Schyman, som kritiserar RFSU i tidningen ETC:

– Jag tycker inte att det bör vara tillåtet. Vi har sett att surrogatmödraskap innebär en väldig kommers, det är en exploatering av kvinnor. Det handlar också om synsättet på kvinnokroppen som en behållare.

Men i sådana fall är även insemination en exploatering av män och en syn på män som behållare. Fast att män kan ses som förtryckta finns väl inte på den radikalfeministiska kartan. Hursomhelst delar jag inte Schymans syn utan tycker att vuxna människor ska få alstra barn med sina kroppar om de nu gör det frivilligt.

Schymans slutkommentar:

– Vi måste titta på det här globalt. Kvinnors kroppar används i ren produktion för att tillfredställa ett behov på individplan. Det behovet, att kunna få barn, har jag stor förståelse för, men vi måste se den strukturella nivån.

Ständigt dessa strukturer. Strukturer kan visserligen beläggas i strukturtapeter, men i samhällsanalysen är strukturer bara en massa ideologiskt fluff.

Feministisk utrikespolitik: att bara måna om kvinnor

Göteborgsposten publicerar idag ett reportage med utrikesminister Margot Wallström (S). Reportaget heter "Feministiska vindar har svept in på UD" och gör det tydligt att utrikespolitisk feminism i teorin går ut på att offerstämpla kvinnor i alla lägen.

Och visst drabbas kvinnor hårt av krig och andra våldsamma konflikter. De dödas, våldtas och tvingas fly, bland annat. Margot Wallström tycks dock glömma bort att folk oavsett kön drabbas hårt i sådana lägen. En majoritet av dödsoffren i krig är exempelvis män.

Så långt teorin. Feministisk utrikespolitik i praktiken tycks istället gå ut på att göra sig ovän med så många som möjligt. Att bli ovän med Ryssland var i och för sig inte helt opåkallat som åtminstone jag ser det. Margot Wallström har emellertid även gjort sig ovän med såväl Israel som Arabvärlden, vilket sammantaget inte verkar vara helt genomtänkt. Finlands nye utrikesminister förvägrades ett traditionsenligt besök i Stockholm för viktiga samtal och presskonferens, och fick istället ett hastigt mottagande i en hotellobby på flygplatsen Arlanda. Efter Storbritanniens senaste parlamentsval beklagade Wallström valresultatet istället för att välkomna att valet hade hållits i god parlamentarisk ordning.

Det börjar bli dags för de vuxna att ta över från de rallarsvingande feministiska utopisterna på UD.

Skrämmer partifeminismen bort manliga väljare?

Ur en färsk Aftonbladet-krönika:

"Skippa feminismen. Ge gubbarna vad de vill ha. Det är budskapet i vårens väljarbarometer från SCB".

Det går nämligen inte så bra för de feministiska partierna. De gick inte framåt i valet, de fick inte igenom någon feministisk höstbudget, och de har backat i opinionsundersökningar därefter:

"Men borrar man ner sig i siffermassorna framträder ett tydligt budskap från de manliga väljarna. De är missnöjda. 

C, KD, MP, S och V är samtliga större bland kvinnliga väljare än bland manliga. M och FP har ungefär lika många manliga som kvinnliga väljare.
Men bland SD:s väljare ser bilden annorlunda ut. De manliga är kraftigt överrepresenterade i Sverigedemokraternas valmanskår". 

Eller så kan man tolka det som om de flesta manliga väljare vill något annat än Aftonbladet-kolumnisten. Men det är klart att vice statsminister Åsa Romsons (MP) famösa feministiska Almedalstal inte gick särskilt väl hem hos män i allmänhet, när hon påstod att vissa män på grund av ofrånkomliga karaktärsdrag faktiskt inte är människor:

 "För de allra flesta av oss är faktiskt inte just vita, heterosexuella, medelålders män utan människor"

Den ständiga udden mot männen känns även igen från de andra feministiska partierna. Själv har jag sedan länge slutat att rösta på feministiska partier. Varför ska jag rösta på någon som vill mig illa? Någon som ser ned på mig, som smutskastar mig och som demoniserar mig, på grund av något jag har fötts med.

Om man ska tro Aftonbladets kolumn så resonerar fler män än jag på liknande sätt. Och, ska tilläggas, många kvinnor som har tröttnat på att ständigt offerstämplas som förtryckta och handlingsförlamade av det hemska patriarkatet, och som har tröttnat på genusfanatism och den svartvita feministiska världsbilden.

De feministiska partierna glömde visst bort att de påstått ondskefulla männen trots allt utgör hälften av väljarkåren. Och att Sveriges Peak Feminism, hos både män och kvinnor, tycks ha passerat.

Friskare föräldrar med traditionella könsroller

(link to English version)

Försäkringskassan har idag släppt en rapport som heter "Jämställdhet och sjukfrånvaro". Den visar att såväl pappor som mammor löper ungefär 10 procents lägre risk än annars att bli sjukskrivna i mer än 14 dagar - om de lever i ett traditionellt förhållande när det gäller könsroller där mannen tar huvudansvaret i arbetslivet och kvinnan huvudansvaret i hemmet.

Utredaren skriver själv i SvD:

"Rapporten visar att familjesituationer som innebär en traditionell arbetsfördelning med mannen som huvudförsörjare och kvinnan som huvudansvarig för det obetalda arbetet i hemmet har lägst risk för sjukfrånvaro. Övriga situationer innebär en högre risk för sjukfrånvaro för både kvinnor och män. Det gäller situationer där någon av föräldrarna i hög grad har dubbla arbetsbördor, eller är jämställda och försöker dela på förvärvsarbete och ansvar för hem och barn, eller bryter mot normen genom att mannen tar ett större hemansvar. Rapporten visar också att betydelsen av jämställdhet i familjen för risk för sjukskrivning kan ha förstärkts under den senare halvan av 2000-talet".

Förutom att det är betungande att vara sjuk innebär det även en betydande kostnad för samhället:

"Utgifterna för sjukförsäkringen vid sjukskrivning uppgick år 2014 till drygt 32 miljarder kronor. Det är mer än vad utgifterna är för hela Polisen och Kriminalvården tillsammans". 

Nu kanske det inte passar alla att leva i ett förhållande med traditionella könsroller. Men för den som lockas av det är den sociala ingenjörskonsten att utjämna könsbundna föräldraskillnader alltså inte bara en inskränkning i föräldrars handlingsutrymme - det kan också vara förknippat med sjukdom och kostnader.

Utredaren skriver ändå (i SvD) att Sverige gärna kan fortsätta med sin sociala ingenjörskonst och samtidigt jobba på att förändra attityder kring könsroller i hemmet och på arbetsplatsen, eftersom det på något mystiskt sätt skulle kunna stärka Sveriges konkurrenskraft. Ett resonemang med lite väl mycket önsketänkande för min smak. En sjukare befolkning kan knappast vara mer konkurrenskraftig.

Även Världen Idag har skrivit om rapporten.

Healthier parents with traditional gender roles (English version)

(This is a rough translation and slight modification of my blog post in Swedish with the same title).

The Swedish Social Insurance Agency (Försäkringskassan) released a report on June 1 with the title "Gender equality and sickness absence"*. It shows that fathers as well as mothers run an approximately 10 percent** lower risk than otherwise to be on sick leave for more than 14 days - if they live in a traditional relationship regarding gender roles where the man takes the main responsibility at work while the woman takes the main responsibility for domestic work.

The author of the report writes in the newspaper Svenska Dagbladet:

"The report shows that family situations which entail a traditional division of labour with the man as the main breadwinner and the woman as the main responsible person for the unpaid domestic work have the lowest sickness absence rates. Other family situations entail a higher sickness absence rate both for women and men.
(...)
The report also shows that the effect of gender equality in the family on the sickness absence rate may have been strengthened during the latter half of the 2000s".

Nevertheless, the author continues to claim (in the same article) that Sweden might as well continue its social engineering regarding labour division and concurrently work on changing attitudes on gender roles at home and at work, because it could allegedly strengthen Sweden's competitiveness. This reasoning is somewhat too much wishful thinking for my taste. An unhealthier population can hardly be more competitive.

*The Swedish Social Insurance Agency has changed URLs several times for the report. If the link doesn't work, try a Google search for "Jämställdhet och sjukfrånvaro" (the report title in Swedish).

**Tables 3 and 4 in the report provide more exact numbers. Mothers in traditional (labour divided) families had a 12% lower sickness absence rate than average mothers while mothers in families with equal division of labour at home and at work had a 15% higher rate than average. Fathers in traditional families had a 10% lower rate than average, while fathers in so-called "gender equal" families had a 7% higher sickness absence rate than average. Thus, interestingly, women seem to be more strongly negatively affected by gender related social engineering than men.