RFSU kritiseras av feminister för att förespråka surrogatmödraskap

Organisationen RFSU har nyligen tagit ställning för surrogatmödraskap. I ett pressmeddelande motiveras varför, samt att de vill kalla det för värdgraviditet istället:

"Värdgraviditet är en komplex fråga. Alla har rätt att fatta beslut som sina egna kroppar. Det finns de som gärna bär ett barn åt någon annan. Samtidigt finns en risk för utnyttjande, där personer i ekonomisk utsatthet eller utan valmöjligheter blir värd för en graviditet i brist på alternativ. 

RFSU är positiva till att att reglera överenskommelser om värdgraviditeter i Sverige. Det måste garanteras att alla inblandades rättigheter respekteras och att ingen utnyttjas i processen. Det innefattar bland annat att personen som bär barn ska ha rätt att fatta alla beslut om graviditeten, inklusive rätten att avbryta den samt ångra sig sedan barnet är fött, på samma vis som den som bestämt sig för att adoptera bort sitt barn har rätt att ångra sig inom en viss tid".

Jag har stor förståelse för dessa synpunkter. Inte för att jag själv har några problem med barnlöshet, men jag har sympati med folk som har sådana problem. Däremot tycker jag inte att värdmamman ska ha större rätt än biologiska föräldrar att behålla barnet - på den punkten är jag oense med RFSU. Jag tror ändå att donatorbarn och surrogatmödrabarn kan leva lyckliga liv, vilka gynnas av en viss reglering. Dessutom är jag för jämställdhet. En logisk följd av det är att jag både stödjer surrogatmödraskap och insemination, och med liknande argument. Organisationen RFSL är inne på en liknande linje. En statlig utredning av frågan pågår.

Flera tongivande feminister är dock för insemination men emot surrogatmödraskap. En av dem är F!-ordföranden Gudrun Schyman, som kritiserar RFSU i tidningen ETC:

– Jag tycker inte att det bör vara tillåtet. Vi har sett att surrogatmödraskap innebär en väldig kommers, det är en exploatering av kvinnor. Det handlar också om synsättet på kvinnokroppen som en behållare.

Men i sådana fall är även insemination en exploatering av män och en syn på män som behållare. Fast att män kan ses som förtryckta finns väl inte på den radikalfeministiska kartan. Hursomhelst delar jag inte Schymans syn utan tycker att vuxna människor ska få alstra barn med sina kroppar om de nu gör det frivilligt.

Schymans slutkommentar:

– Vi måste titta på det här globalt. Kvinnors kroppar används i ren produktion för att tillfredställa ett behov på individplan. Det behovet, att kunna få barn, har jag stor förståelse för, men vi måste se den strukturella nivån.

Ständigt dessa strukturer. Strukturer kan visserligen beläggas i strukturtapeter, men i samhällsanalysen är strukturer bara en massa ideologiskt fluff.