Inte farligast att vara kvinna

Moderaten Ulrika Karlsson formulerar på SVT Debatt sin egen variant av uttrycket "kvinnor drabbas alltid värst":

"Något av det farligaste som finns på detta jordklot är att födas som kvinna. Våld i hemmet, sexuellt våld, hustrubränning, hedersmord, könsstympningar, och mödradödlighet är bara några av de faror som finns".

Men i vartenda land i världen lever kvinnor längre än män. Alltså är det något farligare att födas som man - risken att dö i förtid är större.

Jag ska erkänna att jag trivs med att vara man. Det har många fördelar. Men utsattheten för risker är större, det är något jag får leva med.

Veckans pausfågel

Från bloggen Toklandet:

Apropå #hijabupproret, så är det ett vittne som hör av sig till Radio 1 (klippet nedan) och menar att fallet som diskuteras inte var ett hatbrott på grund av kvinnans religion, utan att kvinnan utsattes för våld av sin make.

Löfvén fick feministisk skolning för att bli S-partiledare

Aftonbladet och SvD avslöjar att S-ordföranden Stefan Löfvén stötte på feministisk patrull när han skulle bli partiledare.

– Han behövde en grundkurs i feminism, säger före detta jämställdhetsministern Margareta Winberg (S).

Bland de böcker han fick läsa under sin feministiska utbildning var den skönlitterära boken "Under det rosa täcket" av Nina Björk, som Genusdebatten har recenserat här.

För min egen del tror jag att majoriteten S-väljare inte är feminister eftersom en överväldigande majoritet av svenskarna inte är det. Så Löfvéns "läpparnas bekännelse" till feminismen kanske minskar motsättningen med partiets kvinnoförbund, men det ger knappast några ökade väljarsiffror.

Det är hursomhelst ganska pikant att en partiordförande såg sig som tvungen att läsa ideologisk skönlitteratur för att bli accepterad. Det luktar stalinism och bokstavsvänster.

Bloggat: Häxanmexan, Anybody´s place

Upprättelse för "Slagen Dam"?

Kommer ni ihåg de feministiska professorerna Tiina Rosenberg, Ebba Witt-Brattström och Eva Lundgren?

De två förstnämnda personerna har exporterats till Finland. Hur Sverige har klarat sig efter denna "brain-drain" låter jag vara osagt.

Den tredje, Eva Lundgren, utmanövrerades från sin professur vid Uppsala universitet efter tv-programmet "Könskriget" och en uppseendeväckande granskning av hennes forskning. Wikipedia skriver att hon är "professor emerita", vilket betyder att hon är pensionär.

Hon gjorde sig mest känd dels som förespråkare av teorier om djävulsdyrkarsekter där män ska ha utsatt barn för rituella övergrepp. Dels för studien "Slagen Dam" om det feministiska begreppet "mäns våld mot kvinnor" som står i kontrast mot mer neutrala (oberoende av kön och sexuell läggning) begrepp som "våld", "partnervåld" eller "relationsvåld".

Bloggen Ekonomistas, som vanligtvis handlar om ekonomi, har ett färskt inlägg där gästskribenterna drar slutsatsen att "Slagen Dam" innehöll välgrundade resultat och slutsatser:

"Vi håller inte med om att analysen i granskningen någon grund för slutsatsen att Slagen Dam brister i kvalitet".

För min del tycker jag att "Slagen Dam" var ett ideologiskt beställningsverk som därigenom saknar värde för 2000-talets samhällsvetenskap. Framför allt ett cirkelbevis för teorin om könsmaktsordningen, och i andra hand ett varnande exempel på att ideologi eller religion inte bör blandas ihop med vetenskap.

Elisabet Höglund om ojämställda vårdnadsärenden

Elisabet Höglund har skrivit en viktig kolumn i Aftonbladet.

Viktig eftersom den lyfter fram ett ämne som visserligen redan är välkänt i vissa kretsar men som behöver diskuteras bland en bredare publik.

Nämligen att många vårdnadsärenden inte är jämställda. Vi har till att börja med en Föräldrabalk som diskriminerar pappor på grund av kön.

Det sistnämnda skriver Elisabet Höglund inte om. Men hon skriver om en annan viktig sak: att en lagändring 2006 gjorde att vårdnaden vid en vårdnadstvist går till boendeföräldern (den förälder som barnet är skrivet hos) om boendeföräldern hävdar (eller själv ser till) att föräldrarna inte kan samarbeta. Och boendeföräldern är oftast mamman.

Elisabet Höglund skriver:

"Sen lagändringen kom har antalet vårdnadstvister vid domstolarna ökat med 50 procent. I åtta av tio fall tilldöms mamman vårdnaden om barnet".

Hon beskriver även en pappa som är bekant till henne som mår dåligt på grund av att hans barns mamma har bestämt att han bara får träffa deras gemensamma barn 28 timmar i månaden.

 Slutligen skriver Elisabet Höglund:

"I Sverige finns 40 000 barn som aldrig har kontakt med sin far.
Och det handlar inte enbart om män som övergivit sina barn. Många pappor har i själva verket förlorat en hård kamp mot barnets mamma, socialtjänsten och domstolarna. Som vårdnadshavare har de blivit bort­stötta och omyndigförklarade. Stilla undrar jag: Är det bara kvinnor som har rätt till jämställdhet? Har inte männen samma rätt? Och barnen? Har inte de rätt till båda sina för­äldrar?"

Mycket relevanta frågor, Elisabet. Du är något stort på spåret.

Bloggat: Toklandet

Är våldet manlighetens pris?

Sommarens (årets?) mest sexistiska ledarartikel i svensk dagspress kan ha skrivits av Ingrid Thunegard på Helagotland.se. Artikeln har samma rubrik som detta inlägg. Ur artikeln:

"Språket döljer en uppenbar verklighet kring unga mäns våld, i stället för att tala om vad mäns våld i realiteten handlar om, allt för att behålla existerande könsmaktordning". 

"Män måste sätta ner foten mot våldsutvecklingen". 

"Pojkar övas i våld från barndomen".  

"Män har större ansvar" 

"Vuxna måste fråga sig hur de själva uppmuntrar våldet om det skall få ett slut, men framförallt fråga sig vad manlighet kostar".

Definitionen av sexism från engelska Wikipedia:

"Sexism is prejudice or discrimination based on a person's sex".

Ledarartikeln kom till efter att skribenten hade besökt ett frukostseminarium under Almedalsveckan på temat "Vad kostar manlighet?" som tidigare har kommenterats här på bloggen.

Ett talande exempel på hur skattefinansierat, akademiskt mansförakt kan fortplanta sig i massmedialt mansförakt.

Tyvärr bor jag inte på Gotland och kan därför inte säga upp någon tidningsprenumeration som reaktion på den sexistiska ledarartikeln.

Damidrotten har dominerat sommarens sportnyheter

 DN:

"Dagens Nyheters sportsidors första uppslag har fyllts med dam-idrott 86 procent av dagarna mellan 15 juni och 25 juli. 

I Expressen är samma siffra 71 och för Aftonbladet 66".

Gunilla Jarlbro, professor i Medie- och kommunikationsvetenskap vid Lunds universitet, "hoppas att sommaren ska vara startskottet på en mer jämlik sportbevakning" enligt tidningen.


DN:s rapportering är alltså överentusiastisk.

Hur hade rapporteringen varit om samma siffror hade varit till herridrottens fördel? Antagligen hade siffrorna fördömts och det hade talats om "gubbvälde". Och om DN hade haft 100% av sportnyheterna om damidrott så hade det hetat "Äntligen är det tjejernas tur".

Själv tycker jag att det är utmärkt att damidrott får plats i rapporteringen. Det är bra att både kvinnliga och manliga sportförebilder finns, inte minst för folkhälsans skull.

Men jag tycker ändå att det råder hyckleri när allt under 50% kvinnor kallas "gubbvälde" och allt över 50% kvinnor ses som fantastiskt.

Bloggat om detta: Jämställdhetsfeministern