Vita kränkta feminister

Två kända feminister reagerar med bestörtning på på att deras namn läses upp i den feministiska teaterpjäsen "Vita Kränkta Män" med Lo Kauppi i huvudrollen, rapporterar DN. I pjäsen läses en lista upp över Sveriges påstått farligaste kvinnor, hämtad från forumet Flashback.

- Det här är ju en feministisk pjäs där jag trodde att jag kunde känna en trygghet. Nu blev det tvärtom så att jag tappade integriteten, säger Elin Grelsson Almestad, vars namn läses upp under pjäsen.

- Jag tycker det är extremt olämpligt att göra på det här sättet i en feministisk föreställning, säger Isobel Hadley-Kamptz som också finns med på listan.

Martina Montelius, konstnärlig ledare för pjäsen, säger till DN:

- Vi har varit petnoga med den här föreställningen för att ingen ska känna sig utpekad.

Jass-så. Det kan man inte tro när man läser recensioner av pjäsen.

DN:s recension av pjäsen: "Liten, blek, i mörk kostym och med tänderna i oordning är Kauppi inte så olik en av våra mer kända genusdebattörer Pär Ström".

Expressens recension av pjäsen: "I rollen som vit kränkt man har hon styrts ut med borstig råttfärgad peruk, kostym och löständer som hotar att spränga ut ur munnen. Likheten med den antifeministiske debattören Pär Ström - som i sin tur liknar feministen och journalisten Susan Faludi till utseendet - är påtaglig".

Men det som blir DN-nyhet är att två feminister känner sig utpekade av pjäsen.

Bloggaren Rocki kommenterar att det börjar bli "rörigt på barrikaderna". Även En stilla undran, Motpol och Jämställdhetsfeministern har bloggat om detta.

Om "puckade män" i Värmlands Folkblad

Mansföraktet har hittat till Värmlands Folkblad. Där uttrycker sig krönikören Peter Franke kollektivt nedlåtande om gruppen män.

Vad är egentligen ok att skriva kollektivt om män och andra befolkningsgrupper och vad är inte ok? Lackmustestet när det gäller åsikter om just gruppen män är att köra texten ifråga genom Transgenusmotorn. Den byter ut "män" mot "invandrare" eller "judar".

Tänk om det hade stått följande i Värmlands Folkblad:

"Sådant får mig att undra över invandrarnas intelligens och fattningsförmåga". 

"Jag sätter en tjuga på att det återigen är puckade invandrare som inte tänker som är i farten".

Det skulle ha brännmärkts som främlingsfientligt. Det är inte mer ok att demonisera män på samma sätt. Tyvärr gör Peter Franke just det i Värmlands Folkblad.

Tvingas tjejer att ha manliga idoler?

Tidningen Metro skriver att "bara vart sjunde barn har en kvinnlig idol". Barnen gillar alltså övervägande manliga artister och det ser tidningen som problematiskt. Tidningen intervjuar därför en expert på ämnet:

Hanna Rothelius, sponsoransvarig på Popkollo som jobbar för en jämställd musikbransch, är inte speciellt förvånad över undersökningens resultat.

– I allmänhet så är de manliga egenskaperna värda mer än de kvinnliga. Det förklarar varför inte killar har tjejer som idoler, det anses inte vara lika tufft. Jag tror också att det kan vara så att det åläggs på tjejer att de ska dyrka killar, säger hon.  

En gång till. "Det åläggs på tjejer att de ska dyrka killar". Vem är det som "ålägger" tjejerna detta? Är det det ansiktslösa, samvetslösa, hjärtlösa patriarkatet? Är det vita medelålders heterosexuella män som med befallande röst och sylvassa tortyrredskap innanför gubbkavajen tvingar de stackars tjejerna att lyssna på Psy eller Justin Bieber?

Nej, det här med att tjejerna "åläggs" saker låter lite för konspiratoriskt.

Jag tror att en rimligare förklaring är att män tar mer risker än kvinnor. Och det krävs risktagande för att bli musiker. En musiker har ingen återkommande månadslön, ingen arbetslöshetsförsäkring, ingen sjukförsäkring, inga vab-dagar och så vidare. Den musiker som misslyckas blir utfattig eller byter karriär. Män är mer benägna än kvinnor att ta risker och därför väljer fler män att bli musiker, och sliter hårt med en övertygelse och en förhoppning att lyckas.

Skulle Metro istället ha frågat barnen vem som är deras favoritperson inom skolan eller förskolan så skulle de flesta svar antagligen ha bestått av ett kvinnonamn. Därför att fler kvinnor jobbar inom skola och förskola. Lärare och förskollärare kan också vara en slags idoler. Om jag då mot den bakgrunden skulle säga att det "åläggs på killar att dyrka kvinnor" så skulle nog läsarna börja undra hur det egentligen står till på min övervåning.

Certatio är inne på samma spår som jag angående risktagandet hos musikerna. Även Susanna Varis har reagerat på Metro-artikeln.

Skadan av en kastad tallrik

En Pontus Josefsson lägger ut bilder på Facebook på sitt söndertrasade ansikte och krossade tänder och  kommenterar:

"21 oktober 2012, en söndag förmiddag. En helt vanlig ledig dag trodde jag. Just innan klockan slår 12:00 sitter jag i en ambulans påväg till akuten, en stor handduk för ansiktet som är fullt nerblodad. Läppen var av, klyven, inte ett smack kvar av den. Jag ringde inte samtalet till 112, det gjorde tjejen i mitt dåvarande förhållande. I samtalet framkommer det att Hon kastade en tallrik i mitt ansikte. Att det är panik hjälp. Soffan jag låg i när jag får tallriken i ansiktet var nerblodad, vardagsrumsgolvet var täckt av ett rött hav av blod. Till lägenheten kommer 2 ambulansförare, dom tittar att allt är lugnt och att ingen blivit ihjälslagen. Enligt personerna stod dom och velade mellan att skicka polis eller inte, med tanke på att SOS samtalet varit ett klart bevis på att en Person skadat en annan väldigt så rejält. Det kommer ingen polis till lägenheten". 

Bilder från händelsen finns här, varning starka bilder.

Nej, varför kom ingen polis? Det kan vara så att uttrycket "mäns våld mot kvinnor" har jobbat sig så hårt in i våra rättsvårdande instanser att kvinnors våld mot män inte tas på allvar. I kombination med den traditionella synen på att "bra karl reder sig själv" och att kvinnor inte passar in i mallen för typiska misstänkta våldsbrottslingar.

Teorin om patriarkat och könsmaktsordning duger dåligt till att förklara relationsvåld mot män och relationsvåld mellan lesbiska kvinnor.

Lagen om kvinnofridskränkning och grov kvinnofridskränkning (lag 1999:845) borde vara könsneutral. Gärningspersoner och brottsoffer i partnervåldsärenden borde behandlas enligt standardprotokollet oavsett vilket kön de har.

Några som vill se en förändring i denna riktning är Mimmi Westerlund och Jenny Weimers, Kristdemokratiska ungdomsförbundet. De skriver på SVD Debatt:

"I tider då jämställdhet har blivit en av de viktigaste samhällsfrågorna för många, tenderar debatten att präglas av ett ensidigt, feministiskt perspektiv där kvinnor alltid är offer och män alltid är förövare. Men diskussionen får inte stanna där. 2013 har vi kommit så pass långt i jämställdhetsarbetet i Sverige att det är dags att börja våga prata om våldet som det är. 

Debatten måste ta sin utgångspunkt i våldet mellan människor, och inte mellan kön. Allt annat är att blunda för verkligheten".

 Tyvärr håller inte Kristdemokratiska Kvinnoförbundet med om de de skriver.

Mia., som ibland kommenterar här på bloggen, driver en sida som heter Partnerfrid med aktuella fakta om partnervåld utifrån ett könsneutralt perspektiv.

Kollektiv skuldbeläggning av män i jämställdhetens namn

Tänk om tidningen Sydsvenskan skulle ha publicerat en artikel om somalier. Som räknade upp en massa hemskheter som en bråkdel av somalierna har gjort sig skyldiga till i Sverige. Och sedan påstod:

"Först och främst tror jag att alla somalier måste känna ett ansvar för ovanstående redovisat". 

Då tror jag att Sydsvenskans chefredaktör skulle ha gått i polemik med den artikeln på samma sätt som Aftonbladets chefredaktör gjorde för en betydligt mildare artikel om en muslim härförleden. Många skulle ha kallat Sydsvenskan-artikeln rasistisk, eller åtminstone påstått att den flörtade med rasism.

Nu har Sydsvenskan inte publicerat någon sådan artikel, skall erkännas. Om somalier. Men Sydsvenskan har nyligen publicerat precis en sådan artikel, fast om män. Detta är tyvärr inte ovanligt i det medieklimat vi omges av.

Det ses som oacceptabelt att ge utomeuropeiska etniska grupper ett kollektivt ansvar eller kollektiv skuld för något negativt. Men att generalisera på samma sätt om män ses som acceptabelt.

Detta mansförakt som sprids drabbar bland andra pojkar som betygsdiskrimineras, pappor som är insyltade i familjerättsärenden och män som är föremål för rättsvårdande instanser.

Dessutom sprids mansföraktet under förespegling att det på något underligt sätt skulle kunna skapa jämställdhet.

Det underblåser slutligen mer öppet manshat som USA-baserade A Voice For Men har kartlagt i ett nätverk som kallas the Radfem Hub. Känsliga läsare varnas.

Bloggat: Tysta tankar.

Att finna patriarkatet i naturvetenskapen

När könsmaktsfeminismen tillämpas på naturvetenskapen är den kanske som allra bisarrast.

Att lyfta fram detta är bloggaren Tanja Bergkvists paradgren.

Hon har dock ännu inte hunnit kommentera dagens genusklimatartikel av Katrine Kielos i DN.

Vilken är den mest centrala frågan i klimatdebatten? I vilken grad mänsklig aktivitet påverkar klimatet? Hur vi bäst framställer förnybart bränsle? Hur vi värmer upp byggnader på ett mer miljövänligt sätt? Hur vi ska ställa om elproduktionen?

Nej, långt ifrån, menar Katrine Kielos, som skriver:

Vad ”en riktig man” är och inte är, kan faktiskt vara den mest centrala frågan i hela klimatdebatten.

Artikeln heter "Klimatförändringen är en man" och Susanna Varis har analyserat den i detalj på ett kul sätt. Sanna Rayman på SvD Ledare svarar: "Samhällsdebatten är en kvinna". Bashflak problematiserar artikelns resonemang. Kimhza Bremer ser artikeln som manshatisk. Även Fnordspotting och Musik o Signaler kommenterar.

Tanja Bergkvist, som jag nämnde tidigare, har bland annat skrivit om Södertörns högskolas rektor Moira von Wright som har granskat naturvetenskapen i skolan med genusglasögon:

"Faktabaserad, objektiv kunskap utgör vad man i ett feministiskt perspektiv brukar kategorisera som 'manlig' kunskap. Kravet på objektivitet anses ofta utgöra själva grundkriteriet för vetenskaplighet.(...)Påbjudandet av snäv kunskap med en given mening är inte förenlig med skolans jämställdhetssträvanden".

och

”En genusmedveten och genuskänslig fysik förutsätter en relationell infallsvinkel på fysiken samt att en hel del av det traditionella vetenskapliga kunskapsinnehållet i fysiken plockas bort.”

Här nedanför är ett kul klipp med evolutionsbiologen Richard Dawkins som kommenterar den feministiska filosofen Luce Irigarays kritik mot fysiken.

Alla terrorister är inte lättkränkta män

Enligt ett populärt synsätt i vår tid ska man inte generalisera dåliga egenskaper till grupper som anses vara förtryckta såsom mörkhyade, homosexuella, muslimer, judar eller kvinnor.

Däremot kan man gärna generalisera dåliga egenskaper till grupperna män, ljushyade, européer eller heterosexuella.

En av Dagens Nyheters osignerade ledarartiklar från idag vill exempelvis få oss att tro att terroristen i västerlandet är en man. En lättkränkt man dessutom:

"I stället för att leta efter 'det där' i ett enskilt fall bör vi titta på den samlade bilden av massmord och terrordåd i väst. Och nej, då är inte minsta gemensamma nämnare att förövarna framför allt är utländska studenter, tjetjener eller muslimer. Det är i stället att de är av manligt kön, ganska eller riktigt unga och ofta på ett eller annat vis utanför det 'vanliga' samhället. 

Vare sig dåden kläs i islamistisk, högerextrem eller – som vid skolmassakrer – apolitisk och icke-religiös klädnad framträder en mer eller mindre socialt alienerad gärningsman. 

Medan Wall Street Journal argumenterar för utökad övervakning av vissa grupper, dock inte unga, socialt kantiga, lättkränkta och arga män, finns andra som drar helt andra slutsatser".

Men Dagens Nyheters ledarredaktion osynliggör därmed de kvinnliga terroristerna, vilket Susanna Varis lyfter fram på sin blogg.

Några kvinnliga terrorister som har varit verksamma i Europa eller Nordamerika:

Jihad Jane (islamistisk terrorist i USA)
Leila Khaled (marxistiska PFLP, Palestina)
Gudrun Ensslin (vänsterterrorgruppen Röda Armé-fraktionen)
Ulrike Meinhof (vänsterterrorgruppen Röda Armé-fraktionen)
Beate Zschäpe (tysk nynazistisk terrorist)
Ulla Hauton (danska vänsterterrorgruppen Blekingegadebanden)
Patty Hearst (vänsterterrorist i USA)
Mairead Farrell (nordirländska IRA)
Itziar Moreno Martinez (baskiska ETA)
Iratxe Yañez Ortiz de Barron (baskiska ETA)
Idoia Ló Pez Riaño (baskiska ETA)
Iratxe Sorzabal (baskiska ETA)
Izaskun Lesaka (baskiska ETA)

Bortom västerlandet har vi exempelvis de tjetjenska "Svarta änkorna", kvinnliga självmordsbombare i arabvärlden och bland de tamilska tigrarna, Fusako Shigenobu i japanska Röda Armén.

Här är en topp-10-lista över inflytelserika kvinnliga terrorister.

Terrorism är alltså inte bara en manlig företeelse.