Kulturell appropriering - snömosbegreppens snömosbegrepp

Japaner med "kulturellt approprierad" västerländsk klädstil

Hockeylegenden Börje Salming anklagades för "kulturell appropriering" i samband med denna bild

Av alla korkade påfund som den intersektionella identitetsvänstern har importerat (eller om man så vill, approprierat) från USA, så måste begreppet "kulturell appropriering" vara det mest korkade. Begreppet innebär att man tillgodogör sig andra kulturers yttringar, vilket ses som ett fruktansvärt förtryck. Bloggen Vardagsrasismen har jämfört kulturell appropriering med kolonialism.

Nyligen anklagade sajten Politism skäggiga heteromän ("hipsters") för att ha approprierat skäggigheten från gaykulturen. Det är så dumt så klockorna stannar.

Problemet är att det i praktiken inte går att leva utan att någonsin tillgodogöra sig främmande kulturyttringar. Ta till exempel skrivkonsten, som sannolikt uppfanns av sumererna, ett folk i Mesopotamien, alltså ungefär i nutidens Irak. Sumererna borde enligt gängse intersektionella rasteorier räknas som "rasifierade".

Så alla postkoloniala godhetskrigare: lev som ni lär. Sluta genast att appropriera skrivkonsten från de "rasifierade" sumererna. Tack på förhand.

Sommarprataren spelade 100% kvinnliga musiker

Sanna Lundell var en av årets sommarpratare. Så här presenteras hon av Sveriges Radio:

"Anpassning har varit det stora hindret i mitt liv, berättar journalisten Sanna Lundell i sitt Sommarprogram. Anpassning till patriarkatet och till beroendesjukdomar".

Dessa tankegångar utvecklade hon även efter programmet i en chatt på Sveriges Radio.

Borås Tidning kommenterar:

"Tack Sanna Lundell för att du är en av ytterst få sommarpratare som gör den lilla ansträngningen att faktiskt berätta vilka låtar och artister du spelar. En liten men mycket sympatisk grej. Som obotlig feminist uppskattar jag också att Sanna Lundell bara spelar kvinnliga artister. Och att hon inte säger något om detta utan bara gör det".

Jag tycker att en radiopratare ska få välja sin musik fritt. Om det sedan blir 100% manliga eller 100% kvinnliga artister eller någon annan könsfördelning spelar mindre roll. Samtidigt blir det ett visst mått av hyckleri när vi översköljs av artiklar där feminister klagar över att för få kvinnliga artister får utrymme, medan en feminist hyllar ett låturval med 100% kvinnliga artister. 100% jämställt, som bloggrannen Jämställdhetsfeministern skulle uttrycka det.

Om Sanna Lundells pappa Ulf Lundell skulle få för sig att sommarprata om matriarkatet och mäns sociala underordning och samtidigt spela 100% manliga artister, så skulle han bli verbalt kölhalad i ett flertal medier.

Vad är alternativet till kommersiell porr?

Musikrecensenten Fredrik Strage ställer frågan i rubriken, och föreslår själv följande som svar:

"
'Lady Chatterleys maktteori' 

Högborgerlig dam gifter sig med aristokrat som blir impotent i olycka. I stället för att börja ligga med en skogsvaktare, som i D H Lawrences förlaga, inser lady Chatterley att det är fel att sexualisera arbetarklassen. Hon lär sig också att uppskatta makens impotens som en symbolisk protest mot patriarkal dominans. 

'Utan triggervarning i Tyrolen' 

På väg till en normkritisk konferens i Österrike får några svenska genusvetare punktering på bussen. De tvingas övernatta på ett smutsigt hotell där de råkar slå på tv:n och utsätts för filmen 'Spritz mich voll 5'. Alla hamnar i koma och förs med ambulansflyg hem till Södertörns högskola. Genusvetarna tycks vara traumatiserade bortom all hjälp, men till slut kommer The Knife dit och skakar liv i dem med en postkolonial mimföreställning. 

'Cicciolina och den intersektionella analysen' 

Remake av 'Cicciolina och hästen' i vilken den italienska porrstjärnans fyrbenta motspelare vägrar låta sig sexualiseras och kräver att bli inkluderad i den intersektionella analysen. Cicciolina inser att hon och hästen lider av samma patriarkala förtryck. Eftertexterna citerar den svenska samlevnadsexperten Martin Soneby: 'Om en kille ligger med en massa tjejer så kallas han hingst. Men om en hingst ligger med en massa tjejer så stänger man den ridskolan'. 

'Långt ner i lårbenshalsen' 

Polyamorös pensionär reser till Lesbos med en av sina flickvänner men bryter benet och blir sängliggande. I världens första Bechdeltestade bukkakescen pratar de två kvinnorna med varandra om hur marxistisk teori kan lösa den ekonomiska krisen i Grekland – samtidigt som de ignorerar Stavros, solstolsuthyraren som tillfreds­ställer sig själv i samma säng. 

'Femtio nyanser av homon' 

Erotisk thriller där Prideparaden ställs in efter ett splittrande gräl om huruvida homosexuella män, likt upplysta heteron, bör använda begreppet 'omslutningssex' i stället för 'penetrationssex'. Yngre bögar kräver också att äldre ska överge de sexistiska orden 'top' och 'bottom'. När paraden äntligen blir av får Sverigedemokraterna gå med eftersom de lyckats göra ”troll” till en sexuell läggning. 

'Fäbodplacentan' 

Ett nyhedniskt kollektiv samlas i Dalarna för ett normkritiskt grillparty med tillhörande orgie. Sexlusten försvinner dessvärre när veganerna i gruppen börjar bråka om huvudrätten moderkaka. I stället lyssnar alla på Göran Greider som läser dikter om glesbygdens marginalisering.
"

Bloggat: Susanna Varis 

Nej, mannen har inte störst makt över fortplantningen

Organisationen RFSU, grundad 1933, har nyligen antagit förslaget att vara en "feministisk och intersektionell" organisation. Intersektionalitet är en slags feminism deluxe som delar upp världen i förtryckare och förtryckta utefter kön, klass, hudfärg, etnicitet, funktionalitet, och så vidare, ad nauseam. Detta tror alltså RFSU på numera.

I ett blogginlägg utvecklar RFSU sina tankar och citerar det nya idéprogrammet:

"RFSU:s grundsyn
/---/
Feministiska och intersektionella perspektiv utgör en särskilt viktig grund i RFSU:s arbete. Makt är i regel ojämlikt fördelad mellan könen. Det innebär att män har en oproportionerligt stor del av makten över sexualitet och reproduktion. Flera starka normer kring genus är också kopplade till sexualitet och gör att sexualiteten i sig används för att befästa rådande maktordning".

Jag har en del att säga om det här, men jag nöjer mig med att kommentera det allra tokigaste:

Nej, männen har inte en oproportionerligt stor makt över reproduktionen (fortplantningen).

Både man och kvinna behövs för att det ska bli barn. Såväl män som kvinnor kan använda preventivmedel för att på så sätt ta kontroll över reproduktionen. Men efter befruktning kan endast kvinnan bestämma om barnet slutligen ska födas eller inte födas. Hon kan välja att abortera eller inte abortera fostret. Det står till och med i lagen. Sammantaget är det alltså snarare tvärtom med makten över reproduktionen jämfört med vad RFSU hävdar.

RFSU behöver nog lite grundläggande sexualundervisning.

Feminismen försvinner från agendan

Bilderna ovanför visar hur många minuter riksdagspartiledarna sammantaget talade om olika ämnen under förra årets samt årets Almedalsvecka. "Jämställdhetsfrågan raderades ut fullkomligt", kommenterade SvD, och jämställdhet ska här läsas som feminism.

Visserligen hade F! några seminarier, men partiledaren gnällde ändå i en debattartikel över att andra partier alltmer lägger feminismen på hyllan.

Själv har jag inte varit i Almedalen, utan mest på stranden och i hängmattan. Men jag såg ändå ett bisarrt debattinslag på SVT om "rättvisemärkt raggning". Ögonvittnesskildringar vittnar om att arga feminister var mycket mer framträdande i Almedalen 2014 än 2015.

Få kursändringar inom politiken är omedvetna. Antagligen är det så att partierna alltmer inser att feminism inte är någon valvinnare, utan att andra frågor engagerar väljarna mer.

Feminister hatar varandra inbördes. Och riksdagspartierna tonar ner feminismen. Jag kan inte låta bli att tänka att det värsta verkar vara över.

Feminismens hat är på väg att få den att implodera

Att feminismen är en hatideologi har nog många av bloggens läsare redan uppmärksammat. Hatet drabbar inte bara män, och i synnerhet "vita" medelålders cisheteromän, på grund av deras medfödda attribut. Hatet och den uppskruvade retoriken drabbar även feministerna själva. 

Den feministiska bloggaren Lady Dahmer har lagt upp många exempel på detta från en tid när hon tystnade i debatten på grund av det hat hon mottog från andra feminister.

Mediefeministen Nour El Refai tillägger:

"Det som stressar mig med feminismens utveckling är att man (sic!) plötsligt kan få hotbrev av sina egna allierade. Ren mobbning börjar bli vanligt när vi debatterar. Vi hänger ut varandra med namn, smutskastar och kallar varandra för saker som tar en livstid att komma över. 

För att ge ett exempel. 'Full Patte' som snart sänder sin andra säsong på SVT, en tv-serie med systrarna Kronlöf, två humorgenier och väldigt mycket feminister, fick så mycket skit efter några avsnitt. Inte av provocerade gubbar i femtioårsåldern som man (sic!) kan tro. Utan av andra, jämnåriga feminister. Som kallade dem för bland annat rasister. Precis som alla andra kan någon råka göra något klumpigt som blir kränkande för någon annan. Men att systrarna Kronlöf målas ut som fiender blir så sjukt i min värld.

Silvana Imam, rapparen som har sitt ursprung i Syrien är lesbisk och feminist. Hon har också fått skit av dem som borde vara allierade med henne. Kritik för att hon inte är tillräckligt mycket invandrare. 

Jag pratar inte om det här för att antifeministerna ska kunna säga att feminister minsann slåss lika mycket som alla andra. Eller för att förminska grupper som på riktigt är förtryckta inom feminismen. Men för att säga att ni ska lägga av med att hänga ut och smutskasta varann. För medan ni gör det, så tar asen över. 

Jag ser nästan bara hat nuförtiden på feministiska forum. Feminister som trashar andra feminister på en nivå som inte kan kallas för annat än mobbning".

Jag känner ingen skadeglädje när jag hör eller läser sådant här, utan jag känner full sympati med dem som blir mobbade, oavsett deras åsikter. Samtidigt kan jag inte låta bli att dra paralleller med bokstavsvänsterns utveckling på 1970-talet, när "kamrater" kunde bli trakasserade och förskjutna för subjektivt bedömda "borgerliga avvikelser".

Jag tror därför att vi just nu bevittnar hur nuvarande vågs feminism är på väg att implodera av sitt eget hat.

Uppdatering: även bloggen BrytCirkeln har skrivit om detta.

RFSU kritiseras av feminister för att förespråka surrogatmödraskap

Organisationen RFSU har nyligen tagit ställning för surrogatmödraskap. I ett pressmeddelande motiveras varför, samt att de vill kalla det för värdgraviditet istället:

"Värdgraviditet är en komplex fråga. Alla har rätt att fatta beslut som sina egna kroppar. Det finns de som gärna bär ett barn åt någon annan. Samtidigt finns en risk för utnyttjande, där personer i ekonomisk utsatthet eller utan valmöjligheter blir värd för en graviditet i brist på alternativ. 

RFSU är positiva till att att reglera överenskommelser om värdgraviditeter i Sverige. Det måste garanteras att alla inblandades rättigheter respekteras och att ingen utnyttjas i processen. Det innefattar bland annat att personen som bär barn ska ha rätt att fatta alla beslut om graviditeten, inklusive rätten att avbryta den samt ångra sig sedan barnet är fött, på samma vis som den som bestämt sig för att adoptera bort sitt barn har rätt att ångra sig inom en viss tid".

Jag har stor förståelse för dessa synpunkter. Inte för att jag själv har några problem med barnlöshet, men jag har sympati med folk som har sådana problem. Däremot tycker jag inte att värdmamman ska ha större rätt än biologiska föräldrar att behålla barnet - på den punkten är jag oense med RFSU. Jag tror ändå att donatorbarn och surrogatmödrabarn kan leva lyckliga liv, vilka gynnas av en viss reglering. Dessutom är jag för jämställdhet. En logisk följd av det är att jag både stödjer surrogatmödraskap och insemination, och med liknande argument. Organisationen RFSL är inne på en liknande linje. En statlig utredning av frågan pågår.

Flera tongivande feminister är dock för insemination men emot surrogatmödraskap. En av dem är F!-ordföranden Gudrun Schyman, som kritiserar RFSU i tidningen ETC:

– Jag tycker inte att det bör vara tillåtet. Vi har sett att surrogatmödraskap innebär en väldig kommers, det är en exploatering av kvinnor. Det handlar också om synsättet på kvinnokroppen som en behållare.

Men i sådana fall är även insemination en exploatering av män och en syn på män som behållare. Fast att män kan ses som förtryckta finns väl inte på den radikalfeministiska kartan. Hursomhelst delar jag inte Schymans syn utan tycker att vuxna människor ska få alstra barn med sina kroppar om de nu gör det frivilligt.

Schymans slutkommentar:

– Vi måste titta på det här globalt. Kvinnors kroppar används i ren produktion för att tillfredställa ett behov på individplan. Det behovet, att kunna få barn, har jag stor förståelse för, men vi måste se den strukturella nivån.

Ständigt dessa strukturer. Strukturer kan visserligen beläggas i strukturtapeter, men i samhällsanalysen är strukturer bara en massa ideologiskt fluff.