Ungmoderat okunnig om mansfrågor

Rasmus Törnblom från moderata ungdomsförbundet MUF skriver idag på SvD Brännpunkt att han brinner för jämställdhet.

Underligt nog tar han bara upp kvinnofrågor och inte en enda mansfråga. Jag gissar att han inte känner till dem. Han skriver:

"Utmaningarna i dag är större än att göra lagstiftningen könsneutral. De striderna är redan vunna".

Det är sant i den meningen att kvinnor inte längre diskrimineras av lagstiftningen. Men den är inte könsneutral - den diskriminerar män. Den som tvivlar får gärna läsa Föräldrabalken där de flesta diskriminerande exemplen finns.

Inte heller tar Rasmus Törnblom upp att pojkar missgynnas och betygsdiskrimineras i skolan, att en låg andel män får gå högre utbildning, eller att mäns självmordsfrekvens är dubbelt så hög som kvinnornas.

Jag tror att bristen på mansfrågor i hans artikel beror på okunskap så jag rekommenderar Pelle Billings bok "Jämställdhetsbluffen" och Pär Ströms bok "Mansförbjudet" till Rasmus Törnblom.

Utmana könsmönster utan att motverka dem

Den norska TV-serien Hjernevask visade experiment med små spädbarn som redan efter kort tid i livet uppvisade olika beteende beroende på kön.

Fler flickor leker med dockor och fler pojkar leker med bilar och tåg. Dessa könsmönster tycker jag att vi bör utmana så att de pojkar som egentligen vill leka med dockor får göra det. Och så att flickor som egentligen vill leka med bilar och tåg får göra det.

Men vi ska inte blunda för att det finns medfödda skillnader mellan pojkar och flickor och mellan män och kvinnor. Alla är lika mycket värda och ska ha samma rättigheter - och skillnaderna får gärna utmanas men inte motverkas.

Det borde vara lika accepterat att leka "pojklekar" som "flicklekar" oavsett barnets kön, men vi ska inte sträva efter att göra "hens" av barnen eller övriga befolkningen.

Men en sådan strävan har faktiskt länge varit sanktionerad från högsta politiska ort. I Läroplan för förskolan står det:

”Förskolan skall motverka traditionella könsmönster och könsroller”

Liknande formuleringar finner vi i förordningar som gäller övriga utbildningsnivåer.

I en debattartikel i Aftonbladet vänder sig psykologen Alf B Svensson mot att motverka könsroller. Han skriver:

"Personalen i förskolan och skolan har också under många år försökt motverka traditionella könsroller. Trots det är fortfarande 98 procent av förskollärarna kvinnor. Män begår också fortfarande mer än 90 procent av alla våldsbrott. Så vi har inte lyckats särskilt bra".

Dessutom kan det enligt Alf B Svensson vara vettigt att behandla pojkar och flickor olika utifrån vad flickor och pojkar bäst behöver:

"Vi ska medvetet träna pojkar att bli bättre på att kontrollera sin ilska och inte hävda sig genom att trycka ner andra. Vi behöver motivera dem att ta skolan på större allvar och utveckla sin känslomässiga intelligens och sociala kompetens. Annars kommer många av dem att 20 år senare vara olyckliga, lågutbildade, arbetslösa, frånskilda män. 

Vi behöver medvetet lära flickor att tro på sig själva, att våga säga ifrån och ibland tänka lite mer på sig själva. Uppmuntra dem våga satsa, ta risker, men inte ställa så höga krav på sig själva. De måste inte vara snygga, smala, smarta och sexiga för att duga. 

Ska vi ge pojkar och flickor lika stor chans att lyckas i livet kan vi inte undervisa dem på samma sätt i skolan".

Jag gillar Alf B Svenssons försök att skapa lite pluralism i debatten, men jag håller inte helt med honom. Alla barns, inte bara pojkars, aggressivitet och mobbningstendenser är viktiga att ta på allvar och behandla. Alla barn, inte bara flickor, kämpar mot skönhetsideal som får dem att känna att de inte duger.

Men om det finns evidensbaserade metoder för att få pojkar och flickor att prestera bättre i skolan eller bli tryggare individer så tycker jag att vi inte ska vara rädda för att använda dessa metoder.

Snyfthistorier om kvinnliga mörderskor

Aftonbladet tycks ha svårt att ta in i medvetandet att det finns kvinnor som mördar.

På kort tid har tidningen tagit in två snyfthistorier om de "stackars" mörderskorna där de tillåts skylla på olika omständigheter för sina våldsdåd.

Sällan eller aldrig ser vi manliga mördare få urskulda sig på motsvarande sätt i Sveriges största dagstidning.

Här är snyfthistorierna:

Ströp systern och tände på. Lena, 59: Man blir sjuk av att inte sova

”Medicinen fick mig att mörda”.Jeanette, 42, om mordnatten i brev till Aftonbladet – Blandade tabletterna med alkohol: ”Fått en knäpp”

Feminist blir jämställdhetsminister

Inget glastak tycks hindra Maria Arnholm (FP). Hon har idag utnämnts till ny jämställdhetsminister.

Hon kallar sig "feminist" vilket väcker glädjeyra på Expressen.

Att män är förtryckare och kvinnor förtryckta anser hon i och med detta påstående:

”Jag ser att det finns maktstrukturer i samhället som innebär att män är överordnade och kvinnor underordnade.”

Att rösta på Alliansen innebär därmed inte att rösta emot könsmaktsfeminismen, som ju även grasserar i de rödgröna partierna.

Bloggat om detta: Susanna Varis, Café Rättvisan,  Maukonen, Toklandet, Genusdebatten, Treve, Motpol, Bashflak

Brist på kvinnliga filosofer i historien

Jonas Thente på DN Kultur har nyligen recenserat Sven-Eric Liedmans bok "Livstid" som tydligen tar upp filosofer verksamma innan förra sekelskiftet. Bland de omskrivna filosoferna fanns tydligen inga kvinnor, vilket har gett upphov till kritiska reaktioner mot Jonas Thente. Han bloggar:

"Nej, jag noterade inte det uppenbara faktum att det av olika skäl är ont om kvinnliga motsvarigheter till Platon och Augustinus. Det var liksom inte mitt primära fokus. 

Kanske är det bara avundsjuka som får mig att tycka illa om den här hållningen.

För tänk hur arbetet med att värdera en bok hade underlättats om man följt dess ledstjärna. Man skulle för det första inte ens behöva läsa boken – och frågan är om det inte rentav är ett krav att inte ha läst den (Vanlig fras i nutida litterära diskussioner: ”Jag har i och för sig inte läst boken, men…”) – utan bara kolla igenom dess register. En bok som nämner fler män än kvinnor blir per definition en dålig bok, och en bok som nämner fler kvinnor än män blir bättre ju högre procenten kvinnor är.

Hundra procent kvinnor innebär förstås att boken är ett genialt mästerverk".

Han är märkbart irriterad - och sticker ut hakan på ett sätt som vi inte är vana vid bland kulturskribenter:

"Jag har avslutningsvis skrivit en dikt som objektivt sett hör till de bästa som någonsin skrivits:
Lisa, Karin, Anna
Rosalinn, Johanna
Maja, Gudrun, Signe, Rut
Ingrid, Pia, dumma Knut".

Den feministiska bloggen Sexistnytt utnämner Jonas Thente till "Dagens sexist" och jämför honom med Pär Ström.

Även icke-feministiska Susanna Varis har kommenterat - att Jonas Thente är något på spåren.

Bloggaren Aktivarum kallar inlägget för "en rejäl provokation".

Damlandslaget kontra herrlag i fotboll

Svenska damlandslaget i fotboll har varit framgångsrikt internationellt. Under de senaste åren har laget varit rankat topp-10 i Fifas världsranking. Många följer lagets matcher på plats eller framför TVn.

Jag glädjs med lagets framgångar och tycker att de är goda representanter för idrotts-Sverige. Dessutom utgör de förebilder för tjejer och andra som spelar fotboll, vilket inte minst är bra för folkhälsan.

Däremot håller jag inte med de röster som kräver att damfotboll på elitnivå ska få samma mediala och monetära uppmärksamhet som herrfotboll. Av det enkla skälet att herrfotboll är mer avancerat, spelet är snabbare, vilket lockar en större publik.

Dagens Nyheter skriver idag att damlandslaget har mött AIK:s P17-lag (pojkar, 17 år). Damlandslaget förlorade med 0-3. En P17-match på toppnivå är därför antagligen jämförbar med en landskamp för damer om man ska se till spelet.

Uppdatering: "De fysiska skillnaderna går aldrig att komma runt", kommenterar Ralf Edström till Fotbolldirekt.

Även Aftonbladet, Eurosport, SVT, Fotbolldirekt, SvD, GP och Sveriges Radio har kommenterat detta.

Manshat tryckt på T-shirt

Detta tryck på en T-shirt går att beställa via länk på Sveriges mest besökta feministblogg.

Förälder nummer två

Många av oss som engagerar oss i jämställdhetsdebatten utan att vara feminister, är mammor eller pappor. Jag hör till exempel dit. Det var nog när jag blev pappa som jag på allvar började tvivla på könsmaktsordningens existens.

Till mödravårdscentralen (MVC) förväntas även blivande pappor gå. Där börjar arbetet med att vi ska axla rollen som Förälder nummer två. MVC har till att börja med ett namn som får varje blivande pappa att känna sig som en främling i bygget.

Sedan fortsätter det i liknande stil under barnens uppväxt. Vill det sig illa hamnar föräldrarna i separation och konflikt om vårdnaden och då får papporna verkligen känna på att vara Förälder nummer två.

Hallå, Patriarkatet! Var är du? ropade jag tyst några gånger i början av mitt pappaskap, ända tills jag insåg att inget Patriarkat skulle komma till någon undsättning. Därmed föll de sista illusionerna om att kvinnor är "strukturellt underordnade" män. Men mitt intresse för jämställdhetsfrågor från ett icke-feministiskt perspektiv började istället växa.

En pappa som skriver om att ses som Andraförälder är bloggaren PappaKim. Här är början på ett av hans senaste inlägg:

Jag läser några papper från BB, vi fick med oss dem som tips på vägen. Det är ett ganska tjockt kompendium och jag är nyfiken på vad som skrivs. 

Det handlar om amning, om tuttar, om förändringar i underlivet, om bebisens hud, om bebisens sugteknik, många viktiga saker. Avslutningsvis hittar jag ett litet kapitel om ”Pappan/Andreföräldern” och jag läser andaktsfullt. 

Här är några urklipp från texten.
”Den första tiden efter förlossningen har du som pappa/partner till den nyblivna mamman en viktig uppgift, framförallt som stöd till henne”

(...) läs vidare

Kamomilla Stad - sexistiskt och högerextremt?

Via Eivind Figenschau Skjellum läser jag att en svensk kulturpersonlighet försöker frälsa vårt västra grannland genom att hacka på den norska barnboken och teaterföreställningen Folk och rövare i Kamomilla Stad av Thorbjørn Egner.

Det är regissören Sofia Jupither som angriper barnboken i Norges största morgontidning Aftenposten.

I boken sjunger den jovialiske polisen Överkonstapel Bastian följande:

Man ska inte plåga andra
Man ska alltid bjuda till
Men i övrigt kan man göra vad man vill.

Sofia Jupither skriver att dessa strofer är "skrämmande likt den högerextrema retoriken 'sköt dig själv och skit i andra'".

Vidare är den svenska regissören upprörd över historien om när rövarna Kasper, Jesper och Jonatan rövar bort Tant Sofia, en kvinna från byn, för att hon ska laga mat åt dem. Men rövarna står inte ut med att Tant Sofia styr och ställer i deras hem, så de lämnar tillbaka Tant Sofia när hon sover.

Sofia Jupither menar att sensmoralen av denna historia - och hela boken - är "direkt skadlig" för barn.

"Man behöver alltså en kvinna till att laga mat och göra rent. Lyckas man inte med att få tag i någon - till exempel med hjälp av charm - är det bara att ta till kidnappning".

Regissören avslutar artikeln med orden

"Så, kära Norge, en välmenad fråga från en sann vän: är det inte på tiden, efter att ha låtit Thorbjørn Egner leva i 100 år, att ta steget in i 2000-talet och begrava honom för alltid?"

Att döma av artikelkommentarerna så faller den svenska regissörens uppmaning inte i god jord därborta i väster.

Läs mer hos Björnbrum,  SvD, Aftonbladet och Sveriges Radio

"Tjejer slogs i galleria"

Här är ett exempel på hur kvinnors våld inte tas på allvar. Måste vara särskilt förnedrande för våldsoffren att läsa efter att ha kommit hem från sjukhuset. Hade det varit män så hade knappast ordet "killar" använts för motsvarande historia men däremot hade antagligen ordet "misshandel" förekommit i texten.

"NORRKÖPING 

Tjejer slogs i galleria 

På tisdagskvällen kom flera tjejer i bråk vid Mirum galleria i Hageby. 

Det var strax efter klockan 19 som det uppstod bråk inne i gallerian och en 25-årig kvinna greps misstänkt för att ha misshandlat åtminstone två andra kvinnor som fick åka till sjukhus för att se över sina skador. Bland annat ska det ha slitits loss några hårtussar. 

Kvinnorna ska ha varit bekanta med varandra sedan tidigare, men orsaken till bråket var på tisdagskvällen okänd".

Sveriges Kvinnolobby

Sveriges Kvinnolobby är en organisation som på ett förlösande sätt klargör att deras variant av feminism alltid ska gynna kvinnor i alla lägen. Inget hymlande där, inte. Från organisationens webbplats:

Sveriges Kvinnolobbys arbete vilar på feministisk grund och verkar för kvinnors fulla mänskliga rättigheter i ett jämställt samhälle.

 Bloggaren Susanna Varis har läst organisationens senaste rapport och kommenterat valda delar:

Rekommendation 22-23, Media 

”Under rekommendation 22-23 uttrycker Kvinnokommittén oro över stereotypa attityder gentemot kvinnor vilket hotar att underminera deras rättigheter, att dessa attityder är särskilt utbredda inom media samt att det pågår en sexualisering av det offentliga rummet.”

Susanna Varis kommenterar: De stereotypa attityderna om ”gubbar” i allehanda sammanhang är förstås helt i sin ordning. Samma sak med vita, kränkta män, som Karin Pettersson i Aftonbladet nusenast igår slängde sig med.

Läs mer på Susannas blogg med fler kommentarer:
Sveriges Kvinnolobby, del 1 
Sveriges Kvinnolobby, del 2
Sveriges Kvinnolobby, del 3

Kvinnliga sexturister i Gambia

Sexturism är något som både män och kvinnor ägnar sig åt. Manliga svenska sexturisters favoritland för sexköp är Thailand medan kvinnliga sexturisters favoritland är Gambia.

Aftonbladet har ett reportage från Gambia:

"Medan vi promenerar möter vi andra par. De flesta håller varandra i hand och utan undantag är den vita kvinnan äldre, ofta överviktig, och den svarte mannen ung och muskulös. ­Ingen hukar, ingen smusslar och ingen verkar tycka att det är pinsamt".

Tidningen tar upp att kvinnligt sexköp beskrivs i mer hycklande termer än manligt sexköp:

"Om ämnet kvinnliga sexturister över huvud taget berörs så använder man sig av omskrivningar som 'semesterromanser', 'romantiska äventyr' eller 'pojkvänsupplevelser' – något helt harmlöst trots att maktförhållandet mellan en rik, vit kvinna och en fattig, svart pojke är ­detsamma som mellan en rik, vit man och en fattig, asiatisk flicka". 

Från tidningens faktaruta:

"I Norge är det illegalt för norrmän att köpa sex någonstans i världen. 600 000 kvinnor kan ses som sexturister"

Hur många svenska kvinnliga sexturister vi kan räkna med framgår inte.

Bloggaren Häxanmexan kommenterar ironiskt:

"Kvinnor kan väl inte utnyttja nån? mörda nån? eller genomföra onda handlingar öht? de är väl alltid offer"

Även Maukonen och Rocki har bloggat om detta. Här finns artikeln som pdf om länken högst upp inte fungerar.

Frispråkiga kvinnojourspionjären Erin Pizzey

Erin Pizzey är känd för att ha organiserat en av västvärldens första kvinnojourer. Sedermera har hon hotats och kallats för "kvinnohatare" av sina meningsmotståndare. Hon skriver i en färsk kolumn om hur kvinnojoursrörelsen snabbt kidnappades av radikala feminister:

"Jag visste, så snart som vi började att få pressens uppmärksamhet och donationer, att feministrörelsen skulle komma. Starkt organiserad, men i avsaknad av uppmärksamhet och finansiering för att de var alldeles för radikala, så behövde den ett syfte som genererade medel. 

Den svåra situationen för misshandlade kvinnor och den feministiska åsikten att alla män var förtryckare, smälte samman till att bli deras mantra: alla kvinnor var offer för alla mäns våld. 

Inget av detta öppnade upp för män eller barn som var offer för våld från kvinnor, eller för kvinnliga förövare som också krävde vår uppmärksamhet".

Både män och kvinnor kan alltså både vara förövare av, och offer för, våld i hemmet. Nu menar Erin Pizzey att en förändring i synen på våld i hemmet är på gång och hon uppmanar alla att delta i förändringen:

"Jag vill att vi ska stå tillsammans, inte uppdelade efter kön utan enade, och erkänna att våld i hemmet inte är och aldrig har varit en genusfråga. Våld inom familjen följer generationer och om vi ignorerar den skada som åsamkas barn som marineras i våld, så kastar vi iväg våra barns liv och dömer dem att upprepa sina våldsamma föräldrars mönster".

Läs hela kolumnen här på engelska eller här översatt till svenska.

Fler svenska bloggar om Erin Pizzey: Kimzha, Ett städat yttre, Daddys, Genusdebatten, Genusnytt.

Är kvinnliga mordoffer mest värda?

Du löper större risk att dö en våldsam död i Sverige om du är man. 

Enligt BRÅ är risken att bli berövad livet genom våldsdåd ganska liten - knappt 100 personer bland Sveriges 9 miljoner invånare dör på det sättet varje år.

Det finns som sagt en genusaspekt på våldsdåd som leder till dödsfall. BRÅ:

I omkring 70 procent av de konstaterade fallen av dödligt våld är offret en man.

Ändå gör Aftonbladet en specialgranskning av mord - mord på kvinnor. Antalet 201 har tidningen räknat till och det betyder att fler än dubbelt så många män har dött en våldsam död under samma tid.

Finns det någon logik bakom detta?

Den enda logiken jag kan se är en könsmaktsfeministisk logik. Som säger att kvinnliga mordoffer är värdiga offer och dör på grund av Ondskefulla Män medan manliga mordoffer är "collateral damage" i ett våldsamt samhälle. En logik som ser kvinnliga dödsfall som mer upprörande än manliga dödsfall.

Aftonbladets likräkning är sexistisk eftersom den osynliggör manliga offer och kvinnliga förövare.  Tidningens normförstärkande granskning utmålar män som skyldiga och kvinnor som lidande.

Uppdatering:
Dagen efter kör Aftonbladet samma tema igen. Vinklingen denna vända är att morddömda pappor i flera fall får behålla vårdnaden om barnen. Det vore intressant att även få veta i vilken utsträckning morddömda mammor får behålla vårdnaden om sina barn.

Bloggat om detta: Maukonen, Pater semper est, Toklandet

Ju större andel kvinnor desto bättre?

Aftonbladet har en artikel om sned könsfördelning bland kommunalpolitiker. Artikeln tycks gå efter logiken "ju större andel kvinnor desto bättre".

"Bräcke är bäst
I jämtländska Bräcke är läget det omvända. Där är kvinnorna i majoritet, med 57,5 procent kvinnor i kommunfullmäktige"

Inom politiken (men inte på exempelvis arbetsplatserna) tycker jag att en 50/50-fördelning mellan könen är värt att eftersträva. Jag ser det som en demokratifråga att våra representanter är så representativa som möjligt. Egentligen skulle lottning ha varit mer demokratiskt än parlamentsval, som jag ser det. Detta handlar mer om min personliga syn på demokrati ("folkstyre") än om min syn på jämställdhet.

Då är 57,5% kvinnor inte bäst i Sverige utan den kommun som har närmast 50%.

Men ett större demokratiproblem är att vi inte har några låg- och medelinkomsttagare i Riksdagen eftersom riksdagslönen gör samtliga ledamöter till höginkomsttagare. Ett annat demokratiproblem kan misstänkas vara att vi antagligen har en större andel bekännande feminister bland politikerna än bland befolkningen i stort.

Bloggat om detta: Backflash, Treve