Förälder nummer två

Många av oss som engagerar oss i jämställdhetsdebatten utan att vara feminister, är mammor eller pappor. Jag hör till exempel dit. Det var nog när jag blev pappa som jag på allvar började tvivla på könsmaktsordningens existens.

Till mödravårdscentralen (MVC) förväntas även blivande pappor gå. Där börjar arbetet med att vi ska axla rollen som Förälder nummer två. MVC har till att börja med ett namn som får varje blivande pappa att känna sig som en främling i bygget.

Sedan fortsätter det i liknande stil under barnens uppväxt. Vill det sig illa hamnar föräldrarna i separation och konflikt om vårdnaden och då får papporna verkligen känna på att vara Förälder nummer två.

Hallå, Patriarkatet! Var är du? ropade jag tyst några gånger i början av mitt pappaskap, ända tills jag insåg att inget Patriarkat skulle komma till någon undsättning. Därmed föll de sista illusionerna om att kvinnor är "strukturellt underordnade" män. Men mitt intresse för jämställdhetsfrågor från ett icke-feministiskt perspektiv började istället växa.

En pappa som skriver om att ses som Andraförälder är bloggaren PappaKim. Här är början på ett av hans senaste inlägg:

Jag läser några papper från BB, vi fick med oss dem som tips på vägen. Det är ett ganska tjockt kompendium och jag är nyfiken på vad som skrivs. 

Det handlar om amning, om tuttar, om förändringar i underlivet, om bebisens hud, om bebisens sugteknik, många viktiga saker. Avslutningsvis hittar jag ett litet kapitel om ”Pappan/Andreföräldern” och jag läser andaktsfullt. 

Här är några urklipp från texten.
”Den första tiden efter förlossningen har du som pappa/partner till den nyblivna mamman en viktig uppgift, framförallt som stöd till henne”

(...) läs vidare