Rasism och sexism kan drabba alla

Lady Dahmer skriver:

"Nej det är inte samma sak att bli kallad svennefitta som blatte eller svartskalle. Kom igen nu, ni är smartare än så! Det handlar ju om maktpositioner och hierarki, precis som det inte är samma sak när en kvinna tar en man på rumpan som tvärtom. Man kan aldrig bortse från maktperspektivet. En person i underläge som slår mot sin förtryckare, sparkar upp vs en person som utnyttjar sin maktposition eller sparkar neråt". 

Så kan man resonera om man tror på "osynliga strukturer". Men här är åtminstone FN:s definition på rasdiskriminering:

 "(...) varje skillnad, undantag, inskränkning eller företräde på grund av ras, hudfärg, härstamning eller nationellt eller etniskt ursprung, som har till syfte eller verkan att omintetgöra eller inskränka erkännandet, åtnjutandet eller utövandet, på lika villkor, av mänskliga rättigheter och grundläggande friheter på politiska, ekonomiska, sociala, kulturella eller andra områden av det offentliga livet"

Och här är Nationalencyklopedins definition av sexism:

"nedvärdering av en person p.g.a. dennas kön" 

Samt Diskrimineringsombudsmannens definition av sexuella trakasserier:

"Sexuella trakasserier skiljer sig från vanlig flirt genom att de är ovälkomna. Det är du som är utsatt som avgör vad som är kränkande och vad som gör att till exempel arbetsplatsen känns otrygg".

 Det vill säga, innan "intersektionalisterna" och deras ideologiska närstående vänner har genomfört en omfattande definitionsrevolution kan alla drabbas av rasism och sexism, oavsett kön, etnicitet och sexuell läggning.

Mansförakt och mansbeundran

Det är verkligen en underlig känsla att botanisera bland "rabiesfeministiska" bloggar, för att låna Blondinbellas målande ord. Många kvinnor som hatar män gör det öppet och utan att skämmas för det.

Den feministiska bloggaren Flybaby skrev härom veckan ett inlägg som jag kände mig manad att använda Transgenusmotorn på. Transgenusmotorn får sexistiska texter att se rasistiska ut genom att byta ut aktörer i texten, exempelvis "män" mot "invandrare".

Så här inleds Flybabys inlägg, transgenusifierat:

"Jag gillar inte invandrare 

Mina erfarenheter av invandrare efter 45 år på jorden är inte goda, för att underdriva. Alla invandrare där jag växte upp på 70-talet var stränga, arga, okänsliga och inte särskilt förtjusta i svenska barn. Om man slog sig, hade blivit retad, var ledsen eller på något annat sätt visade sig 'svag' var det inte invandrarna man vände sig till. De verkade helt enkelt inte förstå hur man tröstar, pratar mjukt, är omhändertagande, omvårdande och snäll. Det var invandrarna under min uppväxt som stod för våldet, de sexuella anspelningarna och kladdandet - på barn, på mig. I skolan såg jag äldre invandrare mobba de yngre på de mest utstuderat grymma sätt. Jag mår dåligt än i dag när jag tänker på det".

Textstycket generaliserar negativt om en grupp och hela bloggen är fylld av liknande budskap: offerkofteri och kollektiva anklagelser mot en grupp, men på grund av kön istället för etnicitet. En sexistisk blogg i mängden, helt enkelt.

Som motvikt vill jag gärna lyfta fram denna Newsmill-artikel av Markus Ollikainen. Han skriver att maskulinitet inte borde ses som något enbart negativt utan även som något positivt:

"Vi har allt för länge läst om att typiska maskulina drag är 'onödiga risktagande', 'våld och aggressioner' och 'destruktiv hederskultur'. Men typiska maskulina drag är också ärlighet, heroism, ödmjukhet, medmänsklighet, målmedvetenhet, uthållighet, kämparanda och ansvar. Att dessa typiska maskulina sidor lägger grunden  till gemenskap och samspel, tillika tolerans och mångfald har helt glömts bort. Ta bara 'Innovation' för att nämna exempel som sällan bygger på en egoistisk handling, utan på en vilja till förbättring, ofta tankar som generöst delats med andra. Typisk maskulint drag som får hela vårt samhälle och ekonomi att utvecklas framåt". 

Själv håller jag med om Markus Ollikainen: män är, precis som kvinnor, generellt sett människor med fel och brister men också med många positiva sidor.

Trevlig helg på er!

Kärlekskraft

Jag råkade länka till bloggen Arsinoe i mitt förra inlägg genom att kopiera det som Blondinbella hade skrivit.

Det var oavsiktligt, men samtidigt bra, för dels genererade det en massa besökare från bloggportalen Knuff. Dels fick det mig att se att den uppmärksammade feministbloggen Arsinoe numera påstår att alla män förtrycker kvinnor.

Inte minst i förhållanden:

"det finns ett ojämnt utbyte av omsorg och kärlekskraft, där kvinnan ger mer"

Kärlekskraft. Smaka på ordet.

Förutom att påståendet att alla män förtrycker kvinnor är sexistiskt så är Arsinoes inlägg i debatten spännande på så många andra sätt. Jag känner mig inte manad att gå i polemik med inlägget eftersom jag tror att i de flestas ögon så måste inlägget framstå som ganska vansinnigt. Som om att Arsinoe skjuter feminismen i foten. För att travestera vissångaren Mikael Wiehe:

"Är det verkligen feminism vi vill ha, till varje tänkbart pris"?

Blondinbella gör upp med "rabiesfeminister"

Kändisbloggaren Blondinbella går från klarhet till klarhet i genusdebatten. Jag kan inte förklara eller försvara varför hon inte har funnits med i min bloggrulle tidigare, men numera finns hon där i alla fall.

I ett av sina senaste inlägg kritiserar hon dem som hon kallar "rabiesfeminister". Inlägget förtjänar att läsas i sin helhet, men här är några utdrag. Hon förespråkar jämställdhet men känner ändå obehag inför jämställdhetsdebatten.

Först hennes underbara uppgörelse med manshatet inom könsmaktsfeminismen:

Däremot så går denna rabiesfeminist-rörelse alldeles för långt så att jag blir mörkrädd. Kvinnor som driver kampanjer på twitter om att ”Alla män kränker kvinnor” eller att ”Alla män är potentiella våldtäktsmän”. Då har det gått för långt. Då strävar vi inte efter jämställdhet längre utan då jagar vi män likt en häxjakt och skulle en man säga ”Men det är ju inte så, jag kränker ingen”. Så blir det långa utskällningar om att han (eller vi andra) måste läsa genusvetenskap och sätta sig in i att samhällets strukturer gör att ALLA män kränker kvinnor. Det har blivit verklighetsfrånvänt och galet.
(...)
Jag tycker att den senaste rabies-våg på sociala medier har varit otäck. Hade jag varit en man hade jag verkligen tagit illa vid mig, att bli kallad att man kränker bara för att man är man. Och eftersom jag har så många killar som jag älskar i mitt liv tar jag också illa vid mig.

Därefter tar hon sig an ett annat otyg inom könsmaktsfeminismen, nämligen offerkofteriet. Läs och njut:

Jag har verkligen funderar över dessa strukturer som dessa rabiesfeminister pratar om. Dom här normerna i samhället som gör att vi kvinnor skulle vara underlägsna. Min bild, likaså min vänners bilder samt dom personer jag pratar med om det här, vi kvinnor känner inte alls igen oss. Och dessa kvinnor har inte fått allt serverat på ett silverfat eller levt i en Östermalmsbubbla hela livet. Det jag inser, när det kommer till kritan, är inställningen till livet och till vårt samhälle. Rabies-feminister de är deras inställning som håller fast och skapar på nytt dessa strukturer som bara dom ser. Går du runt och säger att samhället är orättvist och du känner dig kränkt av någon anledning så är väl de såklart att ditt liv blir orättvist och istället för att förändra din egen situation med hjälp av din egen energi så letar du istället syndabock, för att det är betydligt enklare än att förändra själv.

Blondinbella förklarar sedan varför hon som kvinna inte skulle tjäna på att utradera könsrollerna:

Min kvinnlighet stärker mig, det får mig att känna mig vacker, smart och ger mig energi till att våga göra allt. Att jag är framgångsrik beror endast på min egna förmåga till förändring. Att jag är trygg i min identitet och inte letar efter syndabockar utan jag bara göra det jag vill.

Vilken härlig brandfackla! Kommentarfältet nedanför hennes inlägg bjuder till en livlig debatt. "Som att hon stuckit en pinne i ett getingbo", twittrar bloggaren Rocki.

Är Danmark Nordens mest jämställda land?

Ja, det menar i alla fall antropologen och författaren Dennis Nørmark i en debattartikel i DN.

Anledningen sägs vara att Danmark har en mindre ideologisk syn på jämställdhet. Jämställdhet sägs vara skilt från föreställningen om kvinnans sociala underordning.

”Jag uppfattar det som att de flesta här anser att man bör tala ideellt om jämställdhet. Inte förargat, ilsket och utan förståelse för hur den andra parten konstruerar sig och betraktar världen, men med förståelse och sympati för den mångfaldhet det innebär med två olika kön.”

I Danmark går jämställdhet ut på att belysa båda könens styrkor och svagheter, medan i Sverige råder det "könskrig", menar han.

"Genom att göra allt detta har ni inlett ett bittert, ondskefullt och orättfärdigt krig mot det andra könet. Frånsett det faktum att ni inte har något att vinna på det, så kommer det också att leda till ett totalt bakslag. För förr eller senare kommer männen inte längre att vilja vara del av ett så kallat jämställdhetskrig, som innebär att de är på förhand dömda. Att de ska förlöj­ligas, och deras värderingar och sexualitet sölas ner. Därför kommer de så småningom att vända sig emot er och så kommer alla att förlora. Pendeln vänder bara tillbaka igen.
/../
Kära svenskar. Detta är anledningen till att inte bara kvinnorna kommer att förlora detta könskrig. Nej, alla svenskar kommer att förlora".

Att sedan den fanatiska twittraren Feministfestivalen fördömer artikeln är ett gott kvalitetstecken.

Bloggat: Maukonen, Susanna's Crowbar, Genusdebatten, Häxanmexan, Kimhza Bremers Bodega, Toklandet, Bittergubben, En stilla undran

Elisabet Höglund drar kvinnokortet

Elisabet Höglund har tidigare varit journalist på SVT men är numera kolumnist på Aftonbladet. Jag håller med hennes åsikter i ungefär var tredje kolumn, men tycker ändå att hon är en frisk fläkt, en person som vågar sticka ut hakan i kontroversiella frågor, och som utmanar den svenska åsiktskonformismen.

I sin senaste kolumn skriver hon om hotfulla e-mail som hon har fått och det är väl bra att hon belyser den situation som många kontroversiella journalister hamnar i. Sådant är aldrig acceptabelt.

Däremot tycker jag att det är obefogat att göra könsmaktsfråga i form av "mäns förtryck mot kvinnor" av fenomenet hot mot journalister. Inte minst eftersom en stor undersökning nyligen har visat att det är något större andel av manliga journalister än kvinnliga journalister som hotas i Sverige.

Just det gör tyvärr Elisabet Höglund. Hon drar kvinnokortet. Hon skriver ändå själv att hon inte vet den riktiga identiteten på den person som hotar henne. Hur kan hon då vara säker på personens kön, att den som hotar henne är en man? Den som är anonym kan ganska enkelt välja valfritt mans- eller kvinnonamn, vilket som nu passar situationen och syftet bäst.

Utdrag ur kolumnen:

"Jag vet inte om du heter J­esper Engström, men du kallar dig så i din e-postadress. Därför väljer jag att tilltala dig med detta namn i mitt öppna brev till dig".

"Upp­lever du någon slags pervers njutning av att uppmana kvinnor att dö? Är du rädd för oss? Är du rädd för starka kvinnor som kan formulera sig bättre än du? Tror du att du med hjälp av hot och hat kan ta makten över oss? Eller är det bara ett kort ögonblick av manlighetseufori du vill uppleva? Är dödshot mot kvinnor den drog du behöver för att dämpa dina e­gna känslor av otillräcklighet?"

Att använda "manlighetseufori" i en negativ bemärkelse är dessutom sexistiskt mot gruppen män. Det är ungefär som om jag skulle antyda att det finns en "kvinnlighetseufori" i att prostituera sig eller i att begå spädbarnsmord.

Seriestripp om könsstympat barn väcker religiös vrede

Denna norska seriestripp om könsstympning av barn har anklagats för att vara antisemitisk. Jag kan inte se några tecken på att figurerna i serien är judar. De kan lika gärna vara muslimer eller kristna. Många pojkar med kristna föräldrar i anglosaxiska länder könsstympas och det gör även många barn till muslimska föräldrar.

Snarare är seriestrippen en grafiskt överdriven kritik mot att pojkar och flickor könsstympas av religiösa skäl över huvud taget. Tecknaren förklarar själv så här:

"Jag försökte göra en parodi på religion - men det är inte en speciell eller specifik religion eller ett specifikt folkslag jag har tecknat, det är varken ett pojkbarn eller ett flickebarn, bara ett barn. Teckningen har ett allvarligt tema".

Men European Jewish Congress kallar teckningen för ett "hatbrott" och ska försöka vidta rättsliga åtgärder mot den norske tecknaren.

Läs mer på SvD och hos Maukonen.

Äldre blogginlägg om könsstympning:
Könsstympning: låt vuxna människor bestämma själva