En icke-feministisk jämställdhetsblogg

Om ekvalism

måndag 4 november 2013

Reinfeldt vill problematisera männens sexualitet



I dagens Expressen blir statsminister Fredrik Reinfeldt intervjuad om sexköpslagen. Han berömmer lagen men säger att han inte vill ha någon skärpning av den utan framhåller istället följande lösning:

– Genom att ta en bredare samhällsdebatt om mäns sexualitet och syn på kvinnor kan man få män att inse att sexköp alltid bygger på ett utnyttjande och att man därför måste välja bort det.

Fredrik Reinfeldt verkar ha tagit till sig föreställningen om att männen är förtryckare medan kvinnorna är offer.

Han osynliggör även manliga prostituerade och kvinnliga sexköpare. När det gäller unga prostituerade så är killarna som säljer sex fler än tjejerna i Sverige.

Intressant är att Fredrik Reinfeldts motsvarigheter i Norge har en helt annan syn på frågan. Tre av fyra norska regeringspartier i den nya högerregeringen är emot sexköpslagen. Så här sade Moderaternas systerparti Høyres viceordförande Bernt Høie till en norsk tidning tidigare i år:

- Lagen har inte haft den verkan som anhängarna sade att den skulle ha.

- Vår utgångspunkt har hela tiden varit vad som är bäst för kvinnorna och pojkarna som prostituerar sig. Vi var rädda för att ett förbud skulle göra de prostituerade mer beroende av hallickar och mer utsatta för våld. Det har tyvärr blivit så.

Liknande argument har framförts i Sverige, bland annat av beteendevetaren Louise Persson på SVT Debatt.

Men Fredrik Reinfeldt diskuterar inte sådant i Expressen utan vill hellre problematisera männens sexualitet.

Uppdatering dagen efter: Ny artikel på SVT Debatt: "Släpp det sociala stigmat – legalisera sexköp nu". Tänkvärd artikel förutom den mansföraktande slutklämmen.

söndag 3 november 2013

Ökad tillströmning till mansjourer i Norge



I Norge är det sedan 2010 lag på att kommunerna ska erbjuda kriscentrum ("krisesenter") till män, kvinnor och barn som utsätts för våld inom familjen. Dessa kriscentra ska ha skilda avdelningar för män och kvinnor. Antalet män som har sökt sig till mansavdelningarna har ökat kraftigt, skriver tidningen Aftenposten.

Merparten av männen har utsatts av våld från sin nuvarande eller före detta partner. Men antalet män på mansjourerna domineras även av män med utländsk bakgrund och ett betydande antal av dem har utsatts för hedersrelaterat våld från sina föräldrar.

Tidningen Klassekampen intervjuar Wenche Jonassen, som forskar om män som utsätts för partnervåld eller annat våld inom familjen.

Hon menar att många av dessa män har svårt för att se sig själva som våldsoffer och att det tar lång tid för dem att söka hjälp. I de fall där barn finns med i bilden är männen rädda för att förlora kontakten med barnen om de anklagar partnern för våld. Dessa män var därför särskilt noga med att inte slå tillbaka, säger Wenche Jonassen.

Sverige har mycket att lära av Norge inom detta område, verkar det som. Det är hög tid att lyfta på några svenska skygglappar:

- Även män utsätts för omfattande partnervåld, eller våld i nära relation, som det även kallas.

- Även män drabbas av omfattande hedersvåld.

- Våld inom familjen kan därför svårligen förklaras med teorin om könsmaktsordning och patriarkat.

- Det är lämpligt att kommunen är huvudansvarig för att driva mans- och kvinnojourer. I Sverige driver ideella organisationer kvinnojourer med offentliga bidrag och här är mansjourer sällsynta. Det svenska systemet öppnar dessutom för att locka till sig ideologiska fanatiker till ideella kvinnojourer, vilket dokumentären Könskriget har visat.

- Att pappor som rapporterar partnervåld löper risk att straffas med att förlora kontakten med sina barn måste uppmärksammas och motverkas av inblandade myndigheter.

Bloggat: Daddys, Flyingmartin

Tidigare blogginlägg: Svenska män mer utsatta för partnervåld än kvinnor

Extra lästips: Janne Josefsson säger i en intervju att han "givetvis" tror att det existerar ett patriarkat.

lördag 2 november 2013

Mannen som slutade ljuga


I helgen har jag läst ut Dan Josefssons tegelsten "Mannen som slutade ljuga" om den påstådde massmördaren Thomas Quick/Sture Bergwall och den numera avlidna psykoanalytikern Margit Norell..

Två av Sveriges främsta grävjournalister i modern tid (den andra är Hannes Råstam) har därmed systematiskt och lågmält dokumenterat en av Sveriges största rättsskandaler någonsin. Sture Bergwall har sedermera erkänt att han har ljugit om morden och friats från samtliga morddomar efter att Högsta Domstolen har beviljat resning.

I boken framgår det att Sture Bergwall fruktade för att bli utskriven från Säter till ett liv i otrygghet i det öppna samhället på 1990-talet. Hans lösning blev att hitta på att han hade begått mord och han belönades med att bli Säters nya kändispatient med generös utskrivning bensodiazepiner och andra droger.

Vad Dan Josefsson bidrar med till historien är att han visar varför folk trodde på Sture Bergwalls motsägelsefulla och uppenbart påhittade bekännelser. Förklaringen stavas Margit Norell, en karismatisk psykoanalytiker som handledde stora delar av gruppen kring Sture Bergwall som behandlade honom och fick honom fälld i domstol.

Margit Norells käpphäst kallas "återgestaltningsteori" eller "objektrelationsteori". Den går ut på att förklara psykisk sjukdom, trauman och illdåd med "förträngda minnen" av sexuella övergrepp i barndomen som en aktiv terapeut ska locka fram med suggestiva frågor och egna tolkningar.

Terapin ska pågå i många år och om patienten berättar om sexuella övergrepp i barndomen så bekräftas teorin. Om patienten inte berättar om sexuella övergrepp trots svår ångest i dagsläget så tyder det på att patienten förnekar de traumatiska minnena, enligt teorin.

Men modern minnesforskning visar att en aktiv terapeut som tolkar drömmar och ställer suggestiva frågor sannolikt istället planterar in falska minnen hos patienten, enligt forskningssammanställningen i boken.

Varför skriver jag om denna läsvärda bok på denna blogg, då?

För det första därför att återgestaltningsteorin har stora likheter med teorin om patriarkatet. Margit Norell och hennes lärjungar såg  sexuella övergrepp i barndomen överallt medan vissa feminister ser patriarkatet överallt. Teorierna utgör universella förklaringsmodeller som kan tillämpas på allt, eller åtminstone en stor del av, världens elände.

För det andra därför att en av de troende i Quick-sekten var försvarsadvokaten Claes Borgström, som även tror starkt på teorin om patriarkatet och som är ett av Socialdemokraternas starkaste kort inom jämställdhetspolitiken. Claes Borgström har av Dan Josefsson och Hannes Råstam försetts med en präktig dumstrut som blir svår att avlägsna. Claes Borgström är dock inte ensam i sin situation.

För det tredje därför att Margit Norells teori om "förträngda minnen" inte bara tillämpades i Quick-skandalen. Den tillämpades även i skandalen som kallas Da Costa-fallet på 1980-talet. En av aktörerna i denna skandal var forskaren och journalisten Hanna Olsson som var drivande i processen att smutskasta de åtalade i fallet offentligt. Enligt Hanna Olsson var Da Costa-fallet ett typiskt exempel på patriarkatet där män förgrep sig på och dessutom mördade en kvinna. Dan Josefssons bok gör gällande att Hanna Olsson var en av Margit Norells lärjungar och att det var Margit Norell som drev på Hanna Olsson att utkämpa sin offentliga strid i pressen och i sin bok.

Teorin om "förträngda minnen" som lockas fram av en ställningstagande psykoterapeut har fått ett hårt slag av Dan Josefssons bok, i tillägg till all den psykologiska minnesforskning som har förkastat teorin under många årtionden. Min förhoppning är att teorin snarast förpassas från rättssalar och terapisoffor till historiens sophög. Gärna i sällskap med teorin om patriarkatet.

Uppdatering, senare samma dag.

Psykoanalytikern Gunnar Thorell, som själv har handletts av Margit Norell under tre år, gör följande intressanta reflektion på sin blogg:

"Det är min uppfattning att Margit Norells typ av  handledning och terapi när det gällde Thomas Quick,  existerade i  flera  olika varianter, särskilt  inom socialtjänstens  kvinnodominerade familjegrupper. 
Inte sällan  gick den  hand i hand med en form av tidstypisk feminism,  med udden riktad mot ”männen” som potentiella förövare. Jag, som senare arbetade inom socialtjänsten i  Stockholms stad, fick genomlida flera sådana ”utbildningar”. 
Den falska utredning och fabulering  som blev synliga   genom Sture Bergwalls  erkännanden (och  i anklagelserna mot Obducenten o Allmänläkaren),  upprepades  menar jag,  i  en hel del felaktiga omhändertaganden av barn, i en hel del felaktiga  utredningar som ledde till anklagelser för incest,   i hel  en del  tragiska skilsmässor,  där män dömts  att förlora vårdnad efter  att ha utsatts för beskyllningar".
Dan Josefsson tycks har öppnat locket på en väldigt innehållsrik ask.

Mer läsning om "Mannen som slutade ljuga":
Dan Josefssons hemsida
Sture Bergwalls blogg
Ann Heberlein i Sydsvenskan
Jan Guillou i Aftonbladet
Dagens media
Magasinet Paragraf
DN
SvD
Corren
Litteraturmagazinet
Maukonen

Mer läsning om Margit Norell, hennes teorier och deras konsekvenser
De psykologiska teorierna bakom fallet Quick (Newsmill, 2012)
En terapimyt ur pleroma (catrine2009.blogspot.com, 2010)

fredag 1 november 2013

Falskt faderskap

Videon här nedanför visar en ung kvinna som på en restaurang berättar för sin väninna att hon har ljugit för en man om att han ska bli pappa till hennes kommande barn.

Därefter kommer den beljugna mannen till bordet och filmen visar hur resturanggäster vid bordet intill reagerar. Ingen av dem avslöjar något för mannen.

Men de inblandade vid det första bordet är skådespelare. Scenen bryts och en man intervjuar gästerna vid bordet intill om varför de reagerade som de gjorde.



Enligt tidskriften Fokus är det i snitt ett barn i varje skolklass som har en annan biologisk pappa än den barnet tror. Men att lögnaktigt bli utpekad som far till ett barn går, tekniskt sett, att råda bot på.

En rimlig jämställdhetsreform vore att DNA-testa alla barn och föräldrar innan barnet föds (eller, i andra hand, vid födseln) för att bidra till att alla barn verkligen har de föräldrar de tror de har. Och för att bidra till att alla pappor verkligen är pappor till dem de tror de är pappor till.

Läs mer om falskt faderskap hos A Voice For Men
Pelle Billing: DNA-testa alla nyfödda!

torsdag 31 oktober 2013

Johan Ehrenberg hetsar mot män



Journalisten och chefredaktören Johan Ehrenberg har skrivit en manshatisk drapa på Aftonbladet i dag. Den är så skev och kollektivt skuldbeläggande att medarbetarna på Der Stürmer skulle ha imponerats av retoriken.

Men i Sverige är det tillåtet och accepterat att hetsa mot män och kollektivt skuldbelägga män, till och med i stora massmedier som Aftonbladet.

Artikeln har rubriken "Män förmår inte att göra världen bättre".

Som om världen inte har blivit en bättre plats att leva på under de senaste 100 åren och som om män inte har haft del i den utvecklingen.

Några påståenden med kommentarer:


Påstående: "På tio år har män lyckats starta flera vanvettiga krig som inte löst något".

Kommentar: Majoriteten män har inte startat krig. Enstaka män och faktiskt även enstaka kvinnor (Condi Rice och Hillary Clinton, till exempel) har däremot varit med om att göra det.

Påstående: "På tio år har män flabbat bort klimathotet och inte gjort något alls för att ställa om".

Kommentar: Många män och kvinnor har flabbat bort klimathotet. Många andra män och kvinnor har försökt ställa om. Om man ska tro tidningen Ny Tekniks rapportering (som jag följer) har Johan Ehrenberg själv och många andra, faktiskt företrädesvis män, gjort viktiga insatser på det området.

Påstående: "På tio år har män misslyckats med hela privata finanssystemet, det brakade ihop och män beslutade då skicka in ännu mer pengar i bankerna för att … hö, hö… bättre lycka nästa gång".

Kommentar: De flesta män har inte gynnats av finanskrisen och är heller inte ansvariga för den. Vissa skyller finanskrisen på judarna, andra skyller den på männen - båda varianterna är lika motbjudande, som jag ser det.

I denna stil fortsätter uppradningen av kollektiv skuldbeläggning från Johan Ehrenbergs sida.

Artikeln innehåller framför allt två intressanta detaljer:

"Jag träffar idag unga tjejer som kämpar emot, fantastiska, fria och starka. Samtidigt blir jag förfärad när jag märker hur många av dem som käkar piller, mediciner, för att stå ut".

Så tjejer som delar Johan Ehrenbergs manshat äter medicin för att stå ut?  Bildar manshat och psykofarmaka en ond spiral? Kanske är det en framkomlig väg att göra sig av med medicinen genom att ta sig ur manshatet?

"Just nu lägger jag all kraft på att starta en ny dagstidning i Sverige. ETC. Den ska vara socialistisk, grön och självklart feministisk".

Med mina politiska åsikter i övrigt skulle jag säkert gilla många av ETCs artiklar. Men manshatet betackar jag mig för så det blir ingen prenumeration till mig. Att ETCs chefredaktör skrämmer bort prenumeranter som ogillar manshat låter inte som någon god affärsidé i mina öron.

Och att Johan Ehrenbergs manshatiska drapa publiceras i just Aftonbladet är tyvärr inte särskilt förvånande.

måndag 28 oktober 2013

Dödsfall på jobbet - offrens könsfördelning mörkas

Aftonbladet skriver:


"SSAB i Luleå, mitten av oktober. Två rörmontörer dränks i stenkolstjära. En dryg vecka senare faller en man handlöst ner från en skylift i centrala Malmö och avlider. Nästan samtidigt dör en kranförare på Orust efter att ha fått en tio meter lång påle i huvudet. Tillsammans med 181 andra män och kvinnor utgör de svarta siffror i Arbetsmiljöverkets statistik.
Så många har dött på sina arbeten sedan 2010 visar Aftonbladets granskning".

Män och kvinnor, alltså. Hade könsfördelningen passat in i Aftonbladets ideologiska modell "män förtryckare - kvinnor offer", det vill säga, hade majoriteten som dött på jobbet varit kvinnor, så skulle detta faktum antagligen ha lyfts fram redan i rubriken. Men nu bryter statistiken istället mot Aftonbladets ideologiska modell. Då presenteras inte könsfördelningen.

En av kommentatorerna till artikeln uttrycker detta så här:

"Om man tittar på könsfördelningen de senaste tre åren ser det ut som följer:
48-1
38-6
32-4
En klar majoritet av dödsolyckorna drabbar alltså män.
Sett i ljuset av detta så undrar jag i mitt stilla sinne hur rubrikerna sett ut om det varit det omvända".
Jag sällar mig också till de stilla undrarnas skara.

Här är Pär Ströms (Genusnytts) graf över könsfördelningen för dödsfall på jobbet 1955-2010. Klicka för större bild.



Dessutom har Aftonbladet idag ännu en artikel efter samma ideologiska mönster:

"69-årige Bo-Inge Kronkvist spelade in 2,7 miljoner kronor till kunderna hos Florells Frukt och Tobak i Borås.
Knepet: Inga kvinnor gör butikens andelssystem.
– Det har alltid bara varit grabbar, säger han".
Nej, jag skojar förstås. En sådan artikel skulle Aftonbladet aldrig publicera för det skulle få kvinnor att framstå i en sämre dager än män. Twittrokraterna och kolumnisterna skulle ha skummat av vrede. Bo-Inge heter i verkligheten Ing-Britt och så här lyder originaltexten, som, helt ideologiskt korrekt, får män att framstå i en sämre dager än kvinnor:

"69-åriga Ing-Britt Kronkvist spelade in 2,7 miljoner kronor till kunderna hos Florells Frukt och Tobak i Borås.
Knepet: Inga män gör butikens andelssystem.
– Det har alltid bara varit tjejer, säger hon".

Bloggat: Mr Galahad

torsdag 24 oktober 2013

"Gör jämställdhetsarbetet könsneutralt"

Stina Bengtsson, ordförande för C-kvinnor i Stockholm, har i dagarna skrivit en mycket bra debattartikel i Aftonbladet. Den handlar om partnervåld och går ut på att både män och kvinnor kan vara våldsverkare och offer. Utdrag ur artikeln:
"Självklart ska inte våldet mot kvinnor förminskas. Det finns i allra högsta grad och det ska bekämpas med alla till buds stående medel. Men det ska även våldet mot män.

Därför tycker jag det är hög tid att se helheten - och därmed ta frågan på allvar. Våld är våld, och våld i en nära relation bör betraktas som särskilt allvarligt - oavsett könet på den som utsätts eller könet på förövaren.

Ett första steg vore att göra regeringens mål för jämställdhet könsneutrala. Det finns ingen ursäkt för att inte ha som mål att allt våld i nära relationer ska upphöra".
Kloka synpunkter. Men varför låta det stanna vid våld i nära relationer? Varför inte göra alla regeringens mål för jämställdhet könsneutrala?

Att göra lagstiftningen könsneutral vore min första konkreta handlingsplan. En könsneutral lag som reglerar könsstympning, till exempel. En (så långt som biologiskt möjligt) könsneutral föräldrabalk som slår fast att pappor och mammor är lika viktiga föräldrar.

Bloggat: Maukonen, Mr Galahad