Mannen som slutade ljuga

I helgen har jag läst ut Dan Josefssons tegelsten "Mannen som slutade ljuga" om den påstådde massmördaren Thomas Quick/Sture Bergwall och den numera avlidna psykoanalytikern Margit Norell..

Två av Sveriges främsta grävjournalister i modern tid (den andra är Hannes Råstam) har därmed systematiskt och lågmält dokumenterat en av Sveriges största rättsskandaler någonsin. Sture Bergwall har sedermera erkänt att han har ljugit om morden och friats från samtliga morddomar efter att Högsta Domstolen har beviljat resning.

I boken framgår det att Sture Bergwall fruktade för att bli utskriven från Säter till ett liv i otrygghet i det öppna samhället på 1990-talet. Hans lösning blev att hitta på att han hade begått mord och han belönades med att bli Säters nya kändispatient med generös utskrivning bensodiazepiner och andra droger.

Vad Dan Josefsson bidrar med till historien är att han visar varför folk trodde på Sture Bergwalls motsägelsefulla och uppenbart påhittade bekännelser. Förklaringen stavas Margit Norell, en karismatisk psykoanalytiker som handledde stora delar av gruppen kring Sture Bergwall som behandlade honom och fick honom fälld i domstol.

Margit Norells käpphäst kallas "återgestaltningsteori" eller "objektrelationsteori". Den går ut på att förklara psykisk sjukdom, trauman och illdåd med "förträngda minnen" av sexuella övergrepp i barndomen som en aktiv terapeut ska locka fram med suggestiva frågor och egna tolkningar.

Terapin ska pågå i många år och om patienten berättar om sexuella övergrepp i barndomen så bekräftas teorin. Om patienten inte berättar om sexuella övergrepp trots svår ångest i dagsläget så tyder det på att patienten förnekar de traumatiska minnena, enligt teorin.

Men modern minnesforskning visar att en aktiv terapeut som tolkar drömmar och ställer suggestiva frågor sannolikt istället planterar in falska minnen hos patienten, enligt forskningssammanställningen i boken.

Varför skriver jag om denna läsvärda bok på denna blogg, då?

För det första därför att återgestaltningsteorin har stora likheter med teorin om patriarkatet. Margit Norell och hennes lärjungar såg  sexuella övergrepp i barndomen överallt medan vissa feminister ser patriarkatet överallt. Teorierna utgör universella förklaringsmodeller som kan tillämpas på allt, eller åtminstone en stor del av, världens elände.

För det andra därför att en av de troende i Quick-sekten var försvarsadvokaten Claes Borgström, som även tror starkt på teorin om patriarkatet och som är ett av Socialdemokraternas starkaste kort inom jämställdhetspolitiken. Claes Borgström har av Dan Josefsson och Hannes Råstam försetts med en präktig dumstrut som blir svår att avlägsna. Claes Borgström är dock inte ensam i sin situation.

För det tredje därför att Margit Norells teori om "förträngda minnen" inte bara tillämpades i Quick-skandalen. Den tillämpades även i skandalen som kallas Da Costa-fallet på 1980-talet. En av aktörerna i denna skandal var forskaren och journalisten Hanna Olsson som var drivande i processen att smutskasta de åtalade i fallet offentligt. Enligt Hanna Olsson var Da Costa-fallet ett typiskt exempel på patriarkatet där män förgrep sig på och dessutom mördade en kvinna. Dan Josefssons bok gör gällande att Hanna Olsson var en av Margit Norells lärjungar och att det var Margit Norell som drev på Hanna Olsson att utkämpa sin offentliga strid i pressen och i sin bok.

Teorin om "förträngda minnen" som lockas fram av en ställningstagande psykoterapeut har fått ett hårt slag av Dan Josefssons bok, i tillägg till all den psykologiska minnesforskning som har förkastat teorin under många årtionden. Min förhoppning är att teorin snarast förpassas från rättssalar och terapisoffor till historiens sophög. Gärna i sällskap med teorin om patriarkatet.

Uppdatering, senare samma dag.

Psykoanalytikern Gunnar Thorell, som själv har handletts av Margit Norell under tre år, gör följande intressanta reflektion på sin blogg:

"Det är min uppfattning att Margit Norells typ av  handledning och terapi när det gällde Thomas Quick,  existerade i  flera  olika varianter, särskilt  inom socialtjänstens  kvinnodominerade familjegrupper. 

Inte sällan  gick den  hand i hand med en form av tidstypisk feminism,  med udden riktad mot ”männen” som potentiella förövare. Jag, som senare arbetade inom socialtjänsten i  Stockholms stad, fick genomlida flera sådana ”utbildningar”. 

Den falska utredning och fabulering  som blev synliga   genom Sture Bergwalls  erkännanden (och  i anklagelserna mot Obducenten o Allmänläkaren),  upprepades  menar jag,  i  en hel del felaktiga omhändertaganden av barn, i en hel del felaktiga  utredningar som ledde till anklagelser för incest,   i hel  en del  tragiska skilsmässor,  där män dömts  att förlora vårdnad efter  att ha utsatts för beskyllningar".

Dan Josefsson tycks har öppnat locket på en väldigt innehållsrik ask.

Mer läsning om "Mannen som slutade ljuga":
Dan Josefssons hemsida
Sture Bergwalls blogg
Ann Heberlein i Sydsvenskan
Jan Guillou i Aftonbladet
Dagens media
Magasinet Paragraf
DN
SvD
Corren
Litteraturmagazinet
Maukonen

Mer läsning om Margit Norell, hennes teorier och deras konsekvenser
De psykologiska teorierna bakom fallet Quick (Newsmill, 2012)
En terapimyt ur pleroma (catrine2009.blogspot.com, 2010)