När argumenten tryter

så kan det fungera att höja rösten och krydda med svordomar. Eller så fungerar det inte.

Från det senaste debaclet i Toronto, Canada.

Barometern reagerar på teorin om könsmaktsordningen

Ännu en landsortstidning tar upp problemet med att pojkars betyg faller och att detta inte väcker tillräckligt mycket uppmärksamhet.

Denna gång är det kalmartidningen Barometerns ledarskribent Siri Steijer. Hon tar även upp problemet med den rådande ideologiska atmosfären kring jämställdhetsfrågor på ett föredömligt sätt.

"Det är märkligt tyst om den här situationen. Kanske beror det på det högaktade hatet mot patriarkatet och en övertygelse om att män alltid klarar sig.  

Det är dags att överbevisa denna inaktuella strukturanalys av den så kallade könsmaktsordningen. Den konserverar de könsroller den är avsedd att motverka. Förutom att stämpla flickor som offer som hela livet ska leva med mindervärdeskomplex, lurar den pojkar att de är födda med en silversked i munnen".

Angående skillnaden i betyg skriver Siri Steijer:

"Det finns skillnader mellan pojkar och flickor som bör tas i beaktande. I flera statliga utredningar har det exempelvis framkommit att dagens pedagogik med mycket individuell grupp- och projektorienterat lärande passar flickor betydligt bättre än pojkar, som lär sig bättre av traditionell katederundervisning. 

Sådana institutionella orättvisor måste rättas till för att alla barn ska få samma förutsättningar i Sverige 2013".

Det är bara att konstatera att Marika Formgren på Gotlands Allehanda har fått en värdig utmanare angående titeln som Sveriges vassaste ledarskribent i jämställdhetsfrågor.

Männens fel att pojkar får dåliga betyg i svenska?

Det är ett tecken i tiden att det ses som modernt att skylla på mannen, männen, manligheten, maskulinitetsnormen och liknande.

Senast ut i raden är docenten i svenska språket Gunilla Molloy, som skriver i DN att pojkars läsförmåga försämrats och att det inte är skolans fel...

"frågan borde (...) analyseras ur ett genusperspektiv som kan belysa aktiviteten 'läsa skönlitteratur' i relation till 'konstruktion av manlighet'"

...utan männens...

"många män, i sin gestaltning av manlighet, bland annat gör det genom att inte läsa skönlitteratur. Pojkar framstår nu som förlorare i det moderna kunskapssamhället".

Forskning.se skriver istället att det ligger närmare till hands att tro att minskad lärartäthet har gett försämrad läsförståelse bland svenska elever. När det gäller skillnaden mellan könen konstaterar Forskning.se att det inte handlar om någon skillnad i begåvning.

Öka lärartätheten, alltså. Jag anser att skolan även bör ta sitt ansvar för att skapa likvärdiga examinationsformer för pojkar och flickor. Om nu pojkar hellre läser historiska romaner och science fiction, vilket Gunilla Molloy hävdar, så borde betygen kunna mäta kvaliteten i olika läsvanor på ett likvärdigt sätt.

Bloggen Genusdebatten gav nyligen ett hårresande exempel på motsatsen från det senaste nationella provet i svenska för niondeklassare. Ett mer pojkfientligt prov får man leta efter.

Bloggat om Gunilla Molloys artikel: Susanna Varis, En stilla undran, Tysta tankar, Trollan. Fler via Knuff.se.

Starkt motstånd mot delad föräldraförsäkring

Dagens Arena skriver att Socialdemokraterna diskuterar att vika en större andel av föräldraförsäkringen till papporna. Men motståndet bland svenskarna är stort.

"En Novusmätning som TV4 Nyheterna har gjort visar att 23 procent av väljarna vill att S ska jobbar för fler pappamånader, medan 54 procent är emot. Bland de egna S-väljarna är bara 32 procent för och 45 procent är emot förslaget".

En undersökning som Kristdemokraterna beställde förra året visade att 84 procent av svenskarna ansåg att “föräldrarna ska få bestämma själva hur de vill fördela månaderna inom föräldraledigheten”, och bara 11 procent ansåg att “riksdagen ska bestämma hur många månader mamman eller pappan måste ta ut genom kvotering”.

Själv har jag ingen stark åsikt i frågan men lutar åt att tycka att det borde vara upp till föräldrarna att avgöra hur föräldraförsäkringen ska delas. Särskilt med tanke på opinionsläget.

Det finns viktigare jämställdhetsfrågor att hantera, som mäns diskriminering i lagstiftningen eller pojkars betygsdiskriminering i skolan.

Lika möjligheter?

Åsa Erlandsson har skrivit en ovanligt vettig jämställdhetskrönika i Aftonbladet. Kontentan av den är att jämställdhetskampen är mer brännande och viktig i Tunisien än i Sverige.

Svårt att säga emot.

Men det finns faktiskt saker att förändra och förbättra även i Sverige. Lagstiftningen är inte könsneutral, till männens nackdel. Pojkar betygsdiskrimineras i skolan. Det är acceptabelt att öppet demonisera gruppen män i det offentliga rummet. Bland annat. Det är därför jag driver den här bloggen. Jag gräver där jag står och inte i Tunisien.

Jag vill ha lika rättigheter och lika skyldigheter oavsett kön, etnicitet och sexuell läggning. Där är vi inte ännu.

Däremot förespråkar jag, till skillnad från Åsa Erlandsson, inte lika möjligheter.

Jag har inte lika möjligheter som Annika Sörenstam att bli en bra golfare, eller lika möjligheter som Tina Maze att bli en bra slalomåkare. Inte lika möjligheter som Blondinbella att bli proffsbloggare.

Men jag sörjer inte detta. Bara jag har lika rättigheter och skyldigheter som de.

Vi har alla olika styrkor och brister och de i vårt samhälle som inte kan utnyttja sina styrkor tillräckligt för att kunna leva ett anständigt liv behöver ett socialt skyddsnät för att få sina socioekonomiska rättigheter tillgodosedda.

Rättigheter alltså. Möjligheterna bör vi skapa och upptäcka själva.

Löfvén vill bekämpa påstådd könsmaktsordning

S-ledaren Stefan Löfvén har varit i mediernas blickfång i dag. Bland annat har han klumpat ihop antifeminism med rasism och homofobi:

"Att bekämpa rasism, antifeminism och homofobi och alla försök att slå split mellan människor är ytterst att bekämpa rådslår".

Läge att påminna om att den så kallade Reform-rapporten definierade antifeminister som alla som inte tror på osynliga maktstrukturer inom vilka gruppen män förtrycker gruppen kvinnor.

Att S-ledaren tror på sådana maktstrukturer är uppenbart efter det här dagsfärska uttalandet:

"Sverige har fortfarande en manlig könsmaktsordning, som behöver bemötas med en feministisk agenda".

Läs mer på Susanna's Crowbar

Vita heterosexuella män som fiende

Sveriges (i mitt tycke) vassaste ledarskribent i jämställdhetsfrågor heter Marika Formgren. Hon får sällan offentlig kritik, inte främst för att hon skriver tänkvärt, utan för att hon tillhör det osynliggjorda könet bland könsmaktsteorins kritiker.

Hon skriver för olika tidningar och denna gången är det för Gotlands Allehanda. Hennes senaste artikel heter "Plötsligt betyder avsändaren allt".

"Vänstern vill dessutom, precis som på klasskampstiden, måla upp en ond fiende som ska bekämpas. Om direktörer, företagare och kapitalister förr var vänsterns hatobjekt, så är det nu vita, heterosexuella män.

Dessa är varken förtryckta av vithetsnormen, heteronormen eller könsmaktsordningen. Därför saknar de enligt vänstern talan, de ska hålla tyst och begrunda sin kollektiva skuld.

Detta är motsatsen till könsblindhet och färgblindhet. Vad som sägs betyder inget, vem som säger det betyder allt – och värdet avgörs av könsorgan och hudfärg.

De människor som verkligen är utsatta för kvinnoförtryck och rasism kommer aldrig att få det bättre med vänsterns strategi".

Hon sätter fingret på varför jag, som annars har många vänsteråsikter, har allt svårare för att identifiera mig med vänstern: ständigt måste en fiende utmålas. Vi mot dom.

Könsmaktsordningen, patriarkatet och de osynliga strukturerna som utmålar män som förtryckare, är en del av ett bredare strukturellt resonemang som utmynnar i en omfattande kollektiv skuldbeläggning. Hand i hand med det ideologiskt grundade mansföraktet går heteroföraktet och vithetsföraktet.

Under den senaste veckan har könsmaktsordningens ideologiska syskon "strukturell rasism" kritiserats flitigt i pressen. Kimhza Bremer har skrivit mycket klokt om detta och lagt upp relevanta länkar. Även Susanna's Crowbar har skrivit tänkvärt om kopplingen mellan de olika påstådda strukturerna.

Vithetsföraktet i resonemanget om den "strukturella rasismen" har kallats för rasistiskt, bland annat av Ivar Arpi:

"Du är vit. Du är icke-vit. Samma rasindelande blick som man säger sig vilja bekämpa och eliminera har författarna själva använt, dessutom på mycket godtycklig grund. 'Välviljans rasism', som Adam Cwejman kallar det i boken med samma titel, är när man förstärker rastänkandet i antirasismens namn. Det är omöjligt att veta var rasismen slutar och antirasismen börjar när man använder exakt samma karta för att navigera i verkligheten".

 Vill även göra läsarna uppmärksamma på Ann Helena Rudbergs blogg som citerar en låst intervju i Aftonbladet med komikern Robert Gustafsson. Han verkar också ha svårt för att ta till sig talet om strukturellt förtryck:

"Folk ska få vara som de är och tycka vad de vill så länge de inte gör någon illa. Likriktning har aldrig varit gynnsamt för ett samhälle. Att separera och försöka lyfta fram ett kön som det 'bästa' (han menar männen) samtidigt som man förlöjligar detsamma är idioti. Ett könskrig är lika onödigt som vilket annat krig som helst. Vi borde sluta sätta likhetstecken mellan åsikt och person".