Tekniska muséet hävdar i en utställning att det inte finns någon biologisk komponent alls bakom skillnaden mellan flickors och pojkars beteenden:
"Du föds till ett manligt eller kvinnligt kön. Men du blir sedan flicka eller pojke genom den uppfostran som du får och vad som händer dig i livet.
Till exempel behandlar vuxna människor flickor och pojkar olika. De ger pojkar och flickor olika kläder och leksaker. Vuxna förväntar sig också att pojkar och flickor ska vara olika. Allt detta och lite till påverkar sedan vad flickor och pojkar talar om, vad de gör, känner och vill få ut av livet.
På det här sättet lär sig barn att bli flicka eller pojke.
Flickor lever i en flickvärld där de kan mycket om och förstår mycket av sådant som de känner igen från sin flickvärld. Samma sak gäller för pojkar.

Flickor blir intresserade av kjolar och klänningar, för det känner de igen. Pojkar vill ha pojkkläder, för det känner de igen.
Det är på samma sätt med barns leksaker. Vuxna ger flickleksaker till flickor och pojkleksaker till pojkar. På så sätt blir känslan starkare av att vara på ett särskilt sätt om man är flicka eller pojke.
Flickors leksaker handlar ofta om hemmet, vård, omsorg och är riktade mot den egna personen. Pojkars leksaker pekar ofta på företeelser utanför hemmet, på krig, teknik, maskiner, hjältar och är riktade mot andra personer".Den norska dokumentärserien Hjernevask (som ännu inte har sänts i Sverige) visade att detta var en syn som framför allt spreds av norska genusvetenskapliga forskare. Forskare i biologi och psykologi som intervjuades menade istället att skillnaden i beteende antagligen var en blandning av miljö och biologi. Exempelvis kunde skillnader mellan pojkars och flickors beteenden påvisas hos mycket små spädbarn.
Barnen i min familj har fått både "pojk"- och "flick"-leksaker från början för att de fritt skulle kunna få välja vad de ska leka med. Dessutom har de gått i förskola där staten har bestämt i läroplanen att förskolan ska "motverka stereotypa könsmönster". Upp till kanske två års ålder lekte de till viss del med båda sorters leksaker, men sen tog det stopp. Numera är de själva väldigt bestämda med vilka leksaker och kläder de vill ha. Mina barns egna val krockar hårt med den statliga läroplanen för förskolan, kan man lugnt säga.
Även om det finns undantag med pojkar som leker med flickleksaker och flickor som leker med pojkleksaker, så tror jag inte på det som Tekniska muséet försöker tuta i sina besökare. Och jag tycker att läroplanen för förskolan borde befrias från ideologiska uppfostringsförsök. Låt barn vara barn, inte ideologiska försökskaniner.
Min grabb har ärvt alla sina storasystrars 'flickleksaker' och väljer själv vad han ska leka med. Av de prylarna gillar han dockvagnen allra bäst, för den rullar omkring på hjul.
SvaraRaderaVi behandlar pojkar och flickor olika för att de ÄR olika
/ Bashflak
Håller med!
RaderaNaturligtvis en blandning mellan biologi och miljö. Men den stora frågan är ju vad och hur mycket beror på biologi respektive på miljön?
SvaraRaderaOch när du skriver "Upp till kanske två års ålder lekte de till viss del med båda sorters leksaker, men sen tog det stopp." så säger det ju inte mer om saken än just det. Inget om det var biologin eller miljön som satte stoppet sas. Men troligen även där en mix av båda.
Att förskolan ska vara med och bredda könsrollerna låter dock i mina öron mer sympatiskt än att de ska "Motverka stereotypa könsmönster".
Nej, det går inte att dra några generella slutsatser om barn utifrån ens egna beter sig.
RaderaJag skulle också hellre se att det stod något om att bredda könsrollerna i läroplanen. Eller ännu hellre att låta barn leka med vad de vill. Men det står uttryckligen "motverka stereotypa könsmönster" och det tycker jag är fundamentalism.
Menade mer att det kan vara svårt att dra slutsatsen om det var biologin eller (den växande) miljön (dagis, kompisar, tv, sagor eller leksakskataloger ;) som påverkade.
RaderaJa naturligtvis ska man inte, för att ta ett förenklat exempel, hindra killar från att spela fotboll utan erbjuda möjligheten till alla. Och i dessa sammanhang brukar jag även tänka på de lite försiktigare killarna som kanske inte heller alltid vågar sig in på plan när "proffsen far fram".
Javisst är det svårt att urskilja vad som är biologi och miljö. Det viktigaste är att vara öppen för att båda kan vara möjliga förklaringar.
RaderaHåller med om att erbjuda möjlighet till alla att ta del av sporter, lekar etc är viktigt.
"Upp till kanske två års ålder lekte de till viss del med båda sorters leksaker, men sen tog det stopp."
SvaraRaderaJa, jag känner igen det. Då började gossen nämligen på dagis, där hans kompisar omgående upplyste honom om vad som var godkända pojk- och flickleksaker. Vad dagiset hade inskrivet i läroplanen spelade liten roll, det är kompisarna i sandlådan man lyssnar på.
Vilket hade den roliga effekten att grabbens tuffa bionicle-figurer fick stå ut med att sitta med på teparty, bäddas ned i små sängar till kvällen, och få godnattsagor lästa för sig.
Haha! Kul historia!
RaderaBra att du tar upp det här! Jag har varit på Tekniska museet ett par gånger och sett flera uttryck för radikalfeministisk propaganda. Ta en titt också på fotoutställningen i korridoren på väg mot restaurangen (idel porträtt av radikalfeministiska opinionsbildare).
SvaraRaderaDär ser man! Indoktrineringen ska tydligen ske överallt.
RaderaJag var på tekniska museet i somras, det enda vettiga var en utställning om NASA och rymdfärder.
SvaraRaderaResten var bara massa feministisk propaganda!
Man går väl för f*n inte till ett tekniskt museum för att kolla på feminism!
Kommer aldrig mer att sätta min fot på stället.
/Senior
Nej, jag trodde att Tekniska muséet hade ett helt annat uppdrag, nämligen att visa teknik, men det är tydligen inte så.
RaderaJag tycker inte heller att feministisk propaganda hör hemma på tekniska museet. Det verkar som att man från feministiskt håll är extra intresserad av att ockupera just sk "traditionellt manliga", prestigefyllda, bastioner som KTH, tekniska museet, brandmannayrket, (styrelser etc). Jag valde att läsa teknik mycket för att det var en "ren" form av vetenskap, där den vetenskapliga sanningen är väl definierad och fri från ideologi. Om jag då vill besöka ett tekniskt museum för att se på och lära mig om gammal och ny teknik vill jag inte bemötas med slagord och ideologiska grumligheter som vill klä mig som kvinna i den eviga, feministiska offerkoftan. Feminister får gärna offerkofta så mycket de vill på seminarier eller egna tillställningar på tekniska museet, men måste jag som besökare utsättas för detta?
SvaraRaderaBra rutet! Håller med.
RaderaHm, med den "genusvetenskapliga sanningen" borde jag vara en kvinna och en av mina kusiner som är en transsexuell kvinna borde vara en man.....
SvaraRaderaNu förstår jag inte riktigt vad du menar...
RaderaOm biologi inte har någon betydelse och upp fostran och omgivning har all betydelse. Så borde jag som växte upp bland radikalfeminister i ett kvinnokollektiv på 70-talet. Där dom (som jag ser det) aktivt försökte uppfostra mig till en flicka genom att klä mig i klänningar och andra flick-kläder. Dom instruerade hur jag skulle leka med en docka ( jag kommer fortfarande ihåg dockans namn: Elsa). Det förekom även sexuella övergrepp på kollektivet. Jag blev i tidiga tonåren adopterad av en släkting och fick en mera normal uppväxt där.
RaderaMin transsexuella kusin var den äldsta av tre söner, hans föräldrar insåg tidigt att han helst lekte med sin mammas gamla leksaker, än med dom bilar och klossar som hans yngre bröder lekte med. Hans föräldrar trodde ju först att det bara var en fas som han gick igenom och försökte få honom intresserad för idrott, fiske osv. Tack och lov så var dom förstående föräldrar.
Skrämmande och intressant berättelse! Tur att det normaliserades till slut för dig och din kusin.
Radera