Inför obligatoriskt DNA-test vid fastställande av faderskap

Med 99,99% säkerhet vet jag att jag är biologisk far till mina barn. Det är den säkerhet som ett DNA-test då gav vid faderskapsprövning. Osäkerheten innebär att även en tvillingbror till mig kan vara far, men någon tvillingbror har jag inte.

Jag krävde DNA-test eftersom blodsband är väldigt viktiga för mig och eftersom jag visste att mellan 0,8 och 30% av alla barn har en annan far än de tror. Mitt krav var inte populärt i alla läger, men jag valde att ta strid i frågan, oavsett övriga konsekvenser.

Jag vill nämligen inte gå och tro att jag är far till barn som inte är mina. Jag vill inte medverka till att barn felaktigt tror att jag är deras pappa. Jag vill inte medverka till att pappor och deras biologiska barn inte får den kontakt de borde ha.

Frågan aktualiserades med en nyhet idag i flera medier. "Tvingas öppna grav efter arvstvist", heter den hos nyhetsbyrån TT. Det handlar om en norsk man som vill ha ut arv från den som han hela livet har trott var hans biologiska far, och nu har rätten beslutat att DNA-test på kvarlevorna ska göras.

TT:

"Det var i samband med att den 94-årige mannen dog som uppgifter framkom att han möjligen inte var far till den yngre mannen som denne alltid trott. Anledningen är en dom från 1941 då den nu avlidne mannen dömdes att betala underhåll till den då lille pojken och hans mor — men domstolen slog aldrig fast att mannen var pojkens far, eftersom det fanns andra män som kunde ha varit fäder".

Var höll patriarkatet hus när domen föll år 1941, undrar jag då.

Men framför allt slår det mig: detta behöver inte hända igen med dagens tillgängliga teknik.

Inför obligatoriska DNA-baserade faderskapstest i samband med varje födsel. Låt det ske utan att någon ska behöva ta strid för det. För de biologiska pappornas skull. För de mäns skull som felaktigt pekas ut som biologiska pappor. Men, framför allt, för barnens skull.

Ur FN:s barnkonvention, artikel 7:

"Barnet skall registreras omedelbart efter födelsen och skall ha rätt från födelsen till ett namn, rätt att förvärva ett medborgarskap och så långt det är möjligt, rätt att få vetskap om sina föräldrar och bli omvårdat av dem".

Medier om det norska fallet: DN, HD, Aftonbladet, VT, Expressen, Corren, SMP

Andra artiklar om DNA och faderskap: Fokus, City, Dagens Juridik

Bloggat om detta: Pelle Billing

Lästips om annat: Genusdebatten om pojkföraktande och feministiskt nationellt prov för niondeklassare

Vitryssland, Syrien och Qatar toppar globala jämställdhetslistor

Det här är nästan en repris på vad jag skrev förra året. Idag släpptes nämligen årets version av World Economic Forums Global Gender Gap Report (GGGR)(pdf).

Island toppade listan och Sverige hamnade på en fjärdeplats, totalt sett. Det anmärkningsvärda är ändå, fortfarande, hur GGGR beräknar sitt index som de använder för att göra sin rangordning mellan länder.

Om män har bättre utfall än kvinnor inom något av de områden som räknas (t. ex., högre lön), så blir index lägre.

Om män har lika bra utfall som kvinnor inom ett område, så blir index maximalt för det området.

Och om kvinnor har bättre utfall än män inom något område (t. ex. längre livslängd), så blir index OCKSÅ maximalt för det området.

Lite som feministisk procenträkning alltså, men något mer sofistikerat.

GGGR erkänner även i år att det finns andra sätt att räkna, men detta sättet är "mer lämpligt för våra syften" än andra sätt, skriver författarna.

Och ännu mer bisarrt blir det när faktorerna jämförs var för sig, vilket görs i rapportens Appendix E.

I Lesotho går 41% av alla flickor i gymnasiet, medan pojkarna verkar lida av en extrem antipluggkultur, så endast 26% av pojkarna går i gymnasiet. Alltså rankas Lesotho som världens mest jämställda land när det gäller gymnasieutbildning.

Medan i Litauen går 96% av flickorna och 97% av pojkarna i gymnasiet. Fruktansvärt ojämställt jämfört med i Lesotho, naturligtvis. Litauen får därför en skamlig 84:e-plats i världsrankingen för jämställt gymnasium.

I Qatar finns det nästan 7 gånger så många kvinnor på högskoleutbildningar som män. Följaktligen rankas Qatar som världens mest jämställda land inom högre utbildning.

Medan de stackars högskolestuderande kvinnorna i Schweiz bara utgör 99% av det antal män som går högskoleutbildning. Fruktansvärt ojämställt. Schweiz hamnar således på plats nummer 100 i världsrankingen för jämställd högskola.

Det krigsdrabbade landet Syrien har gått om Ryssland som världens mest jämställda land angående förväntad livslängd. Syriska kvinnor lever i genomsnitt 65 år, medan de privilegierade syriska männen envisas trots kriget med att leva i snitt 55 år.

Men i Kuwait lever männen ett helt år längre än kvinnorna i snitt. Fruktansvärt ojämställt. Kuwait hamnar på en förnedrande 140:e plats på världsrankingen för jämställd förväntad livslängd, vilket bara underträffas av två andra länder.

Vitryssland briljerar i jämställdhetskategorin "Professionella och tekniska arbetare". Där går det 2,66 kvinnor på varje man, vilket är mest jämställt i hela världen enligt GGGR.

Grekland har däremot bara en kvinna per man i denna jämställdhetskategori och hamnar följdenligt på en snöplig 62:a-plats.

Det är synd att det inte finns ett Nobelpris i matematik. Då skulle en given kandidat vara World Economic Forum, som på ett sådant nyskapande sätt kan beräkna jämställdhet, år efter år.

Svenska medielänkar om rapporten:
Svenska YLE: Vi är jämställda i arbetslivet år 2095
SvD: Forskare: Lönegapet kan minska
Nyheter24: Vi är alla döda när Sverige blir jämställt
HD: Allt ordnar sig 2095

Snart Movember

November månad är höjdpunkten för den internationella kampanjen Movember, som fokuserar på mäns hälsa. Kampanjen har även en svensk avdelning.

Den som har skäggväxt kan odla mustasch i november för att sympatisera med Movember. Alla kan stödja kampanjen på andra sätt.

En allvarlig sjukdom som kan drabba män är prostatacancer. En insändare till Folkbladet idag från en man som själv har drabbats ger oss lite statistik:

"Varje år avlider 2 500 män av sin prostatacancer – det är sju stycken varje dag. Mer än 85 000 har i dag diagnosen". 

Bloggen Gendertruce har tidigare uppmärksammat att prostatacancer skördar näst mest liv i Sverige av alla cancerformer, efter lungcancer. Fler män dör av prostatacancer än av lungcancer och prostatacancer skördar fler liv än alla "kvinnliga" cancersjukdomar tillsammans. Samtidigt får prostatacancer inte den uppmärksamhet och den andel av cancerforskningspengar som dödstalen borde föranleda.

Döden är inte jämställd - och det håller landets jämställdhetsexperter ganska tyst om.

Gendertruce sammanfattar läget:

"En tydlig indikation på hur kvinnor ses som mer skyddsvärda än män, och kvinnors liv som viktigare att rädda än mäns, är hur samhället förhåller sig till prostatacancer jämfört med till bröstcancer".

Prostatacancer är ett tydligt fokusområde för Movember, men det finns fler. In och läs, och engagera dig.

Forskningsministern vill ha mer genus i all forskning

Sveriges nya forskningsminister heter Helene Hellmark Knutsson (S). Hon tycker uppenbarligen inte att genusvetenskapen har lagt sig som en tillräckligt våt filt över den svenska skolan och dess kunskapsinhämtning.

Hon vill istället att universiteten och högskolorna ska ta efter.

Nationella Sekretariatet för Genusforskning intervjuar forskningsministern på sin hemsida. Några höjdpunkter:

"Enligt ministern har regeringen nu påbörjat arbetet med att säkerställa genusperspektiv i alla politikområden".

"Högskolor och universitet är bland de sista delarna av svensk offentlighet som ännu inte fått särskilda direktiv om att jämställdhetsintegrera sina verksamheter. Forskningsministern ser det som prioriterat att föra en dialog med lärosäten om hur ett sådant arbete kan utformas". 

"I tidigare intervjuer har Hellmark Knutsson sagt att Socialdemokraterna har ett förslag om att inrätta ett bonussystem för att få fler professorer som är kvinnor. Hon vill inte svara på hur mycket medel det kommer att röra sig om men understryker att arbetet kommer att ske på bred front". 

"Hur ska genusforskningen främjas även utanför humaniora och samhällsvetenskap? 

- Vi ska undersöka hur Vetenskapsrådet har jobbat med frågorna. Det är viktigt att få till tvärvetenskapliga forskningsmiljöer. Genusforskning behövs inom många områden och får inte falla bort och försvinna för att man saknar kompetens att bedöma ansökningar". 

"Betyder det att vi nu kan hoppas på ett uppsving för genusforskningen i Sverige framöver? 

- Ja det hoppas jag verkligen – vi är en feministisk regering". 

På Kuba ska all forskning genomsyras av marxism-leninism. I Saudiarabien ska all forskning genomsyras av fundamentalistisk islam. Och i Sverige ska all forskning hädanefter genomsyras av feminism.

Undantag från LAS på grund av kön

Lagen om anställningsskydd (LAS) reglerar vem som först blir avskedad när det blir arbetsbrist på en arbetsplats. Principen heter "sist in, först ut" - den som har jobbat längst tid har alltså starkast skydd mot uppsägning.

En företags-VD skriver nu på Aftonbladet Debatt att hon vill ändra LAS genom att göra "avsteg för ett underrepresenterat kön (minde än 15 procent) för att hela gruppen skall utvecklas" på hennes verkstadsföretag som behöver säga upp personal.

Det här skulle i praktiken betyda att människor skulle få sparken delvis på grund av att de har fötts med fel kön.

Förslaget måste vara ett av årets mest vansinniga i genusdebatten. Vi får väl se vad den "feministiska regeringen", som den kallar sig, säger om detta.

Genus - nu även i skogsbruket

Tidningen Norran skriver att genus har intagit en "manlig bastion" i ordningen: skogsbruket.

Pär Lärkeryd, vd för Norra Skogsägarna, intervjuas och säger:

"Det behövs ett ledarskap med genusperspektiv". 

"Det är viktigt för oss i Norra skogsägarna att det inte blir en separat fråga. Genusperspektivet ska finnas med överallt i organisationen". 

Han pekar på följande:

"Norra Skogsägarna är långt ifrån jämställda. Bland medlemmarna i Norra Skogsägarna är 38 procent kvinnor och antalet anställda, som är kvinnor, ligger på hälften så många; 14 procent". 

Jag vågar gissa att fördelarna, ägandet, inom skogsbruket trots allt har jämnare könsfördelning än nackdelarna, alltså riskerna för liv och lem.

Nu har jag inte hittat någon statistik om detta, men när jag googlar "arbetsplatsolycka skogsarbetare", så hittar jag endast exempel på män som skadas och dör i skogsarbete. Rätta mig gärna om jag har fel.

Du är Queen

Du är Queen är namnet på ett av Tillväxtverkets projekt. Projektet har alltså finansiering från Tillväxtverket, men även från Region Västerbotten och går ut på följande:

"Du är Queen är ett projekt som riktar sig till kvinnliga musiker i Västerbotten som vill göra en professionell satsning på sin musik. Vi vänder oss både till dig som redan ägnar största delen av din tid åt musiken och till dig som drömmer om att göra det. Vi är öppna för alla genrer och åldrar och du är välkommen både som soloartist och medlem av ett band".

Manliga musiker får däremot klara sig själva.

Olika yrken har olika könsfördelning. Att leva på musik kräver en del risktagande och det är därför inte förvånande att flertalet yrkesmusiker är män. Bland Sveriges åklagare är däremot 58% kvinnor och bland Sveriges domare är 57% kvinnor.

Jag ser fram emot Tillväxtverkets satsning mot att få fler manliga jurister att bli åklagare och domare. Förslag till projektnamn: "Du är King".

Är kvinnor bättre beslutsfattare?

Så lyder rubriken på en artikel i New York Times. Vi kan börja med att konstatera att det skulle ha varit svårt att få in en artikel med rubriken "Är män bättre beslutsfattare?". Det skulle ses som en sexistisk rubrik.

Nåväl, till artikeln. En kvinnlig senator har sagt att det behövs fler kvinnliga kongressledamöter, eftersom kvinnor enligt senatorn är bättre på samarbete.

Dessutom har forskning visat att män tar större risker under stress än kvinnor. I experiment fattade män under stress sämre och mer riskfyllda beslut än kvinnor under stress.

Att män generellt tar större risker än kvinnor är helt okontroversiellt att påstå. Sannolikt är det en evolutionär anpassning som har gjort att människan har kommit dit vi är nu. Män som har tagit risker har historiskt sett förökat sig i högre grad, samtidigt som kvinnor som har tagit mindre risker också har förökat sig.

Men om stress får folk att fatta sämre beslut, varför inte istället satsa på att undvika stress hos beslutsfattare?

Jag tänker inte ge mig in i spekulationen om vilket kön som fattar bäst beslut. Demokraten i mig säger att män och kvinnor gör det ungefär lika bra.

Skeptisk mot genusbudgetering

Kortversion:

- Oavsett kön. Samma rättigheter och skyldigheter oavsett kön (och oavsett andra medfödda och övriga ofrånkomliga karaktärsdrag). Det är en bärande tanke i ekvalismen.

- Män förtrycker kvinnor strukturellt i patriarkatet. Krossa förtrycket - krossa patriarkatet. Det är en bärande tanke i radikalfeminismen.

Jag är emot genusbudgetering, eftersom det av allt att döma är ett radikalfeministiskt projekt.

Längre version:
Den "feministiska regeringen", som den kallar sig, vill bland annat tillämpa "genusbudgetering". Vad det innebär får vi söka kunskap om i olika källor. Sajten Jämställdhetsexperten skriver:

"Genusbudgetering (vanligare att man säger Gender budgeting) står på tre plattformar: 

A: Utvärdering av budgetens effekter ur ett genusperspektiv - här kan en till exempel kolla på vad en budgeterad ny ishall i en kommun för för effekter för kvinnor och män och de sociala kodningar som finns för kön i samhället just nu (att pojkar oftare idrottar på sin fritid är ett faktum som är föränderligt eftersom fritidsintresse är genusbundet och inte könsbundet)".

Där kom det direkt. Ett exempel på där män gynnas och kvinnor missgynnas. Inte följt av något exempel där kvinnor gynnas och män missgynnas. Ty för sådana exempel har radikalfeminister en blind fläck. En antydan om att kön är en "social konstruktion" - en annan bärande tanke inom radikalfeminismen.

"B: Integrering av ett genusperspektiv på alla nivåer i budgetförfarandet – här menas bland annat att även titta på text- och bild ur ett genusperspektiv, se över tabeller, faktauppgifter och diagram. Att också kompetensen bakom budgeten är genussäkrad samt att kvinnor och män finns representerade i beslutspositioner kring budgeten".

Det låter som ökad sysselsättning för landets radikalfeministiska genusvetare.

"C: En restrukturering, dvs. en förändring av inkomster och utgifter för att främja jämställdhet – här kan man använda sig av olika strategier: anpassa, omvärdera eller transformera – och nu kanske du som läser inte hänger med men då är det tur att det finns jämställdhetsexperter, eller hur?!"

Tvärtom, jag ifrågasätter gärna experter, särskilt jämställdhetsexperter. En sådan demokratisk angelägenhet som statsbudgeten är för viktig för att helt anförtros i experters händer. Jag vill som medborgare kunna kritiskt granska den där genusbudgeten, och det kommer jag att göra om den väl kommer. Hoppas att fler hänger på i så fall.

"Frågorna en kan ställa sig när till exempel en idrottshall ska byggas är: 

Vem ska använda den?
Vem ska bygga den?
Vem ska städa den?"

Radikalfeministiskt, alternativt västgötskt, språkbruk ("EN kan ställa sig"). En antydan om belysning av "strukturellt förtryck" - den som städar har lägre lön än den som bygger och en viss könsfördelning kan även antas uppstå.

Jag vill inte ha genusperspektiv på alla nivåer, jag vill ha samma rättigheter och skyldigheter oavsett kön.

Vi får mer upplysning hos rödgrönradikala och feministiska Fria Tidningar.

"En budget delas övergripande in i fyra delar: utgifter, inkomster, makroekonomiska effekter och beslutsprocess. En genusbudgetering går till så att delarna kartläggs för att synliggöra resurstilldelning och inbetalningar av kvinnor och män. För kartläggningen behövs statistik som förutom att vara könsuppdelad också helst ska vara uppdelad efter exempelvis ålder, socioekonomisk position, kulturell bakgrund och funktionalitet".

Aha, ännu fler grupper? Det här låter som radikalfeminismens akademiska lyxkusin, intersektionalismen.

En jämställdhets- och mångfaldsexpert intervjuas:

"– Alla olika sorters statliga bidrag kan omfördelas. Vi kan ta exemplet med bostäder – hur många hyresrätter och bostadsrätter står skrivna på män respektive kvinnor? Beroende på hur fördelningen av bostäder ser ut så får man ett underlag till hur exempelvis bostadsbidrag kan göras om".

Varför ändra spelreglerna beroende på könsfördelning? Ursäkta tjatet, men jag vill ha spelregler som utarbetas och tillämpas könsneutralt. Oavsett kön.

"Ett annat område där genusbudgetering skulle kunna ge avtryck är satsningar på entreprenörskap. 

– Ett tydligt mönster som vi kan se när det kommer till offentlig finansiering är att män som är entreprenörer får mycket mer pengar beviljat av ansökt belopp jämfört med kvinnor".

Återigen, bilden av den strukturellt förtryckta kvinnan. Jag noterar förresten roat här att jämställdhets- och mångfaldsexperten som intervjuas försöker uppfinna hjulet på nytt. Det som beskrivs är nämligen en av affärsidéerna hos Alliansens bisarra skapelse Tillväxtverket.

"Inom genusbudgetering är statistiken grundläggande, därför är det oerhört viktigt att ha någon i gruppen som har goda kunskaper i just statistik".

Jag har en viss inblick i avancerad statistik, och jag har väldigt svårt att tro att sådana metoder skulle komma ifråga under genusbudgetering. Snarare tror jag att det räcker med att kunna feministisk procenträkning. För feministisk procenträkning krävs gymnasiekunskaper i statistik och en djup ideologisk övertygelse.

Ursäkta min raljanta ton här, men de här texterna som jag har hänvisat till och citerat från får håren att resa sig på mina armar. Mina skarpslipade genusglasögon får en rosa varningsfärg. För att komma med mer konkret kritik behöver jag ett konkret exempel på genusbudgetering. Och jag har ännu inte hittat något (tacksam för tips).

Det jag hittar via Google är framför allt svepande exempel på genusbudgetering i u-länder. En intressant detalj som jag har spekulerat kring på Twitter, men som jag inte ska gå in på här.

Däremot ett smakprov:

"Zimbabwe has come a long way in its gender budgeting efforts".

Jag ser framför mig Sveriges Stefan Löfvén och Zimbabwes Robert Mugabe gratulera varandra till varsin lyckad genusbudgetering.

Fortsättning följer (förhoppningsvis inte).

Mäns livslängd ökar snabbare än kvinnors

Kvinnor lever längre än män i de flesta länder. Men Brittiska Office of National Statistics (ONS) har nyligen släppt en rapport som bland annat konstaterar att dödligheten (mortaliteten) hos män minskar snabbare än hos kvinnor i Storbritannien.

ONS skriver:

"Den allmänna minskningen i skillnad mellan manlig och kvinnlig dödlighet kan förklaras av ett antal skäl, däribland förbättringar av mäns hälsa som leder till en ökning av manliga medellivslängden, som har ökat i snabbare takt än för kvinnor. Ökning av antalet kvinnor in i arbetskraften under de senaste 50 åren anses ha haft en inverkan på stress, rökning och alkohol, vilket har lett till förändringar i hälsan hos kvinnor".

Samma trend med snabbare ökning i förväntad livslängd hos män än hos kvinnor finns även i Sverige och i USA. I Sverige minskade skillnaden i livslängd med 1,8 år mellan 1988 och 2008. Fortfarande lever kvinnor ungefär fyra år längre än män i Sverige.

I Excel-tabellen "Återstående medellivslängd för åren 1751-2008" som finns på Statistiska Centralbyråns hemsida framgår att kvinnor levde längre än män i Sverige redan på 1700-talet. Skillnaden ökade långsamt fram tills 1986 och har därefter minskat. De kvinnor som avled 1986 hade som regel inte arbetat lika mycket som de kvinnor som avlider idag.

Så kanske ONS' förklaring håller. Kanske kvinnors intåg på arbetsmarknaden inte bara har varit en jämställdhetsreform, utan kanske det även har bromsat kvinnors ökande livslängd via stress, rökning och alkoholkonsumtion.

Nu menar jag att det är bra om de män och kvinnor som vill jobba får jobba, men den brittiska rapporten tyder på att den ökade arbetsviljan även har ett pris på ålderns höst.

Och den goda nyheten är att mäns hälsa har förbättrats de senaste åren, enligt den brittiska myndigheten.

En annan god nyhet kan ni läsa om hos PappaRättsGruppen: "Pappa fick upprättelse i vårdnadstvist – nästan 11 år efter tingsrättsdomen"

Kvoteringstanken ifrågasätts

Den "feministiska regeringen", som den kallar sig, har gjort sig känd för att vilja kvotera. Och kvotering = diskriminering. Det är ingen åsikt, utan det är ett faktum.

Kvinnor ska kvoteras till börsbolagens styrelser. Kvinnor ska kvoteras till att bli professorer.

Den sista meningen behöver förklaras. En "bonus" ska betalas ut till universitet som lyckas rekrytera många kvinnliga professorer. Det kommer att få till följd att universiteten kvoterar, så att regeringen slipper få smuts på sina händer. Universiteten styrs nämligen, som alla andra, av incitament.

Det här ger rysningar längs hela min ryggrad. Jag, som egentligen har socioekonomiska vänsteråsikter, röstade inte rödgrönt i det senaste valet, just på grund av feminismen, och detta var så klart en väntad handling av den feministiska regeringen.

Nu har tankesmedjan Timbro nyss släppt en rapport om kvotering. Det bär mig emot att länka till Timbro, men i det här fallet har de helt enkelt en bra poäng:

"En ny rapport visar att diskriminering inte är skälet till att det sitter färre kvinnor än män i börsbolagens styrelser. Vidare kan vi se att kvotering skulle leda till mindre mångfald av erfarenhet, en allvarlig förlust för det svenska näringslivet".

Timbros prognos är att även utan kvotering kommer andelen kvinnor i börsbolagens styrelser att bli 40% om tio år. Om tjugo år förutsäger Timbro att andelen når 50%.

Övriga områden där kvotering bör kunna bli aktuellt, med den feministiska regeringens logik:
- 2/3 av dem som tar examen från högskolan är kvinnor. Kvotera män till högskolan?
- 2/3 av dem som begår självmord är män. Kvotera deprimerade män till psykologsamtal?
- 3/4 av dem som är hemlösa är män. Kvotera män till härbärgen och andra boenden?
- Fler pojkar än flickor könsstympas. Kvotera flickor till könsstympning?
- Mer än 90% av de föräldrar som har enskild vårdnad om barn är mammor. Kvotera vårdnad till pappor?
- Mer än 90% av dödliga arbetsplatsolyckor drabbar män. Kvotera kvinnor till farliga jobb?
- Drygt 94% av de fängelseintagna är män. Kvotera kvinnor till fängelsestraff?

Något fattas i regeringens strategi mot partnervåld

Dagens Juridik skriver att Brottsoffermyndigheten har fördelat tio miljoner kronor till forskning om mäns våld mot kvinnor:

"Brottsoffermyndighetens uppdrag är ett led i regeringens arbete för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck, våld i samkönade relationer samt prostitution och människohandel för sexuella ändamål".

Jag ger regeringen en golfapplåd. Det krävs skarpt tankearbete för att täcka in en så stor andel av partnervåldet och samtidigt täcka ut den andel av partnervåldet som regeringen (såväl den gamla som den nya) har en blind fläck för.

För dem som inte förstår vad jag syftar på, så finns en ledtråd i detta länkade blogginlägg.

Ok, ok, ok, här är en ledtråd till, från Twitter:

@Ekvalist Att 0% satsas på kvinnors våld mot män måste innebära att kvinnor står för 0% av våldet i heterosexuella relationer. #yougogirl
— Inte sexist, men (@intesexistmen) 9 oktober 2014

Och ännu en, från Youtube:




Forskningspengarna delades förresten ut till fem forskare/doktorander varav samtliga var kvinnor.

Jag har visserligen ingenting emot att kvinnor tar hem hela potten i en forskningsutlysning. Men jag kan tänka mig vilket ramaskri det skulle ha blivit om fem män skulle ha tagit hela potten istället i en utlysning om forskning på relationsvåld.

Endast Sverige svenska krusbär och svensk ideologisk likriktning har.

Kollektivt ansvar

Mona Malmström (MP) har skrivit en märklig replik till ledarsidan på Gotlands Tidningar.

Hon försvarar vice statsminister Åsa Romsons (MP) tal i Almedalen 2014 och menar att tidningens ledarredaktion nyligen skrev elakt om talet. Att Åsa Romson

”spydde sin galla över vita, medelålders, heterosexuella män som var roten till allt ont.”

Det menar Mona Malmström är helt fel. Hon citerar ur Åsa Romsons Almedalstal och skriver:

“I mina öron vill Åsa Romson peka på att ‘vita, medelålders, heterosexuella män’ som grupp har ett beteende som gör ett större klimatavtryck än andra. Det är också en grupp som oftare besitter maktpositioner och därför i stor utsträckning bestämmer över hur vårt samhälle ska se ut. 

Mer makt innebär i praktiken mer ansvar: därför bör de också ta miljö- och klimatfrågorna på större allvar”.

Dels undrar jag hur klokt det är för en miljöpartist att inte bara försvara Åsa Romsons tal, utan att även citera ur det. Som om inte talet har orsakat partiet tillräcklig skada. I EU-valet fick MP 15,4% av rösterna. Sedan kom Almedals-talet. Sedan kom riksdagsvalet, då MP endast fick 6,9% av rösterna. Talet är inte enda orsaken till minskningen, men det borde åtminstone ha bidragit.

Dels menar jag att det är fel att utkräva kollektivt ansvar från en grupp baserat på medfödda karaktärsdrag för att mildra en större grupps kollektiva lidande.

Jag kan tänka mig två fall av kollektivt ansvar som är ok.

Det ena är om det kollektiva ansvaret är frivilligt. Bridgeklubbens aktiva medlemmar har ett kollektivt ansvar för att bridgeklubbens aktiva medlemmar ska spela bridge. Helt ok.

Det andra fallet är när någon har en förtroendevald position eller en anställning som innebär och medför kollektivt ansvar. Regeringens ministrar har ett kollektivt ansvar för att bostadsbyggandet ökar och att hemlösheten minskar. Eller, de anställda vid Södertörns Brandförsvar har ett kollektivt ansvar för att branden i Fru Larssons lägenhet släcks. Helt ok.

I de fall när kollektivet grupperas efter medfödda karaktärsdrag finns det däremot bara individuellt ansvar.

Läs följande meningar, som exempel:

“De vita heterosexuella judarna har ett särskilt kollektivt ansvar för att minska andras lidande”. 

“De svarta heterosexuella somalierna har ett särskilt kollektivt ansvar för att minska andras lidande”. 

“De vita lesbiska kvinnorna har ett särskilt kollektivt ansvar för att minska andras lidande”.

En unken smak av sexism och rasism dyker åtminstone upp i min mun.

På samma sätt och av samma anledning är påståendet

“‘vita, medelålders, heterosexuella män’ som grupp har (…) mer ansvar: därför bör de också ta miljö- och klimatfrågorna på större allvar”

både rasistiskt och sexistiskt.

Bättring, MP!

Försvarsmakten satsar åtminstone på genusarbete

Den ryske presidenten Putins agerande i Ukraina, i svenskt luftrum och på andra ställen har aktualiserat försvarsfrågan i Sverige.

Försvarsutgifterna har sedan Kalla Kriget gradvis minskat från cirka 3 procent av bruttonationalprodukten (BNP) till 1,2 procent av BNP år 2012. Siffran ligger ungefär i nivå med de flesta av Sveriges grannländer utom just Ryssland, som lade 4,2 procent av BNP på försvarsutgifter förra året. Det har tagit lång tid att skära ned i Sverige och de mer fredliga grannländerna, och det skulle antagligen även kräva lång tid att bygga upp igen, om behov anses finnas.

Men försvaret ligger inte på latsidan för det. På Försvarshögskolans hemsida kan man läsa:

"Att Försvarsmakten är en av de myndigheter som jobbar mest med genusperspektiv är inte allmänt känt. Det är viktigt att Försvarshögskolan fullföljer detta eftersom Försvarsmakten lägger ner mycket resurser och tid".

Varför är Försvarsmakten så ambitiös när det gäller genusarbete? Det kan ha att göra med att genusvetarna ser Försvarsmakten, liksom brandkåren, som en så kallad "manlig bastion". Sådana bastioner kan intas och nedkämpas inifrån med rätt strategi.

Nationella Sekretariatet för Genusforskning skriver:

"Idogt jämställdhetsarbete till trots sitter maskuliniteten i väggarna i det svenska försvaret. Såväl utrustning som träning utgår från en manlig kropp och att lära ut stridsberedskap är att lära ut manlighet".

"Det militära professionella kunnandet handlar om stridsberedskap, att kunna hantera vapen och vara beredd att riskera sitt eget liv. När man lär ut stridsberedskap lär man också ut manlighet. Den sammanhållning som både stridsduglighet och militär effektivitet kräver, baseras dessutom på homosocialitet och heterosexualitet". 

Vad genusarbetet inom Försvarsmakten har fått för effekter i praktiken skrev Helsingborgs Dagblad om för tre år sedan:

"Antagningsreglerna till utbildningen har anpassats därefter. Försvarsmakten har bland annat infört positiv särbehandling för kvinnor". 

– Om vi har en man och en kvinna som båda har godkänt på testerna, så ska vi välja kvinnan, även om mannen har bättre resultat. Så gjorde vi även under värnpliktstiden, säger Lars Hammarlund, GMU-samordnare på Försvarsmakten". 

"Antagningskraven har förändrats jämfört med under värnpliktstiden.
– De fysiska kraven har sänkts medan värdegrundskraven har höjts, säger Lars Hammarlund".

Sänkta fysiska krav, positiv särbehandling, höjda värdegrundskrav och ambitiöst genusarbete. I försvaret. Sug på den karamellen.

Håll samtidigt tummarna för att Putin håller sig i skinnet och får en djup respekt för den "feministiska utrikespolitik" som Sveriges nya utrikesminister Margot Wallström har lovat bedriva.

Lästips:
Det kvoterade landslaget (Wiseman)
Försvarsmakten omfamnar feminismen (Genusnytt)
Försvarsrekryteringen – ett olyckligt genusexperiment (KDU i SvD)
Äntligen något positivt om försvaret (Cornucopia)
Feministiskt Ickeförsvar (Kollen om genus)
Könskrigare (Toklandet)

En man blir äktenskapsmaterial om han har fast jobb

Pew Research Center har släppt en ny studie om äktenskap och könstillhörighet i USA. Även om det finns kulturella skillnader mellan USA och Sverige - det är vanligare att gifta sig i USA - så framträder några intressanta mönster som åtminstone till viss del även kan gälla här.

När Pew tillfrågar män och kvinnor som aldrig har varit gifta om vad de värderar högst hos en tänkbar partner, så skiljer sig svaren åt. Fyra av fem kvinnor (78%) säger att det är "mycket viktigt" att den tänkbara partnern har regelbundet jobb. Knappt varannan man (46%) tycker att det är "mycket viktigt". Och antalet ogifta män med regelbundet jobb per ogift kvinna har minskat i USA över åren och ligger nu på 91%.

Fler män än kvinnor har aldrig varit gifta i USA. Pew försöker inte förklara den skillnaden, men en förklaring kan vara att män som gifter sig, gifter sig fler gånger under sin livstid än kvinnor som gifter sig.

Det finns också en tydlig skillnad i kopplingen mellan utbildningsnivå och äktenskap mellan könen. Högutbildade män har högre sannolikhet att vara gifta än lågutbildade män. För kvinnor är andelen som aldrig har varit gifta ungefär samma oavsett utbildningsnivå.

Feministers hatobjekt: hemmafruar

Jag blev lite förundrad över den feministiska regeringens fokusering på skillnaden i sysselsättningsgrad mellan könen (se förra inlägget).

Birgitta Ohlssons debattartikel i Göteborgsposten klargör saken:

"Europa har inte råd med världens mest välutbildade hemmafruar". 

"Kvinnor ska naturligtvis alltid främst delta på arbetsmarknaden för sin egen skull, men Europa har samtidigt inte råd att ha världens mest välutbildade hemmafruar". 

"I länder som Belgien, Estland, Frankrike, Tyskland, Grekland, Irland, Luxemburg, Malta, Nederländerna, Polen, Portugal och Spanien tillämpas fortfarande olika varianter av sambeskattning, där familj och inte individ beskattas. Detta gör det vanligen olönsamt för kvinnor att arbeta. I samband med att vi i Sverige i början av 1970-talet införde individualiserad beskattning ökade gifta kvinnors arbetskraftsdeltagande från 50 till över 80 procent på ett decennium". 

Själv tycker jag att alla som vill vara hemmamän eller hemmafruar ska få vara det, oavsett utbildningsnivå. För att citera vänsterpoeten Björn Afzelius:

"Men vem besitter förmågan att veta
Vad som ryms i en ny individ?
Och vem kan säg' till nån annan hur lyckan ser ut
Vem kan säg' vad nån annan vill bli?
Låt dina blommor slå rot där det finns jordmån
Låt dina växter får leva där de trivs
Lås inte in dina plantor i ett drivhus
Låt de få slippa ett onaturligt liv
Låt den du älskar få pröva sina vingar
En dag så flyger din älskade rätt
Vill du bli respekterad av din avbild
Så får du visa din avbild respekt"

En feministisk regering

Partiet Socialdemokraterna skriver att de bildar en feministisk regering tillsammans med Miljöpartiet.

Det var i och för sig väntat. Några kommentarer:

"Kvinnor och män ska ha samma sysselsättningsgrad. Skillnaderna ska minska under mandatperioden". 

Det är ett omöjligt mål. Precis lika omöjligt som att två personer ska vara lika långa. Det kommer alltid att skilja på någon tusendels tusendel, åtminstone. Jag håller med om att en högre sysselsättningsgrad vore bra, men Sverige var trots allt i Europatoppen senast som siffrorna jämfördes. Samtidigt skriver inte S att arbetslösheten ska vara samma. Män har nämligen högre arbetslöshet än kvinnor. Följaktligen inget problem ur feministisk synvinkel.

"Heltid ska vara norm på hela arbetsmarknaden. Deltid ska vara en möjlighet". 

Jag håller med om att de som vill jobba heltid eller deltid ska ges den möjligheten, åtminstone de som är anställda i den offentliga sektorn. Däremot vill fler kvinnor än män jobba deltid, skriver Sveriges Radio. Lika andel heltid är alltså omöjligt att uppnå utan att tvinga arbetsgivarna, löntagarna och egenföretagarna på något sätt.

"Avgörande steg ska tas så att ett mer jämställt uttag av föräldraförsäkringen uppnås. En tredje månad ska reserveras för vardera föräldern och ett mer delat ansvar för föräldraledigheten ska stimuleras".  

Vissa feministiska debattörer menar att denna planerade förändring drabbar kvinnor värst. "En katastrof för förtryckta", skriver några av dem i tidningen ETC. Är den feministiska regeringen kvinnofientlig eller bara okänslig för en kritisk folkopinion?

"Vi ska arbeta med genusbudgetering". 

Det här låter som om F! skulle ha föreslagit det. Vad genusbudgetering är säger EU:

"Det innebär i själva verket att man gör en konsekvensbedömning av budgetpolitiken utifrån ett genusperspektiv och integrerar genusperspektivet på alla nivåer i budgetförfarandet samt omfördelar inkomster och utgifter för att främja jämställdheten mellan kvinnor och män". 

Fluffigt och flummigt. Jag gissar, tills jag blir motbevisad, att det handlar om att gynna kvinnor på mäns bekostnad.

"Om inte andelen kvinnor i börsnoterade företag är minst 40 % år 2016 kommer vi att lagstifta om kvotering i börsnoterande företag".

Kvotering = diskriminering. Om den feministiska regeringen vill börja diskriminera på grund av kön, varför inte börja med LO:s styrelse istället?

"Motverka mäns våld". 

Den feministiska regeringen vill inte motverka allt våld, utan bara mäns våld. Fräscht.

"Principen om samtycke vid sex är grundläggande". 

Vissa remissinstanser till det förslaget, som Advokatsamfundet, menar att en samtyckeslag innebär omvänd bevisbörda, alltså att en anklagad är skyldig tills motsatsen har bevisats. Som under häxprocesserna på 1600-talet.

"Satsa på skolhälsovården och barn- och ungdomspsykiatrin för att motverka och förebygga ungas psykiska ohälsa, något som särskilt drabbar flickor och unga hbtq-personer". 

Jag är för det förslaget i sak, men av andra skäl än den feministiska regeringen. Denna satsning skulle kunna hjälpa många trasiga barnsjälar, oavsett kön och sexuell läggning. Att män är överrepresenterade bland dem som begår självmord är numera väl känt, till exempel.

Helhetsintrycket från den feministiska regeringsförklaringen andas ett unket mansförakt och en förlegad syn på kvinnan som ett evigt offer för mäns ondska. Jag är glad för att jag varken röstade S eller MP i riksdagsvalet (jag funderade faktiskt på MP ett kort ögonblick) och jag hoppas att väljarna straffar dem ordentligt i nästa riksdagsval om de två partierna inte tänker om innan dess.

Bloggat: Jussi H Lundell, Toklandet