Skeptisk mot genusbudgetering

Kortversion:

- Oavsett kön. Samma rättigheter och skyldigheter oavsett kön (och oavsett andra medfödda och övriga ofrånkomliga karaktärsdrag). Det är en bärande tanke i ekvalismen.

- Män förtrycker kvinnor strukturellt i patriarkatet. Krossa förtrycket - krossa patriarkatet. Det är en bärande tanke i radikalfeminismen.

Jag är emot genusbudgetering, eftersom det av allt att döma är ett radikalfeministiskt projekt.

Längre version:
Den "feministiska regeringen", som den kallar sig, vill bland annat tillämpa "genusbudgetering". Vad det innebär får vi söka kunskap om i olika källor. Sajten Jämställdhetsexperten skriver:

"Genusbudgetering (vanligare att man säger Gender budgeting) står på tre plattformar: 

A: Utvärdering av budgetens effekter ur ett genusperspektiv - här kan en till exempel kolla på vad en budgeterad ny ishall i en kommun för för effekter för kvinnor och män och de sociala kodningar som finns för kön i samhället just nu (att pojkar oftare idrottar på sin fritid är ett faktum som är föränderligt eftersom fritidsintresse är genusbundet och inte könsbundet)".

Där kom det direkt. Ett exempel på där män gynnas och kvinnor missgynnas. Inte följt av något exempel där kvinnor gynnas och män missgynnas. Ty för sådana exempel har radikalfeminister en blind fläck. En antydan om att kön är en "social konstruktion" - en annan bärande tanke inom radikalfeminismen.

"B: Integrering av ett genusperspektiv på alla nivåer i budgetförfarandet – här menas bland annat att även titta på text- och bild ur ett genusperspektiv, se över tabeller, faktauppgifter och diagram. Att också kompetensen bakom budgeten är genussäkrad samt att kvinnor och män finns representerade i beslutspositioner kring budgeten".

Det låter som ökad sysselsättning för landets radikalfeministiska genusvetare.

"C: En restrukturering, dvs. en förändring av inkomster och utgifter för att främja jämställdhet – här kan man använda sig av olika strategier: anpassa, omvärdera eller transformera – och nu kanske du som läser inte hänger med men då är det tur att det finns jämställdhetsexperter, eller hur?!"

Tvärtom, jag ifrågasätter gärna experter, särskilt jämställdhetsexperter. En sådan demokratisk angelägenhet som statsbudgeten är för viktig för att helt anförtros i experters händer. Jag vill som medborgare kunna kritiskt granska den där genusbudgeten, och det kommer jag att göra om den väl kommer. Hoppas att fler hänger på i så fall.

"Frågorna en kan ställa sig när till exempel en idrottshall ska byggas är: 

Vem ska använda den?
Vem ska bygga den?
Vem ska städa den?"

Radikalfeministiskt, alternativt västgötskt, språkbruk ("EN kan ställa sig"). En antydan om belysning av "strukturellt förtryck" - den som städar har lägre lön än den som bygger och en viss könsfördelning kan även antas uppstå.

Jag vill inte ha genusperspektiv på alla nivåer, jag vill ha samma rättigheter och skyldigheter oavsett kön.

Vi får mer upplysning hos rödgrönradikala och feministiska Fria Tidningar.

"En budget delas övergripande in i fyra delar: utgifter, inkomster, makroekonomiska effekter och beslutsprocess. En genusbudgetering går till så att delarna kartläggs för att synliggöra resurstilldelning och inbetalningar av kvinnor och män. För kartläggningen behövs statistik som förutom att vara könsuppdelad också helst ska vara uppdelad efter exempelvis ålder, socioekonomisk position, kulturell bakgrund och funktionalitet".

Aha, ännu fler grupper? Det här låter som radikalfeminismens akademiska lyxkusin, intersektionalismen.

En jämställdhets- och mångfaldsexpert intervjuas:

"– Alla olika sorters statliga bidrag kan omfördelas. Vi kan ta exemplet med bostäder – hur många hyresrätter och bostadsrätter står skrivna på män respektive kvinnor? Beroende på hur fördelningen av bostäder ser ut så får man ett underlag till hur exempelvis bostadsbidrag kan göras om".

Varför ändra spelreglerna beroende på könsfördelning? Ursäkta tjatet, men jag vill ha spelregler som utarbetas och tillämpas könsneutralt. Oavsett kön.

"Ett annat område där genusbudgetering skulle kunna ge avtryck är satsningar på entreprenörskap. 

– Ett tydligt mönster som vi kan se när det kommer till offentlig finansiering är att män som är entreprenörer får mycket mer pengar beviljat av ansökt belopp jämfört med kvinnor".

Återigen, bilden av den strukturellt förtryckta kvinnan. Jag noterar förresten roat här att jämställdhets- och mångfaldsexperten som intervjuas försöker uppfinna hjulet på nytt. Det som beskrivs är nämligen en av affärsidéerna hos Alliansens bisarra skapelse Tillväxtverket.

"Inom genusbudgetering är statistiken grundläggande, därför är det oerhört viktigt att ha någon i gruppen som har goda kunskaper i just statistik".

Jag har en viss inblick i avancerad statistik, och jag har väldigt svårt att tro att sådana metoder skulle komma ifråga under genusbudgetering. Snarare tror jag att det räcker med att kunna feministisk procenträkning. För feministisk procenträkning krävs gymnasiekunskaper i statistik och en djup ideologisk övertygelse.

Ursäkta min raljanta ton här, men de här texterna som jag har hänvisat till och citerat från får håren att resa sig på mina armar. Mina skarpslipade genusglasögon får en rosa varningsfärg. För att komma med mer konkret kritik behöver jag ett konkret exempel på genusbudgetering. Och jag har ännu inte hittat något (tacksam för tips).

Det jag hittar via Google är framför allt svepande exempel på genusbudgetering i u-länder. En intressant detalj som jag har spekulerat kring på Twitter, men som jag inte ska gå in på här.

Däremot ett smakprov:

"Zimbabwe has come a long way in its gender budgeting efforts".

Jag ser framför mig Sveriges Stefan Löfvén och Zimbabwes Robert Mugabe gratulera varandra till varsin lyckad genusbudgetering.

Fortsättning följer (förhoppningsvis inte).