En feministisk regering

Partiet Socialdemokraterna skriver att de bildar en feministisk regering tillsammans med Miljöpartiet.

Det var i och för sig väntat. Några kommentarer:

"Kvinnor och män ska ha samma sysselsättningsgrad. Skillnaderna ska minska under mandatperioden". 

Det är ett omöjligt mål. Precis lika omöjligt som att två personer ska vara lika långa. Det kommer alltid att skilja på någon tusendels tusendel, åtminstone. Jag håller med om att en högre sysselsättningsgrad vore bra, men Sverige var trots allt i Europatoppen senast som siffrorna jämfördes. Samtidigt skriver inte S att arbetslösheten ska vara samma. Män har nämligen högre arbetslöshet än kvinnor. Följaktligen inget problem ur feministisk synvinkel.

"Heltid ska vara norm på hela arbetsmarknaden. Deltid ska vara en möjlighet". 

Jag håller med om att de som vill jobba heltid eller deltid ska ges den möjligheten, åtminstone de som är anställda i den offentliga sektorn. Däremot vill fler kvinnor än män jobba deltid, skriver Sveriges Radio. Lika andel heltid är alltså omöjligt att uppnå utan att tvinga arbetsgivarna, löntagarna och egenföretagarna på något sätt.

"Avgörande steg ska tas så att ett mer jämställt uttag av föräldraförsäkringen uppnås. En tredje månad ska reserveras för vardera föräldern och ett mer delat ansvar för föräldraledigheten ska stimuleras".  

Vissa feministiska debattörer menar att denna planerade förändring drabbar kvinnor värst. "En katastrof för förtryckta", skriver några av dem i tidningen ETC. Är den feministiska regeringen kvinnofientlig eller bara okänslig för en kritisk folkopinion?

"Vi ska arbeta med genusbudgetering". 

Det här låter som om F! skulle ha föreslagit det. Vad genusbudgetering är säger EU:

"Det innebär i själva verket att man gör en konsekvensbedömning av budgetpolitiken utifrån ett genusperspektiv och integrerar genusperspektivet på alla nivåer i budgetförfarandet samt omfördelar inkomster och utgifter för att främja jämställdheten mellan kvinnor och män". 

Fluffigt och flummigt. Jag gissar, tills jag blir motbevisad, att det handlar om att gynna kvinnor på mäns bekostnad.

"Om inte andelen kvinnor i börsnoterade företag är minst 40 % år 2016 kommer vi att lagstifta om kvotering i börsnoterande företag".

Kvotering = diskriminering. Om den feministiska regeringen vill börja diskriminera på grund av kön, varför inte börja med LO:s styrelse istället?

"Motverka mäns våld". 

Den feministiska regeringen vill inte motverka allt våld, utan bara mäns våld. Fräscht.

"Principen om samtycke vid sex är grundläggande". 

Vissa remissinstanser till det förslaget, som Advokatsamfundet, menar att en samtyckeslag innebär omvänd bevisbörda, alltså att en anklagad är skyldig tills motsatsen har bevisats. Som under häxprocesserna på 1600-talet.

"Satsa på skolhälsovården och barn- och ungdomspsykiatrin för att motverka och förebygga ungas psykiska ohälsa, något som särskilt drabbar flickor och unga hbtq-personer". 

Jag är för det förslaget i sak, men av andra skäl än den feministiska regeringen. Denna satsning skulle kunna hjälpa många trasiga barnsjälar, oavsett kön och sexuell läggning. Att män är överrepresenterade bland dem som begår självmord är numera väl känt, till exempel.

Helhetsintrycket från den feministiska regeringsförklaringen andas ett unket mansförakt och en förlegad syn på kvinnan som ett evigt offer för mäns ondska. Jag är glad för att jag varken röstade S eller MP i riksdagsvalet (jag funderade faktiskt på MP ett kort ögonblick) och jag hoppas att väljarna straffar dem ordentligt i nästa riksdagsval om de två partierna inte tänker om innan dess.

Bloggat: Jussi H Lundell, Toklandet