Zaremba menar att extrem feminism har gett rättsröta

Dagens Nyheter genom dess prisbelönta journalist Maciej Zaremba petar idag ordentligt i det statsideologiska getingboet.

I sin artikelserie Rättvisans demoner har han belyst hur fäder och mödrar, men framför allt fäder, får sina liv förstörda av godtyckliga socialsekreterare, nämndemän och domare.

I del 5 reder Zaremba ut möjliga orsaker till att det har blivit så här. En av orsakerna kan vara den tidigare vanliga föreställningen bland vissa psykologer att bortträngda traumatiska minnen kan återuppväckas av terapi. Cirkusen kring den numera frikände Sture Bergwall (Thomas Quick) visar att terapeuten i ett sådant arbete istället riskerar att framkalla falska minnen. Författaren Dan Josefsson redogör noga för detta i sin senaste bok.

En annan orsak kan vara inflytandet hos en extrem typ av feminism. Zaremba uttrycker detta ganska mjukt och nogsamt, men jag tror ändå att det kommer att väcka en del ramaskri i vissa kretsar. Zaremba skriver bland annat:

"Var kommer den ifrån, fantombilden av den monstruöse fadern? Jag har nu på denna resa sett honom uppstå många gånger. Det var ur mötet mellan dålig lag, vacklande socialtjänst och kidnappad feminism".

Och visst har han rätt. Och alla debattörer som menar att manshat "sparkar uppåt" och inte skadar någon har fel.

För varje mansföraktande artikel och annan yttring befäster bilden av den ondskefulle, förtryckande mannen, vilken sedan gror i bördig jord hos ideologiskt vanvridna sinnen, och leder i förlängningen till att tillvaron raseras, både för oskyldiga män som hamnar under luppen hos rättsvårdande myndigheter och för deras barn och andra anhöriga.

Jag tror på yttrandefrihet. Men jag tycker ändå att manshat bör mätas med samma måttstock, och behandlas med samma verktyg, som kvinnohat, judehat och arabhat. Att demonisera någon på grund av en medfödd egenhet är lika illa oavsett vilken den medfödda egenheten är. Allt annat är hyckleri.


Bloggat: Maukonen, Politivism, Toklandet

Relaterat blogginlägg: Livsfarlig ojämställdhet i vårdnadsärenden