Ökat genusbistånd till krigshärjade länder

Biståndsorganet Sida skriver i ett pressmeddelande:

"Sveriges stöd till konflikt- och postkonfliktländer har de senaste åren allt mer inriktats på kvinnors säkerhet och på att bekämpa alla former av könsrelaterat våld. Stödet för insatser med jämställdhet som främsta fokus har ökat kraftigt från 119 miljoner kronor 2008 till 771 miljoner 2012".

Krig är fruktansvärt och de flesta som dör i krig är män (även om många kvinnor också dör) och de flesta som våldtas i krig är kvinnor (även om många män också våldtas).

Pressmeddelandet kommer med anledning av att Sida har släppt en ny studie om hur män och kvinnor beskriver sin egen situation i Demokratiska Republiken Kongo, där ett sällsynt blodigt krig har härjat och delvis fortfarande pågår.

I pressmeddelandet framgår också lite om vad Sida vill göra för att motverka misären.

"Studien ger ökad förståelse för hur våldsförebyggande arbete bör utformas med ett brett perspektiv; att ge psykosocialt stöd till dem som deltagit i strider, att få in jämställdhet i grundskolan, att inkludera hela samhället med också religiösa ledare, att slussa in tidigare barnsoldater i samhället igen och att fortsätta stödja kvinnoorganisationer".

Jag har en del bra och en del dåligt att säga om själva studien, men jag ska inte bli långrandig om det.

Utan jag vill istället ifrågasätta varför Sverige använder tre fjärdedelars miljard kronor på ett år på detta sätt i krigshärjade länder. Kommer "jämställdhet i grundskolan" i Kongo att minska dödandet, våldtäkterna och svälten? Jag tvivlar på det.

Bertolt Brecht var en tysk författare och dramatiker som upplevde Första Världskriget i Tyskland, det vill säga, på den förlorande sidan i kriget. Ett av hans mest kända citat är:

"Erst kommt das Fressen, dann kommt die Moral"
(Först kommer käket, sedan kommer moralen)

Jag tror att det ligger mycket i det påståendet. Påståendet har dessutom ett visst stöd i resultaten som Sida presenterar i studien. Om Sida istället skulle fråga kongoleserna själva vad de bäst behöver från utlandet, så tror jag att svenskt genusbistånd kommer långt ned på deras önskelistor.

Även DN skriver om studien.

Pojkbebis dog dagen efter att han blev omskuren

[här fanns tidigare en bild på "omskärelse" som jag numera har tagit bort. Länk till bilden.]

Förra året dog en två veckor gammal pojke i Norge efter att ha blivit "omskuren", eller rättare sagt könsstympad, av en läkare.

Tidningen Aftenposten har intervjuat föräldrarna och har även fått tillgång till norska Socialstyrelsens varningsbrev till de ansvariga läkarna. Föräldrarna berättar:

"Pojken blödde en del när de kom hem, men de antog att det var vanligt. Båda föräldrarna tyckte att han grät fruktansvärt av smärta varje gång mamman bytte blöja. Det kom mindre och mindre blod varje gång hon bytte på honom, och då utgick de från att allt gick åt rätt håll. På natten verkade pojken vara sliten. Han sov mycket och kunde inte äta. På morgonen tyckte mamman att han verkade blek".

Sedan började den lille pojken andas konstigt. Mamman skickade SMS till läkaren som svarade att de borde åka in till läkarkontoret med bebisen. På plats blev han allt blåare och kunde inte svälja, men vårdpersonalen tog inte signalerna på allvar.

Till slut tillkallades ändå ambulans, men det var för sent. Pojken fick hjärtstillestånd och dödförklarades när ambulansen kom fram till sjukhus.

Aftenposten intervjuar även professorn och barnläkaren Trond Markestad, som säger att en liten bebis riskerar att dö efter en blodförlust på cirka 1,5 deciliter. Det kan vara svårt för föräldrar att upptäcka en sådan blodförlust med moderna blöjor som suger upp blod effektivt, menar han.

Efter dödsfallet har det blivit en hård debatt i Norge om könsstympning av pojkar. Motståndare mot sedvänjan har kallats antisemiter och andra tillmälen.

Två forskare i religionsvetenskap skriver i en debattartikel i Aftenposten:

"De allra flesta har insett att omskärelse av flickebarn inte är acceptabelt, oberoende av hur starkt de troende föräldrarna är övertygade om att detta är för barnens bästa. Men när alla de viktigaste argumenten för att tillåta omskärelse av pojkbarn har lika stor giltighet för omskärelse av flickebarn, borde det vara en väckarklocka. Eller är det så att dessa debattörer även vill tillåta omskärelse av flickor?"

Alla nordiska barnombudsmän och en nästintill samlad forskarkår inom barnmedicin är kritisk mot könsstympning av omyndiga pojkar, tillägger de.

I Sverige är könsstympning av pojkar tillåtet om det gäller förhuden och om det utförs av läkare eller en person med särskilt tillstånd. Könsstympning av flickor är däremot totalförbjudet, med fängelse som påföljd.

Uppdatering måndag.

Uppsalatidningen har nyligen skrivit om en läkare i Uppsala som har anmälts sju gånger för misslyckade könsstympningar. I senaste fallet heter pojken Darian, drygt ett år gammal, och vad som hände beskrivs så här:

"Med en sax klippte läkaren av yttersta delen av förhuden. Pojken började blöda kraftigt. 

– Hela lakanet blev blodigt och alla kläder. Blodet verkade inte gå att stoppa. Vi blev helt panikslagna och Darians pappa sa 'nu får han inte röra min son mer', säger Sandra. 

Flera barn till akuten 

De ringde sjukvårdsrådgivningen 1177 och fick rådet att åka till barnakuten. Där arbetade man vid denna tidnings pressläggning med att stoppa blödningen och förbereda en eventuell operation av pojken". 

(tipstack till Erik S)

Tidigare blogginlägg om könsstympning:
Ny tung artikel mot könsstympning av pojkar
Könsstympning: låt vuxna människor bestämma själva

Att alltid stå på de "förtrycktas" sida

Seher Yilmaz är krönikör på sajten Nyheter24. Hon har tidigare skrivit krönikan "Män ger mig kväljningar" och hennes senaste krönika på sajten heter "Vi måste börja stå på kvinnornas sida". Hon skriver:

"I den patriarkala strukturen är kvinnor det förtryckta könet och därför bör det vara självklart att alltid ställa sig på kvinnornas sida".

Sedan ger hon exempel på rättsfall med män och kvinnor inblandade. Där menar hon att alla bör ta parti för kvinnorna. På grund av patriarkatet.

Denna svartvita världsbild bygger på en tro på en osynlig maktstruktur som delar in befolkningen i förtryckare och förtryckta, helt grundat på könstillhörighet. Jag kan tänka mig att Seher Yilmaz' världsbild redan har orsakat henne problem med att hantera relationer med män i hennes egen närhet.

Vi tar ett extremt tankeexperiment som exempel: Om Seher Yilmaz' pappa, bror, manliga kusin eller son skulle bli ihjälkörd på ett övergångsställe av en kvinnlig rattfyllerist. Skulle Seher Yilmaz då följa sina principer och ställa sig på kvinnans sida i den följande rättegången? Jag hoppas inte det.

Lika fel som att alltid stå på kvinnornas sida är det att alltid stå på männens sida. Det tycker åtminstone jag, som följer principen om alla människors lika värde.

Principen om alla människors lika värde krockar, som jag ser det, med föreställningen om osynliga maktstrukturer. Därför att föreställningen om osynliga maktstrukturer pekar ut vissa människor som särskilt klandervärda på grund av något som de är födda med.

Ett bättre förhållningssätt till människors olikheter är att sträva efter att bemöta och behandla alla människor lika, oavsett kön, hudfärg, etnicitet, sexuell läggning, funktionalitet, kroppslängd, allergier och så vidare. Att dessutom bekämpa rasism, sexism och konkret diskriminering, oavsett vem som drabbas.

Om detta kan man naturligtvis ha åsikter som skiljer sig från mina. Men jag tror att det skapas ett särskilt stort problem i Sverige när inflytelserika politiska och akademiska kretsar ser "osynliga strukturer" som "problematiserar vitheten" och gör "vita" till förtryckare och "icke-vita" eller "rasifierade" till förtryckta.

Därför att en övervägande majoritet av befolkningen i Sverige har ljus hudfärg och många reagerar negativt på att stämplas som särskilt ansvariga för "strukturell rasism" enbart på grund av sin hudfärg.

När vissa förmenta "anti-rasister" delar in befolkningen i "vita" och "icke-vita"/"rasifierade" så accepterar de dessutom en rasistisk världsbild.  Det riskerar att underblåsa rasism och skrämma över ett ökande antal människor till främlingsfientliga politiska rörelser. Föreställningen om "strukturell rasism" minskar inget förtryck utan springer i själva verket rasismens ärenden.

Dagens lästips:
Daddy's: Forskarlarm - "Barnen används som slagträ" (om extrema vårdnadstvister)
Certatio: Tavakoli vs. Ekeroth 1-0 (om svenskiranier, sverigedemokrater och en invandringskritisk webbsite).

Ryssland, Qatar och Lesotho toppar globala jämställdhetslistor

Förra månaden släppte World Economic Forum sin senaste jämställdhetsrapport, Global Gender Gap Report.

Jämställdhetsindex, Gender Gap Index, räknas ihop av en mängd faktorer som jämför kvinnors och mäns livsvillkor, som inkomst, förväntad livslängd och utbildning.

Om mäns livsvillkor är bättre än kvinnors så blir jämställdhetsindex lägre.

Ju bättre kvinnorna har det jämfört med män, desto högre blir jämställdhetsindex.

Om kvinnorna har det lika bra som männen inom ett område, så blir det högsta möjliga jämställdhetsvärde för det området.

Och om kvinnorna har det bättre eller mycket bättre än männen inom ett område, så blir det också högsta möjliga jämställdhetsvärde. Den räknemetoden är "mer lämplig för våra syften" än andra sätt att räkna, skriver författarna.

Ännu mer bisarrt blir det när de olika faktorerna jämförs var för sig, i Appendix D.

Ryssland får där högsta ranking för jämställdhet inom förväntad livslängd. Ryska kvinnor lever i snitt 65 år medan de priviligierade ryska männen lever i 55 år. I Nepal och Kuwait har männen fräckheten att leva lika länge som kvinnorna, så Nepal och Kuwait och några länder till får dela på en skamlig 119:e plats på listan.

Kazakstan får förstaplatsen för jämställda könsskillnader vid födsel. Där föds 106 flickor för varje hundratal pojkar som föds.

Qatar är mest jämställt när det gäller högskoleutbildning. För 5,6 gånger så många kvinnor som män studerar vid högskola och universitet i Qatar. Schweiz och Guatemala har däremot endast lika många kvinnor som män inom högskola och universitet och hamnar därför i den sämre halvan av den rankinglistan.

Lesotho är mest jämställt inom läskunnighet enligt rankinglistan, eftersom 30% fler kvinnor än män kan läsa i Lesotho.

Norge får topplaceringen för jämställdhet bland ministerposter eftersom 53% av ministrarna i Norge är kvinnor. Finland kommer bara på en tredjeplats med endast 50% kvinnor bland de finländska ministrarna.

Nästa år kanske könsskillnaderna inom hemlöshet, självmord, dödsfall på arbetsplatsen, utsatthet för mord och misshandel, och alkoholism jämförs av World Economic Forum. Då blir jämförelsen en riktigt rolig politisk satir.

Läs mer: The Good Men Project

Uppdatering torsdag: Rapporten nämndes i flera svenska tidningar för en månad sedan. Ingen av dem kommenterade hur underligt Gender Gap Index beräknas. Däremot var det flera artiklar som tycks sympatisera med rapportens syfte: att vinkla begreppet jämställdhet så att det framstår som endast en kvinnofråga.

Aftonbladet: Här är landet som är bäst för kvinnor
Aftonbladet: Ett systemfel att män har makten
SvD: Könsgapet minskar i världen
Feministiskt perspektiv: Inget land är jämställt än

Dessutom: knappt några engelskspråkiga medier har kritiserat metoden i rapporten. Läs mer i The Weekly Standard.

Liknande läsning som i detta blogginlägg hos Toklandet ("Jobbigt med frågor SR och Medievärlden?") och Jämställdhetsfeministern ("Ju fler kvinnor desto mer jämställt")

Internationella mansdagen

Idag är det Internationella mansdagen.

Organisationen IMD har valt temat "Keeping men and boys safe" för i år. Enligt Wikipedia finns följande fokusfrågor:

1. Skydda män och pojkar genom att minska mäns självmord. (min kommentar: 2/3 av självmorden i Sverige begås av män)
2. Skydda pojkar så att de kan bli morgondagens förebilder.
3. Angripa vår tolerans för våld mot män och pojkar. (min kommentar: en majoritet av misshandelsoffren i Sverige är män)
4. Öka mäns förväntade livslängd genom att skydda män och pojkar mot sjukdomar och dödsfall som går att förhindra. (min kommentar: mäns förväntade livslängd i Sverige är nästan fem år kortare än kvinnors)
5. Skydda män och pojkar genom att lyfta fram pappor och manliga förebilder.

Jag vill passa på att påminna om Bashflaks lista över viktiga mansfrågor från förra året:

1. Misandrin (mansföraktet) i svenska medier. Det är accepterat att demonisera och kollektivt skuldbelägga män som grupp i etablerade svenska medier. Detta måste börja ses som lika oacceptabelt som att demonisera kvinnor som grupp, eller som att demonisera etniska minoriteter som grupp.

2. Formell mansdiskriminering i svensk myndighetsutövning. Könsneutral lagstiftning är ett viktigt steg för att motarbeta detta.

3. Pojkarna halkar efter i skolan. Jag bloggade om det här nyligen.

Vänta er förresten ingen positiv uppmärksamhet om Internationella mansdagen i svensk nyhetsrapportering, i stil med hur Internationella kvinnodagen den 8 mars kommenteras.

Förra året hamnade Internationella mansdagen i total svensk medieskugga. Ett nyhetsprogram som jag såg på TV (minns inte vilket) valde däremot att lyfta fram att den 19 november var Toalettens dag.

Bloggat: Bashflak, Toklandet, PappaRättsGruppen, Certatio, OneWayCommunication, Daddys, Mr Galahad, HäxanMexan, FlyingMartin, Purre

Uppdatering: Smålandsposten, Helsingborgs Dagblad och Västmanlands Läns Tidning uppmärksammar Internationella mansdagen idag. Ett litet framsteg på mediafronten.

I Norge: Harstad Tidende, VG. I Danmark: Ingenting jag kan hitta. I Finland: en artikel i Svenska YLE som uppmärksammar manliga förebilder.
Engelskspråkiga sajter: Telegraph, Zee News, Times of India m.fl.

Doris Lessing om mansföraktet

I helgen gick nobelpristagaren i litteratur Doris Lessing bort. Hon blev 94 år.

Svenska Dagbladet intervjuar litteraturprofessorn Ebba Witt-Brattström om Doris Lessing:

Ebba Witt-Brattström berättar att hon var 19 år gammal när hon för första gången läste Doris Lessings "Den femte sanningen", som betraktades som en bibel bland europeiska feminister under 1960- och 1970-talet. Samma år gick hon med i feministgruppen "Grupp 8". Hon säger att hon rekommenderar unga kvinnor att läsa så mycket som möjligt av Doris Lessing. 

Jo visst. Så mycket som möjligt. Här är ett bra lästips om Doris Lessings syn på mansförakt inom modern feminism. Det kommer från ett reportage i The Guardian 2001 i samband med att hon föreläste på Edinburgh Book Festival (min översättning):

Romanförfattaren Doris Lessing hävdade igår att män var de nya tysta offren i könskriget, "ständigt förnedrade och förolämpade" av kvinnor utan att männen ens knystar i protest. 

Lessing, som blev en feministisk ikon med böckerna Gräset sjunger och Den femte sanningen, sade att en "lat och smygande" kultur har tagit tag i feminismen och frossar i att banka på män. 

Unga pojkar tyngs med skuld om deras könstillhörighets brott, berättade hon för Edinburgh Book Festival, medan energi som skulle kunna användas för att få ordentlig barnomsorg läggs på meningslös förnedring av män. 

"Jag är alltmer chockad över den tanklösa och automatiska smutskastningen av män som nu är  en sådan del av vår kultur att den knappt ens märks," sade den 81-åriga persiskfödda författaren igår. 

"Stora saker har uppnåtts genom feminismen. Vi har nu ganska mycket jämställdhet åtminstone inom löner och möjligheter, men nästan ingenting har gjorts inom barnomsorgen, den verkliga befrielsen". 

"Vi har många underbara, smarta, starka kvinnor överallt, men vad händer med männen? Varför måste detta ske på bekostnad av män? 

"Jag besökte en skolklass för nio- och tioåringar, flickor och pojkar, och en ung kvinna berättade för dessa barn att orsaken till krigen var männens medfött våldsamma natur". 

"Man kunde se de små flickorna, gödda av självgodhet och inbilskhet, medan de små pojkarna satt där ihopsjunkna, bedjande om förlåtelse för sin existens, i tron att det skulle bli mönstret för deras liv." 

Lessing sade att läraren försökte "fånga min blick, och trodde att jag skulle godkänna detta skräp". 

Hon tillade: "Detta sker i skolor överallt och ingen säger något". 

"Det har blivit en slags religion som man inte får kritisera för då blir du en förrädare mot den stora saken, vilket jag inte är". 

"Det är dags att vi börjar fråga oss vilka dessa kvinnor är som ständigt smutskastar män. Den mest korkade, dåligt utbildade och otrevliga kvinna kan smutskasta den trevligaste, snällaste och mest intelligenta man och ingen protesterar". 

"Män verkar vara så kuvade att de inte kan slå tillbaka, och det är dags att de gör det".

Vila i frid, Doris Lessing. Jag lovar att ta till mig av dina kloka ord.

Tekniska muséet: könsroller har ingen biologisk orsak

Tekniska muséet hävdar i en utställning att det inte finns någon biologisk komponent alls bakom skillnaden mellan flickors och pojkars beteenden:

"Du föds till ett manligt eller kvinnligt kön. Men du blir sedan flicka eller pojke genom den uppfostran som du får och vad som händer dig i livet. 

Till exempel behandlar vuxna människor flickor och pojkar olika. De ger pojkar och flickor olika kläder och leksaker. Vuxna förväntar sig också att pojkar och flickor ska vara olika. Allt detta och lite till påverkar sedan vad flickor och pojkar talar om, vad de gör, känner och vill få ut av livet. 

På det här sättet lär sig barn att bli flicka eller pojke. 

Flickor lever i en flickvärld där de kan mycket om och förstår mycket av sådant som de känner igen från sin flickvärld. Samma sak gäller för pojkar.

Flickor blir intresserade av kjolar och klänningar, för det känner de igen. Pojkar vill ha pojkkläder, för det känner de igen. 

Det är på samma sätt med barns leksaker. Vuxna ger flickleksaker till flickor och pojkleksaker till pojkar. På så sätt blir känslan starkare av att vara på ett särskilt sätt om man är flicka eller pojke. 

Flickors leksaker handlar ofta om hemmet, vård, omsorg och är riktade mot den egna personen. Pojkars leksaker pekar ofta på företeelser utanför hemmet, på krig, teknik, maskiner, hjältar och är riktade mot andra personer". 

Den norska dokumentärserien Hjernevask (som ännu inte har sänts i Sverige) visade att detta var en syn som framför allt spreds av norska genusvetenskapliga forskare. Forskare i biologi och psykologi som intervjuades menade istället att skillnaden i beteende antagligen var en blandning av miljö och biologi. Exempelvis kunde skillnader mellan pojkars och flickors beteenden påvisas hos mycket små spädbarn.

Barnen i min familj har fått både "pojk"- och "flick"-leksaker från början för att de fritt skulle kunna få välja vad de ska leka med. Dessutom har de gått i förskola där staten har bestämt i läroplanen att förskolan ska "motverka stereotypa könsmönster". Upp till kanske två års ålder lekte de till viss del med båda sorters leksaker, men sen tog det stopp. Numera är de själva väldigt bestämda med vilka leksaker och kläder de vill ha. Mina barns egna val krockar hårt med den statliga läroplanen för förskolan, kan man lugnt säga.

Även om det finns undantag med pojkar som leker med flickleksaker och flickor som leker med pojkleksaker, så tror jag inte på det som Tekniska muséet försöker tuta i sina besökare. Och jag tycker att läroplanen för förskolan borde befrias från ideologiska uppfostringsförsök. Låt barn vara barn, inte ideologiska försökskaniner.