Feministisk utrikespolitik: att bara måna om kvinnor

Göteborgsposten publicerar idag ett reportage med utrikesminister Margot Wallström (S). Reportaget heter "Feministiska vindar har svept in på UD" och gör det tydligt att utrikespolitisk feminism i teorin går ut på att offerstämpla kvinnor i alla lägen.

Och visst drabbas kvinnor hårt av krig och andra våldsamma konflikter. De dödas, våldtas och tvingas fly, bland annat. Margot Wallström tycks dock glömma bort att folk oavsett kön drabbas hårt i sådana lägen. En majoritet av dödsoffren i krig är exempelvis män.

Så långt teorin. Feministisk utrikespolitik i praktiken tycks istället gå ut på att göra sig ovän med så många som möjligt. Att bli ovän med Ryssland var i och för sig inte helt opåkallat som åtminstone jag ser det. Margot Wallström har emellertid även gjort sig ovän med såväl Israel som Arabvärlden, vilket sammantaget inte verkar vara helt genomtänkt. Finlands nye utrikesminister förvägrades ett traditionsenligt besök i Stockholm för viktiga samtal och presskonferens, och fick istället ett hastigt mottagande i en hotellobby på flygplatsen Arlanda. Efter Storbritanniens senaste parlamentsval beklagade Wallström valresultatet istället för att välkomna att valet hade hållits i god parlamentarisk ordning.

Det börjar bli dags för de vuxna att ta över från de rallarsvingande feministiska utopisterna på UD.

Skrämmer partifeminismen bort manliga väljare?

Ur en färsk Aftonbladet-krönika:

"Skippa feminismen. Ge gubbarna vad de vill ha. Det är budskapet i vårens väljarbarometer från SCB".

Det går nämligen inte så bra för de feministiska partierna. De gick inte framåt i valet, de fick inte igenom någon feministisk höstbudget, och de har backat i opinionsundersökningar därefter:

"Men borrar man ner sig i siffermassorna framträder ett tydligt budskap från de manliga väljarna. De är missnöjda. 

C, KD, MP, S och V är samtliga större bland kvinnliga väljare än bland manliga. M och FP har ungefär lika många manliga som kvinnliga väljare.
Men bland SD:s väljare ser bilden annorlunda ut. De manliga är kraftigt överrepresenterade i Sverigedemokraternas valmanskår". 

Eller så kan man tolka det som om de flesta manliga väljare vill något annat än Aftonbladet-kolumnisten. Men det är klart att vice statsminister Åsa Romsons (MP) famösa feministiska Almedalstal inte gick särskilt väl hem hos män i allmänhet, när hon påstod att vissa män på grund av ofrånkomliga karaktärsdrag faktiskt inte är människor:

 "För de allra flesta av oss är faktiskt inte just vita, heterosexuella, medelålders män utan människor"

Den ständiga udden mot männen känns även igen från de andra feministiska partierna. Själv har jag sedan länge slutat att rösta på feministiska partier. Varför ska jag rösta på någon som vill mig illa? Någon som ser ned på mig, som smutskastar mig och som demoniserar mig, på grund av något jag har fötts med.

Om man ska tro Aftonbladets kolumn så resonerar fler män än jag på liknande sätt. Och, ska tilläggas, många kvinnor som har tröttnat på att ständigt offerstämplas som förtryckta och handlingsförlamade av det hemska patriarkatet, och som har tröttnat på genusfanatism och den svartvita feministiska världsbilden.

De feministiska partierna glömde visst bort att de påstått ondskefulla männen trots allt utgör hälften av väljarkåren. Och att Sveriges Peak Feminism, hos både män och kvinnor, tycks ha passerat.

Friskare föräldrar med traditionella könsroller

(link to English version)

Försäkringskassan har idag släppt en rapport som heter "Jämställdhet och sjukfrånvaro". Den visar att såväl pappor som mammor löper ungefär 10 procents lägre risk än annars att bli sjukskrivna i mer än 14 dagar - om de lever i ett traditionellt förhållande när det gäller könsroller där mannen tar huvudansvaret i arbetslivet och kvinnan huvudansvaret i hemmet.

Utredaren skriver själv i SvD:

"Rapporten visar att familjesituationer som innebär en traditionell arbetsfördelning med mannen som huvudförsörjare och kvinnan som huvudansvarig för det obetalda arbetet i hemmet har lägst risk för sjukfrånvaro. Övriga situationer innebär en högre risk för sjukfrånvaro för både kvinnor och män. Det gäller situationer där någon av föräldrarna i hög grad har dubbla arbetsbördor, eller är jämställda och försöker dela på förvärvsarbete och ansvar för hem och barn, eller bryter mot normen genom att mannen tar ett större hemansvar. Rapporten visar också att betydelsen av jämställdhet i familjen för risk för sjukskrivning kan ha förstärkts under den senare halvan av 2000-talet".

Förutom att det är betungande att vara sjuk innebär det även en betydande kostnad för samhället:

"Utgifterna för sjukförsäkringen vid sjukskrivning uppgick år 2014 till drygt 32 miljarder kronor. Det är mer än vad utgifterna är för hela Polisen och Kriminalvården tillsammans". 

Nu kanske det inte passar alla att leva i ett förhållande med traditionella könsroller. Men för den som lockas av det är den sociala ingenjörskonsten att utjämna könsbundna föräldraskillnader alltså inte bara en inskränkning i föräldrars handlingsutrymme - det kan också vara förknippat med sjukdom och kostnader.

Utredaren skriver ändå (i SvD) att Sverige gärna kan fortsätta med sin sociala ingenjörskonst och samtidigt jobba på att förändra attityder kring könsroller i hemmet och på arbetsplatsen, eftersom det på något mystiskt sätt skulle kunna stärka Sveriges konkurrenskraft. Ett resonemang med lite väl mycket önsketänkande för min smak. En sjukare befolkning kan knappast vara mer konkurrenskraftig.

Även Världen Idag har skrivit om rapporten.

Healthier parents with traditional gender roles (English version)

(This is a rough translation and slight modification of my blog post in Swedish with the same title).

The Swedish Social Insurance Agency (Försäkringskassan) released a report on June 1 with the title "Gender equality and sickness absence"*. It shows that fathers as well as mothers run an approximately 10 percent** lower risk than otherwise to be on sick leave for more than 14 days - if they live in a traditional relationship regarding gender roles where the man takes the main responsibility at work while the woman takes the main responsibility for domestic work.

The author of the report writes in the newspaper Svenska Dagbladet:

"The report shows that family situations which entail a traditional division of labour with the man as the main breadwinner and the woman as the main responsible person for the unpaid domestic work have the lowest sickness absence rates. Other family situations entail a higher sickness absence rate both for women and men.
(...)
The report also shows that the effect of gender equality in the family on the sickness absence rate may have been strengthened during the latter half of the 2000s".

Nevertheless, the author continues to claim (in the same article) that Sweden might as well continue its social engineering regarding labour division and concurrently work on changing attitudes on gender roles at home and at work, because it could allegedly strengthen Sweden's competitiveness. This reasoning is somewhat too much wishful thinking for my taste. An unhealthier population can hardly be more competitive.

*The Swedish Social Insurance Agency has changed URLs several times for the report. If the link doesn't work, try a Google search for "Jämställdhet och sjukfrånvaro" (the report title in Swedish).

**Tables 3 and 4 in the report provide more exact numbers. Mothers in traditional (labour divided) families had a 12% lower sickness absence rate than average mothers while mothers in families with equal division of labour at home and at work had a 15% higher rate than average. Fathers in traditional families had a 10% lower rate than average, while fathers in so-called "gender equal" families had a 7% higher sickness absence rate than average. Thus, interestingly, women seem to be more strongly negatively affected by gender related social engineering than men.

Arresterad för manspreading

Ett stort antal engelskspråkiga medier, däribland brittiska Independent, rapporterar att två män med latinamerikansk bakgrund har arresterats av polis i New York för att ha suttit med benen isär. 

Förbudsskylten i bilden ovan har inspirerats av en global feministisk kampanj, som startade i Sverige med den numera nedlagda sajten "Macho i kollektivtrafiken".

Kvinnan bakom den sajten är en känd profil i vänsterfeministiska kretsar och har, sist jag hörde, en praktikplats på Sveriges Radios Ekoredaktion.

Jag hoppas att hon nu är stolt över sitt projekt som har lett till ännu en anledning för att trakassera minoriteter i USA. Och till att poliser slösar kraft, arbetstid och skattemedel på att jaga män som sitter fel, istället för att jaga riktiga brottslingar.

Tidigare blogginlägg om manspreading: 

Medieglimtar i galenskapens tunnel

Även kvinnor kan ta upp plats i kollektivtrafiken

Mannen är ett trafikproblem, oavsett färdmedel

Blockad av en socialsekreterare

Jag tror mig ha en ganska nyanserad bild av socialtjänsten, liksom av många andra myndigheter. Trots rykten och belägg om att socialtjänsten är djupt influerad av radikalfeministisk teori och strukturellt manshat har jag personligen, som man och pappa, alltid blivit proffsigt, sakligt och helt enligt reglerna behandlad av denna myndighet. Faktiskt generellt bättre än av vissa andra myndigheter. Jag tycker rent allmänt att socialtjänsten gör ett bra och viktigt jobb.

I blogginlägget "Socialtjänst erkänner felbehandling av pappor" skrev jag exempelvis om hur socialtjänsten i Kungsbacka utövade en svår mänsklig dygd: att erkänna fel. Det kan gärna Polishögskolan ta efter, för att ta ett färskt exempel.

Däremot är jag naturligtvis medveten om att inte alla i besvärliga situationer har haft samma goda erfarenhet som jag av socialtjänsten. Det vittnar inte minst Maciej Zarembas artikelserie om, liksom svallvågorna efter den. Därför har jag även bloggat om det, eftersom det tvärtemot feministisk teori tycks vara män som drabbas hårdast i sådana fall.

En av dem som har gått till ursinnigast motangrepp mot Zarembas artikelserie är den anonyma Twitter-profilen @heyalltarbra, som uppger sig vara socialsekreterare. Hon har blockat mig (dvs förhindrat mig att läsa och kommentera hennes tweets) i förebyggande syfte, men det är ändå enkelt för mig att läsa vad hon skriver. Och det hon skriver är tyvärr inte alls i linje med Socialtjänstlagens 1 kap 1 §:

"1 kap. Socialtjänstens mål

1 § Samhällets socialtjänst skall på demokratins och solidaritetens grund främja människornas

- ekonomiska och sociala trygghet,

- jämlikhet i levnadsvillkor,"

Det är istället mest en radikalfeministisk svada med nedsättande tillmälen mot män och en ryggradsmässig, könsbunden sympati med alla kvinnor i alla konflikter med män.

Jag tackar min lyckliga stjärna för att inte ha råkat ut för henne bortom Internet, och för att alla socialsekreterare inte är som hon utan, som i mitt eget fall, faktiskt har hjälpt mig och gjort mitt liv betydligt enklare att leva. Som jag har sagt flera gånger i verkliga livet: tack.

Bloggat: AVFM/Toklandet

Lyxfällan-partiet