En icke-feministisk jämställdhetsblogg

Om ekvalism

fredag 6 september 2013

Radikalfeministen och skulden

Fotot föreställer feministen My Vingren
I svallvågorna efter senaste Uppdrag Granskning är debatten infekterad mellan oss som tyckte att programmet var skrämmande men bra och dem som tyckte att programmet var undermåligt.

För att förstå skiljelinjen mellan dessa två synsätt behöver vi bekanta oss med det juridiska begreppet "oskuldspresumtion".

Oskuldspresumtion innebär att varje anklagad person ska ses som oskyldig tills motsatsen har bevisats i domstol. Begreppet har kommit att ses som en grundbult för en fungerande rättsstat och en fungerande demokrati.

Redan de gamla romarna insåg behovet av oskuldspresumtion i samband med brottsanklagelser. Juristen Paulus, verksam på 100-200-talet, sägs ha formulerat det så här:
"Ei incumbit probatio qui dicit, non qui negat"
Min latin är knackig, men jag har förstått att det betyder ungefär så här:
"Bevisbördan ligger hos den som påstår, inte hos den som förnekar".
Numera står oskuldspresumtionen inskriven i FN:s deklaration om mänskliga rättigheter, artikel 11:

"Var och en som är anklagad för brott har rätt att betraktas som oskyldig till dess att hans eller hennes skuld lagligen har fastställts vid en offentlig rättegång, där personen åtnjuter alla rättssäkerhetsgarantier som behövs för hans eller hennes försvar".
Dessutom finns oskuldspresumtionen i Europakonventionens artikel 6.2 och gäller därmed även som svensk lag:
"Var och en som blivit anklagad för brott skall betraktas som oskyldig till dess hans skuld lagligen fastställts".
Under häxprocesserna på (främst) 1600-talet åsidosattes oskuldspresumtionen. Den som var anklagad för häxeribrott ansågs vara skyldig att bevisa motsatsen. Resultatet har blivit det som vi idag metaforiskt kallar "häxprocesser" - processer med rättsliga följder där oskuldspresumtionen har frångåtts.

Men oskuldspresumtionen strider mot vissa feministers rättsuppfattning. 

Påståendet att man inte ska ifrågasätta en kränkt kvinnas berättelse innebär att en i många fall brottslig anklagelse inte ska anses behöva styrkas med bevis. Då frångår man också "oskuldspresumtionen" gentemot den som anklagas.

Feministen My Vingren har reagerat starkt på Uppdrag Gransknings senaste program om en brottsanklagad men inte dömd pappa ("Erik") som inte får umgås med sin dotter eftersom polis och socialtjänst har gjort undermåliga utredningar (se programmet) och eftersom socialtjänsten har frångått oskuldspresumtionen när det gäller pappan. My Vingren skriver:
"Antingen finns det bevis för att Erik kan dömas i en domstolsförhandling eller så ska han frias och allt ska bli som vanligt igen. Så enkelt är det. Eller? 
När myndighetsärenden handlar barn finns det något viktigare än juridisk bevisbörda. Att skydda barn från övergrepp. Ibland kommer det gå ut över oskyldiga föräldrar. Men när föräldrars rätt till sina barn och barns rätt till trygghet ställs emot varandra, som det görs vid svåra vårdnadsfrågor, hoppas jag att vi även fortsättningsvis väljer att hellre ta barnets perspektiv än pappans. 
- Lek med tanken på att jag inte gjort detta, säger Erik i ett inspelat samtal med en av socialtjänstens barnutredare. 
Jag säger: lek med tanken på att han har" (min fetstil).
Men om vi på motsvarande sätt leker med tanken att My Vingren är en praktiserande pedofil, så inser hon förhoppningsvis även själv att hon befinner sig på ett rättsligt sluttande plan. Ett samhälle fungerar inte tillfredsställande om inte oskuldspresumtionen tillämpas. My Vingren ska inte behöva bevisa att hon inte är en brottsling - då uppstår en så kallad "omvänd bevisbörda".

Även Akademikerbloggen försvarar socialtjänsten:
"Att inte dömas för ett brott är inte samma sak som att brottet inte begåtts".
Det är tydligt att Akademikerbloggen inte har bekantat sig tillräckligt med Europakonventionens artikel 6.2 och FN-deklarationen om mänskliga rättigheter, artikel 11.

Men oskuldspresumtionen är nödvändig även om vi ser till barnets perspektiv. Enligt programmet har flickan uttryckt att hon saknar sin pappa - det gör antagligen de allra flesta barn som inte får träffa sin ena förälder. Ett barn mår som regel bäst av att växa upp med båda sina föräldrar. Om pappan inte kan dömas i domstol på grund av brister i polis- och socialtjänstutredning, ja, då bör vi betrakta honom som en fullgod förälder. Framför allt för barnets skull.

I detta fall skulle det inte ens ha behövt gå till åklagare. Om polismyndigheten och förskolan hade gjort sitt jobb och tillfrågat familjen med de två sönerna (se programmet) så hade antagligen detta ärende kunnat klaras upp tidigare.

Och om oskuldspresumtionen får ge vika för konkurrerande feministiska resonemang - då har vi ingen rättsstat värd namnet kvar.

Bloggat: ToklandetKimhza Bremer


-----------

Uppdatering
En relaterad tweet från den feministiska bloggaren Arsinoe:

Uppdatering 2: 
Fatta-kampanjen, däribland juridikprofessor emerita Madeleine Leijonhufvud:
"Den som blivit utsatt för våldtäkt ska inte behöva motbevisa orimliga påståenden".

13 kommentarer:

  1. Hon är en riktig stolle My Vingren. Men det är den feministiska manssynen som ligger bakom. Alla män ska betraktas som skyldiga och det fåtalet män som inte är skydliga/onda/insert valfritt ska ges möjlighet att bevisa in oskuld. Helt enkelt en ogrundad könsrasitisk verklighetsuppfattning. Kvinnor= Goda, Män = onda, Punkt. Förbryllade att en homo sapiens som inte blev tappad hårt i betonggolvet som liten skulle kunna komma fram något så simpelt och vara stolt över det.

    SvaraRadera
  2. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  3. Övergreppet gentemot barnet i det här fallet blir ju dubbelt. Självklart är det ett övergrepp att bli ifråntagen en förälder. Men jag undrar också hur det är att leva i den falska vetskapen att man själv varit ett offer för ett övergrepp? För att se hur illa det kan gå är det ju bara att titta på vad som hänt med de s.k. överlevarna.

    Även i de fall där personen förstår att inget övergrepp sker, finns ju skulden och skammen att ha medverkat till denna lögn.

    SvaraRadera
  4. My Vingren är en riktigt vidrig människa. Hon drivs av hat, det blir så tydligt när man läser hennes texter. Det är någonting i hennes tomma stirrande blick som är riktigt obehagligt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nu ska vi inte bli personliga... det är argumenten som räknas.

      Radera
  5. Det må vara rimligt att Socialtjänsten skall kunna att ingripa för att skydda barnet även om någon förövare ej kan dömas men den borde då begränsa sig till de fall när barnet bevisligen far illa - att ett i övrigt välartat barn råkar säga några "fula" ord som chockerar vuxenheten kan ju ibland ha en trivial förklaring.
    Erik S

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, och barn har livlig fantasi. Båda mina barn har vid enstaka tillfällen sagt att förskolepersonalen har misshandlat dem. Barn säger saker och ibland verkar fantasin vara verklighet hos ett barn, tycks det som. Vi har tolkat det som enstaka infall och har inte gjort något åt saken eftersom anklagelserna inte har upprepats.

      Men hade alla föräldrar polisanmält förskolepersonal varenda gång ett barn antyder något eventuellt brott så hade vi antagligen inte haft någon förskolepersonal kvar på våra förskolor.

      Radera
  6. Det har kanske ingen betydelse i det här specifika fallet, men på tal om FN:s deklaration så vill jag påpeka att det hör till rättigheterna att rättegången skall vara öppen. Otyget med rättegångar bakom lyckta dörrar, som vad jag förstått är ganska vanligt i sexualbrottsmål, är ytterligare en urholkning av rättssäkerheten.
    Assange har bara av den anledningen en god grund att hålla sig borta från Sverige.
    Sen kan man fråga sig hur många andra artiklar man också bryter mot i fall som dessa, som artiklarna som förbjuder godtyckligt frihetsberövande etc. etc.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, att alla stater då och då bryter mot de mänskliga rättigheterna och mot sina egna lagar är nog ingen nyhet för de flesta.

      Radera
  7. Du har ju skrivit lite om detta tidigare i år?

    http://www.genus.se/Aktuellt/Nyheter/genusflodetdetalj//vad-kostar-manlighet-.cid1180920#.UiuCIVwaACk.twitter

    De bara mal på...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det stämmer. Funderade på att blogga om det igen, men jag har liksom inget nytt att tillägga om saken...
      http://ekvalist.blogspot.se/2013/06/manlighetens-kostnader-diskuteras.html

      Radera
  8. Även jag har barn som påstått (sagt) att personalen på förskolan gjort opassande saker med dem (mitt ordval, mina barn använde andra ord).

    Jag tog upp detta med personalen (100% kvinnor) och blev genast misstänkliggjord och anklagad själv!

    "Barnens bästa" är en tolkning som vuxna gör, inte barnen själva. Detta borde få alla vettiga och rationella människor att tänka en gång till innan de viftar trollspöt och skriker "incest!"

    SvaraRadera

Kommentarer inaktiverade

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.