Året som gick: 2013

Nådens år 2013 går mot sitt slut. För att sammanfatta året vill jag börja med fem positiva höjdpunkter:

- Barnbidraget kommer att delas vid årsskiftet mellan separerade föräldrar med delad vårdnad och växelvis boende. Efter beslut i Riksdagen.

- Den första svenska studien på området har visat att partnervåldet/relationsvåldet utövas i ganska likartad utsträckning oavsett kön. Resultaten bekräftar därmed i stort sett slutsatser från andra länder i ett stort antal studier.

- Manshatet i media har minskat enligt min subjektiva bedömning. Detta var något jag märkte i somras och under andra halvan av året. Det har blivit svårare att hitta manshatiska texter i mainstreammedia att blogga om, och det är glädjande, även om jag inte nöjer mig med det. I Bashflaks misandri-lista för 2013 så kommer fler än 2/3 av artiklarna från första halvåret och färre än 1/3 från andra halvåret.

- De icke-feministiska jämställdhetsbloggarna har blivit fler.

- Vår närvaro på Twitter har blivit större.

Ingen revolution, alltså, men det var det väl ingen som hade räknat med? Små gradvisa förbättringar och en långsam process är vad vi kan hoppas på i bästa fall. Mot den bakgrunden har 2013 varit ett hyggligt år.

Några höjdpunkter från bloggen.

Januari: Barnsagan Kamomilla Stad anklagades för att vara högerextrem och sexistisk. Maria Arnholm (FP), nya jämställdhetsministern, är en uttalad feminist som tror på könsmaktsordningen och andra osynliga maktstrukturer.

Februari: Sveriges Radio diskuterade om kvinnor som grupp bör omfattas av hetslagstiftningen. Zlatans självbiografi fick feministisk kritik. Twitter rasade mot att pojkar skulle bowla och flickor pyssla i en skola i Borås. Skådespelaren Mia Skäringer kom ut som icke-feminist.

Mars: Vasaloppet fick feministisk kritik. Internationella Kvinnodagen hölls. Manliga journalister avbröts och kallades "gubbslem" under en paneldebatt. Reform-rapporten släpptes av Nordiska Ministerrådet med förslag om att stämpla kritik mot teorin om patriarkatet som extremism.

April: S-partiledaren Stefan Löfvén sade att han vill bekämpa antifeminism. Manligheten fick skulden för klimatförändringarna. Manligheten fick även skulden för pojkars dåliga skolbetyg i svenska.

Maj: Könskvoterade börsbolagsstyrelser påstods vara mest lönsamma, medan en ekonomiblogg ifrågasatte påståendet och kallade Norges erfarenhet av det för ett "dyrt experiment". Skådespelaren Noomi Rapace sade att hon skräms av feministkulturen. Manliga journalister drabbades värst av hot. Umeå diskuterade mansskatt. Manligheten fick skulden för kravaller i Husby och manligheten kallades för "samhällsproblem".

Juni: Könskrig mellan Sverige och Danmark slutade oavgjort. Bloggaren Blondinbella kritiserade "rabiesfeminister". Söderhipstermannens sexvägran uppmärksammades. Krönikör fick kväljningar av män. Manlighetens kostnader undersöktes. Fyra av världens fem mäktigaste musiker var kvinnor.

Juli: Många arga tidningskolumnister hade semester. Bok om manshatets effekter i Storbritannien och USA släpptes. Kvinnofridsrådgivning bytte till könsneutralt namn. Ett nytt svenskt rasforskningsnätverk invigdes.

Augusti: Hedersvåld påstods vara patriarkatets fel. Damidrott dominerade under sommaren. Pappors motgångar i vårdnadsärenden uppmärksammades. Det avslöjades att Stefan Löfvén (S) fick feministisk skolning för att kunna bli partiledare.

September: Internatskolan Lundsberg fick stora problem och maskuliniteten fick skulden för det av en skribent. Uppdrag Granskning sände programmet "Processen" om en pappa som berövades kontakten med sitt barn. Omskärelse av pojkar debatterades. World Happiness Report slog fast att kvinnor i rika länder uppger sig vara lyckligare än män. Sveriges Kvinnolobby twittrade om att "klippa kuken". Omvänd bevisbörda i rättegångar föreslogs.

Oktober: Regeringens mansutredare skrev att våld är manlighetens fel. KD diskuterade automatisk gemensam vårdnad från barns födsel. Svensk studie om både män och kvinnor som drabbas av relationsvåld släpptes. Studiens författare beslöt snabbt att inte kommentera resultaten i pressen. C-politiker föreslog könsneutralt jämställdhetsarbete.

November: Norges mansjourer hade fått ökad tillströmning. Fredrik Reinfeldt (M) såg manlig sexualitet som ett problem. Fars dag och Internationella Mansdagen hölls liksom Mustaschkampanjen Movember. Tekniska muséet i Stockholm förnekade biologiska orsaker till könsroller. Nobelpristagaren Doris Lessing avled. Global Gender Gap Report granskades och underliga räknemetoder avslöjades.

December: Biologiska könsskillnader i hjärnan uppmärksammades. Prostituerade män sålde sperma. Manshatarkonferens hölls. Svenska skolelever fick katastrofresultat i internationell mätning och mer genus i skolan förordades. Könsstympande läkare fick legitimationen indragen. Kvinnor fick straffrabatt i våldsdomar. Zlatan uttalade sig förklenande om damfotboll och blev verbalt kölhalad i medierna under fyra dagar, varefter Zlatan backade något och underströk att han hyllade damfotbollens framgångar.

Det var det.

Till sist, ett citat från den amerikanska oliktänkande feministen och professorn Camille Paglia:

"Maskuliniteten är aggressiv, instabil, explosiv. Den är också den mest kreativa kulturella kraften i historien".

Gott slut och gott nytt år!

Andra årskrönikor: Toklandets höjdpunkter från Twitter 1, 2, 3, 4. Motpol. Pater semper est. Bashflak (om tidningskrönikor). Jämställdhetsfeministern.

Två notiser

Under tre (3)  fyra (4) hela dagar har det nu varit en stor nyhet att fotbollsspelaren Zlatan Ibrahimovic inte tycker att herrfotboll och damfotboll ska jämföras.

Många håller med om det. Men ändå var upprördheten stor i vissa kretsar när en manlig fotbollsspelare fick en bil av Svenska Fotbollsförbundet efter många landskamper, samtidigt som en kvinnlig fotbollsspelare med ännu fler landskamper bakom sig inte fick någon bil.

Zlatan kommenterar det så här:

"De kan få en cykel med min autograf så blir det bra".

Zlatan är känd för att vara stor i käften och han har bland annat kallat kollegan Fredrik Ljungberg för "primadonna". Ingen tredagarsföljetong i press och TV-nyheter den gången.

Men när han uttalar sig förklenande om damfotboll så blir reaktionen helt proportionslös i detta märkliga land.

Mina två råd till dem som rasar:

- Jämför inte damfotboll med herrfotboll, utan hellre med någon sport med liknande publiksiffror och liknande reklamintäkter.

- Lägg mindre tid på Twitter och mer tid på att gå på damfotbollsmatcher för att stödja damfotbollen.

Bloggat: Toklandet 1, 2. Jämställdhetsfeministern 1, 2. Häxanmexan 1, 2, 3, 4. Snurrigtdotcom. Erixon. Treve. Oldwolf 1, 2, 3. Genusvetenskap.com 1. Genusdebatten.

Uppdateringar.
Nyhetslänkar under dag 4:
Zlatan legitimerar hatet (SDS)
"Det känns ogenomtänkt" (HD)
Vem ska gå i bräschen om inte Zlatan? (ST)
Zlatan, damerna och debatten (AB)
Zlatan kritiseras av huvudsponsorn (SVT)
Ernst ska ges mer tv-tid och Zlatan ska gå i pension (Gotlands Tidningar)
"Zlatans utspel var som ett dåligt skämt" (DT)
Har bara sett början på Zlatan-gate (AB)
Zlatans försvarstal: Cykeln var ett skämt (AB)
Zlatan: Damfotbollen har min respekt (SvD)
”Inte bra att det finns risker för schism” (AB)
Zlatan: Jag har inte snackat skit om damfotboll (DN)
Nordlund om Zlatan: "Ingen är perfekt"(Expr)
Lisa Dahlkvist: "Bra att han ber om ursäkt" (Expr)
Experterna: Rätt av Zlatan att be om ursäkt (Expr)
Bekräftar: "Har varit kontakter med Zlatan" (Expr)

Nyhetslänkar under dag 5:
Zlatan ber halvt om ursäkt (SvD)
Sportjournalisternas stiletter (Expr)

(puh, äntligen tog nyhetsvärdet slut)

-------------

I dag har det kommit en friande dom i ett gruppvåldtäktsmål angående händelser i Stockholmsförorten Älvsjö. Våldtäktsmål är ofta svårbedömda, särskilt när de bygger på att ord står mot ord. Jag har läst den aktuella domen och mitt intryck är att även detta fall är svårbedömt, om man hellre ska fria en skyldig än fälla en oskyldig.

Jag hade väntat mig en Twitter-storm och demonstrationsplaner mot domen och nedsättande omdömen om de friade personernas könstillhörighet idag. Men istället har domen debatterats på nätet av andra politiska grupperingar som har ondgjort sig över de friade personernas hudfärg och etnicitet.

Kanske tvekar mansföraktarna inför utsikten att hamna i gemensam demonstration med och i armkrok med rasisterna?

Hur som helst så tror jag att domen kommer att överklagas till hovrätten.

Jag hoppas då inte på någon parallell pöbelrättegång utanför rättssalen och i mailflöden, där folk av principskäl tycker att ena eller andra parten i målet har rätt och försöker att få domare och nämndemän att tycka samma sak.

Ett någorlunda självständigt rättssystem som dömer efter Riksdagens lagar är långt ifrån perfekt, men det är ändå mer rättssäkert än ideologiska pöbelrättegångar.

Kvinnorabatt på våldsbrott enligt forskare

Metro har idag en artikel om våldsbrottsdomar. Artikeln heter "Kvinnors våld leder till mildare straff".

Ur artikeln:

"Forskningen visar att kvinnliga våldsbrottslingar kommer lindrigare undan än männen i domstolarna. 

– Generellt så vet vi att kvinnor får mildare straff för grova våldbrott jämfört med männen. Det finns dock inga siffror för just dödligt våld, säger Sven Granath, kriminolog och forskare vid Brottsförebyggandet rådet.
(…)
Jenny Yourstone är doktor i psykologi och arbetar inom Kriminalvården. Hennes forskning visar på könsskillnader när det gäller val av brottsrubricering vid dödligt våld: 

–  Kvinnor uppfattas generellt sett som mer psykiskt sjuka än männen. När det gäller domare hittade vi i vår studie även en effekt av bedömarens kön. Kvinnliga domare uppfattade en kvinnlig förövare som mer sjuk medan manliga domare uppfattade en manlig förövare som mer sjuk än en kvinnlig".

Bloggat: Motpol, Truthordare

Svensk rasforskning får regeringens uppdrag

Var det någon som trodde att rasforskning var sådant som den svenska staten bara sysslade med 1921-1958?

Nej då. Tidigare i år invigdes ett nytt forskarnätverk för rasforskning med pengar från stat, kommun och landsting. De jobbar nu på något som kallas MKC, Mångkulturellt centrum.

Precis som tidigare ägnar rasforskarna sig åt att dela in mänskligheten i raser och teoretisera fram vilken ras som beter sig skadligast för samhället. Men den moderna rasforskningen kallar sig "kritisk" och vänder upp och ner på den kollektiva skuldbördan jämfört med sin föregångare.

Nätverket har nyss fått 180 000 kronor från integrationsminister Erik Ullenhag (FP) för att genomföra en utredning om afrofobi, alltså rädsla för människor med afrikansk bakgrund.

Jag tycker att det är utmärkt att all sorts rasism undersöks av kompetenta forskare och motverkas.

Tydligast och mest jämförbart och användbart resultat blir det om kartläggningen görs oavsett etnicitet på dem som har rasistiska åsikter och oavsett etnicitet på dem som drabbas.

Som i den här undersökningen som har sammanställts av World Values Survey och Washington Post, där Sverige framstår som ett av de mest toleranta länderna i världen. Men det kanske finns mer noggranna undersökningsmetoder.

Någon annan bättre lämpad forskningsinstitution än MKC bör i så fall göra det jobbet.

Ivar Arpi skriver i SVD:

"MKC arbetar utifrån avsikten att återinföra rasbegreppet i Sverige.
(…)
Man stirrar på hudfärg. Delar in människokroppar i kategorier. Man återupprättar en hierarkisk färgskala. Vita och svarta. Samma gamla rastänkande återvänder, men nu uppklätt i antirasistisk språkdräkt. Men rasism är tidlös skit, som Stefan Löfven sade i somras. Och om skit rullas i glitter är det fortfarande skit".

Mathias Bred skriver i SMP:

"Tror Ullenhag att MKC är förmögna att producera något annat än rasistiskt dravel om vita människors elakhet? Här finns en uppenbar risk att regeringen använder skattepengar som på inget vis kommer göra det lättare för afro-svenskar, utan som i stället kommer att öka polariseringen och ytterst spela de främlingsfientliga i händerna".

Jag kan bara hålla med.

Frihetskämpen Nelson Mandela sade förresten i rättegången mot honom under Sydafrikas apartheid-system 1962:

"I want at once to make it clear that I am no racialist, and I detest racialism, because I regard it as a barbaric thing, whether it comes from a black man or from a white man". 

Bloggat: Rocki, Jämställdhetsfeministern, No Size Fits All, Tysta tankar, Häxanmexan, BTLedarblogg

Jämställdhetsministerns mönsterskola

I den senaste versionen av "Läroplan för grundskolan" som började gälla 2011 står det att "Skolan har ett ansvar för att motverka traditionella könsmöns­ter" och att undervisningen ska beröra jämställdhet. I alla ämnen.

Hur görs det i praktiken? En twittrande skolelev lade i fredags upp nedanstående foto från sin matematikbok, som enligt skoleleven används i hela landet:

Att svenska skolresultat faller i den internationella Pisa-jämförelsen bekymrar många. Talespersonen i utbildningsfrågor för partiet FI! skriver:

"Alla inom förskola, skola och fritids ska utbildas i normkritik, genus, hbtq, antirasim och funktionalitetsfrågor för att minska diskriminering och öka likvärdigheten". 

Sådant, menar hon, "kan stärka både Pisa-rapporter och en värld med hållbar tillväxt i empati, demokrati och gemenskap".

Den ideologiska fanatismen stannar tyvärr inte i ytterlighetspartiet FI!. 

Skolverket publicerade nyligen en rapport om hur genus och "normkritik" ska kunna integreras i alla skolämnen i högstadiet. Mina kommentarer här.

Jämställdhetsminister Maria Arnholm (FP) lade upp följande facebookstatus i veckan (tipstack till Toklandet):

Bittergubben har granskat Frejaskolans arbete på sin blogg. Ur en DN-artikel med rubriken ”När mansrollerna ifrågasätts höjer pojkarna sina betyg”:

”Hela personalen på skolan har utbildats så de kan arbeta normkritiskt och reflektera över sitt eget förhållningssätt när det gäller exempelvis kön, sexuell läggning, etnicitet. Och målet är hela tiden att väva in det synsättet på ett naturligt sätt i den dagliga undervisningen.”

Men när Bittergubben granskar skolans betygsstatistik så visar det sig att gapet mellan pojkars och flickors betyg var mindre 2004-2007 än det var under de "normkritiska" åren 2011-2013.

Lägg till det att länder som har bättre Pisa-resultat, som Finland, Estland, Polen och Sydkorea, knappast har mer "normkritik" i skolan än Sverige. Plus att Sveriges försämringar i testresultat har skett samtidigt som den ideologiska pedagogiken gradvis har ökat i Sverige.

Jag håller med om att pojkars sämre skolresultat än flickors är ett problem. Men jag tror inte att betygsgapet minskar, eller att skolans kvalitet förbättras, av att mansrollen problematiseras och att traditionella könsmönster motverkas. Tvärtom tror jag att skolan skulle lyckas bättre genom att fokusera på ämneslärande, utan detta ideologiska flum.

Och det går att anpassa undervisningen efter barnens olika kön och olika behov utan att blanda in kollektivt skuldbeläggande teorier som ingår i "normkritiken". Pedagogikforskningen och skolans pedagogiska metoder måste befrias från samtliga ideologiska skygglappar.

Här är några exempel på hur pojkars läsförståelse kan förbättras, nästan utan inslag av flummig ideologisk teori. Jag har ingen djup kunskap om pedagogikforskning, men förslagen låter i mina öron vettiga och skuldbelägger ingen kollektivt på grund av medfödda egenskaper eller karaktärsdrag.

Edit: Bloggaren Spetsig har som kommentar till ett annat inlägg lagt till några bra förslag grundade i sin Master-uppsats:

"* Mindre klasser/färre elever per lärare
* Fler män i förskola och skola
* Vidgat textbegrepp
* Vidgade definitioner för vad som är "läsning" och vilka intressen som är s.a.s. acceptabla (alla barn ska få plats, även pojkarna).
* Mer diskussion, mer aktiv undervisning, mer lärarstöd.
* Mindre egenarbete, mindre "tyst, egen läsning", mindre "ta ansvar för sin egen informationsinhämtning" (vilket på min tid innebar att man lämnades helt åt sitt egna öde utan stöd eller uppföljning).
* Mer idrott - särskilt för killarna. (En kompromiss är att göra den fysiska aktiviteten valbar. Själv hatade jag idrott.)
* Mer flexibilitet i fråga om elevers olika behov. Det ska inte krävas flera års utredningar och motsträvighet och diagnoser för att elever med (t.ex.) lässvårigheter ska få det stöd och den hjälp de behöver".

Könsstympande läkares legitimation drogs in

Fortsättning på historien om läkaren i Uppsala som anmäldes efter sex misslyckade "omskärelser", eller rättare sagt, könsstympningar, av småpojkar.

Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd har nu dragit in läkarens legitimation. Han måste därför lägga ned sin verksamhet, en privat praktik där han själv var enda läkaren, skriver UNT.

I en annan artikel beskriver tidningen de kritiserade fallen:

– Vi har fått göra om flera av operationerna som privatläkaren utfört, uppger barnkirurgen Erik Sköldenberg. 

Föräldrarna har berättat att de fått hålla i sina barn som skrikit av smärta efter att inte ha bedövats ordentligt av privatläkaren. Barnen ska även ha fått blödningar och infektioner efter hans ingrepp.

För två år sedan skrev kolumnisten Sanna Lundell i Aftonbladet en artikel där hon försvarade könsstympning av småpojkar. Det ingår i religionsfriheten, menade hon.

Dessutom kritiserade hon sina meningsmotståndare för att inte ha någon personlig erfarenhet av manlig könsstympning.

För den som vill ta del av personliga erfarenhet av manlig könsstympning så finns numera sidan Circumcisionharm. Där finns ett stort antal videoklipp med judar, muslimer, kristna och andra män som själva berättar hur det känns att ha fått förhuden bortskuren och vad de tycker om företeelsen. Starka och upprörande berättelser.

På Circumcisionharm finns även en undersökning från 2012 som baserar sig på enkätsvar från könsstympade män. Några av dem är nöjda med ingreppet. Andra är mycket upprörda, rentav hatiska, med många hårda tankar och känslor mot föräldrar eller mot personen som utförde ingreppet.

För mina känsligaste läsares skull nöjer jag mig med att citera fem stympningskritiska personers fysiska följder av att ha fått förhuden bortskuren:

"Total förlust av sexuell funktion och tillfredsställelse".
"Förlust av känsla i penis".
"Ärr efter stygn som sattes för att behålla ollonet på grund av kirurgiskt misstag".
"Smärta vid erektion".
"Skavning och blödning vid erektion från 13 års ålder till sena 20-åren".

Som sagt, ännu mer obehaglig läsning finns i undersökningens övriga avsnitt.

Så låt myndiga män välja själva om de vill få sin förhud bortskuren. Totalförbjud all könsstympning av minderåriga barn av icke-medicinska skäl, oavsett barnets kön.

Bloggat: Flyingmartin

Skolverket: Genus i alla skolämnen

Skolverket har nyligen släppt en rapport med nytt undervisningsmaterial för högstadielärare. Rapporten heter "Sex- och samlevnadsundervisning i grundskolans senare år" och hittas enklast via Google.

Som bloggen tidigare har nämnt så står det i senaste versionen av "Läroplan för grundskolan" som började gälla 2011 att "Skolan har ett ansvar för att motverka traditionella könsmöns­ter" och att undervisningen ska beröra jämställdhet. I alla ämnen.

Skolverkets nysläppta rapport har tagit fasta på det och grundar sig i begreppen "normkritik" och "intersektionalitet", synsätt som hävdar att den vite, heterosexuelle, icke funktionshindrade mannen med välbärgad bakgrund står på toppen av samhällshierarkin.

Ur rapporten: 

"Maskulina egenskaper premieras i många situationer vilket gör att män och maskulinitet generellt ges högre status och oftare maktpositioner i samhället".

Jovisst. Säg det till de hemlösa, alkoholisterna, narkomanerna och till de anhöriga till mordoffer, misshandelsoffer och självmordsoffer. I dessa utsatta grupper på samhällets botten dominerar männen också - och inte bara i samhällstoppen.

Vidare:

"Etnicitet, funktionalitet, könstillhörighet, sexualitet, socioekonomisk bakgrund, ålder och religion eller annan trosuppfattning är exempel på olika faktorer som samverkar i olika sammanhang och kan påverka en persons möjligheter, status och makt".

Den som studerar tillräckligt med normkritik och intersektionalitet riskerar att reagera så här:

Det normkritiska, intersektionella synsättet ska alltså genomsyra alla skolämnen, även skolämnen där några av bloggens läsare kanske inte trodde att det var möjligt. Men möjligheterna är många. Några citerade exempel ur rapporten följer.

Hem- och konsumentkunskap:

"Undervisningen i hem- och konsumentkunskap ska ta upp reklam och dess påverkan
på individers och gruppers konsumtionsvanor samt belysa hemarbetet ur ett
jämställdhetsperspektiv.

• Arbetsfördelning i hemmet ur ett jämställdhetsperspektiv".

Bild:

"Bildundervisningen bidrar med ytterligare perspektiv på massmediala budskap,
och bildanalysen ska beröra gestaltandet av identitet, sexualitet och makt. Dessa
perspektiv bör även tas upp när det gäller egen bildframställning.

• Bilder som behandlar frågor om identitet, sexualitet, etnicitet och maktrelationer och
hur dessa perspektiv kan utformas och framställas".

Idrott och hälsa:

"Idrott och hälsa är ett ämne där kön och könsmönster ständigt är aktuella. Hur
påverkar könstillhörighet de förväntningar som finns, resultat, förmågor, intresse
och i förlängningen hälsan? Undervisningen ska beröra allt ifrån hälsofrågor till
kroppsideal och könsaspekten i idrotts- och motionsval.

• Kroppsideal inom idrotten och i samhället i övrigt.
• Hur individens val av idrotter och andra fysiska aktiviteter påverkas av olika faktorer,
till exempel av kön".

Musik:

"Musikundervisningen berör jämställdhet och könsmönster. Dels kan det handla
om förväntningar på musicerande med koppling till kön, dels om hur kön, sexualitet
och relationer gestaltas i sångtexter eller i musikvideor. 

• Ljudets och musikens fysiska, tanke- och känslomässiga påverkan på människan.
Musikens funktion för att markera identitet och grupptillhörighet i olika kulturer,
med fokus på etnicitet och kön".

"Hur förhåller sig svensk folkmusik till heteronormen?"

 Engelska:

"I engelska är kopplingen till sex och samlevnad ungefär densamma som för
svenskämnena. I litteraturundervisningen kan resonemang om kärlek, jämställdhet,
relationer och sexualitet vara centrala, och kan också tas upp i anslutning till
aktuella ämnen i medierna eller i jämförelser mellan olika engelsktalande länder".

Slöjd:

"I slöjdundervisningen kan dessa frågor bli aktuella om och när föreställningar om
färger, material och hantverksform kopplas till tankar om kön. Vilka könsmönster
kan urskiljas i detta? Undervisningen ska beröra mode och dess påverkan på
individen.

• Mode och trender, vad dessa uttryck signalerar och hur de påverkar individen".

Naturkunskap:

"I fysik och kemi är ämnesinnehållet relativt distanserat från arbete med sexualitet och relationer. Kemiundervisningen skulle kunna beröra 'kärlekens kemi' och som komplement till biologin förklara vilka kemiska processer som påverkar känslotillstånden i kroppen. Ett jämställdhetsperspektiv och tankar om könsmönster är alltid aktuella – både i undervisningens upplägg och i reflektionerna om det egna ämnet. Vilka könsmönster omgärdar naturvetenskapen och hur skulle man kunna förändra detta?"

Och så vidare.

Jag trodde att utbildningsminister Jan Björklund hade som ambition att motverka och avskaffa den så kallade "flumskolan". Den senaste läroplanen för grundskolan och Skolverkets färskaste skrift om undervisningen i högstadiet visar istället att flumskolan under Jan Björklunds tid som utbildningsminister har blivit ännu flummigare.

Ett högaktuellt debattämne är hur dåligt de svenska högstadieeleverna presterar i internationella jämförelser. Jag tror tyvärr inte att den björklundska normkritiken och intersektionalismen kommer att göra saken bättre.

Mitt bästa tips till utbildningsministern är istället att ta de svenskspråkiga versionerna av Finlands nuvarande läroplaner på alla nivåer, och arbeta för att de även ska gälla i Sverige med omedelbar verkan. Läget är akut.

Tidningen Världen Idag har också kommenterat Skolverkets senaste undervisningsmaterial för högstadiet.

Bloggat: Jämställdhetsfeministern.

Läs även Bittergubbens granskning av betygen innan och under det normkritiska arbetet på Frejaskolan i Gnesta.

Manshatarkonferens och mer genus i skolan

Läser via Tenebrism att bloggarna Arsinoe och Lady Dahmer skriver att de har genomfört en manshatarkonferens nyligen.

Jakob Andersson, politisk sekreterare på SSU, skriver i tidskriften Tvärdrag:

"Det brukar ta tre veckor. Sedan är det dags för mig att hata mitt eget kön igen". 

Tidningen Världen Idag skriver om Skolverkets nya satsning*** på svenska skolor efter det katastrofala svenska resultatet i den internationella Pisa-jämförelsen.

Genus ska in i samtliga skolämnen.

Tre självklara frågor.

Sveriges Pisa-resultat har rasat de senaste åren. Har det blivit mer eller mindre genus i den svenska skolan under denna tid?

Sveriges senaste Pisa-resultat är betydligt sämre än Finlands, Polens och Estlands. Har Finland, Polen och Estland mer genus än Sverige i skolan? Finns det något annat land med mer genus i skolan än Sverige som hade bättre resultat än Sverige i den senaste Pisa-undersökningen?

Jag är inte så naiv så att jag tror att genusundervisning ensamt kan pekas ut som orsaken till förändringar i svenska skolresultat. Men Skolverket har ändå en tung bevisbörda när det gäller att motivera sitt nya förslag i detta allvarliga läge.

Maciej Zaremba skriver i DN att den svenska skolkatastrofen har likheter med Quick-skandalen i den meningen att ett sektliknande kollektivt vansinne kan ha lett till försämringen av den svenska skolan. Det är möjligt att han har rätt i det.

Hur som helst har vi fått två samhällsproblem på halsen som ständigt når nya illavarslande nivåer: ideologier som uttrycker sig i manshat, och en skola i fritt fall. Jag misstänker att de delvis hänger ihop.

***Tillägg: Tidningen Världen Idags källa är Skolverkets stödmaterial "Sex- och samlevnadsundervisning i grundskolans senare år" som enklast hittas via Google.

Om vi hindrar statistik som kan användas för att kritisera invandrare...

…, vilket Twitters självutnämnda godhetsapostlar tycker är självklart

- då borde vi i konsekvensens namn även hindra statistik som kan användas för att kritisera män.

Själv tycker jag att båda sorternas statistik bör kunna publiceras, även i etablerade medier.

Däremot tycker jag att ingen, särskilt inte etablerade medier, ska ägna sig åt kollektiv skuldbeläggning av människor beroende på ursprung, etnicitet, kön eller sexuell läggning. Tyvärr är vi långt från det önskemålet när det gäller kollektiv skuldbeläggning av män.

Länk till Bashflaks lista över mansföraktande massmedieartiklar 2013.

Här försvarar DN publiceringen av en annons med statistik om invandring och invandrare.

Dagens genusnotiser

1. Biståndsorganet Sida skriver i ett nytt pressmeddelande:

"Fler kvinnor och barn får tillgång till rent vatten och sanitet i stor Sida-satsning"

Detta ska ske i samarbete med UNICEF. Jag blev nyfiken på om Sida hade förläst sig på SCUM-manifestet och medvetet tänkte stänga ute fattiga män i u-länder från tillgång till rent vatten och sanitet. På UNICEFs hemsida fanns det dock inget som tydde på detta.

Min välvilliga tolkning är istället att Sida har anpassat sin retorik efter det styrande rödgrönblåa blocket i Riksdagen, genomför vettiga projekt, och skriver att det är en särskild satsning på kvinnor, för att få in tillräckligt med statliga pengar. Någon med insyn i biståndsbranschen kanske kan berätta hur det egentligen ligger till.

*******************

2. Kvällsposten och Sveriges Radio skriver om prostituerade män i Växjö. Männen säljer även sperma till kvinnor som vill bli gravida. SR intervjuar Kristina Ljungros, förbundsordförande på RFSU, som tycker att sådana transaktioner måste ske genom Landstinget, och tillägger:

- Vi kan inte ha ett samhälle där människor profiterar på andras barnlöshet.

Undrar just om RFSU:s förbundsordförande även tycker att kvinnliga prostituerade är profitörer.

******************

3. Svenska skolresultat faller dramatiskt i internationella mätningar. Johanna Lindbäck, lärare, författare och bloggare, skriver på SvD Kultur att det framför allt är pappornas ansvar att skolbarnen är så dåliga på läsfärdighet.

Bra kommentarer om skolfrågan hittar ni hos Toklandet.

********************

4. SVT Vetenskap har uppmärksammat en färsk forskningsrapport om biologiska skillnader mellan mäns och kvinnors hjärnor. Män och kvinnor tycks i viss mån vara bra på olika saker vilket kan bero på att hjärnorna delvis fungerar på olika sätt.

Dessa resultat krockar med föreställningen om att "könet är en social konstruktion". Jag antar att  rapporten därför kommer att förpassas till minneshålet i det här landet.

Läs mer hos Bashflak och Truthordare.

********************

5. Två representanter för kvinno- och tjejjoursorganisationen SKR skriver på Aftonbladet Debatt om "våld i nära relation" och hur det bör bekämpas.

Jag är positivt överraskad över att de använder just det uttrycket och jag håller med om deras målsättning - att våld i nära relation borde förebyggas och förhindras.

Som väntat skriver de dock bara om män som förtryckare och kvinnor som förtryckta i det sammanhanget. Och som väntat skyller de på manlighetsnormen.

Debattörerna nämner inte heller att våld i nära relation utövas av både män och kvinnor i en likartad utsträckning. Detta visar exempelvis den mest ambitiösa litteratursammanställningen någonsin i ämnet som Springer-journalen Partner Abuse publicerade tidigare i år. Med forskarnas egna ord:

"rates for physical and psychological abuse are comparable across gender in most countries when all types of samples are considered"

Tyvärr finns det få särskilda mansjourer i Sverige som erbjuder skydd åt män som drabbas av våld i nära relation. De är alltför tysta (eller tystade) i den offentliga debatten jämfört med kvinnojourerna. Det finns även ett ökande antal mansjourer i Norge.

Fler nyheter om detta hos PappaRättsGruppen.

********************

6. Riksdagen har beslutat att föräldrar med gemensam vårdnad och växelvis umgänge med barnen ska dela barnbidraget. Hanns Boris (aktiv i KD) skriver på SVT Debatt om detta och menar att nästa steg för jämställdhet borde vara att även alla ogifta föräldrar ska få gemensam vårdnad om barnen från barnets födsel. Idag får modern enskild vårdnad vid barnets födsel om föräldrarna inte är gifta.

Drabbas kvinnor värst av krig?

Ledarskribenten Daniel Swedin skriver i Aftonbladet:

"Under ett krig är det farligare att vara kvinna än att vara soldat".

Han tar krigsvåldtäkter som exempel och ägnar en del av artikeln åt kriget i Kongo, som jag har bloggat om tidigare.

Att kvinnor drabbas värst av det mesta är en självuppfyllande profetia som håller igång Aftonbladets ideologi att män är förtryckarna och att kvinnor är de förtryckta.

Daniel Swedin glömmer tyvärr att nämna att:

- Dödsoffren för kriget i Kongo och i andra krig är övervägande män - även om många kvinnor också dör.
- Även män har drabbats av våldtäkter i Kongo - 23% av männen och 39% av kvinnorna har drabbats av sexuellt våld i östra Kongo enligt en studie. Här, här, här, här finns mer läsning på engelska.
- Var femte kvinna i Östra Kongo var soldat eller var på annat sätt direkt inblandad i någon av de stridande parternas våldsutövning.

Så vem har drabbats värst av kriget i Kongo? Daniel Swedins artikel antyder att han tycker att det är kvinnorna.

Jag tycker istället att frågan är ointressant. Män, kvinnor och barn betalar alla ett fruktansvärt pris i varje krig. Stoppa krigen för alla inblandades skull. Gör hjälpinsatserna könsneutrala. Och sluta utmåla ett kön som offer och ett annat som förtryckare.

Kvinnors rättigheter är mänskliga rättigheter, skriver Daniel Swedin. Javisst, och mäns rättigheter är också mänskliga rättigheter.

Apropå ledare i Aftonbladet så heter en annan färsk ledarartikel om Tillväxtverket:
"Vakna, tanter, 90-talet är över"

Nej, jag skojar bara. En sådan rubrik skulle Aftonbladet aldrig sätta. Artikeln handlar istället om Riksbanken och heter "Vakna, gubbar, 90-talet är över".

Kvinnor drabbas av bostadsbrist

Carina Hägg, riksdagsledamot (S) för Jönköpings län, skriver i en debattartikel på Jnytt att kvinnor drabbas av mord och andra våldsbrott som begås av män, och att kvinnor även drabbas av bostadsbrist.

Jag håller med Carina Hägg om att våld och bostadsbrist är viktiga samhällsproblem i Sverige som behöver åtgärdas. Mord är också ett problem, men kanske inte lika stort som kvällstidningarnas rubriker vill få det till eftersom cirka 95 människor dör av våld per år bland en befolkning på 9 miljoner.

Det är även på sin plats att påminna om att

- 69% av dem som dör av våld i Sverige är män
- En majoritet av misshandelsoffren i Sverige är män
- Tre av fyra hemlösa i Sverige är män

Carina Hägg skriver också:

"Kopplingen mellan manlighet och våld måste brytas för att bygga en bättre mansnorm och lyfta fram män som bra förebilder".

Jag håller med om det. Ett stort problem i det sammanhanget är att män som grupp utmålas som våldsbrottslingar och förtryckare i artiklar som Carina Häggs debattartikel på Jnytt. Medan positiva tidningsartiklar om manlighet är sällsynta, samtidigt som männens dominans bland brottsoffer och mäns utsatthet för hemlöshet förtigs.

Dagens lästips i övrigt är Camilla Jonassons blogg där hon förklarar varför hon inte är feminist:

"Av allt jag känt mig begränsad av i livet som kvinna, då står feminismen på en ohotad förstaplats". 

Ökat genusbistånd till krigshärjade länder

Biståndsorganet Sida skriver i ett pressmeddelande:

"Sveriges stöd till konflikt- och postkonfliktländer har de senaste åren allt mer inriktats på kvinnors säkerhet och på att bekämpa alla former av könsrelaterat våld. Stödet för insatser med jämställdhet som främsta fokus har ökat kraftigt från 119 miljoner kronor 2008 till 771 miljoner 2012".

Krig är fruktansvärt och de flesta som dör i krig är män (även om många kvinnor också dör) och de flesta som våldtas i krig är kvinnor (även om många män också våldtas).

Pressmeddelandet kommer med anledning av att Sida har släppt en ny studie om hur män och kvinnor beskriver sin egen situation i Demokratiska Republiken Kongo, där ett sällsynt blodigt krig har härjat och delvis fortfarande pågår.

I pressmeddelandet framgår också lite om vad Sida vill göra för att motverka misären.

"Studien ger ökad förståelse för hur våldsförebyggande arbete bör utformas med ett brett perspektiv; att ge psykosocialt stöd till dem som deltagit i strider, att få in jämställdhet i grundskolan, att inkludera hela samhället med också religiösa ledare, att slussa in tidigare barnsoldater i samhället igen och att fortsätta stödja kvinnoorganisationer".

Jag har en del bra och en del dåligt att säga om själva studien, men jag ska inte bli långrandig om det.

Utan jag vill istället ifrågasätta varför Sverige använder tre fjärdedelars miljard kronor på ett år på detta sätt i krigshärjade länder. Kommer "jämställdhet i grundskolan" i Kongo att minska dödandet, våldtäkterna och svälten? Jag tvivlar på det.

Bertolt Brecht var en tysk författare och dramatiker som upplevde Första Världskriget i Tyskland, det vill säga, på den förlorande sidan i kriget. Ett av hans mest kända citat är:

"Erst kommt das Fressen, dann kommt die Moral"
(Först kommer käket, sedan kommer moralen)

Jag tror att det ligger mycket i det påståendet. Påståendet har dessutom ett visst stöd i resultaten som Sida presenterar i studien. Om Sida istället skulle fråga kongoleserna själva vad de bäst behöver från utlandet, så tror jag att svenskt genusbistånd kommer långt ned på deras önskelistor.

Även DN skriver om studien.

Pojkbebis dog dagen efter att han blev omskuren

[här fanns tidigare en bild på "omskärelse" som jag numera har tagit bort. Länk till bilden.]

Förra året dog en två veckor gammal pojke i Norge efter att ha blivit "omskuren", eller rättare sagt könsstympad, av en läkare.

Tidningen Aftenposten har intervjuat föräldrarna och har även fått tillgång till norska Socialstyrelsens varningsbrev till de ansvariga läkarna. Föräldrarna berättar:

"Pojken blödde en del när de kom hem, men de antog att det var vanligt. Båda föräldrarna tyckte att han grät fruktansvärt av smärta varje gång mamman bytte blöja. Det kom mindre och mindre blod varje gång hon bytte på honom, och då utgick de från att allt gick åt rätt håll. På natten verkade pojken vara sliten. Han sov mycket och kunde inte äta. På morgonen tyckte mamman att han verkade blek".

Sedan började den lille pojken andas konstigt. Mamman skickade SMS till läkaren som svarade att de borde åka in till läkarkontoret med bebisen. På plats blev han allt blåare och kunde inte svälja, men vårdpersonalen tog inte signalerna på allvar.

Till slut tillkallades ändå ambulans, men det var för sent. Pojken fick hjärtstillestånd och dödförklarades när ambulansen kom fram till sjukhus.

Aftenposten intervjuar även professorn och barnläkaren Trond Markestad, som säger att en liten bebis riskerar att dö efter en blodförlust på cirka 1,5 deciliter. Det kan vara svårt för föräldrar att upptäcka en sådan blodförlust med moderna blöjor som suger upp blod effektivt, menar han.

Efter dödsfallet har det blivit en hård debatt i Norge om könsstympning av pojkar. Motståndare mot sedvänjan har kallats antisemiter och andra tillmälen.

Två forskare i religionsvetenskap skriver i en debattartikel i Aftenposten:

"De allra flesta har insett att omskärelse av flickebarn inte är acceptabelt, oberoende av hur starkt de troende föräldrarna är övertygade om att detta är för barnens bästa. Men när alla de viktigaste argumenten för att tillåta omskärelse av pojkbarn har lika stor giltighet för omskärelse av flickebarn, borde det vara en väckarklocka. Eller är det så att dessa debattörer även vill tillåta omskärelse av flickor?"

Alla nordiska barnombudsmän och en nästintill samlad forskarkår inom barnmedicin är kritisk mot könsstympning av omyndiga pojkar, tillägger de.

I Sverige är könsstympning av pojkar tillåtet om det gäller förhuden och om det utförs av läkare eller en person med särskilt tillstånd. Könsstympning av flickor är däremot totalförbjudet, med fängelse som påföljd.

Uppdatering måndag.

Uppsalatidningen har nyligen skrivit om en läkare i Uppsala som har anmälts sju gånger för misslyckade könsstympningar. I senaste fallet heter pojken Darian, drygt ett år gammal, och vad som hände beskrivs så här:

"Med en sax klippte läkaren av yttersta delen av förhuden. Pojken började blöda kraftigt. 

– Hela lakanet blev blodigt och alla kläder. Blodet verkade inte gå att stoppa. Vi blev helt panikslagna och Darians pappa sa 'nu får han inte röra min son mer', säger Sandra. 

Flera barn till akuten 

De ringde sjukvårdsrådgivningen 1177 och fick rådet att åka till barnakuten. Där arbetade man vid denna tidnings pressläggning med att stoppa blödningen och förbereda en eventuell operation av pojken". 

(tipstack till Erik S)

Tidigare blogginlägg om könsstympning:
Ny tung artikel mot könsstympning av pojkar
Könsstympning: låt vuxna människor bestämma själva

Att alltid stå på de "förtrycktas" sida

Seher Yilmaz är krönikör på sajten Nyheter24. Hon har tidigare skrivit krönikan "Män ger mig kväljningar" och hennes senaste krönika på sajten heter "Vi måste börja stå på kvinnornas sida". Hon skriver:

"I den patriarkala strukturen är kvinnor det förtryckta könet och därför bör det vara självklart att alltid ställa sig på kvinnornas sida".

Sedan ger hon exempel på rättsfall med män och kvinnor inblandade. Där menar hon att alla bör ta parti för kvinnorna. På grund av patriarkatet.

Denna svartvita världsbild bygger på en tro på en osynlig maktstruktur som delar in befolkningen i förtryckare och förtryckta, helt grundat på könstillhörighet. Jag kan tänka mig att Seher Yilmaz' världsbild redan har orsakat henne problem med att hantera relationer med män i hennes egen närhet.

Vi tar ett extremt tankeexperiment som exempel: Om Seher Yilmaz' pappa, bror, manliga kusin eller son skulle bli ihjälkörd på ett övergångsställe av en kvinnlig rattfyllerist. Skulle Seher Yilmaz då följa sina principer och ställa sig på kvinnans sida i den följande rättegången? Jag hoppas inte det.

Lika fel som att alltid stå på kvinnornas sida är det att alltid stå på männens sida. Det tycker åtminstone jag, som följer principen om alla människors lika värde.

Principen om alla människors lika värde krockar, som jag ser det, med föreställningen om osynliga maktstrukturer. Därför att föreställningen om osynliga maktstrukturer pekar ut vissa människor som särskilt klandervärda på grund av något som de är födda med.

Ett bättre förhållningssätt till människors olikheter är att sträva efter att bemöta och behandla alla människor lika, oavsett kön, hudfärg, etnicitet, sexuell läggning, funktionalitet, kroppslängd, allergier och så vidare. Att dessutom bekämpa rasism, sexism och konkret diskriminering, oavsett vem som drabbas.

Om detta kan man naturligtvis ha åsikter som skiljer sig från mina. Men jag tror att det skapas ett särskilt stort problem i Sverige när inflytelserika politiska och akademiska kretsar ser "osynliga strukturer" som "problematiserar vitheten" och gör "vita" till förtryckare och "icke-vita" eller "rasifierade" till förtryckta.

Därför att en övervägande majoritet av befolkningen i Sverige har ljus hudfärg och många reagerar negativt på att stämplas som särskilt ansvariga för "strukturell rasism" enbart på grund av sin hudfärg.

När vissa förmenta "anti-rasister" delar in befolkningen i "vita" och "icke-vita"/"rasifierade" så accepterar de dessutom en rasistisk världsbild.  Det riskerar att underblåsa rasism och skrämma över ett ökande antal människor till främlingsfientliga politiska rörelser. Föreställningen om "strukturell rasism" minskar inget förtryck utan springer i själva verket rasismens ärenden.

Dagens lästips:
Daddy's: Forskarlarm - "Barnen används som slagträ" (om extrema vårdnadstvister)
Certatio: Tavakoli vs. Ekeroth 1-0 (om svenskiranier, sverigedemokrater och en invandringskritisk webbsite).

Ryssland, Qatar och Lesotho toppar globala jämställdhetslistor

Förra månaden släppte World Economic Forum sin senaste jämställdhetsrapport, Global Gender Gap Report.

Jämställdhetsindex, Gender Gap Index, räknas ihop av en mängd faktorer som jämför kvinnors och mäns livsvillkor, som inkomst, förväntad livslängd och utbildning.

Om mäns livsvillkor är bättre än kvinnors så blir jämställdhetsindex lägre.

Ju bättre kvinnorna har det jämfört med män, desto högre blir jämställdhetsindex.

Om kvinnorna har det lika bra som männen inom ett område, så blir det högsta möjliga jämställdhetsvärde för det området.

Och om kvinnorna har det bättre eller mycket bättre än männen inom ett område, så blir det också högsta möjliga jämställdhetsvärde. Den räknemetoden är "mer lämplig för våra syften" än andra sätt att räkna, skriver författarna.

Ännu mer bisarrt blir det när de olika faktorerna jämförs var för sig, i Appendix D.

Ryssland får där högsta ranking för jämställdhet inom förväntad livslängd. Ryska kvinnor lever i snitt 65 år medan de priviligierade ryska männen lever i 55 år. I Nepal och Kuwait har männen fräckheten att leva lika länge som kvinnorna, så Nepal och Kuwait och några länder till får dela på en skamlig 119:e plats på listan.

Kazakstan får förstaplatsen för jämställda könsskillnader vid födsel. Där föds 106 flickor för varje hundratal pojkar som föds.

Qatar är mest jämställt när det gäller högskoleutbildning. För 5,6 gånger så många kvinnor som män studerar vid högskola och universitet i Qatar. Schweiz och Guatemala har däremot endast lika många kvinnor som män inom högskola och universitet och hamnar därför i den sämre halvan av den rankinglistan.

Lesotho är mest jämställt inom läskunnighet enligt rankinglistan, eftersom 30% fler kvinnor än män kan läsa i Lesotho.

Norge får topplaceringen för jämställdhet bland ministerposter eftersom 53% av ministrarna i Norge är kvinnor. Finland kommer bara på en tredjeplats med endast 50% kvinnor bland de finländska ministrarna.

Nästa år kanske könsskillnaderna inom hemlöshet, självmord, dödsfall på arbetsplatsen, utsatthet för mord och misshandel, och alkoholism jämförs av World Economic Forum. Då blir jämförelsen en riktigt rolig politisk satir.

Läs mer: The Good Men Project

Uppdatering torsdag: Rapporten nämndes i flera svenska tidningar för en månad sedan. Ingen av dem kommenterade hur underligt Gender Gap Index beräknas. Däremot var det flera artiklar som tycks sympatisera med rapportens syfte: att vinkla begreppet jämställdhet så att det framstår som endast en kvinnofråga.

Aftonbladet: Här är landet som är bäst för kvinnor
Aftonbladet: Ett systemfel att män har makten
SvD: Könsgapet minskar i världen
Feministiskt perspektiv: Inget land är jämställt än

Dessutom: knappt några engelskspråkiga medier har kritiserat metoden i rapporten. Läs mer i The Weekly Standard.

Liknande läsning som i detta blogginlägg hos Toklandet ("Jobbigt med frågor SR och Medievärlden?") och Jämställdhetsfeministern ("Ju fler kvinnor desto mer jämställt")

Internationella mansdagen

Idag är det Internationella mansdagen.

Organisationen IMD har valt temat "Keeping men and boys safe" för i år. Enligt Wikipedia finns följande fokusfrågor:

1. Skydda män och pojkar genom att minska mäns självmord. (min kommentar: 2/3 av självmorden i Sverige begås av män)
2. Skydda pojkar så att de kan bli morgondagens förebilder.
3. Angripa vår tolerans för våld mot män och pojkar. (min kommentar: en majoritet av misshandelsoffren i Sverige är män)
4. Öka mäns förväntade livslängd genom att skydda män och pojkar mot sjukdomar och dödsfall som går att förhindra. (min kommentar: mäns förväntade livslängd i Sverige är nästan fem år kortare än kvinnors)
5. Skydda män och pojkar genom att lyfta fram pappor och manliga förebilder.

Jag vill passa på att påminna om Bashflaks lista över viktiga mansfrågor från förra året:

1. Misandrin (mansföraktet) i svenska medier. Det är accepterat att demonisera och kollektivt skuldbelägga män som grupp i etablerade svenska medier. Detta måste börja ses som lika oacceptabelt som att demonisera kvinnor som grupp, eller som att demonisera etniska minoriteter som grupp.

2. Formell mansdiskriminering i svensk myndighetsutövning. Könsneutral lagstiftning är ett viktigt steg för att motarbeta detta.

3. Pojkarna halkar efter i skolan. Jag bloggade om det här nyligen.

Vänta er förresten ingen positiv uppmärksamhet om Internationella mansdagen i svensk nyhetsrapportering, i stil med hur Internationella kvinnodagen den 8 mars kommenteras.

Förra året hamnade Internationella mansdagen i total svensk medieskugga. Ett nyhetsprogram som jag såg på TV (minns inte vilket) valde däremot att lyfta fram att den 19 november var Toalettens dag.

Bloggat: Bashflak, Toklandet, PappaRättsGruppen, Certatio, OneWayCommunication, Daddys, Mr Galahad, HäxanMexan, FlyingMartin, Purre

Uppdatering: Smålandsposten, Helsingborgs Dagblad och Västmanlands Läns Tidning uppmärksammar Internationella mansdagen idag. Ett litet framsteg på mediafronten.

I Norge: Harstad Tidende, VG. I Danmark: Ingenting jag kan hitta. I Finland: en artikel i Svenska YLE som uppmärksammar manliga förebilder.
Engelskspråkiga sajter: Telegraph, Zee News, Times of India m.fl.

Doris Lessing om mansföraktet

I helgen gick nobelpristagaren i litteratur Doris Lessing bort. Hon blev 94 år.

Svenska Dagbladet intervjuar litteraturprofessorn Ebba Witt-Brattström om Doris Lessing:

Ebba Witt-Brattström berättar att hon var 19 år gammal när hon för första gången läste Doris Lessings "Den femte sanningen", som betraktades som en bibel bland europeiska feminister under 1960- och 1970-talet. Samma år gick hon med i feministgruppen "Grupp 8". Hon säger att hon rekommenderar unga kvinnor att läsa så mycket som möjligt av Doris Lessing. 

Jo visst. Så mycket som möjligt. Här är ett bra lästips om Doris Lessings syn på mansförakt inom modern feminism. Det kommer från ett reportage i The Guardian 2001 i samband med att hon föreläste på Edinburgh Book Festival (min översättning):

Romanförfattaren Doris Lessing hävdade igår att män var de nya tysta offren i könskriget, "ständigt förnedrade och förolämpade" av kvinnor utan att männen ens knystar i protest. 

Lessing, som blev en feministisk ikon med böckerna Gräset sjunger och Den femte sanningen, sade att en "lat och smygande" kultur har tagit tag i feminismen och frossar i att banka på män. 

Unga pojkar tyngs med skuld om deras könstillhörighets brott, berättade hon för Edinburgh Book Festival, medan energi som skulle kunna användas för att få ordentlig barnomsorg läggs på meningslös förnedring av män. 

"Jag är alltmer chockad över den tanklösa och automatiska smutskastningen av män som nu är  en sådan del av vår kultur att den knappt ens märks," sade den 81-åriga persiskfödda författaren igår. 

"Stora saker har uppnåtts genom feminismen. Vi har nu ganska mycket jämställdhet åtminstone inom löner och möjligheter, men nästan ingenting har gjorts inom barnomsorgen, den verkliga befrielsen". 

"Vi har många underbara, smarta, starka kvinnor överallt, men vad händer med männen? Varför måste detta ske på bekostnad av män? 

"Jag besökte en skolklass för nio- och tioåringar, flickor och pojkar, och en ung kvinna berättade för dessa barn att orsaken till krigen var männens medfött våldsamma natur". 

"Man kunde se de små flickorna, gödda av självgodhet och inbilskhet, medan de små pojkarna satt där ihopsjunkna, bedjande om förlåtelse för sin existens, i tron att det skulle bli mönstret för deras liv." 

Lessing sade att läraren försökte "fånga min blick, och trodde att jag skulle godkänna detta skräp". 

Hon tillade: "Detta sker i skolor överallt och ingen säger något". 

"Det har blivit en slags religion som man inte får kritisera för då blir du en förrädare mot den stora saken, vilket jag inte är". 

"Det är dags att vi börjar fråga oss vilka dessa kvinnor är som ständigt smutskastar män. Den mest korkade, dåligt utbildade och otrevliga kvinna kan smutskasta den trevligaste, snällaste och mest intelligenta man och ingen protesterar". 

"Män verkar vara så kuvade att de inte kan slå tillbaka, och det är dags att de gör det".

Vila i frid, Doris Lessing. Jag lovar att ta till mig av dina kloka ord.

Tekniska muséet: könsroller har ingen biologisk orsak

Tekniska muséet hävdar i en utställning att det inte finns någon biologisk komponent alls bakom skillnaden mellan flickors och pojkars beteenden:

"Du föds till ett manligt eller kvinnligt kön. Men du blir sedan flicka eller pojke genom den uppfostran som du får och vad som händer dig i livet. 

Till exempel behandlar vuxna människor flickor och pojkar olika. De ger pojkar och flickor olika kläder och leksaker. Vuxna förväntar sig också att pojkar och flickor ska vara olika. Allt detta och lite till påverkar sedan vad flickor och pojkar talar om, vad de gör, känner och vill få ut av livet. 

På det här sättet lär sig barn att bli flicka eller pojke. 

Flickor lever i en flickvärld där de kan mycket om och förstår mycket av sådant som de känner igen från sin flickvärld. Samma sak gäller för pojkar.

Flickor blir intresserade av kjolar och klänningar, för det känner de igen. Pojkar vill ha pojkkläder, för det känner de igen. 

Det är på samma sätt med barns leksaker. Vuxna ger flickleksaker till flickor och pojkleksaker till pojkar. På så sätt blir känslan starkare av att vara på ett särskilt sätt om man är flicka eller pojke. 

Flickors leksaker handlar ofta om hemmet, vård, omsorg och är riktade mot den egna personen. Pojkars leksaker pekar ofta på företeelser utanför hemmet, på krig, teknik, maskiner, hjältar och är riktade mot andra personer". 

Den norska dokumentärserien Hjernevask (som ännu inte har sänts i Sverige) visade att detta var en syn som framför allt spreds av norska genusvetenskapliga forskare. Forskare i biologi och psykologi som intervjuades menade istället att skillnaden i beteende antagligen var en blandning av miljö och biologi. Exempelvis kunde skillnader mellan pojkars och flickors beteenden påvisas hos mycket små spädbarn.

Barnen i min familj har fått både "pojk"- och "flick"-leksaker från början för att de fritt skulle kunna få välja vad de ska leka med. Dessutom har de gått i förskola där staten har bestämt i läroplanen att förskolan ska "motverka stereotypa könsmönster". Upp till kanske två års ålder lekte de till viss del med båda sorters leksaker, men sen tog det stopp. Numera är de själva väldigt bestämda med vilka leksaker och kläder de vill ha. Mina barns egna val krockar hårt med den statliga läroplanen för förskolan, kan man lugnt säga.

Även om det finns undantag med pojkar som leker med flickleksaker och flickor som leker med pojkleksaker, så tror jag inte på det som Tekniska muséet försöker tuta i sina besökare. Och jag tycker att läroplanen för förskolan borde befrias från ideologiska uppfostringsförsök. Låt barn vara barn, inte ideologiska försökskaniner.

Mustaschkampanjen Movember

En av mina favoritkällor till blogginlägg är Googles sökfunktion för nyheter. Där kan man även hitta intressanta nyheter som har hamnat i svensk medieskugga.

Många norska, danska, finländska och engelskspråkiga tidningar har uppmärksammat kampanjen Movember, som går ut på att belysa prostatacancer, testikelcancer och mäns hälsa i allmänhet.

Den som har skäggväxt på överläppen kan raka sig den 1 november varje år och sedan låta mustaschen växa månaden ut för att sympatisera med kampanjen. Alla kan stödja den på annat sätt och donera pengar. Movembers svenska site skriver:

"Män lever i genomsnitt fem till sex år kortare än kvinnor och fler än fem män i timmen dör i förtid av sjukdomar som potentiellt kan förebyggas. 

Det är tunga fakta, speciellt med tanke på att det inte finns någon biologisk orsak som gör män mer utsatta. Enligt forskningen skulle hälften av alla fall av cancer hos män kunna förebyggas med en mer hälsosam diet och livvstil. Orsakerna till det tillstånd som mäns hälsa befinner sig i är flera och komplicerade, men det råder ingen tvekan om att en viktig anledning är hur män tänker om sin egen hälsa. Förebyggande vård är någonting som många män inte ens överväger. Detta är något som Movembers Medvetenhets- och Utbildningsprogam jobbar hårt med att förändra. 

Medvetenhet och utbildning förändrar beteenden och attityder. De bryter gradvis ner barriärer, tar bort fördomar och skapar verklig förändring. Movember vill att män tar ansvar för sin hälsa, förebygger sjukdomar genom att ha en sund livsstil och förstår symptom och tecken både hos sig själva och andra, så att de vet när och hur de ska söka vård när det behövs".

Movember satsar även delar av de insamlade pengarna på forskning om cancer som drabbar män.

Det är också bra med kampanjer och organisationer som förbättrar livsvillkor för båda könen. Men med tanke på alla organisationer (Plan Sverige, Glöm aldrig Pela och Fadime, t.ex.) som mer och mer uteslutande fokuserar på kvinnors och flickors problem, så kan Movember vara ett bra alternativ eller komplement.

Många grupper, bland annat idrottsklubbar, har engagerat sig i Movember i det här landet, trots att kampanjen här har fått betydligt mycket mindre medial uppmärksamhet än i andra länder.

Goda nyheter om det svenska medieklimatet är däremot att det kommer allt fler vettiga texter i jämställdhetsfrågan från SvD:s ledarredaktion, som idag genom Sanna Raymans text har reagerat mot mansfientligt näthat på Twitter.

Bloggat om det som Sanna Raymans text handlar om: Genusdebatten, Toklandet

Livsnjutarfeminister och skrikfeminister

Uppsalatidningen UNT har just nu ett tema om feminism och en artikelserie om kvinnokroppen. På UNT:s site kan du gå in och rösta på vilken sorts feminist just DU är.

En feminist som skriver på temat heter Frida Norén. Hennes feministiska krönika är lite udda eftersom hon menar att många kvinnor i Sverige faktiskt har det ganska bra. Hon går dessutom i polemik med dem hon kallar för "skrikfeminister". Utdrag ur krönikan:

"Helt ärligt tror jag många kvinnor tycker det är kanon att leva år 2013. Vi kan välja den utbildning vi vill, lägga halva lönen på nagelvård, men samtidigt falla tillbaka i offerrollen när det passar. Ingen kräver att vi byter våra egna vinterdäck. Vi kan gå på Ladys night och tycka till om mäns kroppar precis som vi vill".

"Vi kan älta samma gamla grottmålningar av kvinnokroppen i all evig tid, men är det inte dags att vi tar ansvar för bilden av oss själva. Är det inte en självklarhet att vi kan vara kompetenta i det vi gör och i de vi är, trots att vi gillar läppstift från Chanel? Dessutom vet jag att det är många kvinnor som håller med mig när jag säger: Det finns bara en sak som är värre än byggjobbare som busvisslar - att de inte gör det".

Vad är detta? Kvinnor som klarar av att ta ansvar själva utan att skylla allt på männen och det patriarkala förtryckarsamhället? Kvinnor som kan tycka till om mäns kroppar (att män inte tillåts tycka till offentligt om kvinnors kroppar reagerar hon visserligen inte över)? Kvinnor som till och med njuter av okända mäns uppskattning?

Denna feministiska krönika kanske skulle kunna stå oemotsagd i en tidning i Kiruna, Västerås eller Kristianstad. Men Uppsala är, i konkurrens med Södertörn, Göteborg, Lund och Umeå, en ort som gör anspråk på att vara Sveriges högsäte för akademisk spjutspetsfeminism. Och UNT gör stort nummer av att en lokal feministisk bloggare, Karin Andersson, rasar mot krönikan med svordomar och pekpinnar.

Karin Anderssons "skarpa bloggsvar", som UNT kallar det, går ungefär ut på att Frida Norén och alla andra behöver läsa på mer om vad feminism är.

Hur som helst. Varför får just feminism som ideologi en sådan särställning och stor uppmärksamhet i svensk dagspress? På vilken svensk dagstidnings hemsida kan jag rösta på vilken sorts liberal, vilken sorts socialist, eller vilken sorts konservativ jag är?

Feminismen har helt enkelt blivit den officiella överideologin i det här landet, trots att en överväldigande majoritet av befolkningen inte kallar sig för feminister.

Uppdatering: Karin "Kajjan" Andersson svarar mig på sin blogg.

Fars dag

I dag är det Fars dag. Grattis alla pappor! Jag ringt min pappa och gratulerat honom och själv blivit firad  av mina barn med pussar och kramar. Några presenter vill jag inte ha, utan hellre en lugn, skön söndag.

Det jag framför allt önskar mig idag är att pappor ska ses som lika självklara föräldrar som mammor. Av myndigheter och av samhället i övrigt. Första steget vore att införa lika formella rättigheter, det vill säga, göra Föräldrabalken könsneutral.

Toklandet skriver om en extremistisk debattör som kallar Fars dag för "Stora förtryckardagen".

PappaRättsGruppen och Maukonen skriver om pappor och barn som inte får träffas på Fars dag på grund av att mammor och myndigheter inte tillåter det. Alex Schulman skriver fint i Aftonbladet om hur han saknar sin döda pappa.

Svenska Dagbladet har en anonym ledarkrönika som raljerar över de ideologiska stämningarna i Sverige kring Fars dag. Krönikan heter "Idag ska far ha obehag":

"[I] dag infaller slutligen själva dagen – Fars dag. Novembersöndagen då pappa ska skämmas över den heterosexualitet som en gång gjorde honom till far. Ja, Fars dag är dagen då fäder landet över bör sitta med böjt huvud och kontemplera varför spetsunderkläder finns och besinna att det mycket väl kan vara deras smutsiga tankar som skapat detta otuktiga plagg".

Men SvD:s kultursida vill problematisera pappor i litteraturen.

Expressen skriver om Fars dag som firas för en pappa som undgick döden med en hårsmån.

Även Mariel på Genusdebatten, FlyingMartin och Certatio gratulerar alla pappor.

En procent av befolkningen bakom mesta våldet

Kriminalvårdens generaldirektör skriver i DN idag:

"En ny studie från Kriminalvården visar att 1 procent av alla vuxna står för 63 procent av alla våldsbrottsdomar i Sverige".

Jag undrar hur ny den där studien egentligen är eftersom jag såg den siffran redan för ett år sedan. Jag har tidigare bloggat  om att en doktorand vid Lunds universitet har kommit fram till precis samma sak. Nyhetsbyrån TT skrev då:

"En procent står för 63 procent av brotten och samtliga våldsbrott begås av mindre än fyra procent av befolkningen. Eftersom det handlar om relativt få individer får det större genomslag varje gång man lyckas bryta våldsmönstret hos någon".

Tore Kullgren twittrar en kommentar till DN-artikeln:

"Dags att sluta skuldbelägga invandrare & män kollektivt?"

Svar: javisst är det dags. Skulden för våldet ska ligga hos våldsbrottslingarna, oavsett kön och etnicitet.

Om vi ska ta på oss genusglasögonen så ser vi i Kriminalvårdens statistik att 5,6 procent av de intagna i fängelserna är kvinnor. Det betyder att 94,4 procent är män.

Så om nu patriarkatet existerar, hur kommer det då sig att majoriteten av de intagna inte är kvinnor? Det borde ju patriarkatet ha sett till - om det hade existerat.

Påståendet om pojkars antipluggkultur sågas

Maj Götefelt är undervisningsråd på Skolverket och ansvarig för de nationella proven i år 3 och 6. Hon intervjuas av Lärarnas Tidning idag och avfärdar uppfattningen om att pojkars sämre skolresultat än flickors är pojkarnas eget fel:

Ibland anges en ”antipluggkultur” som förklaring till pojkars sämre skolresultat. Men det tror inte Maj Götefelt alls på. 

– Nej, jag tror inte man ska leta efter förklaringen där. Det är ingenting jag har träffat på vare sig som lärare själv eller bland de lärargrupper jag möter i arbetet med de nationella proven. Pojkar försöker göra lika bra ifrån sig på proven som flickorna. 

En förklaring kan i stället handla om att skolmiljön inte är lika anpassad för pojkar som för flickor, tror hon. 

– Skolan är en väldigt kvinnlig miljö och det kan påverka. Vi måste hitta fler förebilder som pojkar kan identifiera sig med bland lärare och pedagoger. Det gäller också att ha ett brett spektrum av undervisningsmetoder som lockar både pojkar och flickor, säger Maj Götefelt. 

Är det dags att göra om de nationella proven för att bättre passa pojkar, som man gjorde med högskoleprovet för att det bättre skulle passa kvinnor? 

– Vi arbetar ständigt med att utveckla de nationella proven så att de inte ska gynna eller missgynna någon grupp. Bland annat är vi noga när vi väljer texter till läsuppgifterna, att det ska vara både pojkar och flickor med och att texterna ska kunna intressera båda könen. Men det är möjligt att vi kan göra mer. 

Kloka och vettiga iakttagelser från Maj Götefelt. Jag hoppas att hon får stort gehör för sina synpunkter i Skolverkets arbete.

Även Tysta Tankar kommenterar artikeln.

Nu var det slut på de goda nyheterna för idag. För jag kan inte låta bli att kommentera Cirkus Ehrenbergs senaste föreställning i gårdagens Aftonbladet, Sveriges mest mansföraktande dagstidning.

Johan Ehrenberg ger i artikeln råd till män att de ska lyssna, förstå och inte ifrågasätta ordvalet när en kvinna uttrycker sig sexistiskt om män. Han ger rådet till män att läsa SCUM-manifestet som går ut på att män ska utplånas från jorden. Män bör läsa den, "öppna ögonen" och "skratta". Varför då? Jo:

Ångesten över att du är en del i manligheten minskar.

Johan Ehrenberg erkänner alltså att han har ångest över att han är en del i manligheten, men att ångesten har minskat.

Men den ångesten kommer nog snarare från hans egen kollektivt skuldbeläggande ideologi. Från en unken manssyn. Självklart har män med en unken manssyn ångest över att vara en del i manligheten.

För er som har missat det: Kimzha Bremer har bloggat om att organisationen GAPF, Glöm aldrig Pela och Fadime, kommer att sluta arbeta könsneutralt för att endast fokusera på flickor och kvinnor som utsätts för hedersförtryck. För annars blir GAPF av med sina statliga bidrag.