Det finns terrorister av olika kön

Dagens snackis på Twitter är hatet och mordhoten mot författaren och debattören Marcus Birro. Det är naturligtvis extremt upprörande och grundläggande fel att någon i en sekulär demokrati som Sverige ska riskera mordhot för att ha uttryckt en åsikt om en religion.

Likt den dödshotade och jagade författaren Salman Rushdie kritiserade Marcus Birro islam, men på ett mindre välgenomtänkt sätt. Birro menade att den största delen av världens terrorism har islam som gemensam nämnare.

Några av Birros mildaste kritiker kallade honom rasist. Som om en religion är en ras eller en annan ofrånkomlig egenskap hos en person.

För att vara tydlig: jag skulle aldrig ha uttryckt mig som Birro - men jag tycker inte på något sätt att han förtjänar att bli mordhotad.

Vissa mer feminiskt sinnade twittrare som gick i polemik med Birro försökte däremot kontra med att det är män som är den gemensamma nämnaren för terrorism. Att vara man är till skillnad från islam en ofrånkomlig egenskap hos halva befolkningen. Att kollektivt skuldbelägga ett kön eller en etnicitet ser jag som mycket värre än att skuldbelägga en religion.

Och som om Leila Khaled, Ulrike Meinhof, Jihad Jane och de tjetjenska Svarta Änkorna aldrig har funnits, för att nämna några av de mest kända exemplen på kvinnor som terrorister.

Leila Khaled och Ulrike Meinhof hyllades förresten som hjältar och förebilder i vissa feministiska vänsterkretsar som jag fick inblick i under min svunna tid som feminist.

Varför osynliggörs kvinnliga terrorister? Denna artikel försöker förklara:

"För all den uppmärksamhet som terrorism får från beslutsfattare, medier och allmänheten, förblir kvinnors deltagande i terroristverksamhet förbisett.  

Som Jean Bethke Elshtain reflekterar, 'Klart är att när de flesta av oss tänker på terrorister så ser vi inte en kvinna. Förövarna, eller de påstådda förövarna, som har flimrat förbi på våra TV-skärmar på senare år är i stor utsträckning en ungdomlig manlig skara'. 

Rådande uppfattningar om män som de primära förövarna, ofta förstärkta av medieporträtt av terrorism, skiljer kvinnorna från terrorism. Terrorister är alltför ofta profilerade som vildögda manliga fanatiker.  

När kvinnor identifieras som terrorister är det ofta till följd av deras deltagande i våldsamma, och därmed dramatiska, gärningar. Analytiker har särskilt granskat 2002 års självmordsattack av Wafa Idris, eftersom det gick emot den konventionella klokskapen att militanta palestinier endast bestod av manliga självmordsbombare. 

Likadant fick de tamilska tigrarna särskild uppmärksamhet 1991 när en ung tamilsk kvinna detonerade sprängmedel när hon knäböjde vid Rajiv Gandhis fötter, och dödade den tidigare indiska premiärministern. Tjetjenska kvinnor var inblandade i flera terrordåd, inklusive ockupationen av skolan i Beslan år 2004 och de har kallats 'svarta änkor'. 

Rent allmänt är lite känt om kvinnliga terrorister bortsett från deras inblandning i våldsdåd".

Artikeln fokuserar därefter på den viktiga roll som kvinnliga terrorister spelar i den colombianska FARC-gerillan.

Vi har alltså någon slags inbyggd oförmåga att se kvinnor som potentiella förövare av grymma våldsdåd, en oförmåga som förstärks av mediebilden.

Men kvinnor kan och det finns terrorister av olika kön.

Och som bloggrannen Bashflak skulle ha sagt: 100% av alla terrordåd begås av terrorister.

Bloggat: Maukonen har ett par inlägg om kvinnliga terrorister här.

Sökorden kvinnlig terrorist ger i skrivande stund 142.000 träffar på Google.