Sveriges Radio Kalmar intervjuar en pedagog i förskolan som tycker att man kan slänga 95% av barnens leksaker. Anledningen, menar hon, är att leksaker kan bidra till att öka och sprida könsnormen.
Den svenska läroplanen för förskolan säger nämligen att förskolan måste "motverka traditionella könsmönster och könsroller". Läroplanerna för grundskolan och gymnasiet har liknande formuleringar.
Jag hade en bloggbesökare som skrev följande i veckan:
"när vår förstfödda gick i förskolan kom fröknarna en dag och var bekymrade, eftersom hon ville leka med dockor. Tyvärr tröstade jag dem med att säga att hon leker med bilar hemma, i stället för att fråga varför hon inte skulle få leka som hon vill.Så kan det gå. Själv har jag djupintervjuat mina barn och frågat om de har utsatts för könsrollsbekämpandet. De verkar inte ha gjort det. Barnen leker ibland med otraditionella leksaker och ibland med traditionella - vilket som nu faller dem in.
(...)
Vi bytte land. Kanske inte precis för normkritiken på dagis men delvis av brist på förtroende för den svenska skolan. Eftersom vi var utlänningar kände vi en viss misstro från BVC och förskola och fick ofta förklarat för oss att 'så här gör vi i Sverige'. Man vet ju aldrig - eftersom Sverige är bäst på jämställdhet betyder det ju att folk som kommer från andra länder potentiellt kan utsätta sina barn för en reaktionär och patriarkalisk uppfostran, typ lura flickor att leka med dockor eller manipulera dem att vilja bli prinsessor".
Det tycks som om pedagogerna i mina barns fall fullständigt har struntat i läroplanens formulering om könsmönster och könsroller, och det tycker jag är alldeles utmärkt. Civil olydnad i sin bästa form.
Inte för att jag tror att könsrollsbekämpning skadar barnen. Biologin är starkare och vinner till slut, hur mycket man än bekämpar den. Det norska TV-programmet Hjernevask (länk, rekommenderas!) visade experiment med nyfödda bebisar, där pojkbebisar sökte sig till andra leksaker än flickbebisar. Den som tror att könet är en social konstruktion borde lära sig lite mer om evolutionsbiologi, antropologi och liknande vetenskaper.
Däremot är könsrollsbekämpningen ett oförsvarligt slöseri med pedagogers arbetstid och med skattepengar. Tänk om ansträngningen istället lades på att lära barnen vettigare saker. Det är särskilt angeläget nu i dessa tider när den svenska skolan kämpar med usla provresultat.
Bloggat: Fröken missnöjd
"Inte för att jag tror att könsrollsbekämpning skadar barnen."
SvaraRaderaDet tror jag däremot. Och jag är också övertygad om att det finns ett samband med den ökade psykiska ohälsan hos unga.
Könsrollsbekämpningen innebär ju att man går emot barnens naturliga impulser och att man socialt förtränger dem. Detta lär i längden leda till skamkänslor och identitetskris. Barkar det inte åt helvete rejält i barnaåren så lär det göra det i övergången från tonår till vuxen.
Ja, det är möjligt. Men jag föreställer mig att de flesta pedagoger i Sverige struntar i könsrollsbekämpning, även om jag bara har anekdotisk bevisföring som stödjer det. Pedagogerna har antagligen annat att tänka på. Jag tror att medieklimatet är värre och mer betydande för de ungas psykiska hälsa.
RaderaTja, om barnen inte utsätts för den så lär de väl knappast skadas av den heller.
Radera