Flest kvinnor bland utrikeskorrespondenter

Det börjar att bli allt svårare att kritisera patriarkatet på Sveriges Radio. Ekots chef, Anne Lagerkrantz, skriver på Ekots hemsida att majoriteten av utrikeskorrespondenterna numera är kvinnor. Ekots chef är som sagt kvinna och även Sveriges Radios VD är kvinna.

Börjar det då bli dags att satsa på rekrytering av män på Sveriges Radio? Nej, ty maximen om feministisk procenträkning säger att ju fler kvinnor desto mer jämställt. Det vore därför inte förvånande om Sveriges Radio satsar på 100% kvinnor, med motiveringen att det var flest män där förr.

Istället bråkar utrikeskorrarna numera om etnicitet. Dagens Media kallar det för ett "vithetsbråk".

Korrespondenten Cecilia Uddén är drivande, kallar sig och sina kollegor för en "elitpluton", och menar att den behöver större inslag av "rasifierade", även om hon inte använder just det vedervärdiga ordet.

Mitt råd till Cecilia Uddén är samma som mitt råd till manliga feminister i karriären: lev som du lär, backa, kliv åt sidan, maka på dig och lämna plats själv åt dem som du vill ha in.

Men Janerik Larsson på SvD menar att det finns lagliga hinder för de melaninfixerade journalisterna:

"Vad SR-debattörerna inte tycks veta är att särbehandling på etnisk grund är förbjuden i svensk lag – det är bara tillåtet i fråga om kön. 

Jag har tillfrågat advokat Gunnar Strömmer, som startade Centrum för rättvisa, om vad som gäller och som svar fått en hänvisning till diskrimineringslagen".

Det är nog bara en tidsfråga innan lagen ändras till förmån för vithetsföraktarnas önskemål.

Själv är mitt intresse för Sveriges Radios penisräkning och melaninmätning begränsat. Som princip är jag emot positiv särbehandling och annan kvotering, men i praktiken använder jag mig väldigt lite av SR:s tjänster.

SR P3 var en pigg radiokanal för ny musik när jag växte upp, men numera är det mest en trött orgie i struntprat, gärna marinerat i feministiska floskler. P1 är inte långt efter. Vill jag ha musik så lyssnar jag hellre på streamat, vill jag ha samhällsanalys så läser jag hellre bloggar och vill jag ha utrikesnyheter så läser jag hellre BBC eller källor på plats.

Tidningsdöden närmar sig i Sverige och det emotser jag med viss skadeglädje. Public Service får gärna följa med ner i graven. Visserligen gillar jag tanken på oberoende medier, men SR och SVT är i själva verket tungt beroende, med injicerad feminism och vithetsförakt i hela blodomloppet.