Lite har skrivits om vänstervågen 2014 som kom av sig. Innan valet talades det framför allt om en vänstervåg, även om det nu har blivit tystare om den. De rödgröna som ett tag såg ut att gå mot storseger verkar fortfarande tagna på sängen av att de inte fick majoritet i riksdagen och inte ens ökade i röstandel. Erik Helmerson på DN hjälper till med att bena ut vad som hände, i en kärnfull och läsvärd artikel:
"Den vänstervåg som folk talade om före valet uteblev för att den bara fanns i medierna, traditionella och sociala. Där fick rasism, identitetspolitik och genus stort utrymme, mycket på grund av att det genererar läsarklick. Breda väljargrupper är visserligen mot rasism och för jämställdhet, men tycker inte att Sverige är ett strukturellt genomförtryckande land och delar inte de extremare analyserna".Här sätter han fingret på något viktigt. Det verkade som om alla de rödgröna partierna ville vara mer radikala, normbrytande antirasister och feminister än Feministiskt Initiativ (F!), vilket skapade en stenhård konkurrens om de identitetspolitiskt inriktade väljarna. F! hamnade utanför riksdagen och de rödgröna partierna ökade inte.
Väljarnas viktigaste frågor verkade ha handlat om sådant som skolan, jobben och sjukvården, istället för "könsmaktsordning" och "strukturell rasism", trots att allt fler ser sig som feminister, men antagligen av det mindre radikala slaget. Även invandringen har ökat som viktig fråga.
Om de röda partierna satsar mer på väljarnas viktigaste frågor och mindre på att problematisera mansnormen, vithetsnormen och heteronormen, så har de en chans att vinna mark till nästa val, som jag gissar blir ett nyval inom ett år. Miljöpartiet skulle vinna på att tala mer om miljöfrågor, och släppa sin radikala migrationspolitik till F! till förmån för en migrationspolitik som mer motsvarar väljarbasens åsikter*.
Men det lär inte hända, utan det är full fart framåt mot stupet med "feministisk regering", "genusbudgetering", "feministisk utrikespolitik" och så vidare. Och varken de rödgröna eller Alliansen verkar vilja återta förlorade röster från SD.
Så jag gissar att vid nyvalet kommer SD att gå framåt betydligt och kanske rentav bli näst största parti. F! kommer att stanna utanför riksdagen och övriga partier kommer att backa ännu mer än hittills.
Vänstervinden existerar alltså inte, så länge som de rödgröna storsatsar på feminism och identitetspolitik. Allt tal om genus och strukturer bäddar, tillsammans med en väljarfrämmande migrationspolitik, för ett utökat parlamentariskt kaos.
-----
*Det här är den senaste ordentliga opinionsundersökning i ämnet som jag känner till (gjord av SIFO). Svarsfrekvensen var endast 44%. En senare "snabbmätning" har gjorts av opinionsföretaget Novus, och även den visade lågt väljarstöd för Migrationsverkets prognoser om ökad flyktinginvandring till Sverige.
SD verkar gå mot att bli ett mer och mer accepterat alternativ för sunda människor. I och för sig är det ledsamt, för Sverige skulle behöva ett i övrigt framåtblickande parti, men med en realistisk syn på invandring. SD kan dock inte med bästa vilja i världen sägas vara framåtblickande.
SvaraRadera//Rick
Håller med. SD är någonstans på vägen mellan rufsigt enfrågeparti och "riktigt" parti. Men ändrar sig inte de andra partierna så lär de växa och växa.
RaderaMycket insiktsfull analys. Jag tror själv på ganska exakt samma scenario med nyval, röstfördelning etc. Det är bisarrt att inte partierna med sina staber av omvärldsanalytiker inser samma sak. Men kanske är det som Helmersson antydde, att politikerna lyssnar mer på (vänstervriden och sensationslysten) media än på väljarna? Nå, i nyvalet lär det kosta dom rätt dyrt. Dumt och tråkigt är det.
SvaraRaderaOj, tack för vänliga ord! Ja, det krävs lite läsning, en uppfattning om vart vindarna blåser och framför allt att man kan lyfta på ideologiska skygglappar. Svårare än så är det inte. Vi får väl se om vi får rätt!
RaderaProblemet är väl just det att partierna konkurrerar om väljarna genom att försöka vara som väljarna, det som kallas populism.
SvaraRaderaFeministpartiernas företrädare lever i miljöer där alla är feminister och i media är alla också feminister så de fattar inte hur man kan få röster på annat än att säga de åsikter som alla verkar ha.
Ett oppinionsparti skulle ju istället försöka övertyga väljare om att partiets politik är den bästa. Men något sådant parti har vi inte.
Åkesson var möjligen på väg att försöka göra det med SD.
När politiken handlar om att försöka lägga sig i mittfåran för att få makt så är det ganska ointressant tycker jag.
Håller med. Mittenpolitik är trist, men det är den som i slutändan sätter agendan.
RaderaJa, de inflytelserika politikerna verkar umgås i liknande kretsar som inflytelserika journalister. Vänsterpolitiker bland vänsterjournalister. Högerpolitiker bland högerjournalister. Jag kan ha fel på den punkten men minns att jag såg nåt referat från någon känd vänsterjournalist som ska ha sagt nåt i stil med: "va? kom F! inte in? Alla jag känner röstade på dem".
Det gäller att försöka ha folk i allmänhet i fokus vid politiska analyser, inte bara ens egen umgängeskrets.
Som jag ser det kan det finnas ett annat scenario än extraval (vi har inte nyval i Sverige). Om SD röstar för Alliansens budget och sedan går ut och säger att man är stödparti för alliansen fram till nästa budget så är det upp till Alliansen att avgöra hur viktig man anser sin budget vara. Om SD dessutom inte ställer krav i invandringsfrågan fram till nästa budget så kommer SD komma ut som ett moget parti som tar ansvar för Sverige. Detta kommer accelerera SD:s framfart betydligt.
SvaraRaderaJag ser inte detta som ett otänkbart scenario. Om Alliansen tackar nej så blir det extraval, med ett kraftigt ökat SD, om de tackar ja så vinner SD på att de ser mogna ut och kommer därmed öka sin andel i nästa ordinarie val (eller extravalet nästa år).
Vad vi har för konstitutionella begränsningar för det (ökande) kaos som finns i riksdagshuset vet jag inte? Till syvende och sidst så måste ju Sverige regeras och den enda som kan se till att få ordning i kaoset är väl talmannen som kanske kan tvinga fram samtal mellan parterna.
Ett annat scenario är att S och M bildar regering tillsammans, med SD i opposition. Även detta kommer ju öka SD:s framfart, frågan är hur fort?
Det är svårt att spå, särskilt om framtiden, som det heter. Det är klart att det finns flera möjliga scenarier och det är bra för helhetsbilden att du lyfter fram att det kan sluta på olika sätt.
RaderaAtt SD fäller den rödgröna budgeten ser jag dock som troligt. De gillar den inte och de är sura för att S-MP inte har pratat med dem. Och jag tror att beröringsskräcken med SD hos båda block kommer att ge oss ett extra val.
Tack även för infon om ordet extraval (jag är lite av en språknörd)! Nyval heter det i tidningarna, men extra val (särskrivet) heter det i Regeringsformen. Jag ändrar inte i texten för att jag tror inte att den blir mer lättbegriplig av en ändring, även om du har rätt i sak.
Osvuret är bäst men jag tror SD fäller budgeten och att S bildar en minoritetsregering utan MP med passivt stöd av några allianspartier. Ingen vill ha ett nyval eftersom de enda som förväntas vinna på det är SD och inget alliansparti kan tänka sig att ingå i en blocköverskridande regering så nära valet.
SvaraRaderaErik S.
Du har en poäng där. Ingen förutom SD tjänar på nyval, och det kan hända att de övriga inser. Tror inte heller på blocköverskridande regering, eftersom de som ingår skulle försämra sin potential inför kommande val. Det kan också bli så att S-MP fortsätter, med hög svansföring, trots att de blir överkörda i var och varannan fråga.
RaderaDetta har redan S-MP sagt nej till. Det är inte bara det att SD fäller S-MP budgeten, de röstar också i så fall ja till alliansens budget. Regeringens uppdrag blir då att genomföra alliansens budget, vilket S-MP har sagt att de vägrar göra. Har även svårt att se att S skulle släppa sina vallöften och regera med mittenpartier med alliansens budget.
RaderaSpänningen tätnar!
Radera