Bilden här ovanför kommer från en leksakskatalog som ges ut av en stor leksakskedja. Bilden har tydligen blivit "viral" bland ljushyllta "normkritiska" opinionsbildare i sociala medier. Det är tydligen* en pojke i mitten.
Aftonbladet (via Unvis.it) skriver jublande att katalogen är "jämställd".
– Det är den här pusselbiten som har fattats. Det finns pojkar runtom i Sverige som vill klä ut sig till prinsessor och häxor, kommenterar Tomas "Genusfotografen" Gunnarsson till tidningen.
Det som irriterar mig här är inte bilden i sig, utan att den så kallade "normkritiska" minoritetsrörelsen har kidnappat ordet jämställdhet. För mig betyder jämställdhet lika villkor, oavsett ett ofrånkomligt attribut som kön. Jag inbillar mig att det är en ganska vanlig tolkning av ordet. Inte att en högljudd minoritet av ideologiska fanatiker ständigt ska få sin vilja igenom, påhejad och hjälpt av en likasinnad journalist- och politikerkår.
Enligt ordboken betyder jämställdhet att alla inte bara ska ha samma rättigheter och skyldigheter, utan att alla även ska ha samma möjligheter. Men mina barn har tyvärr inte samma möjligheter som Zlatan Ibrahimović att bli en bra fotbollsspelare eller samma möjligheter som Charlotte Kalla att bli en bra skidåkare. Samma möjligheter existerar inte i praktiken.
Om mina barn vill leka med otraditionella leksaker så ska de få göra det - men de ska lika gärna få leka med traditionella leksaker.
Den "normkritiska" minoritetsrörelsen är inte så normkritisk egentligen. Den trycker i själva verket ständigt ner nya normer i halsen på majoriteten för att tvinga på majoriteten sina egna normer om att allt måste vara tvärtom jämfört med hur majoriteten ter och beter sig.
Vad många inte vet är att denna rörelse har fått igenom i läroplaner på samtliga utbildningsnivåer att skolan, förskolan och så vidare ska "motverka traditionella könsmönster" och liknande tvingande formuleringar. Som tur är har jag ännu inte sett det tillämpas på mina egna barn.
Nu väntar jag bara på att den "normkritiska" minoritetsrörelsen ska gå vidare. Det finns fler normer att ifrågasätta, nämligen. Vithetsnormen, heteronormen, kärnfamiljsnormen, cis-normen och andra oönskvärda normer, ad nauseam.
Det kommer att klagas på att barnen inte är tillräckligt nära toppen i den "normkritiska" behjärtansvärdhetspyramiden. Att barnen på bilden inte har fler påstådda kränkthetsattribut. Det klagomålet kommer oundvikligen att komma om det inte redan har gjort det.
Så varför inte bara låta barn få vara barn? Istället för att använda ordet jämställdhet i orwellsk mening, som ett propagandaverktyg för ideologiska fanatiker?
Bloggat: Fröken Missnöjd.
*Uppdatering: Det är tydligen tre flickor på bilden. Strunt samma, min reaktion på reaktionerna kvarstår. Tack Bashflak för påpekandet.
Knorren på historien är att genus-experterna sett fel, alla tre prinsessorna är tjejer:
SvaraRadera"Initiativet hyllades av flera personer på sociala medier. Under hela måndagen sökte Aftonbladet representanter för Toys R´Us för att fråga om katalogen, utan att få kontakt med rätt person.
På tisdagen hörde en representant från företaget av sig och berättade att alla tre prinsessorna faktiskt är flickor, men att de tänker mycket på genus och normer när de skapar sina kataloger.
Aftonbladet ber om ursäkt för att ursprungsversionen av den här artikel delvis var baserad på felaktiga grunder och ska förbättra rutinerna för att undvika att något liknande sker i framtiden."
http://viralt.aftonbladet.se/toys-rus-det-ar-faktiskt-en-flicka-men-vi-tanker-mycket-pa-genus/
/Bashflak
Tack, jag såg att du skrev det på Twitter först och har uppdaterat inlägget. Som sagt, det var inte bilden som irriterade mig utan reaktionerna.
RaderaHi hi hi Aftonbladet (och folk på sociala medier) var alltså inte normkritiska!?
SvaraRaderaVad fördomsfullt att tro att det var en pojke bara för att hon hade kort hår ;)
Haha, precis, hur var det med normkritiken där? Jag har inte ändrat i originalinlägget utan skrev från början att det "tydligen" är en pojke eftersom jag själv inte ansåg mig insatt nog för att bedöma det.
RaderaMen man ska ju inte tro på allt som skrivs i kvällstidningarna.
Du har inte sett normkritiken tillämpas på dina egna barn. Det har däremot vi: när vår förstfödda gick i förskolan kom fröknarna en dag och var bekymrade, eftersom hon ville leka med dockor. Tyvärr tröstade jag dem med att säga att hon leker med bilar hemma, i stället för att fråga varför hon inte skulle få leka som hon vill.
SvaraRaderaOj. Där ser man vilket inflytande en läroplan kan ha. Jag skulle ha gått i taket och eventuellt bytt förskola/skola.
RaderaVi bytte land. Kanske inte precis för normkritiken på dagis men delvis av brist på förtroende för den svenska skolan. Eftersom vi var utlänningar kände vi en viss misstro från BVC och förskola och fick ofta förklarat för oss att "så här gör vi i Sverige". Man vet ju aldrig - eftersom Sverige är bäst på jämställdhet betyder det ju att folk som kommer från andra länder potentiellt kan utsätta sina barn för en reaktionär och patriarkalisk uppfostran, typ lura flickor att leka med dockor eller manipulera dem att vilja bli prinsessor.
RaderaTråkigt och upprörande att höra om myndigheternas bemötande av er. Jag har dåliga erfarenheter av helt andra slag från myndigheter och det är en av anledningarna till att jag driver den här bloggen.
RaderaJa, läget i den svenska skolan är ett stort bekymmer. Mina barn kommer statistiskt sett att klara sig ganska bra, så jag är inte redo att byta land än. Hoppas ni har det bra där ni bor nu!